Nog med motgångar

Idag har jag varit ledig men har inte fått mycket gjort, jag har varit helt slut. Jag har försökt att ta det lugnt och vila mig men det är svårt att inte tänka på olyckan. Idag ringde de från polisen och ville höra hur det gick med mig. Jag klarade ju mig utan några frakturer, annars hade föraren kunnat åtalas för vållande till kroppsskada. Polisen konstaterade att jag var helt oskyldigt till det som hänt, att de kommer skicka över polisrapporten och att jag sedan själv får ta kontakt med försäkringsbolaget.

I går var jag på Rehab Medicin. Jag känner mig fortfarande mörbultad så jag var inte så laddad för att träna men ville kolla upp hur det blir med rullstolen och få min trasiga sko fixad på Team Ortopedteknik. Var och kollade på rullstolen för att se hur den såg ut efter olyckan; ena hjulet såg ut som en åtta, det andra var skevt och länkhjulet hade också fått sig en smäll. Vi får väl se om den går fixa till eller om jag får en ny rullstol. För att ta mig till Team Ortopedteknik var jag tvungen att passera övergångsstället där det hände och det kändes jättejobbigt. Men arbetsterapeuten var med och pushade mig så jag tog mig över både dit och tillbaka och jag fick skon lagad. Det kändes angeläget eftersom MBT skorna är de enda jag kan gå i nu.

Idag ringde fackrepresentanten på skolan äntligen upp mig också, efter att jag sökt honom i veckor. Tydligen hade han nu varit i kontakt med någon jurist på LR och det finns ingen bestämmelse att kommunen inte får säga upp den som är sjukskriven och under rehabilitering, trots att man inte kostar arbetsgivaren något under den tiden. Men facket tyckte ändå att moraliskt så kan man ifrågasätta om arbetsgivaren kan göra så och att jag skulle driva det för den skull med stöd av dem.

Just nu känns det som jag fått nog av motgångar och att kämpa. Hoppas att några timmars sömn kan göra att det känns bättre imorgon. Sov gott!
Kram Lisbeth

Tack till alla som bryr sig

Idag är det lördag och på förmiddagen kom min farfar förbi en sväng. Han är alltid så go och omtänksam. Igår när jag ringde och berättade vad som hände i torsdags blev han alldeles tagen och sa " och här går jag alldeles ovetande om detta". När han varit här var jag och mamma iväg och inhandlade presenter till familjen Adlerborn. Efter att ha grillat och ätit på altanen åkte vi ut till Baskarp för att hälsa på dem. Alltid lika trevligt. Fast vi inte träffas så ofta så är det som det vore igår när vi ses. Tack Vera, Anders, Birgitta, Aprilia, Elis och vovvarna för en trevlig eftermiddag! Vi hoppas att vi snart kan åka upp till Värmland och hälsa på. Bengt säger att han väntat på en skriftlig inbjudan sen i vintras Birgitta... :-)

Hannah var jättetrött när vi kom hem men det tog tid innan hon kom i säng och somnade. Hon hittar på tusen och en ursäkter för att gå upp ur sängen och slippa sova så klockan var nästan 21.30 innan hon till sist somnade. Men hon var lycklig, ikväll var första gången hon satt på pottan och det verkligen kom något. Innan har det alltid varit försent när hon sagt till eller inte kommit nåt när hon suttit på pottan. Men nu får vi nog ta tag i potträningen på allvar! Det är ju lite enklare nu också när det är sommar och man inte behöver så mycket kläder.

När vi var framme i affären träffade vi ett par av våra grannar och de frågade om det som hänt. Senare kom de över med en present- en kombinerad ficklampa, bältesskärare, fönsterkrossare och varningslampa. De sa att det måste va nog nu med elände (jag är beredd att hålla med) och att jag skulle sätta den blinkande lampan på rullstolen så att jag syns och inte råkar ut för nåt mer. Tack Johan och Malin, vilka goa grannar vi har. Tack till alla grannar, vänner och bekanta som hört av sig och visat att de bryr sig, det värmer verkligen. Tack också till min älskade sambo, min underbara mamma och familj som alltid ställer upp. Vad skulle jag göra utan er? TACK!
Kram Lisbeth

Jag har blivit medelålders!

Ja, i tidningen stod det en notis om olyckan och där står det att en medelålders rullstolsburen kvinna i 40-årsåldern blivit på körd på ett övergångsställe. Hjälp, ser jag ut som om jag vore 40 bast? Tidningarna verkar inte kolla sina uppgifter så noggrant för det stod likadant i J-nytt och Jönköpings-posten.

/Lisbeth

Varför sådan otur?

Varför händer det? Varför ska jag ha sån otur? Fast jag hade ju tur ändå att det inte blev värre, vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt. Ända sedan trafikolyckan, då vi krockade med en bil som av oförklarlig anledning kom över på fel sida vägen och frontalkrockade med oss, så har jag fått kämpa med tankarna att det skulle kunna hända nåt igen. Varje gång vi varit ute med bilen och kommit hem igen så har jag liksom andats ut och kännt att "Vi klarade det, det hände inget den här gången heller" och dragit en lättnadens suck. Jag har känt en stor oro för Hannah och att något ska hända henne. Jag har brottats mycket med sådana tankar och ofta föreställt mig det värsta. Och så händer det här. Under dagen har det känts väldigt overkligt att det hänt men nu är det som det liksom kommit ikapp. Det är mitt i natten men jag kan inte sova så nu sitter jag här och bloggar.
Idag på dagen har jag vilat och tagit det lugnt, känner mig mörbultad. Jag hade sett framemot att träffa Madde och Linnea, de skulle kommit hit i eftermiddag, men vi sköt på det till en annan dag. På eftermiddagen fick jag sms från en kompis som undrade om det var jag som blivit påkörd. Hon hade träffat en annan som också tränar på Rehab som jag pratade med strax innan att jag rullade iväg bort mot A6, dit jag var på väg när olyckan inträffade. Han visste inte men undrade om det var jag som var inblandad. På kvällen kom kompisen med sambo hit med en blomma. Väldigt gulligt och omtänksamt. På kvällen såg vi "En shopoholics bekännelser", den var bra och skingrade tankarna lite. Jag har läst boken och som det ofta är när man gjort film efter en bok så tyckte jag att boken var bättre men filmen var klart sevärd. Nu ska jag göra ett försök att sova lite. Godnatt!
/Lisbeth

Mörbultad och omtumlad

Ligger och vilar på sängen, lite mörbultad och omtumlad. Igår efter att jag varit och tränat på Rehab skulle jag rulla upp till A6. Mina bröder och deras band skulle spela på invigningen av Elgigantens nya Megastore så jag skulle träffa mamma och mina bröder där.

När jag skulle över övergångsstället mellan sjukhusområdet och Team Ortopedteknik blev jag påkörd. Jag hade ögonkontakt med bilen som kom körande och den stannade för att släppa över mig över övergångsstället. Jag rullade ut i gatan och då blev den bilen påkörd bakifrån av en annan bil så den for fram och körde på rullstolen. Jag for ur rullstolen och landade i vägrenen. Sen uppstod ett riktigt tumult, förarna sprang ut ur bilarna och fram till mig, de började skrika åt varann, ambulans larmades och jag var i chocktillstånd. Precis då kom mamma och Thomas körande på väg från Maxi där de varit och käkat och upp mot A6 där vi skulle träffas. De såg att det hänt nåt vid rondellen och sedan fick de syn på min rullstol och förstod vad som hänt. Jag satt på marken och hade ont i höften och ena foten. Thomas och mamma var snart framme där och ambulansen kom och körde mig till akuten. Där röntgade man och konstaterade att det inte blivit några frakturer. Läkaren sa att det kan ha blivit någon blödning inne i benet men utanpå syntes inget så efter några timmar på akuten fick jag åka hem.

Rullstolen blev ordentligt tilltryckt så den var mamma på Rehab med och jag fick låna en annan så länge. Polisen var inne på akuten och frågade mig kring hur olyckan gått till. Det känns som jag fortfarande inte fattat riktigt vad som hänt. Nu ska jag ta och vila mig lite. Idag ska jag se till att hålla mig långt borta från trafiken.
Kram Lisbeth

Soligt väder, gröna gubbar och en simtur

Särskilt länge behövde vi visst inte vänta på bättre väder. Både igår och idag har det varit varmt och soligt, riktigt sommarväder! Igår var jag och tränade på Rehab men sen passade vi på att njuta ute i trädgården. Nu är jordgubbslandet färdigrensat och det ser riktigt lovande ut- det blir nog mycket jordgubbar men dem får vi vänta på ett tag till för än är de bara gröna.

Idag har Hannah varit hos dagmamman och Bengt jobbat. Jag har varit ledig men tog med mig mamma till simhallen i Mullsjö och simmade. Egentligen borde vi väl simmat ute när det är juni och fint väder men vi litade inte riktigt på badtemperaturen i sjöarna. Vi testade också på wet suit, en slags flytväst som man har på sig och sedan går eller joggar i vattnet där man inte bottnar. Det är en jättebra träningsform för min del eftersom jag inte har så ont när jag inte belastar ben och fötter. Efter en dryg timme i badet tog vi svängen förbi Femman huset och tittade på kläder. Jag köpte en röd klänning till mig och en kjol till Hannah. Trosor köpte jag också till henne, det går det åt nu när vi håller på och vänja henne av med blöja. Igår lekte Hannah med grannflickan och då kom hon på att hon har ju ingen blöja så nu vill hon inte heller ha det. Men hon har inte riktigt kläm på det där att man måste säga till innan det är försent. Idag var första dagen hon gått till dagmamman utan blöja så vi får väl se hur det gått.
Nu ska jag gå ut och vila och njuta av solen en stund till!
Kram Lisbeth

I väntan på bättre sommarväder

Då var det söndag kväll och helgen lider mot sitt slut. Tänk vad fort en helg går och att man aldrig hinner med det man tänkt. Idag fick jag en skön sovmorgon då Bengt gick upp och tog hand om Hannah imorse. När jag sedan gick upp konstaterade jag att det var grått och regnigt så vi bestämde oss för att åka in till stan en sväng. Där inhandlades bland annat en ny grill för den gamla har gjort sitt. När vi hade "gatufest" borta på vändplanen för några veckor sedan tillsammans med grannarna på gatan ville vår grill inte vara med alls, det blev liksom ingen fart på den så då konstaterade vi att det kanske var dags att investera i en ny. Nu blev det en rejäl sådan, en s.k grill-tunna, så nu väntar vi bara på det fina sommarvädret så att vi kan sätta i gång och grilla. De senaste veckorna har det varit kallt och regnigt mest hela tiden.

När vi kom hem var det mycket bättre väder så vi var ute en stund innan vi åt middag på uteplatsen. Bengt monterade ihop grillen och lagade mat, jag rensade lite ogräs i jordgubbslandet och lekte med Hannah. Henke hade också varit med i stan så vi passade på att bjuda honom på middag. När det sedan var dags att gå in så hade Hannah hunnit vända upp och ned på en hink full med sand i sandlådan så hon hade fullt med sand i håret. Bara att fylla upp ett bad åt henne. Hon har kommit över sin värsta motvilja att bada, innan skrek hon som bara den, men tvätta håret är inte populärt! Badad och med nytvättat hår sover hon nu i alla fall gott i sin säng. Imorgon är det träning på Rehab som gäller och sedan ska vi träffa Madde och Linnea på eftermiddagen. Det ska bli kul. Nu ska jag röja lite grann i tvättstugan och packa väskan som Hannah ska ha med till dagmamman imorgon innan jag går och lägger mig. Jag förstår inte var all tvätt kommer ifrån, jag tycks aldrig nå botten på tvättkorgen. Suck! Ha det så gott!

Kram Lisbeth

Kommentera eller skriv en liten hälsning!

Hej!
Nu har jag suttit en stund vid datorn och lagt in lite bilder till en del av inläggen här på bloggsidan. Den här bilden är tagen på midsommarafton förra året, tänk vad vår lilla tjej blivit stor! Det vore kul om Du som är inne här på bloggen lämnar en kommentar till det du läst eller en liten hälsning så att jag vet vem det är som eventuellt läser det jag skriver. Jag får mail när någon kommenterat och kan sedan välja om det ska publiceras på bloggen (vill du inte det så säg bara till). Tack på förhand!

Kram Lisbeth

Ett stilla avsked och en kall och blöt midsommar

Nu var det några dagar sedan jag bloggade. I onsdags åkte vi till Valla kyrka på Tjörn för att närvara vid Bengts morfars begravning. Det blev ett fint och stilla avsked. Efteråt hölls minnesstund i församlingshemmet intill. Hannah var inte med utan hon var hos dagmamman och sedan sov hon över hos mormor. Jag tror det var bäst så. Det var nog skönt för Bengt att inte behöva hålla koll på henne utan att kunna få ta avsked i lugn och ro och fokusera på det. Eftersom jag är så pass begränsad så blir det ju ofta att han får hålla koll på henne och ibland har hon ganska svårt att sitta still. Dessutom är hon ju så liten att hon inte förstår något av det och hon blir väldigt illa till mods när någon är ledsen. Efteråt åkte vi ut till Askerön där vi sov över natt. Jag fick se huset som ersatt "rucklet" för första gången. Det var verkligen jättefint. Bengts föräldrar och hans syster har byggt en ny sommarstuga på tomten de köpte för några år sedan. De har en underbar havsutsikt. Vi sov över i Bengts morföräldrars stuga.

På torsdagen gav vi oss iväg tidigt för att slippa midsommartrafiken och var hemma vid lunch. Hannah var iväg med mormor och hälsade på kusinerna i Furusjö och gammelfarfar innan hon kom hem. Vi passade på att städa och klippa gräs under tiden.

På Midsommarafton åkte vi iväg på förmiddagen för att införskaffa de efterlängtade jordgubbarna. Sedan kom Daniel och Toffe hit och åt midsommarlunch eftersom mamma jobbade. Eftersom ingen av oss gillar sill bytte vi den mot lax, färskpotatis och gräddfilssås. Sedan blev det Visingsö-jordgubbar (dyra men goda) med grädde till efterrätt. Eftermiddagen ägnades åt att fixa ett sånghäfte till kvällens tillställning och att binda en midsommarkrans till Hannah. På kvällen grillade vi, sjöng, dansade kring midsommarstången, åt och drack och umgicks tillsammans med kompisar och Magdalenas familj i villa Lübeck. Det var väldigt trevligt. Tyvärr var ju inte vädret någon höjdare- kallt och blött så mesta tiden var vi inomhus. Efter några omgångar kubb ute i trädgården hjälpte Bengt mig och den sovande lilla sessan hem för att sedan gå tillbaka till festen ett tag till. Ryktet säger att H inte klarade att leda cykeln hem utan fick den beslagtagen av de andra och fick hämta den här imorse. Lite för mycket snaps kanske??? Hoppas att ni hade en trevlig midsommar också i regnet.

Kram Lisbeth

Träning och gräs som växer

Måndagkväll och jag tänkte skriva några rader innan jag somnar. Idag har jag varit i väg på Rehab och tränat. Det känns lite bättre i foten sedan jag blev av med skruvarna men jag har fortfarande svårt att belasta vänsterfoten ordentligt. Träffade arbetsterapeuten idag och diskuterade lite inför att jag ska komma i gång och arbetsträna till höstterminen. Vi ska ha ett avstämningsmöte med försäkringskassan i början av augusti. Jag har fortfarande inte fått nåt besked från arbetsgivaren eller facket vad som gäller så det känns jobbigt. Jag ska ringa fackrepresentanten på skolan imorgon.

På tomten växer gräset och frodas för vår åk gräsklippare har lagt av (och det tar en evighet att klippa vår stora tomt med en vanlig). Efter att grannen var ute och klippte sitt i eftermiddags ser det ännu värre ut (Tack Johan!). Men Bengt pratade med en av grannarna som kände en som ville sälja en begagnad åkis så ikväll var de iväg och tittade och provkörde den. Så nu så står det en ny åk gräsklippare i garaget (och ett gammalt vrak) så imorgon blir det nog åka av för Bengt efter jobbet gissar jag. Han babblar massor om det nya fyndet (som kostar alldeles för mycket enligt mig, surt att lägga pengar på en gräsklippare) och jag lyssnar med ett halvt öra. Ja ja han verkar nöjd och det är ju han som får klippa så det blir nog bra. Nu ska jag ta och borsta tänderna innan det är dags att sova. Sov gott!
Kram Lisbeth

En helg full av firande

Då var helgen till ända. Det känns som det varit ganska fullt upp så nu är jag trött. Det började med studentuppvaktning i fredags. Martin tog studenten efter tre år på byggprogrammet på Bäckadalsgymnasiet. De hade ingen tur med vädret- det var regnigt och kallt. Jag, Hannah, Mamma, Toffe, Farfar, Thomas, Jennie och barnen mötte upp på skolgården när han sprang ut. Martins flickvän Petra, hennes mamma och syster var också där liksom några av Martins kompisar. Daniel var inte med eftersom han slutade nian och skulle iväg till Skara sommarland och sista natten med gänget. Efteråt blev det uppvaktning hemma med släkt och vänner.

GRATTIS TILL STUDENTEN MARTIN!

I lördags målade jag på lekstugan på förmiddagen, nu är det inte mycket målning kvar. Får se om jag kan fortsätta imorgon. På eftermiddagen var vi hemma hos Wilhelm och hans föräldrar och fikade. Han och Hannah hade jätteroligt tillsammans och det var väldigt trevligt.

Idag har vi varit på dop i Angeredshestra kyrka. Det var väldigt lyckat. Jag och Jessica, Jennies syster, hade äran att få bli Meijas gudmödrar. Vi läste varsin dikt och Martin spelade och sjöng. Det var en väldigt avslappnad dopgudstjänst och huvudpersonen skötte sig mycket bra och sov sedan genom nästan hela dopkalaset. Storasyster Lii passade på att stjäla en del av uppmärksamheten i kyrkan och busade för fullt.

GRATTIS PÅ DOPDAGEN MEIJA!

Efteråt serverade de lunch och tårta i församlingshemmet och det smakade väldigt bra. Hannah var så stolt och fin i sin nya klänning (den som var så underbar enligt henne själv). Hon busade för fullt med Elin, Philip och Lii. När vi skulle åka hem satte jag mig i baksätet för att hålla henne vaken men det var inte lätt, hon somnade på vägen hem.

Nu i kväll pratade jag med en vän i telefon. Jag är så glad för hennes skull att hon hittat någon att dela sitt liv med och planera framtiden med. Önskar dem all lycka! Det är hon värd.

Tänker också lite extra på Bengts syster och hennes man som haft en väldigt tuff tid det senaste året. Önskar dem kraft att fortsätta kämpa och ta sig i genom det som känns svårt.

Kämpa ja, det måste man men nu är jag trött, så nu ska jag krypa ned i min sköna säng. Imorgon är det nya tag och en ny vecka som gäller. Ha det gott!

Kram Lisbeth

Precis som Askungen

Då var det torsdag kväll och jag har hunnit med att träna på Rehab och sedan en sväng till A6 för att fixa det sista inför helgen. Jag åkte till A6 direkt efter träningen och fixade ganska snart det jag skulle ha. Jag hade egentligen velat ha en kjol eller klänning men efter olyckan så känns det inte så roligt att visa mina tjocka, svullna ben fulla av ärr. Dessutom måste jag ju ha stödstrumpor efter att jag fick en propp i lungan och försämrad cirkulation i benen. Det går väl an på vintern men på sommaren är det ju inte så kul. Det fick bli halvlånga byxor och en tunika.

Bengt och Hannah kom in till stan för att hämta mig och då hade jag inte köpt nåt till lill-prinsessan så de gick med för att hitta nåt lämpligt. När jag frågade om vi skulle gå och köpa en klänning till Meijas kalas sken Hannah upp och sa "Jaaa!!". (Hennes pappa såg inte fullt så road ut). På vägen in till flickavdelningen pillade Hannah på vart och annat klädesplagg på damavdelningen och sa " - Här är en klänning - den passa mig". När vi kommit till rätt avdelning och vi höll fram olika klänningar och sa att den här passar dig fick jag hela tiden samma svar "-Den är underbar!". Hihi, jag tror det är någon som tittat på Askungen och hört henne kommentera klänningen som den goda fen trollar fram åt henne när hon ska gå på bal. Ja en skönhet klär ju i allt så min lilla prinsessa blir nog minst lika fin som Askungen. En lila klänning med vita blommor i nederkanten blev det, en vit stickad kofta och vita knästrumpor. (Och så ett par strumpbyxor i fall, man vet ju aldrig med det svenska sommarvädret). Tyvärr låter det som det är stor risk för regn imorgon på skolavslutning och student. Vi får hoppas att det håller upp i alla fall tills de sprungit ut och åkt runt stan.

Nu sover min lilla prinsessa gott i sin säng och på övervåningen "terroriserar" Bengt och Henke mig med att spela Guitar Hero Metallica. Jag har också testat en gång men förstår inte riktigt att det ska vara så kul. Men de verkar tycka det i alla fall. Nu ska jag lägga mig på min säng och se om jag kan somna till hårdrocks-låtar. Sov så gott!
Kram Lisbeth

Mer dåligt samvete

Dåligt samvete det har jag också för att jag inte ringde och gratulerade världens goaste 7-åring som fyllde år i måndags.

GRATTIS I EFTERSKOTT LINNEA!





Om hennes mamma har förslag på vad en sådan sötnos kan önska sig så tas förslag tacksamt emot. Tänk vad tiden går fort och att hon blivit så stor! En stor kram också till hennes mamma för att hon är en så fantastiskt go vän.

Många grattis kramar från Lisbeth

Om att fixa presenter och ha dåligt samvete

Redan onsdag förmiddag, tänk vad veckan går fort. Idag är planen att vila och hinna komma i kapp lite här hemma. Innan ett besök på vårdcentralen ska jag förhoppningsvis hinna fixa lite inför helgens studentuppvaktning och dop (alltid samma dilemma med vad man ska ha på sig etc suck) innan vi åker ut till Svensjö för att kusinerna ska få träffas och busa lite grann. Enligt hörsägen är klippsalongen öppen för VIP kunder så vi hoppas på att kusinerna håller sams (det gör de oftast nu för tiden). Skämt å sido så har Hannah tjatat om att hon vill åka till Lii sedan i lördags. Planen var att vi skulle träffats då men Hannah var sjuk. Så sedan dess har frågan -"Vi åka Lii idag?" upprepats ett antal gånger. De har verkligen roligt ihop de bägge.

Igår kom Meijas doppresent med posten. De hade inte satt på tillräckligt med porto på försändelsen så vi var tvungna att åka till posten och lösa ut den, men det var tur i alla fall att den hann komma. Det hade varit snyggt annars. Eftersom jag har fått den stora äran att vara en av Meijas gudmödrar/faddrar så har jag skaffat en särskild liten present från hennes gudmor så den var ju klar sedan innan. Det där med presenter är också svårt men jag hoppas det blir bra. Har jagat mina bröder på telefon för att de ska hjälpa till att fixa Martins studentpresent så nu hoppas jag att de får tummen ur, det kan vara lite svårt ibland (Sorry Oma och Jalle...). Men småbröderna har ju väntat länge på sina presenter förr, så de är nog vana vid det här laget.
Mamma har också fått vänta för den delen. Hon nämnde surt nåt om en utlovad middag i Halmstad förra sommaren och där var jag inblandad. Jag har dåligt samvete. Sorry älskade mamma, den kommer.... (vi skrev väl aldrig vilket år??) Brorsan hävdar att det måste vara preskriberat vid det här laget men jag ska jobba på det.
Återkommer senare! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Skolan, advokaten och huvudvärken

Idag har jag varit på skolan och haft social träning (det låter ungefär som som om jag är osocial och behöver träna på att vara social men så är det nog inte). Tror att de som känner mig skulle säga att jag redan är ganska social och att jag är ganska bra på att prata (lite för bra tycker nog sambon ibland). Jag var och hjälpte till i skolbibblan med lite allt möjligt- hjälpa elever, sortera i hyllorna, laga böcker och kolla upp förfallna lån som ska krävas in så här sista skolveckan innan sommarlovet. Efter några timmar där är jag helt färdig. Jag har fortfarande svårt med koncentrationen och blir fort väldigt trött i huvudet. Efter att ha käkat lunch med några av mina trevliga kollegor åkte jag hem och vilade mig.

På eftermiddagen åkte jag med färdtjänsten in till stan för att träffa advokaten för ett avstämningsmöte. I början av året lämnade vi över mitt ärende angående trafikolyckan till en advokat som är specialiserad på personskadereglering. I vår försäkring har vi ett skydd som gör att man i sådana här situationer har rätt att anlita ett juridiskt ombud utan att själv behöva stå för kostnaden. Det har varit jätte skönt att kunna släppa den biten- nu sköter advokaten all kontakt med försäkringsbolaget.

När jag var klar hos advokaten och kom ut där ifrån gjorde sig huvudvärken som jag känt av redan på förmiddagen sig ännu mera påmind. Jag hade som migränliknande huvudvärk och mådde illa utav den. Jag hade tänkt att uträtta en massa ärenden på stan inför brorsans student på fredag och Meijas dop på söndag men det blev inte mycket med det. Jag gick till ett fik och tog en macka och dricka för att se om det kunde fylla på förråden och minska skalledunken men det hjälpte inte. Jag fick inget uträttat mer än en födelsedagspresent till min brorson. Väntade bara på att bussen skulle komma och jag fick åka hem. Väl hemma hade så ont i huvudet att jag kräktes. Fick tillbringa några timmar på sängen i ett mörklagt sovrum.
Nu har huvudvärken äntligen givit med sig. Dags att sova och ladda för morgondagen. Sov så gott!
Kram Lisbeth

En liten sjukling

De senaste två dagarna har jag haft fruktansvärt ont i foten efter operationen men nu börjar det rätta sig till. I fredags var jag tvungen att ligga med foten i högläge hela tiden och visste knappt var jag skulle ta vägen - det gjorde så ont. Jag fick inte med något extra mot smärtan för läkaren sa att det var inte så stort ingrepp den här gången så han trodde inte att jag skulle ha så ont - men där hade han fel. I fredags hade jag så ont att jag undrade om något gått fel. Det värkte och pulserade i hela foten så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Som tur var hade jag extra smärtstillande hemma som jag fick ta till. Igår gjorde det också väldigt ont men nu verkar det börja lätta.

Igår låg jag också mest på sängen jämte Hannah - hon hade nämligen feber och var inte alls pigg. Hon som vanligtvis är så full med energi var helt nöjd med att ligga och mysa och gosa, sova, läsa en bok och se på TV en stund. Hon var varm som en kamin och ville inte äta alls utan sov mest. Men idag är febern borta och hon mår bättre. Planen för gårdagen var att vi skulle åkt ut till Svensjö, gjort ett besök hos frisören, busat med kusinerna och grillat lite. Vi får väl slå en signal till dem och höra när det kan bli istället. Nu ska jag mysa med mina älsklingar en stund och njuta av en lugn söndagsmorgon. Ha det så gott!
Kram Lisbeth

Äntligen av med skruvarna!

Idag har jag tid för operation så idag ska jag äntligen bli av med skruvarna! I februari stelopererade de min vänsterfot för att jag förhoppningsvis ska bli av med en del av smärtan. Efter sex veckor i gips konstaterades att en av skruvarna skruvats för långt men att den var tvungen att sitta i ytterligare sex veckor för att själva steloperationen skulle hinna läka ordentligt. Jag har haft väldigt ont av skruven och inte kunnat belasta foten ordentligt så det har varit långa veckor. Men så var jag på återbesök på ortopeden i förra veckan och som tur var fick jag tid idag för att ta bort skruvarna! Jag ska opereras i eftermiddag och eftersom jag ska sövas måste jag vara fastande innan. Jag har ätit frukost men efter det får jag inte äta något. Så jag får hålla mig sysselsatt så jag inte tänker på att jag är hungrig. Nu ska jag ta och duscha. Hör kanske av mig senare! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

En solig måndag med orosmoln

Idag är det första juni-dagen och strålande sommarväder. Jag varit i skolan på förmiddagen. Det känns roligt att komma dit men idag kändes det lite jobbigt. Jag träffade rektorn. Han pratade om att det kan bli tal om fler varsel framöver och att jag då ligger i riskzonen. Jag förstår ingenting. Kommunen säger att man kan bli uppsagd när man är sjukskriven, facket säger att man inte kan bli det. I februari fick jag också höra att jag ev. skulle bli varslad men sedan tog jag tag i det med hjälp av facket och då skulle jag plötsligt inte varslas ändå. Vem vet vad som gäller och hur ska jag orka reda i detta mitt i allt? Jag har fullt upp att orka med min rehabilitering för att komma tillbaka till en normal vardag. Nu ska jag dessutom behöva oroa mig för att jag kanske inte har nåt jobb att komma tillbaka till. Vad finns det då för poäng att arbetsträna där om jag ändå inte ska jobba på den skolan och med de eleverna? Sen är ju försäkringskassans regler också ett helt kapitel för sig.

Till lunch hade jag med mig en matlåda med det som blev över från fredagens lunchmatlagning. Resultatet blev helt ok. Kanske lite mer peppar nästa gång för att få lite mer sting på det men annars var det godkänt. Receptet hittade jag på Arla köket, där hittar man många goda recept.

Nu ska jag gå ut och sätta mig och njuta av solen en stund till.
Kram Lisbeth