onsdag 29 september 2010

Att bollas hit & dit

Igår var jag kallad till Arbetsförmedlingen för att ha ett avstämningsmöte med dem och Försäkringskassan efter som mina tre månader i det s.k arbetslivsintroduktionsprogrammet går mot sitt slut. Men när jag kom dit var ingen av dem där. De hade skickat ut en felaktig kallelse så ingen av handläggarna var anträffbara. Typiskt när man ändrat och ordnat och tagit ledigt från jobbet för att ta sig dit. Först idag på morgonen fick jag veta att det var idag jag skulle vara där. Jag skulle vara hemma med lill-skruttan eftersom hon är förkyld, tät i luftvägarna och har krupp-hosta men istället fick Bengt komma hem ett par timmar för att jag på nytt skulle åka in till stan på ett avstämningsmöte. Den här gången var de i alla fall där och handläggaren på AF redogjorde för vad de kommit fram till i sin rapport som ska sammanfatta de här tre månaderna och tala om vilken arbetskapacitet jag har. Vad har de då kommit fram till? Jo att jag gör så gott jag kan och att min arbetsförmåga trots anpassningar på min arbetsplats just nu ligger på 50 procent... precis det man visste sedan innan. Vad har då de här tre månaderna egentligen inneburit? Jo en massa blanketter, pappersarbete, möten och att jag slussats från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen och tillbaka till Försäkringskassan. Man känner sig som en boll i ett flipperspel som skickas hit och dit och som ingen riktigt vill kännas vid. Politikerna tycks tro att om man bara skickar utförsäkrade långtidssjukskrivna till Arbetsförmedlingen så kan de plötsligt börja jobba igen. Ingen vore gladare än jag om jag kunde jobba heltid imorgon men om det inte funkar vad gör man då? Ska jag hoppas på att Försäkringskassan godkänner en ny sjukskrivningsperiod med sjukpenning eller hoppas på att kunna få sjukersättning? Usch blir så ledsen, har inte bett om att hamna i den här situationen och hela systemet får en att känna sig riktigt misslyckad. Det känns inte som de ser hur mycket jag kämpat och vad som faktiskt har krävts för att ta sig dit jag är idag. För dem är man bara ett ärende i högen inte ett människoöde.

Inga kommentarer: