Ljus i höstmörkret

Idag är det Alla helgonsdag. På förmiddagen var jag, mamma och Hannah runt på kyrkogårdarna och dekorerade och tände ljus. Vi var först i Fiskebäck och när vi var och besökte pappas och farmors grav kom också farfar dit. Han följde sedan med oss när vi också åkte till Huskvarna kyrkogård, Östra kyrkogården och Skogskyrkogården inne i stan.



Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att min älskade pappa inte längre finns här bland oss och att det gått 1,5 år sedan jag miste honom. Jag såg en intervju på TV med artisten Louise Hoffsten för några dagar sedan där hon pratade om en ny låt hon skrivit som heter "På andra sidan Vättern". Den handlar om hennes saknad efter sin pappa som gått bort. Hon sa att innan han gick bort pratade de om det faktum att han inte alltid skulle finnas där och han sa då till henne att han alltid skulle finnas med henne ändå. Louise sa att tanken på att hennes pappa fanns i himmelen gjorde att det kändes som om han var väldigt långt bort så istället tänker hon sig att han finns "På andra sidan Vättern". Jag tyckte den tanken var väldigt fin. Jag känner också att min pappa finns med mig och Vättern betydde ju mycket för honom så tanken på att han finns i närheten av sjön tilltalar mig också.

När vi kom hem efter att ha varit på kyrkogården var Lii, Meija, Thomas och Jennie och hälsade på. Vi åt lunch tillsammans och tjejerna lekte. Imorse när jag talade om för Hannah att Lii skulle komma sa hon:

"-Åh, min snälla kompis Lii kommer, då ska inte jag va dum mot henne!"

Hon försäkrade mormor också om att hon inte skulle vara dum mot Lii och inte knuffas. De är ju kusiner de där bägge men ibland påminner deras relation om syskonkärlek; de tycker jätte mycket om varann men bråkar också emellanåt. Den här gången bråkade de dock inte alls och hade så roligt tillsammans. Det är så roligt att se dem och jag fick ju chansen att krama lite om lilla Meija också, precis som jag hade önskat. Om två veckor ska det vara kalas för min lille brorson Jacob som firar sin första födelsedag ena dagen och den andra ska vi fira att vår lilla prinsessa fyller 3 år. Den helgen ska Thomas, Jennie och barnen sova över här och vi ska få vara barnvakt åt de små töserna när Thomas och Jennie får en barnledig kväll och chansen att hitta på något trevligt tillsammans på tu man hand. Ser verkligen framemot att få vara barnvakt, ha pyjamasparty och en massa mys.

Igår kväll var jag på ljusparty hos Annelie. Det var trevligt och det fanns mycket fint att köpa men det var dyrt. Vi åt först hemlagad pizza tillsammans och satt och
pratade.Sedan visade försäljaren från Partylite olika produkter och vi fick lukta på en massa doftljus. Jag hade svårt att bestämma mig (som vanligt) men köpte teljus (som värmeljus), några votivljus och ett större ljus, de flesta med olika juldofter. Tänka sig att imorgon är det november månad och det är bara fyra veckor till första advent!
/Lisbeth

Helt skräckslagen!

Hoppas att Hannah kan sova gott i natt. Hon blev helt skräckslagen och skrek hysteriskt när det ringde på ytterdörren ikväll, hon öppnade och några av grannbarnen stod där utklädda eftersom det är Halloween. Stackars liten! Hon klamrade sig fast i min famn och vågade inte gå fram och ge dem godis. Lite senare kom en annan grannpojke som går på hennes dagis och hans kompis. De var inte lika utspökade så dem kände hon igen och då var det inte riktigt lika läskigt. William är hon allt lite förtjust i.

När vi var i affären köpte jag en pumpa som jag och Hannah gjorde en lykta av när hon kom hem från dagis. Det tyckte hon var riktigt kul. Först fick jag skära av locket med en kniv och sedan hjälptes vi åt att gröpa ur den- riktigt geggigt! Därefter skar jag ut ögon, näsa och mun och Hannah och Bengt hjälptes åt att bära ut den och tända den. Så här fin blev den!





I eftermiddag har vi också bakat bullar som vi ska ha till Hannahs födelsedagskalas. Baka tycker hon också är roligt. Sedan åt vi tacos och hade fredagsmys. Vi provsmakade de ljumma nygräddade bullarna innan Hannah gick
och lade sig. Nu blir det en stunds TV-tittande innan jag somnar. God natt!
/Lisbeth

Nästan som Pippi!

Ja, jag sover inte med fötterna på huvudkudden som Pippi gör men med skor, precis som hon! För ett tag sedan fick jag en fotskena i plast som jag spänner mot ställningen och ska ha på när jag sover och vilar. Den har dock inte fungerat så bra, efter ett tag har det domnat i foten så att jag inte kunnat ha den på hela natten. På återbesöket på ortopeden i onsdags hade läkaren en ny idé om hur vi skulle lösa det. Ortopedteknikern har nu gjort en specialanpassning av en en mina gympadojor som jag nu spänner på och sover med på natten. Inte för att jag går i sömnen utan för att tvinga upp foten i rätt läge även när jag sover. Alla sätt är bra utan de dåliga!

-"Är det ledigt på dagis idag?" var Hannahs första fråga när hon slog upp ögonen imorse. Tur att det är fredag! Hon ska vara på dagis på dagen men ikväll blir det fredagsmys och sen är det helg- härligt! Jag ska åka iväg och skaffa nån krans eller nåt och ljus till pappas och farmors grav. Imorgon ska jag och mamma åka till kyrkogården och göra fint till Allhelgonahelgen. Imorgon kväll är jag bjuden på ljusparty hos Anneli och på söndag ska Hannah på barnkalas. Jag hoppas också att jag ska hinna få träffa min lilla guddotter Meija och krama lite om henne och storasyster Lii. Jag får kolla upp vad brorsan med familj har för planer, fast vid närmare eftertanke ska jag nog kolla med Jennie, det är hon som har koll på agendan ;-). Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Nu är det nedräkning!!!

Det är tidig morgon och jag ska strax göra iordning Hannah till dagis. Måste bara skriva några rader och tala om att nu är det nedräkning!!

Var hos ortopeden igår som konstaterade att jag nu fått upp vinkeln på foten och att jag inte behöver fortsätta skruva på ställningen längre! Benbrotten har börjat läka så smått så om 1,5 månad ska jag förhoppningsvis bli av med ställningen. Yes! Vilken härlig julklapp att bli av med eländet. Känner på mig att 2010 kommer bli ett mycket bättre år för oss än de senaste två åren sen trafikolyckan.

Idag är det träning som gäller, nu kör vi hårt! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Hängigt värre!

I natt var det dags att ställa om klockan till vintertid. Det märks tydligt nu att det blir allt mörkare, både på morgonen och kvällen. Hannah hade dock inte ställt om utan vaknade tidigt. Jag känner mig hängig idag som om jag håller på att bli sjuk så idag har jag tagit det väldigt lugnt. Det värker i benet, såren där de två översta stagen går in var lite irriterade sist de lade om, så jag hoppas att det inte är någon slags infektion och att det är därför jag inte känner mig på topp. En förkylning gör väl också sitt till men sådana hör ju vinterhalvåret till. Hannah är också förkyld och har hostat en del i natt men nu är det full fart på henne.




Igår var vi hos Bengts föräldrar på lunch och träffade hans syster med familj. På kvällen var vi hos Johan och Neta tillsammans med Magda och Tomas som var hemma från Stockholm den här helgen. Det var kul att träffa dem allihop, det var länge sedan nu. Små grabbarna busade för fullt och Linus var lite tveksam till att sitta jämte Hannah- hon är ju tjej ju! Han hade deklarerat tydligt på dagis häromdagen att han ville minsann inte sitta jämte tjejer och småbarn. De är verkligen roliga i den där åldern. Det var roligt också att få gratulera familjen till den väntade tillökningen. När vi var på väg ut till bilen för att åka hem halkade jag och slog i ställningen. Det gjorde vansinnigt ont så när vi kom hem kräktes jag. Det blev en tidig kväll till sängs. Det har hänt vid några tillfällen innan, så fort det blir blött blir det väldigt halt med kryckorna och de glider lätt undan. Längtar tills jag blir av med den eländiga ställningen!
/Lisbeth

Helt otroligt!

Jag är chockad själv. Igår var jag, mamma och en bekant till henne i Ullared och jag har nu redan köpt både födelsedagspresenter och julklappar. Jag brukar aldrig vara ute i så god tid men det känns riktigt bra. Frågan är bara om jag kan hålla mig från att avslöja vad jag köpt och framförallt se till att inte köpa mer saker till Hannah innan jul. Det låter som jag snart är ett fall för TV-programmet lyxfällan, så är det inte (har lärt mig hemifrån att man aldrig ska köpa nåt på avbetalning eller ta en massa onödiga lån) men det är roligt att köpa nåt litet till henne då och då. Hon blir så glad, slänger sig om benen och säger "tack såå myyycket mamma". Det kan vara nästan vad som och hon blir själaglad. Dessutom brukar jag ha världens beslutsångest när jag ska köpa nåt (det kan både Bengt och mamma intyga) oavsett om det är nåt stort eller litet, billigt eller dyrt jag ska köpa så att jag faktiskt fattade så många beslut om vad som skulle inhandlas eller inte när vi var där är helt otroligt. Det gick ju åt några kronor, men mycket är ju väldigt mycket billigare där som t.ex. kläder och leksaker. Jag köpte exempelvis en ny vinterjacka för 349 kronor och jag tyckte den var jättefin. När vi kom hem var jag dock helt slut, har inte ens orkat plockat upp allt jag handlat än.

Idag har jag varit på Rehab och lagt om såren på benet och tränat. Såren vid de två översta stagen är lite irriterade och det gör mer ont där, men det var inget de gör något åt mer än att tvätta rent och lägga om på nytt . Nu i eftermiddag ska vi åka in en sväng till stan och fotografera Hannah så att hon får vara med i tidningen när hon fyller år. Det blir spännande att se hur det går. Tänk att hon snart fyller 3 år!! Ha det gott!
Kram Lisbeth

Detta skruvande!

Nu sitter jag här vid datorn och det är mitt i natten. De andra sover gott t.o.m Rambo snarkar högljutt men jag kan inte sova. Ställningen på benet är otymplig och det gör ont. Igår var jag på återbesök på ortopeden. Jag hade hoppats att jag hade skruvat färdigt på stagen på ställningen nu för nu gör det riktigt ont att skruva. Men inte! Det visade sig på röntgenbilderna att jag fått upp tillräcklig vinkel på foten så det var han nöjd med. Däremot har det kännts som om jag belastat bara på utsidan av foten när jag försöker gå på den och så var det, så nu måste jag skruva en vecka till för att få ordning på det. Så en veckas skruvande till blir det och sedan ny röntgen. Samtidigt är det ju bra att fixa till det när ställningen nu sitter på benet för jag vill ju inte gärna göra om det här ingreppet. Så jag får helt enkelt härda ut en vecka till. Doktorn konstaterade att för att kunna fortsätta skruva var vi tvugna att byta ut ett av stagen till ett kortare och det skulle egentligen göras på torsdag. Men för att slippa åka in till sjukhuset bara för det då skruvade vi för ett par dagar och bytte staget direkt. Det gjorde ordentligt ont och nu spänner det hemskt i hälsenan och bak i vaden. Jag har legat vaken i flera timmar och vänt och vridit på mig men nu är det väl dags att göra ett nytt försök att sova lite. Sov gott!
/Lisbeth

Vilka goa kusiner!

Nu ligger jag på sängen och vilar mig lite innan jag ska åka iväg till rehab och träna. Igår lånade vi ut vår bil så vi var lite "strandsatta" här hemma. Hannah ringde till kusinen och frågade om hon ville komma och leka. De kom hela familjen på eftermiddagen och vi åt middag tillsammans. Jag hade lagat kalops och hör och häpna vår lilla matvägrare åt upp hela portionen!! De andra verkade också uppskatta maten. Efteråt gick vi ut en stund och promenerade upp till lekparken där tjejerna hade fullt upp ett tag. Lilla Meija somnade gott i vagnen. När vi kom hem kom Isabelle förbi en stund och de lekte och stojade alla tre. Men det är svårt det där att vara tre stycken tjejer och leka fast man bara är två-tre år! Det blir någon som blir lite utanför men efter ett tag gick det bra att leka allihop. Mamma tittade också förbi en sväng. Jag passade på att gosa med lilla Meija, hon är så söt och go! Det sista på kvällen innan de skulle åka hem så klämde kusinerna ner sig i Hannahs lilla TV-fåtölj med varsin vällingflaska. Det är mys det!



Nu ska jag göra mig iordning. Jag har missat att beställa skjuts idag (inte första gången) så Bengt ska skjutsa in mig om en stund. Jag får schemat för kommande vecka på torsdagar och beställer jag inte resorna direkt så glömmer jag det, de måste bokas en vardag i förväg innan kl. 16. Ofta kommer jag på det först på söndagskvällen och det var så det var den här gången. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Mys i höstmörkret

Idag sken höstsolen till skillnad från igår då det var både regnigt och blåsigt. Jag och Hannah träffade Madde och Linnea inne i stan för att gå en sväng (den blev kort för det var kallt) på torget och sedan gick vi till Pingstkyrkan och fikade och tjejerna lekte. Det var länge sen vi sågs nu och det var verkligen roligt att sitta ner och prata. Redan när vi satte oss i bilen för att åka hem frågade Hannah när hon får leka med Nea igen. Det är kul att de har roligt ihop fast det skiljer 4 år på dem. Gratulerade Maddde på födelsedagen i efterskott och till att de blivit husägare!

I eftermiddag har jag bara slappat framför TV:n och planterat lite ljung i krukorna ute för att göra det lite höstfint. Nu funderar vi på att tända lite grann i braskaminen och fixa nåt gott att äta. Hannah tog en tio minuters tupplur i bilen på väg hem från stan och hoppade sen över middagsluren. Hon somnade vid 17-tiden mot min axel framför TV:n så nu sover hon så gott. Försökte hålla henne vaken, men det var omöjligt - hon var så trött. Får hoppas att hon inte vaknar vid 23-tiden och är jättepigg för det är inte mamma då. Ha en mysig lördagskväll i höstmörkret!

/Lisbeth

Rullstolshaveri och Stora Planer

Idag har jag varit på stan en sväng och träffat min kompis Annelie. Vi var och åt lunch på Åtta Glas och gick sedan en sväng i affärer. När vi var på väg från väster till öster i regnet och jag skulle åka nedför en trottoarkant fastnade det ena länkhjulet fram på rullstolen på något sätt och själva gummidäcket krängdes av från fälgen. Det gick inte fortsätta köra utan vi fick försöka flytta rullstolen åt sidan och försöka få på däcket igen. Där stod vi i regnet, jag stod med en krycka i var hand och Annelie försökte fixa hjulet. Massor av folk runt omkring men inte en enda som erbjöd sig att hjälpa till. Med gemensamma krafter lyckades vi till slut få dit det men min stackars vän blev helt svart om händerna av olja. Tur att hon var med, vad hade jag annars gjort? TACK Annelie!

Efter att ha gått i affärer en stund och ute i regnet och blåsten (det var riktigt trist höstväder idag) gick vi in på ett konditori och tog en fika. Vi satt där och pratade tills det var dags för mig att rulla iväg för att bli upphämtad av mamma för att fortsätta till Nordisk Gårdsbands festival i Huskvarna Parken. Martin och Daniel spelade där med sitt band STORA PLANER ikväll och vi åkte dit tillsammans med farfar, Jimmies mamma och hans mormor för att lyssna. Det var en kanon spelning- de var jätteduktiga. De håller på att spela in en demoskiva så det ska bli kul att höra den när den är klar. Jag hade glömt kameran ikväll så bilderna ovan är från deras första spelning i våras.
/Lisbeth

Nästan som hemma

Idag har jag varit och tränat på Rehab som vanligt . Det har nästan blivit som mitt andra hem. Usch- det där lät hemskt men jag har ju varit där och tränat sedan förra sommaren. Det låter inte sant när jag säger det men så lång tid har det gått. Jag kan knappt fatta det själv. Men det har ju hela tiden varit liksom två steg framåt och ett tillbaka. Först har jag tränat och sedan har det blivit en ny operation och då har man liksom fått börja om på nytt. Samtidigt om jag tänker tillbaka så har det ju hänt saker.

När jag först kom till Rehab medicin ungefär 6 månader efter olyckan hade jag precis bara börjat att få belasta vänsterfoten och var väldigt svag i benen. Jag hade så ont i vänster hälen att jag var tvungen att ha den s.k Brolin-stöveln på för att kunna sätta ned foten i golvet. Jag hade väldigt dålig rörlighet i vänster knä och fick ligga mycket i en s.k kinetec-apparat för att få upp rörligheten.

Jag har tappat räkningen på hur många operationer jag genomgått; mobilisering av knäet vid flera tillfällen, steloperation av foten, borttagande av skrot som satts in, mejslat bort överflödigt ben och strålats m.m och nu senast extern fixationen. Jag hoppas att detta ska vara den sista operationen men man har ännu inte gjort något åt vänster knäet för att man först vill få ordning på foten så det är inte säkert att det är den sista. Jag hoppas i alla fall att jag ska ha skruvat färdigt på ställningen på tisdag så att de bägge benbrotten i underbenet kan få börja läka. Förhoppningsvis blir det en bra julklapp att bli av med ställningen. Man kan ju alltid hoppas!
/Lisbeth

Lilla Pärlan

Ja, Pärlan är från och med idag Hannahs nya smeknamn. Jag fick ett telefonsamtal från dagis i eftermiddag då en av hennes fröknar berättade att Hannah trätt pärlhalsband och plötsligt fått för sig att stoppa in en pärla i näsan. De hade lyckats att få ut en men visste inte om hon kanske stoppat in fler. Själv hade hon först sagt att hon stoppat upp tre stycken och sedan att det bara var en så vad skulle man tro?




Vi ringde till vårdcentralen men de hänvisade istället till öron- näsa-halsmottagningen på Ryhov så vi fick ringa dit. Jag pratade med dem där och som tur var hann vi dit innan de stängde klockan 17. Annars hade det nog blivit många timmars väntande på akutmottagningen dit man skickas när de stängt för dagen. När vi kom dit möttes vi av en sköterska som sa "Är det lilla pärlan som kommer?". En läkare tittade i Hannahs lilla näsa och konstaterade att det inte satt fast något mer där inne. Hannah skötte sig bra men hon blev lite ledsen när hon var tvungen att ha bomullstussar med något slags medel på i näsan och när doktorn sedan skulle föra upp sitt instrument för att se hur det såg ut. Efteråt gick vi och köpte henne en glass i cafeét för att hon skött sig så bra, lilla Pärlan. Hoppas och tror att hon inte kommer stoppa upp pärlor i näsan någon mer gång!

/Lisbeth

Den första snön!

Idag kom den första snön! Jag skulle åka till sjukhuset för återbesök på ortopeden och skulle åka redan 06.20. Chauffören från sjukresor ringde och talade om att hon var försenad p.g.a vädret. Tyckte det lät lite konstigt för när man tittade ut genom köksfönstret regnade det bara lite grann. När vi var halvvägs till Jönköping var det dock snö som föll och det hade också lagt sig en del på marken. Efter besöket på ortopeden då några av stagen på ställningen byttes ut var jag på Rehab och tränade. När jag kom hem hade det fortfarande inte snöat här i Habo men på hemvägen syntes det snö utmed vägen. Usch - en kall påminnelse om att vintern snart är här!
/Lisbeth

Viva la Mexico!

Igår kväll var vi på Anna och Kristoffers fest med Mexico-tema. De gifte sig i somras och hade nu bjudit in vänner och några av grannarna på gatan till fest. Alla hade gått in för temat och kom utklädda med sombreros, ponchos, lös-mustach, peruk, volangkjol etc. Till mat var det naturligtvis tacos och sedan var det tävlingar av olika slag och dans. Vi var i Folkets hus och det var nog 30-35 personer där. Mycket trevligt! Vi var inte hemma så sent men Hannah sov hos mormor så på söndagen fick vi njuta av en härlig sovmorgon.

På lördags morgonen var jag och Hannah uppe tidigt för att åka till torget tillsammans med mamma. På söndags eftermiddagen kom Thomas, Jennie, Lii och Meija på besök. Hannah fick leka med sin älskade kusin och faster fick inspektera lilla guddotterns första två små bissingar (tänder). Förutom att jag har haft ont i benet har det varit en bra helg. Jag var på återbesök på ortopeden i fredags. Foten har fortfarande inte kommit upp i rätt vinkel så jag måste fortsätta skruva i 12 dagar till. Jag ska få en fotplatta som ska tvinga upp foten när jag vilar och på tisdag måste några av stagen på ställningen bytas ut så att jag kan fortsätta skruva. Hoppas att det ger resultat så att det är värt det.
/Lisbeth

Om tandtroll och monster under sängen

Igår var Hannah hos tandläkaren för första gången. Vi har ju träffat en tandhygenist på BVC tidigare men det här var första besöket på tandläkar mottagningen. När vi satt och åt frukost igår innan vi skulle dit, berättade jag för henne att tandläkaren skulle hitta så att hennes tänder var fina och att det inte fanns några tandtroll. Ögonen lyste på henne när jag berättade det, hon blev helt exalterad och berättade med inlevelse:

-"Jag inte borsta tänderna då, då kommer tandtrollet då och då biter han mig i tanden då och då gör det ont då. Och då blir jag ledsen då och då skriker jag".



Eftersom hennes pappa verkligen avskyr att gå till tandläkaren tog vi hjälp av mormor. Hon skjutsade oss dit och när vi ringde till henne för att bestämma när hon skulle komma och hämta oss berättade Hannah för henne i telefon om tandtrollen och hur de skulle bita hennes tänder om hon inte borstade dem. Hon tyckte det skulle bli spännande att åka till tandläkaren och frågade om och om igen när mormor skulle komma och upprepade historien om tandtrollen flera gånger. I väntrummet hos tandläkaren ritade hon ett par teckningar som naturligtvis föreställde tandtroll. När vi kom in till tandsköterskan satt en gosedjursdrake i tandläkarstolen och Hannah fick titta på dess tänder (den hade löständer, precis som människotänder) med hjälp av en liten spegel och fick hjälpa sköterskan att räkna drakens tänder. Sedan fick sköterskan titta på och räkna Hannahs tänder men hon hittade inga tandtroll. Hannah skötte sig jättebra och var så lycklig över den lilla grodan hon fick för att hon varit så duktig och för att det inte fanns några tandtroll. På dagis berättade hon sedan stolt om sitt besök hos tandläkaren och att hon köpt sig en tandborste med en prinsessa på.

Hannah har väldig livlig fantasi just nu och berättar då och då om spöken, monster, troll och häxor. På kvällarna när hon lagt sig brukar hon ropa på pappa efter en stund och då ska han komma för att de tillsammans ska kolla att det inte finns några monster under hennes säng. Pappa försäkrar henne då om att det inte finns några monster och säger att skulle det komma några så skulle Rambo jaga bort dem och sedan kan hon somna lugnt i sin säng.

Idag har jag varit på A6 en sväng och bland annat inhandlat vinterskor till lillan. Jag träffade en kompis från Rehab och lunchade tillsammans med henne, det var väldigt trevligt. Jag passade också på att köpa lite mer prinsesspasta och lite grejer inför festen med Mexico-tema på lördag. Imorgon är det träning som gäller så nu ska jag ta och sova en blund. Sov gott!
/Lisbeth

(H)anna Anka

De senaste veckorna har ju deltagarna i den nya TV-serien "Svenska Hollywood fruar" på TV 3 diskuterats flitigt i media. Mest omtalad är väl Anna Anka med sina uttalanden om kvinnans roll gentemot sin man och sin syn på den svenska jämställdheten

I kväll var vi och hälsade på mamma och Hannah badade i hennes badkar. Vi har bara dusch hemma så hon tycker det är roligt att få plaska där lite. När hon ska duscha blir det skrik och gråt- hon gillar det verkligen inte så jag tyckte också det var en bra idé. Hon hade några badankor som hon lekte med i vattnet.

- "Titta mamma jag är en anka" sa hon och lade sig på mage i vattnet.
- "Jaså, är det Anna Anka?" skrattade jag och mamma.
- "Nej jag heter Hannah Anka", svarade hon bestämt.

Hannah och Anna, där slutar förhoppningsvis likheterna. De värderingar som Anna Anka står för
hoppas jag att Hannah aldrig kommer behöva stöta på. Hon har ju uttalat påståenden som att "kvinnans uppgift är att tillfredsställa mannen" och "svenska pappor med sina blöjbyten och sin jämställdhet är patetiska". Och Anna Anka säger sig vilja bli en förebild för svenska kvinnor för om de levde ett sånt liv som hon lever så skulle de bli lyckligare?!!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor

Uttalande som man skulle kunna tro var hämtade från 1800-talet, inte nutid! Visst att pengar är bra att ha men jag tror inte att enbart pengar gör en människa lycklig. Nä, som de säger "allt kan inte köpas för pengar". Visst skulle man vilja slippa fundera på ekonomin men jag skulle inte vilja leva det liv hon lever. Hon följer sin man på hans resor och visar upp sig vid hans sida och menar att hennes uppgift är att se snygg ut.

Hannah tycker i alla fall att blöjbytande pappor är toppen, ofta när jag erbjuder min hjälp så säger hon "pappa hjälpa mig" och jag tror också att jämställdhet är bra, både för kvinnor, män och barn.
/Lisbeth

En liten Kalastjej

Idag är Hannah på sitt första "riktiga" barnkalas. Hon har förstås varit på kalas förrut med familj och släkt men det här är det första kalaset hon är på för att fira en kompis som fyllt 3 år. Det är en liten tjej i grannhuset så hon behövde bara gå tvärs över gatan. Det skulle vara ett enkelt kalas för några småtjejer och så var deras pappor inbjudna till kalaset också så Bengt är med. Hannah skulle absolut ha klänning och sina tights med små prinsessor på. Mamma tyckte hon skulle ha ett band med rosett på i håret men det tyckte inte Hannah så det blev till slut tofsar istället. Så här fin och förväntansfull var hon när de skulle gå iväg.



Det ska bli spännande att få höra hur det gått. Det där med att ge bort paket är ju inte alltid så lätt att förstå när man är liten. Hannah verkar ganska övertygad om att det är hon som ska öppna paketet när de kommer till Inez. Mamma är allt lite nyfiken, men det var pappan som anordnade kalaset så det var bara papporna som var inbjudna. Ser framemot att bjuda på kalas när Hannah fyller år, det får väl bli ett riktigt prinsesskalas!
/Lisbeth

Inte slut med bloggandet

Nej, jag har inte slutat med bloggandet. Jag har bara inte haft lust och ork det sista. Livet känns som rätt så mycket uppförsbacke just nu och det är fullt upp att försöka få vardagen att gå runt. Men så snart jag känner att jag orkar och inspirationen infunnit sig så kommer det dyka upp nya inlägg på bloggen. Och kära vänner, om vi inte hört av oss och varit så sociala det sista så beror det inte på att vi inte vill, det har bara varit mycket helt enkelt. Som sagt bloggandet fortsätter när tid och ork finnes. Till dess, ha det så gott och sköt om er!
Kram Lisbeth