Trött på

Biverkningarna efter Qutenza-behandlingen i onsdags håller fortfarande i sig. Det liksom bränner inuti foten när jag kommer i kontakt med eller vidrör något- riktigt jobbigt är det. Jag hoppas verkligen att det går tillbaka. Den "vanliga" nervsmärtan som jag dras med känns som om den blivit något bättre även om det inte är någon jätte markant skillnad. På onsdag ska de kontakta mig från Smärtenheten och då blir det intressant vad de säger om resultatet av behandlingen.

I övrigt känner jag mig trött och ganska nere för tillfället. Är trött på att ha ont, trött på att alltid vara trött och att behöva känna mig så begränsad. Inte ens saker som jag tycker är roliga känns riktigt roliga. Ja vissa dagar är bättre och andra sämre, får bara hoppas på att morgondagen är en bättre dag.

Är det inte det ena så är det det andra

Idag är det dag 1 efter Qutenza-behandlingen. Den brännande och svidande smärtan i huden har givit med sig och jag har inte behövt smörja med Emla-salvan (bedövnings-salvan) eller ha kyl-kuddarna på benet och foten sedan imorse. Det känns betydligt bättre men ändå underligt. Rodnaden är så gott som borta men när jag rör vid foten eller sätter ner den i golvet sprider sig en konstig värme och brännande känsla innuti foten och benet. Det känns väldigt obehagligt. Det känns ungefär som om jag sätter ned foten på ett väldigt varmt underlag och man får känslan av att nu måste jag ta bort foten innan jag bränner mig.
Jag har konstaterat sedan tidigare att vänster foten är väldigt känslig för värme resp. kyla och enligt läkaren på Smärtenheten är det tydligen väldigt typiskt för områden där man lider av nervsmärta. Väldigt tydligt blev det t.ex. när vi badade i poolen på hotellet på semestern. När jag doppade ned vä foten i vattnet kändes det verkligen som det var en isvak jag stack ned den i men så snart jag kom i med resten av kroppen märktes ju att det faktiskt var varmare än så men jag stod ofta där och tvekade länge innan jag tog mig i. Likadant var det igår när sköterskan smorde in foten med bedövningssalva - fast den var rumstempererad kändes det som om den kom direkt från frysen och var iskall. Brrrr...

Men nu känns det alltså snarare tvärtom, så fort jag sätter ned foten känns det så varmt så att det nästan bränns... Jag undrar vad den där chilipepparn ställt till med egentligen... Läste i bipacksedeln och det var tydligen en vanlig biverkan så det går väl över.

Den senaste en och en halv veckan har jag gått runt och varit väldigt hes och kraxig på rösten. Ett tag kändes det nästan som jag skulle tappa rösten helt. Jag har inte känt mig risig annars men idag kände jag mig både snuvig, hostig och febrig så jag stannade hemma från jobbet. Ganska skönt också med tanke på benet. Jag blir nog tvungen att vara hemma imorgon med för jag har en väldig rethosta men hoppas att jag ska hinna repa mig till helgen då vi tänkt fira min födelsedag tillsammans med våra familjer.

Nähä nu tror jag att jag trots spökande nerver och eländig rethosta får försöka sova lite grann. Klockan är kvart över ett och resten av huset sover sedan längre och snarkar i kapp. God natt!

Before and After

"Gör om mig"- program är ju populära på TV nu för tiden. Lite den känslan fick vi häromdagen då Max (vår hund) varit iväg och blivit trimmad. Funderade nästan på om det var rätt hund Jim hade med sig tillbaka? Här är lite "before and after" bilder. Nu är Max betydligt mjukare i pälsen och ser nästan lite valpig ut.
BEFORE

AFTER

Det är roligt att se att Thea och Max blivit sådana kompisar och att se vilken glädje de har av varann. Här ligger båda i korgen under trappan och Max ligger med sitt huvud på Theas rumpa :-)Thea har blivit mycket mer kelig nu när hon fått konkurrens om uppmärksamheten. Hon har blivit lugnare och kommer titt som tätt till en bara för att få lite kel och gos.

Aj, Aj, Aj

Idag har jag varit på sjukhuset och fått behandling för min nervsmärta. De använde ett nytt läkemedels-plåster, Qutenza, som innehåller Chilipeppar. Första gången jag hörde om det trodde jag nästan att de skojade med mig (väntade mig nästan att någon skulle hoppa fram och säga "Du är med i dolda kameran- gick du på det där?) men så var det inte. Plåstret är godkänt för användning men jag kommer ingå i en studie kring hur detta läkemedel påverkar smärtan under längre tid. Det började med att de med hjälp av en penna markerade ut det område som skulle behandlas. Sedan ritade de av det på plast, överförde det till papper och klippte sedan till plåstret efter mallen. De lade på en bedövningssalva, Emla, som skulle verka i 1 och en halv timme. Sedan satte de på plåstret som fick sitta i 45 min. Till en början sved det lite bara men efter halva tiden började det göra riktigt ont, en intensiv brännande smärta, ungefär som man bränt sig riktigt illa i solen fast tio gånger värre. Till slut sprutade tårarna - det gjorde så ont så då fick jag två omgångar med morfin för att kunna stå ut de sista minutrarna. Värst var det när de till slut skulle ta bort det. Aj, Aj, Aj! De lade på en svalkande gel efteråt och så fick jag kyl-kuddar att lägga mot för att döva smärtan. Det hjälpte till en början men efter 1 och en halv timme började det bränna och göra grymt ont igen. Jag hade varit på apoteket och köpt Emla-salva men då jag satt och väntade på transport hem kunde jag inte direkt kladda med salva där och då. Det var så skönt att komma hem! Salvan gjorde det lite bättre men fortfarande bränner det och gör så ont! Hur länge ska det vara så här? Hoppas att det försvinner fort. Har jag tur kanske behandlingen kan hålla nervsmärtan i schack i upp till tre månader så det hoppas jag verkligen så att det är värt denna smärta som behandlingen innebar!

Ett år äldre

Idag är min födelsedag och trots att det tar emot lite kan jag konstatera att jag inte längre är 33 utan ett helt år äldre. Vad fort tiden går! Var tar den vägen egentligen? Den 3 januari var det tre år sedan olyckan hände. Jag fattar inte det. På sätt och vis känns det länge sedan men ändå väldigt nära. Genom smärtan, rörelse-nedsättningen och inte minst rädslan gör den sig påmind dagligen. Hela livet ändrades på några sekunder.

Jag har varit och jobbat som vanligt idag och sedan var jag och tränade bassäng-träning. I eftermiddag ringde maken och sa att han ordnat barnvakt så att vi kunde tillbringa kvällen på tu man hand och gå ut och äta. Hannahs farmor och farfar kom och tog hand om henne och jag och Bengt kunde få en mysig stund för oss själva. Vi var och åt på Habo Kök & Bar, god plankstek med oxfilé och ducesspotatis, beanaisesås och pepparsås, gratinerade champinjoner och grönsaker. Tänk vad härligt att sitta ned i lugn och ro och äta utan att behöva tjata på en matvägrande liten gullunge intresserad av tusen andra saker än att äta. Inte särskilt många som går ut och äter en måndags kväll så vi var helt ensamma där, inga andra kunder hade de där just då. Vid åtta-tiden var vi hemma igen och då låg vår lilla ängel och sov i sin säng. Lite konstigt men samtidigt skönt att slippa "Jag vill inte sova-striden" för en kväll. Nu för tiden är hon värre än Alfons Åberg på att komma på saker hon måste göra innan hon kan somna, dricka vatten, hämta gosedjur (ska helst ha hela sängen full), tända den lilla lampan, kissa o.s.v. Jag ska bara....

Tack K & G för hjälpen. Jag fick dessutom en fin tulpanbukett och pengar till någon mysig aktivitet framöver utav dem. Tack så mycket!


När vi kom hem ikväll tittade vi på film men som vanligt somnade jag ifrån så kanske det är dags att sova några timmar och se fram emot nästa dag som 34-åring...

Teater, Sjörövare & nybliven 4-åring

Äntligen är det helg igen och det känns skönt att jag har klarat av första veckan med mitt nya schema. Jag arbetar fortfarande halvtid men har fått mer undervisningstid då jag tagit över svenskan i 6:an då en av mina kollegor skulle gå ned i tid. Jag har i gengäld fått ta bort en del resurstimmar från mitt schema men i stort betyder det ju lite högre arbetsbörda då jag ensam ansvarar för gruppen och det blir en hel del mer för- och efterarbete i form av planering och rättning. Men det verkar vara en härlig grupp och det känns samtidigt jätte roligt att ha lite mer eget. Jag har dock varit väldigt trött efter jobbet och känner att jag har en förkylning och halsont på gång så nu blir det skönt att ta det lite lugnt.

Igår eftermiddag var jag och Hannah en sväng på biblioteket och lånade lite barnböcker. I söndags var vi tillsammans med Ann-Sofie och Wilhelm i Folkets hus och tittade på Barnteater: "Pettsson & Findus: när Findus var liten och försvann". Teatern var jättebra och barnen (och de vuxna) uppskattade verkligen föreställningen.






Efter teatern åkte vi hem till Ann-Sofie och Wilhelm och fikade tillsammans med Bengt, Pontus och lille Alexander. Det var jätte trevligt. Wilhelm och Hannah har roligt tillsammans och var på riktigt bushumör på väg hem från teatern.






Igår hade vi pratat om att låna Pettsson & Findus-böcker men när vi kom till biblioteket hittade Hannah en rad andra böcker som hon ville låna. Efter vi varit på bibblan så var vi i leksaksaffären och köpte en födelsedagspresent till Wilhelm som fyllde 4 år igår. Grattis i efterskott Wilhelm! Eftersom vi vet att du älskar sjörövare så kommer här ett stort Sjörövar-grattis från en pirattjej med familj!



Hannah ville förståss åka och lämna presenten och leka med Wilhelm direkt men då jag var väldigt trött lovade jag henne att vi ska höra med dem i helgen och se om vi kan komma förbi och lämna presenten någon dag. I övrigt har vi inte så mycket inplanerat i helgen, kanske att vi ska gå på bio en sväng men annars blir det nog en lugn helg här hemma.
Trevlig helg!

Trötthet, Smärta & Chilipeppar

En vecka har gått sedan vi kom tillbaka från semesterresan och sedan dess har det varit fullt upp i alla fall det mesta av tiden. Vi anlände hem på onsdag eftermiddag och på torsdagen var det tillbaka till vardagen, dagis och jobb som gällde. En rivstart blev det på jobbet då kollegorna redan arbetat tre dagar och lämnat julledighet och lov bakom sig. Så jobbar man nån dag och sen har man kommit in i det igen och nästan glömt att man varit ledig! Jag har dock varit oerhört trött den senaste veckan och det är ju inte utan att det känns lite deprimerande att komma hem till snöslask och mörker. Känner mig ganska trött på snön och så vet man samtidigt att det är åtminstone ett par månader till innan våren kommer. Två månader till av snö och kyla...

Ja jag är trött på vintern, snö och halka som gör det svårt att ta sig fram men också på att ständigt ha ont. Blir riktigt deprimerad när jag tänker på det. Är det så här det ska vara resten av livet? Ska jag vara tvungen att proppa i mig en massa värktabletter och ändå känna hela tiden att det gör ont och att jag är så obeskrivligt trött? Greppar efter varje halmstrå för att hitta något som kan förbättra situationen. För ett par veckor sedan var jag på Smärtenheten och träffade läkaren där. I nästa vecka ska jag få komma dit för att testa en ny behandling mot nervsmärtan. När läkaren först berättade om den trodde jag nästan hon skojade men så var det inte. Läkemedlet är utprovat och godkänt men jag ska få delta i en större studie om plåstrets inverkan på smärtan under längre tid. Ja det handlar om ett plåster (Qutenza) som man sätter på det område där smärtan sitter och som innehåller chilipeppar. Ja, du läste rätt chilipeppar! och nu förstår du kanske att jag nästan trodde läkaren skojade med mig. Men tydligen har det visat sig att det kan ha god effekt på nervsmärta. Jag tänkte att allt som kan fungera vill jag ju testa för att det om möjligt ska kunna bli bättre. De har också pratat om att man kan operera in någon slags blockad eller stimulator som gör att smärtsignalerna inte når hjärnan men den sitter då bak i ryggraden och läkaren sa att man vill utesluta alla andra möjligheter innan man testar det eftersom man kan få problem med infektioner. Jag får väl hoppas att chilipepparn kan göra sitt för nervsmärtan men besvärligast är ändå belastnings-smärtan när jag går och står men den är tydligen svår att komma tillrätta med. Ja trött är jag nåt grymt på kvällarna, klockan är halv nio och jag håller snart på att somna med netbooken i knät. Sov gott min vän!

Tillbaka till snön

Igår em kom vi hem från Gran canaria och tillbaka hem till mörkret och kylan. Vi har haft det fantastiskt skönt och härligt och jag längtar redan tillbaka! Tack mamma, Martin, Linnéa, Daniel & Christoffer för en jätte trevlig vecka. Lite bilder kommer här.


Hannah klappar en delfin i Palmitos Park.


Smarrig glassefterrätt på restaurang La sirena på strandpromenaden i Playa del Ingles. En och annan glass slank ned i värmen!.


Drickapaus halvvägs till Playa del Ingles


Kamelsafari i Fataga-dalen.

Kamelen (som egentligen vara en dromedar) som gärna ville dregla lite i nacken på en under ridturen!


Hemma igen hos pappa. Vad jag saknat dig!


Kameler redo att bli lastade!


Toffe pussar en baby kamel.


Bad i poolen på hotellet.


Hannah har skoj med mormor.


Kaktusar & palmer överallt. "Sådana där träd har vi inte hemma" konstaterade Hannah när vi anlänt till vårt resmål.


Delfinshow i Palmitos park.


Dagens räddning enligt bröderna som slapp putta på i alla uppförsbackar i Palmitos park. En scooter!


I Palmitos Park fanns en massa olika fåglar att titta på.Vi såg en papegojshow och en uppvisning med rovfåglar.


Smaskig Paella med havets läckerheter!


Hannah åker karusell på shopping-centret Yumbo



Martin tittar ut genom fönstret när vi står nedanför balkongen till deras lägenhet och sjunger för honom på hans födelsedag.Han fyllde 21 den 7 januari.




Hotellet där vi bodde, Club Vistaflor i Maspalomas.

Ett svalkande bad i poolen


Poolområdet på vårt hotell, ibland kan ju bilderna i resekatalogen ljuga lite grann - men det här var precis så fint som det såg ut.


Hannah njuter av hotellfrukost.


Från flygplansfönstret- nu lämnar vi snö, is & kyla!

Hannah & morbror Daniel kollar in flygplanet innan avresan från Axamo.


Nervös liten tjej inför sitt livs första flygresa. Bästa kommentaren var efter att jag försett henne med nässpray och tuggemi för att hon skulle slippa få ont i öronen vid start och landning. Halvvägs upp och efter att ha tuggat en stund konstaterar hon:-"Mamma, jag vill inte ha sånt här tuggemi som man får ont i öronen av".
Barn är underbara!

Halsning fran Gran Canaria!

Sitter i hotell lobbyn pa Club Vistaflor pa Gran Canaria och skriver nagra rader. Vistelsen har borjar ga mot sitt slut, imorgon ar sista dagen, men vi har haft det helt underbart. Forutom att jag och Hannah saknat var alskade make/pappa har allt varit fantastiskt. Imorgon, sista dagen i Maspalomas, vantar sol och bad pa formiddagen och sedan en tur ut i oknen och kamelsafari pa eftermiddagen. Pa onsdag reser vi tillbaka till det kalla och snorika Sverige - vilken kontrast! Mer om vistelsen har och bilder kommer senare. Soliga halsningar fran Gran Canaria!
/Lisbeth

På väg

Nu är det bara några timmar kvar innan vi far mot varmare breddgrader och Gran Canaria. Håller på att packa (hatar verkligen det) för att se till att vi får med det sista som behövs inför en veckas sol och bad (det känns inte som det skulle behövas så mycket men ändå är resväskan så gott som full). Hannah myser med farmor och farfar en stund då Bengt jobbar och jag varit på sjukhuset på förmiddagen. Återkommer mer om vad som sades där- chilipeppar kan tydligen användas till mycket! Kanske kommer en rapport från semesterfirarna på Canarie holmarna - i annat fall kommer en fullständig rapport då vi är tillbaka i snön och kylan. Ha det så gott! Skickar lite sol och värme i tanken!

Envis till tusen

För ett par månader sedan, ett par veckor innan lilla H fyllde fyra, kom den stora trotsen med posten tror jag. Hon är så envis (vet inte vem hon kan ha fått det ifrån ;-) och bara vill bestämma hur det ska vara- ibland vet hon nog inte ens vad hon vill tror jag! Om mamma hjälper henne t.ex. vill hon ha hjälp av pappa och tvärtom och hon vill bestämma de mest omöjliga saker. Detta resulterar då och då i att hon blir både arg och ledsen när hon inte får sin vilja i genom. Att få henne i säng och få henne att somna på kvällen har varit ett helt företag det sista (kanske delvis för att vi kommit ifrån rutinerna lite också nu när det är jullov). Igår var vi en snabb sväng på A6 tillsammans med min mamma för att fixa det sista inför resan. Hon skötte sig jättebra men det sista när vi nästan var klara började hon med en massa:
"-Det vill jag inte" så mycket att hon till slut inte visste vad hon ville. Då fick mamma och mormor nog och mormor tog en skrikande unge i famnen och bar henne ut till bilen. Hela vägen genom köpcentrat möttes mormor av en massa igenkännande leenden som sa "aha en trotsig fyraåring som vill ha sin vilja igenom- jag vet hur det är". Hon skrek en liten stund i bilen med men tystnade sedan och ångrade sig- det märktes även om det tog ett tag innan hon lite motvilligt sa förlåt efter att ha begrundat det hela där i baksätet. Ja det är nog inte lätt att vara liten och vilja så mycket men hur trotsig hon än är så är hon min alldeles underbart goa lilla unge!
Jag kan rekommendera boken "Trots" nedan till dig som är småbarnsförälder. Igenkänningsfaktorn är hög och man får en hel del tips hur man kan handskas med kolliderande viljor.