Under ungefär ett års tid har jag följt en blogg skriven av en tjej som hette Linda. I sin blogg beskrev hon på ett fantastiskt sätt i ord och bild sin tillvaro som småbarnsmamma, glädjeämnena i livet och sin tuffa kamp mot bröstcancer. Jag och Linda är lika gamla och jag kände igen henne sedan vi gick i skolan tillsammans här i Habo. Jag minns henne som en go tjej med ett härligt leende. I april förra året skickade jag ett mail till henne för att tala om att jag läst om hur hennes liv plötsligt fått en hemsk vändning då hon var gravid med sitt tredje barn i nov 2009 och fick veta att hon drabbats av inflammatorisk bröstcancer. Hon mindes mig och vi har mailat då och då och kommenterat varandras bloggar. Båda två visste vi ju hur livet plötsligt kan ändras helt från en dag till en annan. Min kamp är ju dock inget i jämförelse då Linda tvingades kämpa för att få finnas kvar hos sin man och sina barn.
I stort sett varje dag har jag varit inne och läst på bloggen och följt hennes kamp, men prognosen har försämrats, cancern har spridit sig mer och mer och idag förlorade hon till sist kampen mot denna fruktansvärda sjukdom. Jag har blivit så berörd av hennes och familjens öde - hon var en sann hjälte och inspirationskälla! Hon berörde många och gjorde oss uppmärksamma på hur viktigt det är att ta vara på livet, leva här och nu och vara tacksam för det viktigaste vi har- varandra!
Mina tankar går ikväll till hennes make Lars, hennes tre söner Adam (11 år), William (2år) och Erik (1år),hennes föräldrar, nära och kära som nu tvingas leva vidare utan sin älskade Linda. Tänk vad livet är orättvist då Linda inte får chans att finnas där för sina barn när de växer upp eller dela livet med sin livskamrat trots att hon var så fylld av kämparglöd och livsglädje...
Jag tänker också på min egen pappa som jag förlorade i kampen mot cancern för snart tre år sedan. Han var också mitt i livet och fick inte heller se sina barn växa upp även om min yngste bror hunnit fylla tolv. Pappa kämpande under många år och precis som för Linda gick det väldigt snabbt det sista och han lämnade ett oerhört tomrum kvar.Jag tänder ett ljus ikväll för alla de som på olika sätt drabbas av denna hemska sjukdom. Jag skänker ett bidrag till minne av Linda till den insamling till förmån för cancerfonden som hon startade och till insamlingen för hennes små prinsar som nu inte längre har sin mamma hos sig- gör det du med!
www.lindaskriver.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar