Barns kommentarer är underbara

Efter att ha prövat på matkassen från handla24 i ett par veckor sitter Hannah fyra år vid köksbordet, tittar på maten på tallriken och säger:

-"När ska vi äta sån där riktig mat?"
- "Vaddå riktig mat?" undrar jag. "Det här är riktig mat eller vad menar du?"
- "Nä jag menar riktig mat som köttfärssås och makaroner och falukorv!".

Hihi barn är underbara! Snacka om att vara fast i falukorvsträsket när bara köttfärssås och falukorv räknas som riktig mat... Vår lilla solstråle som är ganska så petig med maten har i alla fall breddat sin meny under de här veckorna och faktiskt hör och häpna ätit riktigt bra.Det var bara blomkålssoppan som fick henne att se lika skeptisk ut som när hon var 4 månader och fick börja testa på smakportioner för första gången. Inte helt nöjd!

Mycket tid att tänka

De senaste dagarna har jag känt mig lite bättre men jag har varit hemma från jobbet för att tillfriskna helt och vila upp mig eftersom jag varit väldigt trött och känt mig matt och konstig i kroppen efter förra veckans feber och halsfluss. Mycket tid ensam hemma innebär mycket tid att tänka. Efter tisdagens besked har tankarna gått mycket kring hur skört livet faktiskt är och vilken fruktansvärd sjukdom cancer är. Jag har varit inne på Lindas blogg och läst kommentarer och hälsningar till hennes familj. Bl.a läste jag en dikt där som fick mig att också tänka på min pappa som under många år kämpade mot cancern:

God looked around His garden
and He found an empty place,
He then looked down upon this
earth, and saw your tired face.
He put His arms around you and
lifted you to rest.
God's garden must be beautiful,
He always takes the best.
He knew that you were suffering,
He knew you were in pain.
He knows that you would never get
well on earth again.
He saw the road was getting rough
and the hills were hard to climb.
So He closed your weary eyelids,
and whispered, "Peace be thine."
It broke our hearts to lose you but
you didn't go alone.
For part of us went with you
the day God called you home.

Fast det snart är tre år sedan pappa gick bort så känns det ändå som igår när jag tänker på det. Ofta i vardagen rusar livet bara på och man hinner inte stanna upp och tänka efter men när jag gör det känns saknaden svår. Det känns svårt att kunna förstå varför cancer drabbar människor som är beredda att göra vad som helst för att få vara kvar i livet och som har mycket att leva för.

Jag känner också en oerhörd tacksamhet för att jag och min dotter hade ödet på vår sida den där dagen då olyckan inträffade. Att vi hade förmånen att klara oss med livet i behåll till skillnad från föraren i den andra bilen som omkom omedelbart. Livet är så oerhört skört och några sekunders ouppmärksamhet kan tragiskt nog innebära skillnaden mellan liv och död. Krama dem du älskar lite extra ikväll och känn tacksamhet över att just du lever här och nu.Det gör jag.

En sann kämpe & inspirationskälla

Under ungefär ett års tid har jag följt en blogg skriven av en tjej som hette Linda. I sin blogg beskrev hon på ett fantastiskt sätt i ord och bild sin tillvaro som småbarnsmamma, glädjeämnena i livet och sin tuffa kamp mot bröstcancer. Jag och Linda är lika gamla och jag kände igen henne sedan vi gick i skolan tillsammans här i Habo. Jag minns henne som en go tjej med ett härligt leende. I april förra året skickade jag ett mail till henne för att tala om att jag läst om hur hennes liv plötsligt fått en hemsk vändning då hon var gravid med sitt tredje barn i nov 2009 och fick veta att hon drabbats av inflammatorisk bröstcancer. Hon mindes mig och vi har mailat då och då och kommenterat varandras bloggar. Båda två visste vi ju hur livet plötsligt kan ändras helt från en dag till en annan. Min kamp är ju dock inget i jämförelse då Linda tvingades kämpa för att få finnas kvar hos sin man och sina barn.

I stort sett varje dag har jag varit inne och läst på bloggen och följt hennes kamp, men prognosen har försämrats, cancern har spridit sig mer och mer och idag förlorade hon till sist kampen mot denna fruktansvärda sjukdom. Jag har blivit så berörd av hennes och familjens öde - hon var en sann hjälte och inspirationskälla! Hon berörde många och gjorde oss uppmärksamma på hur viktigt det är att ta vara på livet, leva här och nu och vara tacksam för det viktigaste vi har- varandra!

Mina tankar går ikväll till hennes make Lars, hennes tre söner Adam (11 år), William (2år) och Erik (1år),hennes föräldrar, nära och kära som nu tvingas leva vidare utan sin älskade Linda. Tänk vad livet är orättvist då Linda inte får chans att finnas där för sina barn när de växer upp eller dela livet med sin livskamrat trots att hon var så fylld av kämparglöd och livsglädje...

Jag tänker också på min egen pappa som jag förlorade i kampen mot cancern för snart tre år sedan. Han var också mitt i livet och fick inte heller se sina barn växa upp även om min yngste bror hunnit fylla tolv. Pappa kämpande under många år och precis som för Linda gick det väldigt snabbt det sista och han lämnade ett oerhört tomrum kvar.Jag tänder ett ljus ikväll för alla de som på olika sätt drabbas av denna hemska sjukdom. Jag skänker ett bidrag till minne av Linda till den insamling till förmån för cancerfonden som hon startade och till insamlingen för hennes små prinsar som nu inte längre har sin mamma hos sig- gör det du med!

www.lindaskriver.blogspot.com

Mår fortfarande dåligt

Mår fortfarande inget vidare. Tempen har gått ned och det känns något bättre i halsen men jag är trött och helt matt i kroppen. I fredags kräktes jag flera gånger så då fick jag inte i mig pencillinet (eller rättare sagt det kom upp snabbt igen). Det är svårt att få i sig nåt över huvudtaget då det är tjockt i halsen och det gör ont att svälja.Det blir typ saft/nyponsoppa eller yougurt och liknande.

Idag ska familjen på kalas för att fira lilla Alva som snart fyller 4 år. Det känns tråkigt att missa men jag vill ju inte smitta någon med det här. Att inte kunna krama och pussa på min lilla och maken känns också jobbigt.



Tänk att den här lilla tjejen ska fylla 4!Bilden är tagen 2008.

Halsfluss & feber

Var hos doktorn som konstaterade att jag fått halsfluss orsakad av elaka bakterier. Jag fick pencillin och blev beordrad vila över helgen. Jag är glad att jag valt att byta vårdcentral (även om jag egentligen i princip är emot privata vårdaktörer). Jag ringde kl. 08.00 blev uppringd 20 min senare och fick tid kl. 10.00 och kl. 11.00 var allting klart. På vårdcentralen här i Habo fick man vara glad om man överhuvudtaget fick komma dit och ännu mer tacksam om man kunde få en tid samma dag. Det smittar de första två-tre dagarna så i helgen får jag låta bli att pussa på och gosa med min lilla prinsessa. Det blir inte lätt!Ingen rolig start på helgen inte :-(

Helt väck

Jag känner mig helt väck just nu, 39.6 i feber sist jag tempade, värk i hela kroppen, ett konstigt tryck över bröstet, ont i halsen, ont i huvudet och hosta. Då och då blir jag helt snurrig i huvudet. Ja det känns inte bra så jag får nog kontakta vårdcentralen imorgon bitti. Ingen rolig fredag, hoppas att din blir bättre!

Med huvudet ovanför vattenytan

Ja ibland är det så som det känns- som om jag kämpar och kämpar bara för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Under veckan är det väldigt intensivt att orka med jobb, matlagning, skolarbete, tvätt o.s.v och samtidigt vara en bra mamma och hustru. Det sistnämnda är väl det som jag orkar med bäst, att vara där för Hannah, eftersom det är det jag prioriterar främst men ibland har jag dåligt samvete över att jag så snart hon somnat stupar i säng själv. Efter läggningstid är ju den tiden då jag och min man kunde fått tid tillsammans- se på någon film eller bara prata om hur dagen varit. Men där tar orken slut - om inte varje kväll så i alla fall många. Det är trist att känna att orken finns till att liksom få vardagen att gå runt men samtidigt inte till så mycket annat av det som känns roligt. Tur i alla fall att man har tid på helgerna både att vila ut och hitta ork till att göra det som är roligt också.

För att underlätta lite i vardagen och slippa lägga massa tid på att handla (vi är urusla på att storhandla) har vi beställt matkasse ifrån handla24.se. Vi testade det första gången förra veckan och det fungerade bra. God mat och väldigt smidigt att få råvarorna levererade till dörren tillsammans med olika recept. Så här såg förra veckans meny ut:

Blomkålssoppa med bröd och pannkakor
Sej i stjärnanissås
Pasta Carbonara
Kinesisk gryta
Kalkonbröst med gräddsås



Samtliga rätter utom möjligtvis Blomkålssoppan gick hem hos unga fröken Larsson, den provsmakade hon en sked men det syntes på henne att det tyckte hon var bland det värsta hon testat. Vi vuxna tyckte dock den var god. Kalkonen som vi åt igår var en riktig höjdare. Kul att testa nya recept och så mycket roligare att laga mat när man vet att man har grejerna hemma och det inte gapar tomt i kylskåpet eller fattas nåt när man ska köra igång.

I måndags var jag på möte med facket. Det verkar som om man ska varsla lärare i kommunen p.g.a att gymnasiet läggs ned och det då kommer lärare till vår skola som varit anställda längre i kommunen. Om man tittar på anställningsår och inte kompetens är jag nog en av dem som ligger risigt till. Det känns förstås jobbigt och sprider en oro bland personalen då man inte får några klara besked om vad som gäller och vem det gäller.

De senaste veckorna har jag haft mer värk, inte bara i fötter och knä utan också upp i vänstra höften. Ändå så har jag inte gått med kryckorna särskilt mycket utan använder rullstolen i stor utsträckning. Börjar fundera mer och mer på om jag inte skulle välja att byta knäleden för att minska smärtan. De avråder ju från det för att de anser att jag är för ung och för att en ny knäled bara håller i 10 år och kan bytas 2 gånger. Men vem vet, forskningen går ju framåt så om tio år kanske det finns någon mycket bättre typ av knäled? Tänker också att det är nu när Hannah är liten som jag kanske har mest nytta av ett knä som fungerar? Om jag bestämmer mig för det är det bara det att man ska orka stå på sig gentemot sjukvården, orka ta två steg tillbaka och börja en ny rehabiliteringsperiod med en massa hård träning, orka rent mentalt att kämpa lite till.... Samtidigt vill jag ju att det ska bli så bra som möjligt. Tåls att fundera på!

En titt i "nya" sommarhuset

Idag har vi varit en sväng ute hos min bror i Svensjö för att titta på mammas nya "sommarhus". Hon har köpt ett gammalt missionshus som ligger granne med min bror & hans familj. Om man söker på Wikipedia får man reda på att:

"Missionshus började byggas i mycket stort antal i hela Sverige och Norge från 1850-talet. De var en följd av en mycket stor folkväckelse. Missionshusen kallades ofta för "himlalador" för de var sannerligen enkla. Ofta fanns ingen värme eller bänkar. Från 1880-talet infördes en del bekvämligheter såsom värmekaminer. Norge hade kring 1920 över 1000 missionshus och i Sverige var de ännu fler. Det kunde finnas tre missionhus i en enda by eller socken med några hundra invånare. De flesta missionshus har i dag ersatts av missionskyrkor, baptistkyrkor och liknande i centralorterna".

Mamma kom över huset till en billig penning och har tänkt använda det lite som ett sommarställe. Enkelt är det då det inte finns rinnande vatten men det finns electricitet och uppvärmning. Nära till brorsan är det och Lii var så stolt idag när hon gått själv hemifrån och till farmors hus. Igår körde mamma och min bror dit en del möbler så det var spännande att se hur det blev. Kanske blir det där vi ska ha kalas och familjehögtider framöver då vi är så många? Än har ju bara två av mina fem bröder skaffat familj och barn men hur blir det sen? Då kanske det krävs ett missionshus för att rymma alla?! ;-)

Jag fick ju också träffa mina goa brorsdöttrar och Hannah lekte och busade med sina kusiner:



Hundarna hade också roligt då de kunde springa fritt ute på fälten och njuta av vårsolen. En härlig dag. Nu ska jag och Hannah tappa upp ett bubbelbad och ladda för kommande vecka. Det varma vattnet brukar vara bra för mina värkande ben. Hoppas du också haft en härlig söndag!

Vårvinterdag

Igår var det en riktig vårvinterdag. All snö som kom i förrgår byttes mot sol och plussgrader. På förmiddagen var jag och Hannah på biblioteket, tog en fika på Briljanten och tittade förbi Gustav & Lillan- en ny barnklädesaffär som öppnat här i Habo. Sedan var vi bjudna på lunch hos Bengts föräldrar tillsammans med Anna, Markus och Alva. Efter god middag och tårta följde Alva med oss hem för att leka med Hannah en stund. De hade så roligt tillsammans:









De allra flesta längtar väl efter sol och värme nu men Thea tyckte det var kul med snö:


Nästa vecka sägs det att det ska bli varmare så då kanske den efterlängtade våren äntligen anländer...

Vart tog tiden & våren vägen?

Ännu en vecka har gått, vart tar tiden vägen? Och vart tog våren vägen? Vaknade imorse upp till 20 cm nysnö. De senaste dagarnas sol lovade liksom att våren kanske var på väg och allt mer snö hade börjat smälta undan. Men idag är det helt klart vinter ute.Brrr...


Idag, den 18 mars, fyller min svärmor år. Grattis Kerstin! Ett stort fång härliga vårblommor till dig.



Imorgon ska vi dit och äta middag annars har vi inte så mycket inplanerat den här helgen. Ganska skönt ibland. Förra helgen var en riktig kalas helg. På fredagen fyllde min brorsdotter 4 år och tillsammans med familjen skulle hon åka till Barnens Hus i Tidaholm. Hon passade på att "kidnappa" kusin Hannah som slapp va på dagis och istället fick följa med och busa och leka med kusinerna, morbror och moster hela dagen. Efteråt kom de hem hit och vi bjöds på marängsviss för att fira den lilla prinsessan.


(Bilden är tagen av Marie Wärnbring)


På kvällen hade vi fredagsmys med Tacos och Jennie var så snäll och hjälpte mig sortera kläder till Barnbytardagen.

På lördag morgon åkte vi och lämnade in kläder till Barnbytardagen och sedan överraskade Bengt och Hannah mig med en tur till Landhs i Mullsjö där vi åt sen frukost. Varm choklad och räkmacka - det är inte varje dag det blir det till frukost! Lyx!



Efteråt åkte vi till Ryfors och köpte lördagsgodis. På eftermiddagen åkte jag till Barnbytardagen för att se om jag kunde göra några fynd och lite grann hittade jag. Två spel till Hannah (ett var ett rim memory-hon älskar att rimma just nu och det andra ett helt oanvänt lotto med Elsa Beskow motiv), ett par allvädersstövlar som passar perfekt i slasket, ett par dockor som föreställer Esmeralda och Quasimodo i Disney-filmen "Ringaren i Notre Dame" m.m. Själv fick jag sålt en del och fick in över 800 kr för grejer som bara stått i förrådet. På kvällen var Henke och Ramona här och vi åt mat tillsammans och kollade på finalen i Melodifestivalen. För ovanlighetens skull tyckte jag att det var ett starkt startfält med flera bra låtar.



I söndags var vi och hälsade på Wilhelm och lämnade födelsedagspaketen som vi köpt till honom (bättre sent än aldrig). En trevlig fikastund blev det tillsammans med Ann-sofie, Pontus och barnen. Riktigt roligt är det att Wilhelm nu börjat på gympa också så att vi kan åka dit tillsammans på tisdagar. Första gången skulle han INTE vara med utan gömde sig bakom min rullstol men efter ett tag släppte det och nu säger han att han "älskar Hannahs gympa". Hannah själv älskar också gympan även om det fortfarande ibland är lite sura miner (du vet vad jag menar Ann-Sofie) om inte mamma är precis i närheten. Men finns jag bara där och hejar på går det hur bra som helst. Vad gör man inte för sin lilla gymnast!

Veckan går som sagt fort. Jag har dragit på mig en ordentlig förkylning och har haft mer ont i benen under veckan. Jag har varit grymt trött och inte känt mig i form. Hoppas våren snart är här så att vi slipper dessa förkylningar och annat. På Hannahs dagis är det flera som gått hem med maginfluensa den här veckan och det hoppas jag verkligen att vi ska slippa.

Ha en trevlig fredagskväll!

Dagens bild, bild nr 12

Dagens bild togs förra året i februari månad. Dagens tema var "en bild på din vardag" och jag valde den här bilden för att rullstolen blivit alltmer av min vardag. Den är liksom en förutsättning för att jag ska kunna fixa saker som att jobba eller uträtta ärenden. Till en början var mitt mål för rehabiliteringen att helt bli av med rullstolen men under resans gång har jag tvingats inse att om jag ändå vill leka ett aktivt liv med livskvalité så är rullstolen en förutsättning. Den har blivit en del av min vardag även om jag försöker gå så mycket som möjligt med kryckorna. Smärtan påverkar ju min vardag i stor utsträckning och rullstolen har blivit ett annat sätt förutom en massa piller att uthärda smärtan.Vissa dagar är bättre än andra (mycket beroende på hur mycket jag belastat mina ben dagen innan) och då går jag mer medans andra dagar kan jag konstatera att jag använt rullstolen hela dagen på jobbet. Med rullstolen blir smärtan mindre och mer uthärdlig så även om det ibland känns oerhört tungt så är den en del av min vardag.

Dagens bild, bild nr 11

Det har väl knappast undgått någon av de som läser min blogg att jag inte lyckades att lägga upp ett foto varje dag under en månads tid. 30 bilder ska det i alla fall bli även om det tar lite längre tid! Här kommer bild nr 11, det skulle vara en bild på någon "som du kan anförtro allt".Om man slår upp ordet anförtro ges följande definition:

ge något (föremål eller information) till någon för att detta ska förvaras på ett säkert sätt, speciellt att information hemlighålls
eller
anförtro sig åt öppna sitt hjärta för, tala öppenhjärtigt med ; överlämna sig åt, söka skydd hos

Den här definitionen stämmer för mig in på min man, för honom kan jag öppna mitt hjärta. Han finns där och lyssnar även om vi inte alltid förstår varann. Ibland tror jag att vi män och kvinnor talar lite olika språk och ibland kan jag känna att ingen alls riktigt förstår mig (undrar om jag ens förstår mig på mig själv ibland ;-). Jag har fler runt omkring mig som jag anförtror mig åt men min make och min mamma är nog de som står mig närmast.

Den här bilden togs på vår bröllopsfest. Hannah hade, efter all uppståndelse och spänning- vigsel och bröllopsmiddag, somnat i Bengts famn och vi håller en hjärtformad heliumballong emellan oss.Vi skrattade och skojade och då var Mia snabbt framme med kameran.

Vätterscrappen

Igår var jag på en scrapbooking-träff i Tenhult tillsammans med Mia och hennes dotter Emma. Vi var ett trettiotal pysslare som träffades i Tenhultskolans matsal där Angelika på scrapbooking butiken Hildas rum anordnade "Vätterscrappen". Vi hade jättetrevligt. Det anordnades tävlingar för bästa layout och kort samt lottades ut grejer bland deltagarna. De visade en massa olika pyssel, bl.a hur man kan tillverka blommor utav kaffefilter. I deltagaravgiften ingick fika och mat caterad från Pallas Athena. Hur länge de andra höll på vet jag inte men jag kom dit vid 11-tiden och sen hämtade mamma mig vid 15.30. Jag hade gärna stannat längre om bara jag känt att jag orkat. Oj vad trött jag var men vad roligt jag hade. Här är bilder på några av mina alster:





Jag gjorde ett par layouter med bilder från vårt bröllop och sedan gjorde jag en med en bild på min älskade lilla brorsdotter Lii som fyller 4 år den 11 mars. Vi ska på kalas dit i eftermiddag och då tänkte jag att hon skulle få den. Samtliga foton är tagna av min vän och fotograf Marie Wärnbring. För att se mer av hennes bilder, gå in på mariewarnbring.se.