Idag har jag varit på ortopeden för att diskutera ev. byte av knäled. Jag var där i juni och träffade läkaren som då uttryckte en stor tveksamhet inför att sätta in en knäprotes med tanke på min unga ålder. Han ville då att jag skulle träna lite extra under tre månaders tid och sen komma på ett återbesök för att vi då skulle ta ställning på nytt.
Träningen har inte gått något vidare då smärtan tilltagit. I torsdags fick jag åka in akut till sjukhuset då knät liksom låst sig och jag hade fruktansvärt ont. Jag fick en gipsskena och fick sedan åka iväg till röntgen. Man hittade inga lösa benfragment som kunde orsaka låsningen som gjorde att jag varken kunde böja eller sträcka ut benet ordentligt p.g.a smärta. Jag fick en lokalbedövning i leden och en ortos som skulle hålla benet i ett sådant läge att det gjrde mindre ont. Läkaren var inne på att jag skulle bli inlagd men försedd med extra starka smärtstillande valde jag att istället åka hem. Den senaste veckan har smärtan i knät varit värre än tidigare och jag har varit trött utav medicinerna.
Idag fick jag en ny injektion i leden och efter en lång diskussion blev det bestämt att jag ska genomgå ett knäledsbyte någon gång under hösten. Jag står på väntelistan för en knäplastik och det kan bli om 1-3 månader. Det känns jobbigt att behöva ta sig i genom ytterligare en operation och tuff rehabiliteringsperiod men samtidigt skönt att det händer något. Just nu är det riktigt jobbigt och på sikt kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre.
