Redan sju månader

Igår var vi på Stora Bråared i Mullsjö där de hade familjedag på 4H- gården. Hannah och Lii red ponny och åkte hästskjuts,  gick tipspromenad, fiskade fiskdamm, klappade djur och tittade på western ridning. William hade full sjå med att hålla sig vaken för att titta på allt spännande- vem har tid att sova då liksom! Jag hade fullt sjå med att hänga med i svängarna då jag lyckades få punka på ena rullstolsdäcket. Typiskt! Sen var mamma här och åt middag och tjejerna har cyklat, lekt och hoppat studsmatta. Meija sov över hos en kompis så då ville Lii gärna sova över hos Hannah så vi lånade henne över helgen. Så mysigt! Tänk vad mycket roligt de här tjejerna har haft tillsammans ända sedan de var små.

Tjejerna åker hästskjuts

Två goa kusiner hade fiskelycka

I torsdags blev den här lille killen 7 månader. Grymt vad fort tiden går! Önskar nästan man kunde pausa tiden lite grann.

Han är en sådan glad och charmig liten kille! Sover och äter bra och skrattar mycket. Favoritsysselsättningen just nu är att vända sig från rygg till mage (och rulla utanför filten där vi lagt honom). Dock är det inte så kul att ligga någon längre stund på mage utan då protesterar han och någon får snällt vända tillbaka honom. Upprepas oändligt många gånger per dag! 

Han jollrar högt och ofta. Han har precis börjat med stavelse-joller som ma-ma, pa-pa. När han vaknar på morgonen jollrar han högt och glatt för att mamma och pappa ska förstå att det är dags att gå upp. William gillar också att gunga, busa och leka titt-ut lekar med storasyster och bada. Han börjar uttrycka egen vilja när man tar ifrån honom saker han vill titta på och tugga på och har som sagt inte alltid tid att sova även om han är jättetrött. Han tränar på att sitta utan stöd och det är nog inte långt borta. Vår fina lille kille!

Folk som stirrar & den envisa sorten

Igår var jag och William en sväng i stan och på A6. Jag brukar ofta ha honom i Ergobabyn (en bärsele) eller Wriggle wrapper (en liten ficka på magen) när vi är ute och rullar. Men ibland,där det är hyfsat plant och tillgängligt,  kör jag honom i vagnen. Jag kör vagnen med ena handen och rullstolen med den andra. Jag förstår att folk tittar. Det är ju inte vanligt att man ser någon i rullstol som kör barnvagn. Men stirrar. Stirrar så att det känns jobbigt. Vad tänker de? Egentligen bryr jag ju mig inte vad de tänker men ändå stör det mig på nåt vis att de stirrar så.

William i Wriggle Wrapper

Det är så befriande när de säger nåt istället för att bara stirra. Som den pratglade expediten på Apoteket som helt spontant sa: "-Det där var inte dåligt, rullstol och barnvagn! Det där skulle nog inte en man klarat- men det sägs ju att ni kvinnor klarar att göra två saker samtidigt".

Eller mannen i rullstol på parkeringen som sa: "Det där var imponerande!" när vi rullade ut från köpcentret och sedan kom fram och småpratade lite grann medan jag lastade in barnvagnen och rullstolen i bilen. Jag tyckte att jag kände igen honom och det visade sig att vi var på rehabilitering på Rehab medicin under samma period för några år sedan.

För ett tag sedan var Hannah också med när vi besökte ovannämnda köpcenter. Jag körde William i vagnen och vid något tillfälle sa jag till Hannah att det var hemskt vad folk stirrar. Då sa Hannah:
"- De tycker nog att du är bra som kan köra både rullstol och barnvagn samtidigt!". Jag hoppas att det är så de tänker, de som stirrar. Föräldraskap sitter ju inte i benen. Även om mina ben inte fungerar som de ska så har jag en famn att gosa in sig i, ett knä att sitta i och massor av kärlek att ge till mina barn.

Att vara förälder i rullstol medför förstås en massa olika utmaningar men det gäller att hitta lösningar (och ofta ha gott om tid för det mesta tar lite längre tid). Vid ett annat tillfälle när jag och William var iväg på egen hand och jag höll på att lasta ur oss ur bilen kom en vänlig man fram och erbjöd sig att hjälpa till. Han sa:

"-Jag ser att du är av den envisa sorten och du fixar säkert det där men får jag hjälpa till?"

Jag skrattade och sa att "-Ja jag tillhör nog den envisa sorten" och sedan hjälptes vi åt att lasta ur lill-killen ur bilen. Det är ytterst sällan någon erbjuder sig att hjälpa till så jag blev så glad och tacksam. Hans ord gjorde min dag. Det gäller att vara envis för att komma någonstans och ta sig an de utmaningar livet medför.

Tillbaka till vardagen

Ja denna veckan var det tillbaka till vardagen som gällde. Semestern är över och arbete och skola har dragit igång igen. Det härliga vädret som varit nu gör ju att man ändå försöker dröja kvar lite vid att det fortfarande är lite kvar av sommaren.

I måndags var Hannahs sista lediga dag innan hon skulle sätta sig i skolbänken igen. Vi passade på att göra en utflykt till Falköping där vi träffade Johanna och kusinen Jack för ett besök på Mösseberg. Vi tittade på djur, lekte på lekplatsen och åt glass. Skönt med en lekplats som är hyfsat tillgänglig med rullstol!

William gillar att gunga

Jack kryper i tunneln och blir jagad av kusinen

Hannah åker linbana

Hannah och Jack tittar på djuren

William 6 månader

Glasspaus på Mösseberg

Förra lördagen var vi på ettårskalas för Jack! Solen sken i kapp med denne lille goa kille och det blev kalas i trädgården med massor av hembakta godsaker. Vi hade köpt en liten fyrhjuling i present tillsammans med hans farmor och den blev populär!

Jack 1 år!

Daniel, Johanna och Jack

Bengt och Hannah

William på kusinens kalas

I tisdags började skolan igen för Hannah. På eftermiddagen när Hannah slutat kom mamma och hälsade på och vi gjorde en liten utflykt till Hjo. Vi var på Moster Elins nere i hamnen, på bokhandeln och på Hem och Hobby.

I hamnen i Hjo

Hannah firar att hon börjat trean

En sak somtillhör vardagen och som  blir mer omständigt när man använder rullstol är det här med att handla matvaror. Att skjuta en bångstyrig kundvagn framför sig med en hand funkar så där när man samtidigt ska skjuta på rullstolen med den andra. Att ha en kundkorg i knät funkar om man inte ska handla så mycket och om inte knät redan är upptaget av en mycket liten och gullig person. Om jag storhandlar på egen hand brukar jag använda mig av en sådan där liten kundkorgs-vagn med plats för en korg där uppe och en där nere. Det brukar dock resultera i att de båda korgarna till slut svämmar över av grejer. Det brukar därför ofta vara så att det är mannen som sköter inköpen av mat och då han inte uppskattar storhandling brukar följden bli att vi istället småhandlar på närmsta ICA-butiken flera gånger i veckan. Tidsödande och inte särskilt bra för plånboken! Emellanåt när jag orkar brukar jag därför göra matlistor och storhandla istället. Tycker det är så trist att laga mat och komma på vad man ska äta när man öppnar kylskåpet och det ekar tomt. I torsdags hade jag gjort matlista men blev så trött bara av tanken på att jag först skulle på möte inne i stan och sedan åka och storhandla. Kom då på att jag hört om handla24. Kollade på datorn att de hade utkörning till vårt område och sedan hjälptes jag och mannen åt att lägga in inköpslistan jag skrivit i datorn och skicka iväg den. Klockan hann bli 18 innan vi fick iväg den - men dagen efter, strax efter 12, kom det en lastbil och levererade varorna till dörren! Så skönt! De tog ut en avgift för hemkörning men det var det värt för att slippa bångstyriga kundvagnar, höga otillgängliga butikshyllor och tunga kassar att släpa på! Dessutom tror jag vi sparar in den extra avgiften på det man köper med sig från affären som egentligen inte stod på inköpslistan utan som man bara "springer" på. Den lösningen kommer vi nog använda fler gånger!

I helgen som gått har jag hälsat på min bror Peter som opererats för ett diskbråck i ryggen och legat inlagd på Ryhov. Skönt att se att han nu mår bättre och inte har så fruktansvärt ont längre.

Igår hade vi goda vänner här på vår årliga kräftskiva (årliga- det var i alla fall tre år sedan tror jag vi startade denna tradition). Majoriteten av deltagarna äter dock inte kräftor så det brukar bli paj, bröd och sallad också.Tack Ann-Sofie, Pontus, Wilhelm och Alexander för en trevlig kväll!

Nej nu är det dags att sova en stund innan måndagen och en ny vecka är är!

Semestern är över!

Ja fyra veckor går fort. Vi inledde semestern med en fantastisk vecka på Neuroförbundets Familjevecka på Valjeviken i Blekinge. Lägret riktade sig till familjer där någon av föräldrarna har en neurologisk sjukdom eller skada och jag fick tipset om att söka dit genom Facebook-gruppen "Föräldrar i rullstol". Något jag verkligen är glad över att jag gjorde och hela familjen var överens om att det måste vi göra igen. En vecka fylld av spännande aktiviteter (så som ridning, segling, flottetur, bad och cykling) och många nya erfarenheter. Det var också väldigt givande att träffa andra familjer i en liknande situation.

Efter att ha mellanlandat hemma ett par dagar för att tvätta och packa om åkte vi sedan till stugan på Askerön för att spendera några dagar där tillsammans med min bror Thomas och hans familj. Även om vädret inte riktigt var på vår sida så blev det en trevlig vistelse då vi klarade av exempelvis en shoppingtur till Göksäter (räddad en regnig förmiddag), fika på Sundby säteri, rea-shopping i Stenungsund (att fynda till 70 procents rea), krabbfiske och bad. Vi gjorde en utflykt till Klädesholmen och gick på långpromenad för att besöka en lekplats som var utmärkt på en informationskarta. Tjejerna var dock föga imponerade då det visade sig att den bestod av endast ett par gamla däckgungor och en rostig mini-rutschkana. De hade fått gå lååångt i värmen för att komma dit! Badplatsen var fin men då vädret inte såg så lovande ut när vi lämnade Askerön hade vi inte med oss badkläder. Typiskt! God lunch på restaurang Salt & Sill och en glass i solen i hamnen blev det dock.

Efter att barnens kusiner och föräldrarna åkt hem åkte vi på en utflykt till Nordens Ark tillsammans med Bengts föräldrar, hans syster och systerdottern. Det var mycket trevligt men grymt backigt! Jag hade läst om tillgängligheten med rullstol innan på hemsidan där det stod att det var kuperat och att det fanns två rejäla backar. En klar underdrift! Utan hjälp av någon som hjälpte till att skjuta på hade jag aldrig klarat mig runt på egen hand. Vi hade dessutom funderat på att ta med kärran och elopeden men tyckte att två backar fixar vi ju utan problem men informationen kändes inte som den stämde överens med hur det verkligen såg ut. Pust vilka backar!

Under tiden vi var på Askerön hann vi också med ett besök i Göteborg hos Bengts mormor och en utflykt till Slottsskogen där vi träffade Bengts kusin Sofia och Jonathan samt nytilskottet - lilla Ellen.

Sista semesterveckan tillbringade vi i mormors husvagn i Kalmar. En liten knackig start då det utlovade soliga vädret byttes mot regnsmatter mot husvagnstaket och William blev febrig och förkyld. Trots detta blev det några mysiga dagar på campingen.

Mer uppdatering från sommaren och semestern kommer senare!

Idag börjar vardagen igen då Bengt börjar jobba och imorgon börjar Hannah skolan. Tänk att hon ska börja i trean vår goa tjej!Jag ska vara föräldraledig på heltid under hösten och ta hand om lille William, en tillvaro som jag trivs väldigt bra med. Just nu längtar jag inte särskilt efter att börja jobba utan njuter av att va hemma och rå om mina älsklingar. Nu vaknade den lille igen så nu är det dags att ta tag i dagen!