torsdag 31 mars 2011

Mycket tid att tänka


De senaste dagarna har jag känt mig lite bättre men jag har varit hemma från jobbet för att tillfriskna helt och vila upp mig eftersom jag varit väldigt trött och känt mig matt och konstig i kroppen efter förra veckans feber och halsfluss. Mycket tid ensam hemma innebär mycket tid att tänka. Efter tisdagens besked har tankarna gått mycket kring hur skört livet faktiskt är och vilken fruktansvärd sjukdom cancer är. Jag har varit inne på Lindas blogg och läst kommentarer och hälsningar till hennes familj. Bl.a läste jag en dikt där som fick mig att också tänka på min pappa som under många år kämpade mot cancern:

God looked around His garden
and He found an empty place,
He then looked down upon this
earth, and saw your tired face.
He put His arms around you and
lifted you to rest.
God's garden must be beautiful,
He always takes the best.
He knew that you were suffering,
He knew you were in pain.
He knows that you would never get
well on earth again.
He saw the road was getting rough
and the hills were hard to climb.
So He closed your weary eyelids,
and whispered, "Peace be thine."
It broke our hearts to lose you but
you didn't go alone.
For part of us went with you
the day God called you home.


Fast det snart är tre år sedan pappa gick bort så känns det ändå som igår när jag tänker på det. Ofta i vardagen rusar livet bara på och man hinner inte stanna upp och tänka efter men när jag gör det känns saknaden svår. Det känns svårt att kunna förstå varför cancer drabbar människor som är beredda att göra vad som helst för att få vara kvar i livet och som har mycket att leva för.

Jag känner också en oerhörd tacksamhet för att jag och min dotter hade ödet på vår sida den där dagen då olyckan inträffade. Att vi hade förmånen att klara oss med livet i behåll till skillnad från föraren i den andra bilen som omkom omedelbart. Livet är så oerhört skört och några sekunders ouppmärksamhet kan tragiskt nog innebära skillnaden mellan liv och död. Krama dem du älskar lite extra ikväll och känn tacksamhet över att just du lever här och nu.Det gör jag.

Inga kommentarer: