Två tjejer med spring i benen!

Idag var det Barnens dag framme i centrum. Ett av arrangemangen var Habolöpet- en springtävling för barn mellan 0-5 år. Hannah var väldigt laddad och hon fick sällskap av kusin Lii som också kom för att springa. Vi var och anmälde dem innan start och de fick sina nummerlappar. Hand i hand sprang de sedan banan och när de kom i mål (inte först och inte sist) fick de var sitt diplom, en festis och ett presentkort från leksaksaffären. De var mycket nöjda! Mormor, farmor, farfar, Thomas, Jennie, Meija, jag och Bengt hejade på tjejerna när de sprang. Efteråt var vi och fikade, handlade en liten leksak för presentkorten och tjejerna fiskade fiskdamm och hoppade hoppborg. Ett besök på biblioteket hann vi också med. En mycket trevlig förmiddag! Att pengarna som det kostade går till insamlingen för Världens Barn känns ju också bra. Efter att vi varit hemma och ätit och Hannah sovit middag åkte vi ner till mamma och då fick kusinerna träffas en stund till och busa och leka. Nu blir det en lugn lördagskväll framför TV:n. Ha det gott!
/Lisbeth

Så var det dags för fredagsmys

Så var veckan slut och det är helg. Dags för fredagsmys! Jag och Hannah lagade egen pizza ikväll. Hon tyckte det var riktigt roligt att hjälpa till men när vi sedan satte oss vid bordet, tände några ljus och skulle äta ville hon inte äta, vår lilla matvägrare. Det blev i alla fall en mysig stund i köket då vi fixade tillsammans även om Hannah tydligen inte blev särskilt nöjd med resultatet! Mamma och pappa tyckte i alla fall att det smakade bra och Rambo (vår hund) hade mer än gärna smakat. Sedan myste vi tillsammans i soffan och tittade på Lilla Spöket Laban innan Hannah skulle lägga sig.

Imorgon är det Barnens Dag framme i centrum. Då anordnas Habolöpet för springglada barn mellan 0-5 år. Tänkte att Hannah skulle få ställa upp och springa och hon verkar tycka det ska bli roligt. Det brukar vara uppträdanden, hoppborg, fiskedamm etc för barnen och pengarna går till insamlingen för Världens barn. Mormor har lovat att följa med och eventuellt kommer kusinerna också. Det blir roligt att se hur det går. Ha en mysig fredagskväll!

/Lisbeth

Många stick men ingen propp

I natt sov jag också dåligt. Det har gjort mer ont i benet i ett par dagar. När jag var hos ortopeden i måndags fick jag ett schema över hur jag själv ska skruva på stagen på ställningen på benet lite varje dag för att gradvis få upp vinkeln på foten, så att jag kan gå på hela foten. De olika stagen är markerade med olika nummer och färger och så får man kolla på schemat hur mycket det ska justeras just den dagen. Läkaren visade mig när jag var där och sedan får jag sköta det själv de kommande 2,5 vecka- sedan är det förhoppningsvis färdigskruvat. Då ska bara ställningen sitta där till minst mitten av december. Kanske blir det bästa julklappen att bli av med ställningen (extern fixationen med ett fint ord).


De första dagarna när jag skruvade gjorde det inte särskilt ont utan spände bara men de senaste dagarna har det känts mer. Igår när Bengt skulle hjälpa mig att skruva på stagen på baksidan av benet som är svåra att komma åt kommenterade han att jag var väldigt gul-grönaktig på benet (som efter ett blåmärke som börjar försvinna). Det var också väldigt hårt och ömt just på det stället. När jag kom till Rehab bad jag sjukgymnasten titta på det och hon hämtade en sjuksköterska som i sin tur hämtade en läkare. Hon tyckte det skulle kollas upp för att utesluta att det blivit en blodpropp i benet. Jag fick en remiss till röntgen och fick komma dit på eftermiddagen. Innan hade de stuckit mig på Rehab och provtagningscentralen för att få ett blodprov och på röntgen stack de mig i foten för att kunna spruta in kontrastvätskan. Jag var inte lättstucken så totalt stack de mig 10 eller 11 gånger igår. Tur att man inte är stickrädd! När de stack mig i foten gjorde det dock grymt ont och det kändes som det tog en evighet innan det lyckades. Under undersökningen fick man ligga fastspänd på en brits som sedan hissades upp i nästan stående. Precis när de skulle börja att ta röntgenbilder och hade hissat upp mig svimmade jag nästan så de fick sänka ned mig igen. Det var en obehaglig undersökning som jag hoppas att jag inte behöver göra om någon mer gång! Undersökningen visade i alla fall att det inte var någon propp så det var ju skönt! Det gör fortfarande ont och spänner så vi får hoppas att det inte blivit någon infektion i benet. Det ska läggas om på måndag så då får de väl kolla noga hur såren ser ut.

Eftersom jag blev kvar längre än planerat på sjukhuset för att röntgas kom jag hem senare. Då var det bara att laga mat,äta och sedan göra Hannah i ordning för läggdags. Fast att hon är jättetrött så tar det tid innan hon varvat ned på kvällen så hon somnade inte förrän 20-tiden. Bengt, hans pappa och Henke kollade på hockey på TV, HV-Djurgården, men eftersom jag inte är ett dugg sportintresserad kollade jag på IDOL och Lyxfällan istället. Missade som vanligt slutet på avsnittet av Lyxfällan eftersom jag somnade framför TV:n- det är jag expert på! Typiskt när man nästan lyckats hålla sig vaken hela programmet och sedan somnar de sista minuterna. Ja, jag är verkligen ingen kvällsmänniska nu mer.
/Lisbeth

Huvudvärk och en liten matvägrare

Har sovit dåligt i natt pga av smärta och den otympliga ställningen på benet. Under dagen har jag mest vilat, vet inte om det var för att jag sovit för lite eller för det är så mycket just nu men jag har haft en migränliknande huvudvärk hela dagen. Så där så att man bara vill ligga och blunda i ett mörkt rum och dra täcket över huvudet.

När Hannah kom hem från dagis var det dags att laga lite mat och som tur var hade huvudvärken lagt sig lite. Mammas lilla hjälpreda hjälpte till i köket. Hannah är förnärvarande ganska petig med maten och det är inte alltid så lätt att få henne att äta. När hon varit på dagis är hon ganska trött vid 17-tiden när vi äter middag så ofta petar hon inte i sig många tuggor även om vi trugar. Ena dagen ska hon äta bara potatis eller pasta och nästa dag vill hon inte ha det utan äter bara kött eller korv eller vad som nu serveras. Det som är en riktig favorit ena dagen går inte alls hem nästa så det är inte så lätt att veta vad man ska laga för att det ska passa lilla damen. Det är likadant på dagis, ibland äter hon men oftast är hon ganska petig. Ibland säger fröknarna när man hämtar att hon bara ätit några bitar potatis till lunch den dagen (och sedan ofta flera mackor till mellanmålet på eftermiddagen). Det är absolut förbjudet att blanda ihop maten, den måste ligga välsorterad i olika småhögar på tallriken annars blir det vilda protester och hon kan bryta ihop fullständigt.

När mamma hjälpte mig att handla i början av veckan var vi på ICA MAXI. Där hittade vi bland pastan "princess-pasta" - pasta formad som prinsessor, slott, Askungens sko o.s.v. Hannah älskar ju allt vad prinsessor heter just nu så jag köpte en förpackning. Hon blev eld och lågor när jag visade henne och skulle hjälpa till att laga "Prinsess-pasta". Och vad hon åt sedan! Hon lassade in slott, prinsessor, skor etc i rask följd och köttbitarna blev plötsligt husvagnar och slank ner de också i snabb följd. Det var länge sen hon åt så bra och till slut fick vi säga att nu är det nog fullt i magen när hon tryckt i sig en jätteportion. Pastan var alltså en hit! Så det kan vara ett tips till andra som också har små matvägrare hemma, figurpasta kan vi rekommendera. Förutom prinsesspasta fanns det också pasta i form av Disneys bilar. Det får helt enkelt bli en tur till till ICA MAXI.

/Lisbeth

Smärta & tacksamhet

Idag har jag haft mer ont i benet. Det går an om jag har benet i högläge men så fort jag rör det och har foten nedåt gör det grymt ont. Ställningen är väldigt otymplig och det är inte lätt att hitta byxor som är tillräckligt vida nedtill så att det går att få över dem över ställningen och på sig. Jag har suttit ute i trädgården en stund på förmiddagen. Hannah har lärt sig idag hur hon själv ska ta fart när hon gungar och var så lycklig för detta. Jag har fått en annan rullstol, en tyngre och osmidigare variant men med ställbart fotstöd så att jag kan ha benet i högläge när jag sitter, sådant fanns inte till active rullstolen.

Just nu känns tre månader som en lång tid. När jag får ta bort ställningen har det gått nästan två år sedan olyckan. Två år av smärta, lidande, bakslag och kämpande. Inte bara för mig utan också för de i min omgivning. Jag tänker ofta på att det kunde varit så mycket värre men ibland är det en klen tröst. Men jag är så oändligt tacksam varje dag när jag ser Hannah springa omkring för att hon klarade sig helt oskadd. För henne är det helt naturligt att mamma har ont i benen, behöver kryckor när hon går och ibland rullstol. Det som är svårare för människor runt omkring att förstå är nog vad det gör med en som människa när något sånt här händer. Vilken påfrestning det innebär för hela familjen, sorgen över att inte kunna vara den aktiva och närvarande mamman som jag vill vara, känslan av att tappa kontrollen över sitt liv och inte kunna planera framtiden. Jag försöker att inte fundera så mycket över hur livet hade sett ut om det inte hänt, men ibland är det svårt. Samtidigt har jag så mycket att vara tacksam över, en underbar sambo, en fantastisk glädjespridare till dotter (vad skulle jag tagit mig till utan henne- hon får en att inse att det finns inget annat alternativ än att fortsätta kämpa, hon har ju ingen annan mamma), min härliga familj och vänner. Jag känner också tacksamhet över livet, att vi faktiskt överlevde och att jag får möjlighet att finnas här på jorden ett tag till. Olyckan blev en tydlig påminnelse om hur skört livet är och hur omständigheter kan vara väldigt avgörande för hur livet ter sig.
/Lisbeth

Opererad och saknad

Skönt att vara hemma igen från sjukhuset. Jag lades in i måndags kväll och opererades sedan på tisdags förmiddagen. Operationen gick bra och jag har nu fått en extern fixation (utvändig ställning på benet). Jag var uppe på avdelningen igen vid 7 tiden på kvällen. Jag var väldigt trött så efter att ha ringt ett par samtal, hem och till mamsen, somnade jag. Läkaren hade satt en blokad i benet där jag fick smärtlindring var fjärde timme så till en början hade jag inte ont och foten var helt bortdomnad. Tanken var från början att jag skulle fått åka hem på torsdagen men då jag fick mer ont under andra dygnet efter operationen fick jag stanna kvar till fredagen då blokaden bytts ut mot smärtlindring i tablettform.

Jag fick ligga på en enkelsal och pga det blodiga förbandet (som man ogärna ville byta och lägga om på nytt) och infektionsrisken fick jag bara vara på rummet. Det fanns ingen TV på rummet och jag hade inte tagit med så mycket att läsa så det blev ganska långtråkigt att sitta/ligga på sängen och stirra i taket och bara se de där fyra väggarna. Mobilräkningen för de här dagarna blir nog inte nådig...På onsdagen fick jag inga besök så då kändes det riktigt ensamt och trist. Jag försökte övertala Bengt men han var inte så sugen på att åka till sjukhuset. På kvällen pratade jag med Hannah i telefon. Hon undrade massor:
- "Var e du mamma?"
- "Vad heter doktorn och var är han?" och
- "Har du ont i benet?"

När vi pratat ett stund sa hon "jag saknar dig mamma" och blev helt hysterisk och grät och skrek:
-"Du måste komma hem till mitt hus mamma", "du måste sova i din säng" och "du måste komma NU". Själv blev jag jätteledsen när jag hörde hur upprörd hon var och började gråta i telefonen. Då blev det ännu värre och hon sa "Du gråter mamma", "du måste komma min hus NU". Till slut fick Bengt ta ifrån henne telefonen och det gjorde verkligen ont i mitt modershjärta att höra henne så ledsen. Som tur var lugnade hon sedan ner sig och somnade lugnt.

På torsdagen var mamma och hälsade på på förmiddagen och sen kom Thomas, Jennie, Lii och lilla Meijsingen förbi efter att Thomas slutat jobbet. Bengt hade skickat med Hannahs DVD med mamma så på kvällen kunde jag fördriva tiden med att kolla på film. Mamma hade också med sig fika och lite att läsa och Jennie och Lii hade bakat bullar.

Igår fick jag som sagt komma hem. Hannah blev jätteglad men bekymrad över ställningen på benet. Jag har haft ont både igår och idag men det har i alla fall varit uthärdligt. På måndag ska jag träffa läkaren och gå i genom hur det ska gå till när jag ska skruva på den under 2,5 vecka. Ställningen ska sedan sitta i tremånader så förhoppningsvis blir väl det en härlig julklapp att bli av med den till jul!

Idag har det varit en lugn lördag. Jag har varit tvungen att vila en hel del pga smärtan och vi har tagit det lugnt. Hannah har lekt med grannflickorna Isabelle, Inez och Olivia i lekstugan, gungat och busat i trädgården. Det har varit riktigt kanon väder idag -en fantastisk september lördag med solsken.

/Lisbeth

Höststädning i trädgården, picknick och sista grillningen

Ja nu är det onekligen höst för nu börjar löven på träden att skifta färg. I går var jag och Hannah hos mormor och hjälpte henne med höststädning i trädgården. Thomas, Jennie, Lii och Meija var också där. Lii och Hannah hjälpte mormor/farmor att plocka äpplen och sedan gjorde jag och Jennie en paj av dem medan de andra var ute och röjde i trädgården. Sedan åt vi middag och tjejerna sov en stund. På eftermiddagen gick vi ut allihop och hjälptes åt med det som var kvar. Hannah och Lii hade jätteroligt, tänk vad man kan ha skoj med en ogräs-hink när man är 2 år! Man kan ju ha den på huvudet, sitta på den, brottas så man trilla av den.... o.s.v.

När vi var klara hade mormors småhjälpredor bestämt att vi skulle gå på "Nick-nick" (picknick)i lekparken. De åkte rutschkana, gungade och åt festis och bulle på en filt på gräset. Efter en hel dag med lek och bus avslutade kusinerna med ett bad med massor av skum i mormors badkar. Väldigt populärt! Efter att ha ätit kvällsmat tillsammans var de så trötta båda två att Lii t.o.m sa att "nu vill jag åka hem". Är ganska säker på att hon somnade i bilen innan hon hunnit dit.

Inspirerad av gårdagen tog jag mig idag an att höststäda här i vår trädgård med. Eftersom jag ska opereras imorgon och sedan få gå med öppna sår och en ställning på benet i ca 3 månader så kände jag att om det ska bli gjort så är det bäst att göra det nu. Så nu är landen rensade från ogräs och en del av växterna nedklippta. Gräset lär väl behöva klippas några gånger till och utemöblerna ska in men annars är det nog avslutat för säsongen. Känns lite sorgligt att sommaren är över men ändå skönt att få krypa in inomhus och mysa istället. Så här års är man inte så sugen på trädgårdsarbete längre, det blir ju både mörkare och kallare. Bengt är ju hemma nu också och är sjukskriven så till lunch passade vi på att grilla, troligtvis sista gången för säsongen. Nu ska jag gå ut och njuta av solskenet och röja lite till innan det är dags att hämta Hannah på dagis och sedan åka till sjukhuset. Ska bli inlagd ikväll och sedan opereras imorgon. Hoppas ni håller tummarna för mig då, lite nervös börjar jag allt bli. Återkommer med bloggandet när jag kommit hem från sjukhuset. Ha det gott!
/Lisbeth

En tur till torget och smaskig äppelpaj

En höstkrans att hänga på dörren, strumpor, lördagsgodis och en målarbok till Hannah, några krukor och en blus till mig var lite av det vi hittade när vi var på torget idag jag och Hannah tillsammans med Magdalena och Kristina. Det var soligt härligt höstväder och så här i skördetid fanns det massor av blommor i alla olika färger, svamp, frukt och grönsaker i de välfyllda stånden. Efter att ha gått över det vi ville titta på på torget fikade vi på det välbesökta caféet i Pingstkyrkan precis intill. Vi satt sedan och pratade en stund medan Hannah lekte i lekhörnan.
Väntar på att ge oss iväg till torget.

På eftermiddagen var vi bjudna ner till Villa Lübeck på äppelpaj med vaniljsås och för att spela en omgång kubb. Det fina höstvädret hade dock ändrats till en kallare och blåsigare variant så planen på att sitta ute och att spela kubb byttes istället mot att äta inomhus istället. Pajen var mycket god. Tack Magdalena och Margareta! Bengt var hemma för han mådde inte bra men Ankie, Samuel och lilla Tyra var också där och småtjejerna busade för fullt. Senare när solen tittade fram var vi ute i trädgården en stund och tjejerna provsmakade päron från Magdalenas eget träd.
/Lisbeth

En underbar skatt och usel mat

Idag var Hannah på dagis på förmiddagen och jag hämtade henne vid 13-tiden. Sen sov hon middag och lekte lite ute med pappa medan jag lagade mat. Testade ett nytt recept på färsbiffar och grönsakspuré gjord på blomkål, broccoli och creme fraiche men det var inte särskilt uppskattat. Bengt sa att han inte var hungrig (?) och Hannah vägrade äta mer än ett par skedar. Tacksamt när man stått och lagat mat! Jag tyckte inte att det var nåt större fel på maten. Bengt erkände senare att det var grönsakerna som avskräckte och kokade på kvällen pasta istället som han åt till biffarna. Hannah ville ha frukt istället för att äta middag men det blev det inget med.

På eftermiddagen tittade vi ner till mamma en sväng och träffade också mina bröder. När vi först kom dit och Bengt släppte av oss för att åka till apoteket blev Hannah helt hysterisk "Min pappa, min pappa" grät hon och ropade också på mig när mormor bar in henne. Stackarn, hon trodde nog att vi skulle åka ifrån henne den här helgen också men hon lugnade sig snart. Efter att mormor erbjudit lite att äta (man blir väldigt hungrig om man inte äter nån middag) var humöret snart på topp igen. Hannah fick en skattkista av mormor som min farfar snickrat till Toffe när han var liten. Det var väldigt spännande. Hon fyllde den med en skatt av halsband av plastpärlor som mamma samlat på sig genom åren (det blir några stycken när man har sex barn som alla gått på barntimmar och lekis och trätt pärlor). På hemvägen svängde vi också förbi på Kyrkvägen och pratade med farfar. Hannah tittade på fiskarna i hans damm och fick lite fler "skatter" att fylla kistan med.

Ikväll har Henke varit här en sväng. Det var ett tag sen vi sågs så vi satt och pratade en stund och sedan tittade vi på Idol på TV. Nu ska jag sova en stund för imorgon ska jag och Hannah upp och iväg tidigt fast det är lördag. Vi ska gå på Västratorget tillsammans med Magdalena och Kristina. Det ska bli kul!
/Lisbeth

Ett sms kan kosta dig massor

En kompis undrade om jag sett den här videon på Aftonbladets hemsida. Tyckte den påminde om det som hände oss. Enligt polisen så blev föraren som körde på oss inte sjuk och var inte påverkad. Deras förklaring var att hon antingen somnade vid ratten eller höll på med något annat samtidigt som hon körde. Vi lär aldrig få svaret på vad som egentligen hände, men enligt några som kände föraren höll hon på att sms:a. Hoppas att alla som ser den här får sig en tankeställare och låter mobilen vara när de kör bil. OBS! otäcka bilder.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5733188.ab

Var försiktig i trafiken, kör lugnt!

/Lisbeth

En duktig och glad dagistjej

Igår var vi på det första utvecklingssamtalet med Hannah. Eller rättare sagt jag och Bengt var för Hannah sov middag på dagis medan vi pratade med fröken. Allt var jätte bra, de tyckte liksom vi att inskolningen fungerat bra och det märks att Hannah trivs. Hon har kommit in jätte bra i rutinerna och är alltid med någonstans och leker med barnen även om hon inte hittat någon riktig bästis bland lekkompisarna på dagis ännu. Hennes humör och att hon ibland har ganska kort tålamod är inte något de märkt av ännu, mer än att hon kan bli lite "svart" i blicken ibland när det inte går som hon vill. Men det kommer väl... De tycker liksom vi att hon är en väldigt go och smidig tjej att ha att göra med. Fröken sa att hon sköter sig i alla fall mycket bra när hon är borta så det trotsiga visar väl sig mest här hemma. Det är aldrig något problem att lämna henne på dagis och det är ju skönt. En extra kram eller puss och sen vinkar hon glatt i fönstret när man går. Vissa dagar så börjar hon gråta lite när hon får syn på en när man kommer för att hämta henne. Det är som att då kommer hon på att man varit borta och att hon saknat oss. Men då håller man bara om henne en liten stund och sen är det full rulle igen.
Nu ska jag iväg och träna på Rehab. Ha en bra dag!
/Lisbeth

Veckomatlista och mysiga sagostunder

Idag har jag varit duktig och planerat matsedeln för den kommande veckan. Jag är så trött på att stå där och stirra in i ett halvtomt kylskåp och vad man än tänker sig att laga så saknas det alltid något. Så nu tog jag tag i saken, surfade efter lite nya recept och varvat med några gamla favoriter satte jag ihop veckans meny. Bengt hjälpte mig sedan med handlingen och vips känns det mycket roligare och mer inspirerande att laga mat nu när kylen är välfylld. Att laga mat är ju i självaverket ganska roligt men inhandlingen och planeringen är mindre kul. Vi har funderat på att testa familyfood men det får väl bli sen efter operationen. I eftermiddag ska här lagas Kycklingsaltimbocca med tomatsås serverad med pasta. Nytt recept för min del så vi får väl se hur det smakar!

När jag ändå var framme i samhället passade jag på att titta in på Bok och present affären. Där hittade jag några söta böcker till Hannah på rea. Två söta böcker om att säga förlåt, snälla och tack (kanske passar en trotsig 2,5 åring?). Hannah är i och försig ganska duktig på det där men jag tror hon kommer gilla dem. Köpte också ett ex av min favoritbok när jag var liten: Lotta på bråkmakargatan lär sig cykla. Den lär visst mamma vara rätt trött på efter att ha läst den många gånger för mig. Med boken följde också en DVD och en CD som Hannah kan lyssna på när hon blir större. Just nu är det annars sagor om prinsessor och troll som lilla damen efterfrågar. Innan har hon inte riktigt haft tid och sitta still och lyssna när vi läser för henne men nu tycker hon det är mysigt att krypa upp i mammas säng och ligga där och mysa och läsa en bok innan läggdags. Hon försöker också med: -"Du läsa en till saga" för att hon ska slippa lägga sig. Det är inte utan att mamma också ser framemot de där mysstunderna med gos och bokläsning.

Nu ska jag ta tag i tvättstugan innan det är dags att rulla bort och hämta lillan på dagis. Ha det gott!
/Lisbeth

Avkoppling och värmande ord från den lilla

Helgen har varit härlig och avkopplande. Vi checkade in på Säröhus vid fem-tiden i fredags och började med att installera oss på rummet och fräscha till oss innan det var dags att äta en god trerätters middag i den vackra matsalen med utsikt över havet. Middagen bestod av blomkålssoppa med pilgrimsmussla och palsternackpuré till förrätt. Huvudrätten var strutsfilé, stallbackspotatis och sås. Till efterrätt serverades en vaniljpannacotta med hallonsås. Vi var inte så övertygade när vi först såg menyn men blev glatt överraskade. Efter middagen gick vi upp till rummet och bytte om till badkläder, satte på oss morgonrockarna och tofflorna man får låna och gick ner till spa-anläggningen. Vi var nästan ensamma där, bara ett par till hade tagit sig ett bad. På relaxavdelningen kan man testa ångbastu, bubbelbad med olika arombad, glida ned i den 37° grader varma källan och flyta under kristallkronan och stjärnhimlen, njut av tystnaden och lugn musik. Man har också fri tillgång till juice och frukt. Härligt avslappnade efter badet somnade vi sedan tidigt.

Lördagen började med en härlig sovmorgon och sedan frukostbuffe. Efter att ha vilat en stund på rummet efter frukost gav vi oss iväg för att införskaffa lite lunch som vi sedan åt ute på innergården på Säröhus. Där har de en trevlig trädgård med bland annat en ro givande damm med fiskar. På fredagen när vi åkte ner regnade det men på lördagen var det soligt. Efter lunchen satt vi i salongen och läste innan vi gick ner till relaxen och badade. I duscharna i omklädningsrummet har man tillgång till olika scrub, krämer, ansiktsmasker o.s.v. så man kan passa på att pyssla om sig själv lite. På kvällen åt vi middag som bestod av en lax och rom tallrik till förätt och lamm ytterfilé med rosmarinsky och någon slags ugnspotatis till huvudrätt. Efterrätten var en passionsfruktsparfait med jordgubbssås. Det var en väldigt duktig kock även om inte köttet var riktigt i min smak. På kvällen tog vi ett dop i den varma källan igen innan vi gick tillbaka till vårt rum.

Efter att ha avnjutit söndagens frukostbuffé checkade vi ut och sedan åkte vi en liten bit till Särö Västanskog, ett naturreservat i närheten och tog en härlig förmiddagspromenad i solskenet och njöt av havsluften, naturen och tittade på de fantastiskt stora och pampiga villorna som ligger utmed strandpromenaden. Nöjda med helgen styrde vi sedan kosan hemåt och till vår lilla goa tjej som tillbringat helgen hos sin mormor. Det hade gått jättebra, hon hade frågat efter mamma och pappa några gånger men inte varit ledsen. Många kramar blev det i alla fall när vi kom hem. Det var härligt att åka iväg på tu man hand men jag har saknat min lilla älskling! Tusen tack för hjälpen mamma!

Idag var det tillbaka till vardagen igen. På morgonen körde jag Hannah i rullstolen till dagis. Det är härligt att kunna göra det och få den där lilla pratstunden på väg dit. Idag sa hon:
-"Jag saknar dej när ja e på dagis mamma". Det värmde verkligen när hon sa det. Det var inte så att hon inte ville gå dit utan hon kom bara på det att när jag är där är inte du där och då saknar jag dig. Det är aldrig nåt problem att lämna henne men ibland börjar hon gråta när jag kommer och hämtar henne och kastar sig i famnen på mig. Min lilla stumpa!

När jag lämnat Hannah var det bara att åka hem och packa träningskläderna för då skulle jag åka till Rehab och träna. När jag åkte hem därifrån blev jag av släppt vid dagis, var inne och hämtade Hannah och sedan åkte vi hem. Sen var det dags att komma på vad det skulle bli till middag och sedan göra Hannah klar för kvällen efter att hon och Isabelle lekt en stund. Hannah somnade vid halvåtta och då var jag helt slut med så jag hade kunnat somna jag med. Bäst att ladda för morgondagen och sova en blund, klockan närmar sig 22.30. Sov gott!
/Lisbeth

Om att ladda batterierna och Hannahs kusin-abstinens

Äntligen fredag! Nu känns det verkligen som om hösten är här, regn och rusk och bara 12 grader. Skönt att vi ska tillbringa det mesta av helgen inomhus. Vi får sitta i den 37-gradiga poolen på Särö och njuta av värmen, koppla av och se höstrusket utanför.

Hannah ska vara på dagis på förmiddagen idag och sedan ska hon vara hos mormor i helgen. Hon pratade hela kvällen igår om att de ska åka och hälsa på kusinerna. "-Jag åka till min Lii" tjatade hon och jag ångrade att jag nämnt det precis innan hon skulle lägga sig. Mormor tittade upp en sväng hit efter att hon varit på scouterna, så när hon försäkrat Hannah om att hon visst skulle få sova hos henne och att de ska åka till Lii och Meija på lördag somnade hon till slut gott i sin säng. Bilden på kusinerna är tagen förra sommaren.

Hannah ser verkligen framemot att vara hos mormor, frågan är bara hur hennes mamma ska klara sig utan sin lilla "sessa"? Jag får helt enkelt se till att rå om min älskling i helgen, han behöver få komma iväg och vila upp sig och koppla av ett tag. Kanske är vi två om det. Hoppas ni också får en bra helg!

/Kram Lisbeth

Grattis till världens bästa pappa och sambo

Idag fyller Hannahs pappa och min älskade sambo år. Hannah och jag gratulerade honom imorse med frukost på sängen och sång,"ja latå leva" som Hannah säger. GRATTIS BENGT!

Eftersom det är tisdag skulle Hannah iväg till dagis och jag till skolan. Bengt har inte kännt sig riktigt bra så han var hemma idag. På eftermiddagen kom Bengts föräldrar förbi en snabb sväng för att gratulera honom. Han fick ett bidrag till Säröhus-vistelsen. Det ska bli jätte härligt, på fredag åker vi dit. Idag var sista dagen på skolan på ett tag så nu får jag några dagar att vila upp mig och ladda inför den kommande operationen. Det känns skönt, det har varit mycket med arbetsträning på skolan, träning på Rehab, orka med vardagen här hemma och ladda inför det nya ingreppet.
/Lisbeth