En tanke kullerbytta

Ja i bland kan man liksom behöva snurra runt ett varv och tänka inte bara på hur ont det gör, hur smärtan begränsar ens liv och hur jobbigt allt är utan faktiskt tänka på allt positivt i livet och det man faktiskt har att vara tacksam över.

Tänk vad fantastiskt att se lilla Hannah springa, hoppa och klättra! Glädjs varje dag över det faktum att hon klarade sig helt oskadd i från bilolyckan. Min älskade lilla tjej!

Tänk vad glad man är att ha någon som väntar när man kommer hem. Som finns där och som älskar en för den man är. Fick höra idag att några vi är bekanta med ska gå isär. Tänk vad tacksam man är då att man har varann och att vi kämpat oss i genom den här tuffa tiden tillsammans. Att dessutom nu kunna säga min man och jag känns ju härligt! Tänker också på alla vänner och bekanta som finns runt omkring oss, att veta att det finns någon att ta hjälp av när det behövs betyder oerhört mycket. TACK!

Ja man har så oerhört mycket att vara tacksam för. Man får en extra tankeställare när man som idag varit och tränat på rehab med människor vars liv också färändrats men som har det så mycket värre. Människor som drabbats av stroke, fått amputera sina ben, är förlamade och rullstolsburna, fått hjärnskador o.s.v. eller som lider av psykiska problem. Ja listan över vad man kan vara tacksam för kan göras lång och det kan vara bra då och då att ta fram den och påminna sig om den. Som ordspråket säger:

MAN SKA INTE SÖRJA DET MAN SAKNAR UTAN GLÄDJAS ÅT DET MAN HAR

Vad har du på din lista? Vad har du i ditt liv att vara tacksam över? Värt att fundera över. Sov gott!

En härlig höstutflykt

Idag när jag åkte hem ifrån stan efter mötet på Arbetsförmedlingen sken solen och när jag åkte förbi vid Bokskogen kände jag plötsligt en väldig längtan dit. Jag var ju hemma med Hannah idag eftersom hon inte var riktigt pigg men tänkte att om jag bara klär henne ordentligt kan nog lite höstluft göra henne gott. När jag kom hem hade B lagat middag som vi åt innan han skulle tillbaka till jobbet och jag och Hannah tog en tur till bokskogen. Lite olydiga var vi för vi körde upp för backen där det står motortrafikförbjuden med bilen (den hade inte varit lätt med rullstolen) och packade sedan ut den och vår medhavda fika-ryggsäck (med prinsessor på- Hannahs tillägg). Vi promenerade genom skogen bort till utsiktsplatsen dit vi ofta gick med min dagmamma Eva när vi var små. Där fikade vi i solen och tog en massa härliga höstbilder. En del av dem har Hannah tagit själv, inte dåliga för en fotograf på tre år (snart fyra). Vi såg en massa underliga svampar, vackra höstlöv och omkullvälta trädgrenar som med lite fantasi kan föreställa både det ena och andra. Ja det var en härlig stund, ett sådant där tillfälle som man sparar i hjärtat. Ofta tänker jag att man ska göra sånt där oftare, men det blir liksom inte av. Inte så lätt alltid att ta sig fram men helt klart värt mödan!

Att bollas hit & dit

Igår var jag kallad till Arbetsförmedlingen för att ha ett avstämningsmöte med dem och Försäkringskassan efter som mina tre månader i det s.k arbetslivsintroduktionsprogrammet går mot sitt slut. Men när jag kom dit var ingen av dem där. De hade skickat ut en felaktig kallelse så ingen av handläggarna var anträffbara. Typiskt när man ändrat och ordnat och tagit ledigt från jobbet för att ta sig dit. Först idag på morgonen fick jag veta att det var idag jag skulle vara där. Jag skulle vara hemma med lill-skruttan eftersom hon är förkyld, tät i luftvägarna och har krupp-hosta men istället fick Bengt komma hem ett par timmar för att jag på nytt skulle åka in till stan på ett avstämningsmöte. Den här gången var de i alla fall där och handläggaren på AF redogjorde för vad de kommit fram till i sin rapport som ska sammanfatta de här tre månaderna och tala om vilken arbetskapacitet jag har. Vad har de då kommit fram till? Jo att jag gör så gott jag kan och att min arbetsförmåga trots anpassningar på min arbetsplats just nu ligger på 50 procent... precis det man visste sedan innan. Vad har då de här tre månaderna egentligen inneburit? Jo en massa blanketter, pappersarbete, möten och att jag slussats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen och tillbaka till Försäkringskassan. Man känner sig som en boll i ett flipperspel som skickas hit och dit och som ingen riktigt vill kännas vid. Politikerna tycks tro att om man bara skickar utförsäkrade långtidssjukskrivna till Arbetsförmedlingen så kan de plötsligt börja jobba igen. Ingen vore gladare än jag om jag kunde jobba heltid imorgon men om det inte funkar vad gör man då? Ska jag hoppas på att Försäkringskassan godkänner en ny sjukskrivningsperiod med sjukpenning eller hoppas på att kunna få sjukersättning? Usch blir så ledsen, har inte bett om att hamna i den här situationen och hela systemet får en att känna sig riktigt misslyckad. Det känns inte som de ser hur mycket jag kämpat och vad som faktiskt har krävts för att ta sig dit jag är idag. För dem är man bara ett ärende i högen inte ett människoöde.

Vi har blivit med höna!

Ja Thilda heter hon enligt Hannah. Brorsan med familj har skaffat hönor och vi har fått adoptera en som Hannah fått som sin fast den ska bo i hönshuset i Svensjö (tur det tycker mamma). Vi har inte sett henne än men idag planeras en tur till Gällstad för att shoppa lite och sedan ett besök i Svensjö. Jag får väl erkänna att just fåglar inte varit min melodi men har jag kommit över min hundfobi får jag väl också trotsa min fjäderfä rädsla. Vad gör man inte för lilla hjärtat... Återstå att se om hon törs gå in i hönshuset och hälsa på sin nya vän.

(Som ni ser så vågade hon. Hannah är mycket stolt över sin höna som bor i hönshuset tillsammans med tuppen Oskar och de andra hönorna).

Barn- bytardag

I helgen har maken varit iväg och fixat i stugan på Askerön inför hösten så jag och lill-stumpan har varit själva hemma. Inte alltid en lätt kombination - en pigg och busig liten treåring och kryckor/rullstol och smärta i ben och knä men som tur är har jag haft hjälp av min goa mamma och min svägerska. Vi började dagen med att besöka Barnens dag framme i centrum där det anordnades en rad olika aktiviteter till förmån för Världens barn. Hannah och kusinerna Lii och Meija deltog i Habolöpet. De var riktigt laddade innan men när startskottet gått var inte Hannah på humör och Lii snubblade och slog i knät (inte så farligt) men hon skrek sig runt banan med tårarna sprutande - i själva verket var det nog stoltheten/tävlingsinstinkten snarare än knät som fick sig en törn. Meija däremot sken mer än höstsolen denna dag. Glada miner blev det i alla fall när de kommit i mål och fick pris i form av ett presentkort i leksaksaffärn, en festis och ett äpple. Sedan tittade vi på barnboksloppis som arrangerades av biblioteket och uppträdanden på scenen på Blå torget innan vi flydde det plötsliga regnet och gick in för att ta en fika på Briljanten som bjöd barnen på saft och chokladboll denna dag. Efter ett besök i leksaksaffären där tjejerna tillsammans köpte ansiktsmålarfärger åkte vi hem till mamma där barnen sedan roade sig med ansiktsmålning medan jag och Jennie åkte fram till Hagabodaskolan och Bytardagen för att se om vi kunde göra några fynd. Utanför ringlade sig en lång kö med mer rutinerade besökare som hade stora kassar med sig där de tryckte ned en massa fynd så när vi kom fram tyckte vi inte att det inte fanns så mycket att ha. Jag handlade för hela tio kronor och Jennie hittade lite mer men några större fynd gjorde vi inte. Istället åkte vi hem till barnen och mamma som bjöd på middag. Efteråt åkte vi hem till oss och tjejerna testade bubbelbadkaret. Roligt var det med bubbel och de små badfantasterna ville inte gå upp när det var dags att åka hem så mamma/faster fick helt enkelt dra ur proppen! Tack allesammans för en trevlig dag! (Tyvärr glömde jag kameran).

Om framtiden

Ett kort inlägg kommer här eftersom jag snart är på språng. Ja, kommentarer om söndagens val känns ju överflödiga annat än att jag tycker att det är förskräckligt att Sverige demokraterna nu kommit in i Sveriges riksdag. Det var verkligen en sorgedag för svensk demokrati då ett parti med främlingsfientliga och rasistiska åsikter nu ska vara med och styra vårt land. Som sjukskriven och utförsäkrad känner jag förstås en oro för vad ett fortsatt borgerligt styre ska innebära i framtiden för min del men det får väl visa sig.

Närmaste framtiden idag innefattar ett besök hos sjukgymnasten för att träna, en snabb sväng hem för att duscha och äta och sedan till jobbet. Sjukgymnasten såg förresten helt chockad ut när jag sa att de på ortopeden ska ta ställning till om man ska byta en del av eller hela knäleden. Hon tyckte verkligen att jag skulle kolla upp om det fanns några andra alternativ och menade på att en sådan operation innebär mycket träning efteråt. Ja vad ska man tro? Även där får väl framtiden utvisa då det först ska göras en titthålsoperation i slutet av oktober för att få klarhet i hur det ser ut i mitt skadade knä (båda är ju skadade fast vänster är värst). Jag hoppas bara att man på något sätt kan åtgärda det så att jag slipper att ha så ont!

Nu ska jag kela lite med Thea som pockar på uppmärksamhet innan jag ger mig iväg. Ha en trevlig dag!

Spännande valdag!

Själv röstade jag redan igår. Se till att göra din medborgerliga plikt du med och rösta om hur Sveriges framtid ska se ut! Vill vi ha ett samhälle med ökande klyftor där människor får teckna privata sjukvårdsförsäkringar och där plånboken får styra istället för behovet av vård? Ett samhälle där det finns privata vinstintressen inom skola och äldreomsorg? Ett samhälle där människor som bedöms vara för sjuka för att jobba men inte får någon sjukpenning utan tvingas gå till socialen?
http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1815621

För mig är svaret självklart NEJ! Alliansens politik tycks gå ut på att alla sjuka bara är myglare som inte vill jobba och därmed inte ska vara berättigade till någon form av inkomst.
Att man drabbats av sjukdom eller olycksfall tycks ointressant- de vill se människor som arbetsföra till varje pris!

Jag utgår från att alla Alliansvänner är helgarderade från sjukdomar och olyckor för all framtid och till absolut 100% säkerhet, eftersom de så gärna vill ha detta och kanske tom ett ännu sämre system även i fortsättningen. Vem som helst kan drabbas av sjukdom eller olycksfall! Det kan hända dig imorgon! Se till att rösta för ett bättre och medmänskligare Sverige! Se till att Sverige får en ny regering!

En liten gymnast

Idag har jag jobbat på förmiddagen och på eftermiddagen hade jag vattengympa i bassängen på Fysioterapin på Ryhov. Jag hämtade sedan Hannah på dagis och så åkte vi till uppstarten på barngympan i Bankeryd. Hannah tyckte det var jätteroligt även om hon var lite försiktig och avvaktande i början. Hon vill gärna stå lite vid sida av och titta på och se hur de andra barnen gör innan hon försöker sig på det själv men sedan sprang, hoppade, klättrade hon för fullt med de andra. Så nöjd var hon över sin nya gympadräkt med liten volangkjol på och duktig var hon. Så bra på att gå balansgång och stå på händer (mot en tjockmadrass) och mamma var så stolt över att ha en sån go liten tjej. Det var verkligen roligt att se att hon tyckte att det var så kul. Efter kvällsmat och ett dopp i badkaret somnade hon sedan gott.

Ett trasigt knä

Dagens röntgen och besök på ortopeden visade att jag har artros, förslitning i mitt knä. Det bestämdes att jag ska göra en titthålsundersökning av knät i narkos - troligen i slutet av oktober. Efter det ska man ta ställning till vad man kan göra åt det. Det kan resultera i att man byter en del av knät eller att jag får en helt ny knäled. Det kändes förstås inte så roligt att få höra det men samtidigt skönt att få bekräftelse på att det faktiskt är något som är trasigt och som gör så ont. Jag vet att man inte kan byta knäleden mer än ett par gånger så jag är med tanke på det kanske för ung för att göra det men samtidigt känner jag att är det någon gång jag ska ha ett fungerande knä så är det ju nu när man har småbarn. Även om inte problemen skulle vara ur världen med tanke på den bestående smärtproblematik som frakturerna i vänster fot fört med sig så skulle det ju i alla fall minska smärtan om jag hade ett knä som inte gör ont.

Bara till mig

Det blev en härlig tur till skogen igår. Hannah tyckte det var jätteroligt och vi tränade Thea på att spåra och det gillade hon verkligen. Hannah gömde sig bakom nån gran tillsammans med mormor eller bland ormbunkarna och sen letade hunden efter henne. På att spåra kantareller var hon inte lika duktig utan vi hittade bara tre fyra stycken ynkligt små svampar. Bättre lycka blev det idag när Bengt och Thea var ute en sväng själva i skogen. En hel kastrull full med härliga kantareller. Bara till mig också för varken Bengt eller Hannah äter svamp. Mums!

Nu ska jag ta och sova en blund för imorgon bitti ska jag vara på ortopeden och innan dess göra en ny röntgen av knät. En fullspäckad dag blir det, ska på avstämningsmöte hos handläggaren på Arbetsförmedlingen, träna bassängträning och ha utvecklings/lära känna samtal med några av mina elever också innan morgondagen är till ända. Ha det så gott!

En längtan & trevligt besök

Ja just nu känner jag att jag längtar ut i skog och mark. Det är nåt speciellt att vara i skogen på hösten tycker jag. Luften är speciell, kall och klar och det doftar så härligt. Tänk att bara sitta där bland blåbärsriset och den mjuka mossan, lyssna till tystnaden och låta tankarna vandra fritt. Lanserade idén om en skogsutflykt vid middagen och familjen verkade taggade men plötsligt infann sig en väldig trötthet och 2/3 av den tyckte att det var läge att sova middag först och snarkar nu i kapp... Så vi får väl se hur det blir.

Idag på förmiddagen hade vi besök av Linneá, Madde och hennes sambo Jocke och hans dotter Amanda. En trevlig fikastund som lyste upp tillvaron efter en lång arbetsvecka och som det då tycktes en väldigt grå höstdag. Det var jättetrevligt att träffa dem och fast det var ett tag sen vi sågs så känns det som det var igår. Madde är verkligen en fantastisk vän. Nu har molnen skingrat sig lite och solen tittar fram då och då så en liten tripp till något närbeläget skogsområde känns lockande. Jag får nog ta mig an projektet att väcka man och barn och stuva in dem och hunden i bilen, hämta upp mamma och följa min längtan. Ha en trevlig lördags eftermiddag!

Alldeles vimmelkantig

Ja så känner jag mig nu, snurrig i huvudet och trött. Jag har varit och jobbat (lite längre blev det än enligt schemat) och nu skulle jag egentligen på bassängträning men jag känner mig så yr och konstig så jag vill inte sätta mig i bilen. Kanske blev det lite för mycket med tanke på kvällens föräldramöte också. Jag bestämde mig i alla fall för att vara hemma och vila lite istället innan jag ska träffa min kollega och förbereda inför kvällens föräldramöte. I huvudet snurrar tankar om vad vi måste ta upp på mötet och sånt vi måste informera om. Ibland önskar jag att det fanns en sån där stäng av knapp när hjärnan går på högvarv och man inte kan komma till ro. Ska i alla fall försöka sova en stund nu och hoppas på att det blir bättre.

En kort veckosammanfattning

Lördag kväll och jag är dödstrött så egentligen borde jag nog sova men skriver ett kort inlägg för att tala om att jag lever fast jag inte varit så aktiv i bloggvärlden det sista. Det känns som om att jobba 50% (med ett anpassat schema och anpassade arbetsuppgifter) är precis vad jag orkar med just nu. Början av veckan går ofta bra men i slutet av veckan är jag så trött och sliten att tårarna är nära. Usch vad det gör ont i mina ben! Men det ska gå, det är bara så.

I måndags var jag på bassängträning inne i stan efter jobbet. Jag tvingade mig själv att köra bilen själv dit och det gick över förväntan men när jag skulle hem mitt i värsta rusningstrafiken blev det för mycket. Jag ringde hem och sa att jag stannar i stan ett tag tills trafiken lättat. Det var på sätt och vis bra för jag hade några ärenden att uträtta. Med en ny klocka. två par byxor till mig och ett par höstskor till Hannah (de förra tuggade ju hunden sönder) så åkte jag sedan hem och fast det var jobbigt så kändes det i alla fall lite bättre när trafiken inte var så intensiv. Men det finns många dårar ute på vägarna. Ibland önskade jag nästan att jag hade en sån där övningskörningsskylt på bilen så att folk kunde visa lite hänsyn, trafikskadad får det väl stå istället för jag har ju haft körkort i ganska många år... ;-)

I tisdags kväll höll jag på att ringa en massa för att anmäla Hannah till Barngympa. Men det var lättare sagt än gjort. Jag ringde oavbrutet i 25 minuter men det tutade bara upptaget. När jag till slut kom fram var platserna redan slut. Hannah blev jätte besviken. Hon pratar så mycket om att hon vill gå på gympa. Så kom jag på att jag kunde kolla på nätet om det fanns någon barngympa i Bankeryd och det fanns det så nu ska Hannah gå där istället. Det blev istället på tisdagar och det passar egentligen bättre. Visst blir det till att skjutsa lite längre men det ska nog gå bra.

I onsdags fyllde min käre make år. Vi gratulerade honom med blommor och paket på sängen och på kvällen köpte vi bakelse till honom. Efter att ha hämtat Hannah på dagis var jag med henne på Maracas, en grupp för sång, musik och lek i kyrkan. Hon verkade tycka det var roligt men blev plötsligt jätte blyg- hon som inte alls brukar vara det. På kvällen var jag och tränade på Rehab och träffade Henrik, Anneli, Ida & de andra.

Torsdag och fredag ägnade jag mest åt skolarbete och lördagens projekt var att höststäda garaget och köra en massa skräp till återvinningsstationen. Min yngste bror var snäll och hjälpte till så det gick ganska smidigt ändå. Äldste brodern är i full fart med utbyggnaden av deras hus och var här och lånade en borrmaskin för hans hade gått sönder. Han får nog ligga i för det är bara drygt 2 veckor tills han beräknas bli pappa igen. Spännande! Jag gissar på att det blir en liten tjej-kusin.

Nä nu är det dags att sova och ladda för kalas för maken imorgon. Då kommer svärmor, svärfar, Bengts syster och lilla Alva på besök. Marcus kan tyvärr inte komma med p.g.a den cancerbehandling han genomgått, det känns väldigt tråkigt men han måste undvika husdjur m.m. Hoppas innerligt att allt elände och alla motgångar snart är över för deras del, de har haft det väldigt tufft. Sänder massor av styrkekramar till dem och alla andra som på olika sätt drabbats av denna hemska sjukdom innan jag somnar. God natt & sov gott!