Många stick men ingen propp

I natt sov jag också dåligt. Det har gjort mer ont i benet i ett par dagar. När jag var hos ortopeden i måndags fick jag ett schema över hur jag själv ska skruva på stagen på ställningen på benet lite varje dag för att gradvis få upp vinkeln på foten, så att jag kan gå på hela foten. De olika stagen är markerade med olika nummer och färger och så får man kolla på schemat hur mycket det ska justeras just den dagen. Läkaren visade mig när jag var där och sedan får jag sköta det själv de kommande 2,5 vecka- sedan är det förhoppningsvis färdigskruvat. Då ska bara ställningen sitta där till minst mitten av december. Kanske blir det bästa julklappen att bli av med ställningen (extern fixationen med ett fint ord).


De första dagarna när jag skruvade gjorde det inte särskilt ont utan spände bara men de senaste dagarna har det känts mer. Igår när Bengt skulle hjälpa mig att skruva på stagen på baksidan av benet som är svåra att komma åt kommenterade han att jag var väldigt gul-grönaktig på benet (som efter ett blåmärke som börjar försvinna). Det var också väldigt hårt och ömt just på det stället. När jag kom till Rehab bad jag sjukgymnasten titta på det och hon hämtade en sjuksköterska som i sin tur hämtade en läkare. Hon tyckte det skulle kollas upp för att utesluta att det blivit en blodpropp i benet. Jag fick en remiss till röntgen och fick komma dit på eftermiddagen. Innan hade de stuckit mig på Rehab och provtagningscentralen för att få ett blodprov och på röntgen stack de mig i foten för att kunna spruta in kontrastvätskan. Jag var inte lättstucken så totalt stack de mig 10 eller 11 gånger igår. Tur att man inte är stickrädd! När de stack mig i foten gjorde det dock grymt ont och det kändes som det tog en evighet innan det lyckades. Under undersökningen fick man ligga fastspänd på en brits som sedan hissades upp i nästan stående. Precis när de skulle börja att ta röntgenbilder och hade hissat upp mig svimmade jag nästan så de fick sänka ned mig igen. Det var en obehaglig undersökning som jag hoppas att jag inte behöver göra om någon mer gång! Undersökningen visade i alla fall att det inte var någon propp så det var ju skönt! Det gör fortfarande ont och spänner så vi får hoppas att det inte blivit någon infektion i benet. Det ska läggas om på måndag så då får de väl kolla noga hur såren ser ut.

Eftersom jag blev kvar längre än planerat på sjukhuset för att röntgas kom jag hem senare. Då var det bara att laga mat,äta och sedan göra Hannah i ordning för läggdags. Fast att hon är jättetrött så tar det tid innan hon varvat ned på kvällen så hon somnade inte förrän 20-tiden. Bengt, hans pappa och Henke kollade på hockey på TV, HV-Djurgården, men eftersom jag inte är ett dugg sportintresserad kollade jag på IDOL och Lyxfällan istället. Missade som vanligt slutet på avsnittet av Lyxfällan eftersom jag somnade framför TV:n- det är jag expert på! Typiskt när man nästan lyckats hålla sig vaken hela programmet och sedan somnar de sista minuterna. Ja, jag är verkligen ingen kvällsmänniska nu mer.
/Lisbeth