En positiv inställning

Idag när jag åkte hem ifrån bassängträningen fick jag åka i samma bil som en annan tjej som också bor i Habo. En sprudlande glad och positiv tjej som man blir glad av att prata med! Plötsligt kändes resan hem inte så lång fast vi fick åka på en sightseeing-tur à la Färdtjänsten innan det bar av mot Habo. Tack A för att du lyste upp min eftermiddag & för alla fina ord! Jag håller med dig - en positiv inställning gör livet lättare att leva.



Särskilt positiv är det dock inte lätt att vara när man stöter på Beställningscentralens fyrkantiga o totalt oflexibla regler. Idag ringde jag och bad (på mina bara knän om jag hade kunnat stå på knä) att jag skulle bli hämtad en timme senare när jag skulle åka hem från jobbet eftersom vi blivit tvugna att skjuta på ett möte där jag skulle vara med. Men inte! Totalt omöjligt säger de eftersom jag åker mellan två kommuner. Detta trots att jag vet att de inte ens lagt ut den körningen på någon bil förrän drygt en timme innan jag ska bli hämtad och jag ringde innan åtta på morgonen. Grrr! Samma elände är det när jag ska åka från träningen på sjukhuset och till mitt jobb. Det är helt omöjligt att få dem att köra direkt från Jönköping till Mullsjö. Istället ska en bil hämta mig och köra mig hem för att en annan bil sedan också ska åka ut till Habo för att köra mig från Habo till Mullsjö! Allt detta bara för att det ena är sjukresa och det andra arbetsresa och de går på olika konton. Kan man inte bara dela på kostnaden? Nej, tydligen inte och skattebetalarnas pengar och miljön tycks man inte ta särskilt mycket hänsyn till.

Dagens bild, bild nr 10

Eftersom jag missade att lägga upp en bild igår kommer en extra idag. Det skulle vara en bild på "någon du tycker är snäll" och då valde jag min egen lilla mamma. Hon finns alltid där och ställer upp när det behövs. Hon har inte bara tid för sin dotter och sina fem söner utan också för sina barnbarn och att vara farmor/mormor trots att hon jobbar heltid och är ensamstående med två hemmaboende tonårsgrabbar. Imponerande! Tack älskade mamma för att du är den du är och för att du hjälpt oss på så många olika sätt. På den här bilden skojar hon med Hannah på hennes födelsedagskalas. En riktig bus-mormor som gillar att hitta på en massa olika roliga saker med barnbarnen.

Dagens bild, bild nr 9

På dagens bild är temat "någon i din släkt" och jag valde en bild på min näst äldste bror Thomas. Den här bilden tog jag när vi var på semester tillsammans med Thomas och hans familj, min bror Peter och hans familj, mamma och mina yngre bröder Daniel och Christoffer i Halmstad. På den här bilden ser det nästan ut som Thomas är tvilling-pappa men så är det inte. I famnen har han vår lilla Hannah och hennes kusin, Thomas och Jennies lilla söta Lii. Tvåbarns pappa är han nu mer men det skiljer två år mellan Lii och hennes lillasyster Meija. Det skiljer bara 4 månader på Lii och Hannah och nästa fredag fyller Lii 4 år!

Dagens bild, bild nr 8

Det här är en bild på min älskade pappa. Efter många års kämpande mot cancer avled han i maj 2008. Dagens tema är "en bild på någon jag saknar" och jag saknar honom oerhört mycket! Han fanns där när jag behövde någon som lyssnade och till honom kunde jag alltid vända mig för att få goda råd och hjälp. Han var väldigt allmänbildad, var en höjdare på siffror och matematik (till skillnad från mig)och hade ett stort engagemang för samhälls- och rättvisefrågor. Jag beundrade honom på många sätt och han fattas mig. Han blev sjuk 1989 då han var 35 år och småbarnsförälder och han och mamma hade dessutom ytterligare ett barn på väg.Det tog några år innan man konstaterade att han hade drabbats av en hjärntumör. Genom en rad operationer, cellgifter och strålning försökte man få bort cancer-cellerna men trots att han en period var näst intill friskförklarad kom tumören igen, växte och spred sig. Han kämpade in i det längsta men efter nästan arton år förlorade han den hårda kampen.Jag beundrar honom för den kämparglöd han hade och för hur han och mamma lyckades ta sig igenom allt och ändå orka med arbete,hus, hem och familj med sex barn. Beundransvärt!

Imorgon blir det Trassel

Imorgon ska vi gå på bio med Hannahs kusin Alva och faster Anna. Vi var på matiné-föreställning för några veckor sedan, då såg vi "Lilla Anna & Långa farbrorn". Imorgon ska vi se senaste Disney-filmen "Trassel". Det ska bli kul! Hannah har sett trailen på datorn och pratat mycket om den. På förmiddagen ska jag och mamma gå en sväng på torget och på stan och efter bion blir det mat och lek hos familjen Haraldsson. En heldag helt enkelt!



Nu för tiden skrivs det ju mycket i tidningar och diskuteras i TV kring svenska skolan. Det klagas på elevernas försämrade kunskaper och det faktum att lärarna inte lyckas få alla elever att nå målen. Roligt är i alla fall att skolan i Mullsjö är utsedd till länets bästa och rankad 11 i hela landet. Undersökningen är gjord av facktidningen Skolvärlden och resultatet baseras på en rad olika parametrar som måluppfyllelse, lärartäthet och antalet behöriga lärare.Hoppas att detta kan få politikerna att tänka om när det gäller att dra ned på personal!

Dagens bild, bild nr 7

Dagens bild skulle vara "en bild du inte lagt upp tidigare". Jag valde en bild från 2008, eftersom det var innan jag börjat blogga. Här är Hannah ungefär 1,5 år och bilden är tagen hemma. Hon var så lycklig över sina nya gummistövlar så endast iförd blöja gick hon runt i dem med sin lilla resväska och gosedjuret hunden under armen och med solhatten på huvudet. Så söt!

Dagens bild, bild nr 6

Dagens bild skulle vara en bild på "dig och en vän som du inte varit med på länge" men jag hittade inte någon bild på oss båda tillsammans. Istället blev det två bilder, en på mig och en på Madde tagna vid samma tillfälle. Vi har varit kompisar sedan lekis och gick i samma klass i grundskolan. Under gymnasietiden umgicks vi inte så mycket men när jag läste på högskolan upptäckte jag att hon också gick där och skickade ett mail till henne och vi bestämde att vi skulle ses och ta en fika. Trots flera år på skilda håll kändes det som om vi alltid hängt ihop och efter den fikastunden tog vi upp kontakten igen. Bilden är tagen 2002 när hon och hennes lilla dotter Linnéa var och hälsade på oss i lägenheten. Linnéa var 5 månader på bilden - nu är hon en stor tjej som fyller 9 i år. Nu var det inte så många veckor sedan vi sågs men det blir tyvärr alldeles för sällan. Jag är i alla fall väldigt glad för att jag skickade det där mailet och för att ha Madde som min vän.

Dagens bild, bild nr 5

Dagens tema är "en gammal bild på dig själv". Den här har jag scannat från ett fotoalbum som mina föräldrar hade (och jag vet inte varför datorn envisas med att vända den fel). Jag vet inte hur många månader jag är här men runt halvåret tror jag. Att jag är född på 70-talet går väl knappast att ta miste på med tanke på färger och mönster!

Dagens bild, bild nr 4

Aj då, missade att lägga upp dagens bild igår. Det skulle vara en bild "från en konstig tid i ditt liv". Det blir en bild från sjukhus-tiden efter olyckan. Tänk att plötsligt från ena dagen till den andra bli helt beroende av andra. Ja, tänk att hela livet kan ändras på några sekunder! Till en början fick jag inte belasta något av mina ben och var beroende av hjälp med precis allt. På bilden syns en blå väska, i den hängde smärtpumpen med morfin som jag fick insatt när jag lämnat intensivvårdsavdelningen och fick komma upp på ortopedavdelningen. På bordet bredvid sängen står näringsdryck som jag var tvungen att dricka då jag hade svårt att tugga och svälja p.g.a en spricka i skallbasen. Här gosar jag med min lilla tjej som var på besök. Det var så roligt när de kom och fruktansvärt när de var tvugna att åka hem igen och jag var ensam kvar. De var hos mig i stort sett varje dag och jag minns hur glad jag var över besök men hur otroligt obeskrivligt trött jag var efteråt.

Dagens bild bild nr 3

När jag skulle välja en bild "på någon i min familj" valde jag en bild på dem båda. Min familj består av min man Bengt och vår fyraåriga dotter. Den här bilden togs drygt två månader innan vi råkade ut för bilolyckan och Hannah var då 11 månader. Hannah hade änglavakt vid krocken och klarade sig helt oskadd medans jag fick mutipla frakturer i båda mina ben. Under den långa sjukhusvistelsen tittade jag många gånger på det här fotot där det hängde på bordet bredvid sjukhussängen och längtade hem till min älskade familj!

Dagens bild bild nr 2

Att välja ut en bild på mig själv var inte helt lätt. Jag står oftare bakom kameran än framför (och gillar det bättre). Bilden jag valde är tagen av min bror när jag och Bengt gifte oss 15 maj förra året. Det finns många bättre bilder som visar den stora glädje vi kände då men den här väcker mycket känslor hos mig. Jag minns hur jag kämpade för att inte börja gråta och stundens stora allvar när vi avgav löfterna till varann. Tänk alla motgångar och prövningar vi mött men ändå segrade kärleken och vi höll fast vid varann! Lite av alla tankar och känslor som fanns förmedlades genom vår sång. Min bror sjöng och spelade den låt där han skrivit musiken och jag texten:

KÄRLEKEN ÖVERVINNER ALLT (musik: M. Damberg, text: L. Damberg)

Jag vill tacka tusenfallt för allt du gjort för mig,
finns inte ord för vad jag känner inför dig.
Tänk den dagen då vårt liv plötsligt vände
och motgångarna tycktes utan ände.
Jag fylldes utav rädsla att du skulle lämna mig,
men du tog min hand och sa: Du ska se det ordnar sig.

Ref: Vi har kämpat du och jag, för en bättre morgondag
och du bar mig när själva livet kändes kallt.
Du är hoppet, tron och kärleken
nu kan vi börja om igen.
Kärleken övervinner allt,
den övervinner allt.

Jag är så lycklig att få stå här med dig.
Du och vår dotter- ni är allt för mig.
Bara tanken på att du kunde stått ensam kvar,
har fått mig att orka kämpa i alla dar.
Idag ger jag mitt löfte till dig,
att jag ska finnas där som du fanns för mig.

Ref:Vi har kämpat du och jag, för en bättre morgondag
och du bar mig när själva livet kändes kallt.
Du är hoppet, tron och kärleken,
nu kan vi börja om igen
kärleken övervinner allt.

När nattens skuggor tränger på, finner vi styrkan i att vara två
för livet, för Hannah, för dig och för mig.
Jag vill att du ska veta att jag älskar Dig
Jag älskar dig
Vi två tillsammans

Ref: Vi har kämpat du och jag, för en bättre morgondag
och du bar mig när själva livet kändes kallt.
Du är hoppet, tron och kärleken
nu kan vi börja om igen
kärleken övervinner allt, den övervinner allt.

Vi två, vi två tillsammans,
vi ska övervinna allt.
Du & jag,
vi övervinner allt.

Att faktiskt klara av att ställa kryckorna innanför kyrkporten och med stöd av Bengt fixa att gå (om än den korta) altargången fram (dock utan stilpoäng) kändes som en stor seger och hade varit ett av mina mål under rehabiliteringen efter olyckan.Ja den här bilden väcker massa känslor - tacksamhet över livet och över kärleken!

Dagens bild nr 1

I en blogg jag brukar läsa gavs en "utmaningen" som går ut på att man under de kommande 30 dagarna ska lägga ut Dagens bild. Den som läser min blogg vet att jag sällan bloggar varje dag och att jag inte är så hemskt duktig på att fotografera men jag tyckte ändå att det lät kul så under en månads tid kommer jag försöka att lägga ut en bild varje dag. Får se om det lyckas! Så här ser instruktionen ut:

1:a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2:a bilden: En bild på dig själv.
3:e bilden: En bild på någon i din familj.
4:e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5:e bilden: En gammal bild på dig själv.
6:e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7:e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8:e bilden: En person som du saknar.
9:e bilden: Någon i din släkt.
10:e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11:e bilden: En person du kan berätta allt för.
12:e bilden: En bild på din vardag.
13:e bilden: Du och någon klasskompis.
14:e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15:e bilden: En person som du vill vara med.
16:e bilden: En bild på dig själv.
17:e bilden: En ovanlig bild.
18:e bilden: En bild på din fritid.
19:e bilden: En person som är snygg.
20:e bilden: En bild på dina närmaste.
21:e bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22:e bilden: En bild på en tid du saknar.
23:e bilden: En bild från i somras.
24:e bilden: En bild som gör dig glad.
25:e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26:e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27:e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28:e bilden: En tokig bild.
29:e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30:e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.

Första bilden:


Den här bilden är en bild på min älskade dotter som jag tillbringar mycket tid med. Just den här bilden tog jag på henne i höstas efter att vi varit iväg och klippt oss hos min svägerska och hon dessutom fått håret lockat och sprayat med guldglitter. Det riktigt syns hur fin hon tyckte hon var! En dröm för en liten prinsessa!
Hon är min ständiga motivation till att fortsätta kämpa efter olyckan och jag älskar henne så oerhört mycket!

På Barnens hus

Igår tillbringade vi dagen på Barnens hus i Tidaholm tillsammans med Ann-Sofie, Wilhelm och Alexander. Mycket uppskattat! Barnen hade så roligt.




Hannah i Pippis handelsbod




Hannah och Wilhem leker i kiosken och Wilhelm tankar bilen.










Piratrummet blev helt klart Wilhelms favorit!


Hannah bara älskar avdelningen med alla maskeradkläder!





Alexander hade också roligt!

Det var en lyckad dag och när vi åkte hemåt vid 16-tiden hann inte Alexander komma på plats i bilen innan han somnade och snart snarkade både Wilhelm och Hannah i kapp i baksätet. Det tar på krafterna att leka & busa en hel dag!

Tantvarning?!

Idag har det varit en lugn tisdag. Jag och Hannah var hos Monica på eftermiddagen och hälsade på. Jag och Monica är kollegor sedan jag jobbade på skolan här i Habo och har hållt kontakten (om än lite sporadiskt) sedan dess. Vi fikade, pratade och spelade spel och pusslade med Hannah. Hannah var nog trött sedan gårdagen för hon somnade både på dit och hemvägen till Furusjö och taxichauffören skrattade gott. Det gick bara inte att hålla henne vaken fast vi försökte både han och jag!

Satt och funderade nu ikväll på om jag skulle ta och kolla upp om jag kanske kunde få en eloped som hjälpmedel men samtidigt är jag lite kluven till det hela. På ett sätt innebär ju en eldriven rullstol stor frihet- tänk när våren kommer att kunna ta den ut på en liten tur i vårsolen (det går ju med den vanliga med men det är väldigt backigt där vi bor) och t.ex kunna ta sig fram till samhället enkelt och smidigt. Jag testade en sådan när vi var i Palmitos park på Gran Canaria eftersom det var backigt där till tusen och varken själv eller med hjälp av mamma och tre bröder hade jag orkat ta mig runt där uppför alla backar. Den funkade smidigt och Hannah åkte snålskjuts i mitt knä. Men så kändes det som om jag var 74 snarare än 34! Praktiskt på alla sätt men med pensionärsvarning helt klart. Surfade runt lite på nätet och helt klart är det äldre damer och herrar som syns på bilderna med en eloped. Den här modellen tyckte jag dock såg lite tuffare ut så den ska jag nog ta och kolla upp. Skulle du känna igen mig om jag kom farande på en sån här eller ta mig för vild pensionär? ;-)

En ledig lekfull dag

En mysig alla hjärtansdag blev det igår. Först lite vattenträning och härlig avslappning på eftermiddagen. När jag var klar hämtade Bengt mig på sjukhuset och vi åkte tillbaka till Monkeytown där Hannah och Wilhelm lekte för fullt. De hade så roligt! Pontus mötte upp oss efter jobbet och vi fikade tillsammans medans barnen klättrade, hoppade studsmatta, åkte rutschkana, pulka m.m. Härligt att se barnen se så glada och nöjda! Tyvärr hade jag glömt kameran hemma så några bilder blev det inte. Efteråt åkte vi hem till oss och åt tacos. En trevlig ledig eftermiddag och kväll tillsammans i goda vänners sällskap. Hoppas du också hade en trevlig Alla hjärtans Dag!

Lugn helg & full fart på Monkeytown

Första dagen på sportlovet. Härligt! Började dagen med en trevlig fika tillsammans med Eva som var min och mina bröders dagmamma när vi var små. Hon kom hit och hälsade på och fast det var länge sedan vi sågs så känns det som om det var igår när vi ses. Eva hade med sig presenter och ett fint kort på mig och Hannah som hon tog för ett par år sedan när vi var och hälsade på hos henne.



Nedan är ett kort på mig i den åldern, inte helt olikt!



I eftermiddag ska jag åka och träna bassängträning på sjukhuset och eftersom Bengt också är ledig idag tänkte vi att vi ska ta med Hannah till Monkeytown. Wilhelm, Ann-Sofie och Alexander hänger också på. Det ska bli roligt! Hannah och Wilhelm leker bra ihop och Hannah är spänd av förväntan. Tydligen är det så att barn som kommer till Monkeytown utklädda idag får en överraskning så Hannah håller på kolla vad hon ska ha på sig. Här är några bilder från när Hannah och Wilhelm lekte som yngre. Tänk att de varit så där små!









I övrigt har det varit en lugn helg. I fredags när Hannah kom hem från dagis hade hon ont i öronen och på kvällen fick hon också feber. Därför har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag åkte med mamma och Linnéa till Hjo en sväng i lördags fm för att gå på Hem & Hobby i övrigt har det mest varit att slappa, läsa en bok eller se på film. Jag och Hannah pysslade i går och gjorde det här fina huset med luckor där man kan se vem som bor i Hannahs hus. Det tyckte hon var kul!Nu är hon frisk igen och jag kan bara gissa att det kommer bli full fart på Monkeytown!

Vinterbilder

Slideshow generated with Smilebox

Morgon eller kväll?

Vaknade med ett ryck för ett tag sen, konstaterade att varken Bengt eller Hannah låg bredvid mig. Alldeles vimmelkantig och fortfarande sömnig konstaterade jag att jag låg fullt påklädd med en filt över mig på sängen. Tittade på klockan som visade halv sju. Flera frågor hopade sig i mitt huvud. 7 på morgonen eller sju på kvällen? Var var Bengt och Hannah? Kände mig alldeles förvirrad innan maken klargjort att de sovit middag någon timme bredvid mig på sängen och sedan gått upp på övervåningen för att se på film. De lät mig fortsätta sova och klockan var nu sju på kvällen. Jösses vad jag måste sovit tungt (och länge!), vaknar som regel annars så fort någon av dem rör sig. Vilken otäck känsla det där att inte ens ha koll på vilken tid på dygnet det är! Känns fortfarande helt overkligt. Jag har varit väldigt trött det sista, för att inte säga helt slut, så det ska bli fantastiskt skönt med sportlov nästa vecka! Får väl anta att jag behövde sova de där extra timmarna och nu kanske jag orkar hålla mig vaken ikväll så att jag och maken kan se några gamla avsnitt av serien "Solsidan". Ha en trevlig lördagskväll!

Ny ortos & kvällens höjdpunkt

Sitter på vårdcentralen Lokstallarna och väntar på att sjukresetransporten ska köra mig hem. På förmiddagen var jag på ortopedteknik för att prova ut en ny knäortos. Min gulliga sjukgymnast hjälpte mig att få tag i ortopedläkaren för att höra om han trodde att jag under en period kan vara hjälpt av att få en ny ortos som gör att jag belastar mer på utsidan knät och inte på insidan där jag till följd av klyvskadan genom knät fått en förslitning - Artros. Det trodde han och idag fick jag hjälp att prova ut den. Andra med Artros som velat skjuta på en knäledsoperation har varit väldigt hjälpta av den så vi får hoppas att det också hjälper mig. Efter besöket där rullade jag bort till Ikea och åt lunch. Där träffade jag Ann-Sofie och hennes mamma som var där och åt med sin bror, Pontus och barnen. Efter en trevlig pratstund rullade jag tillbaka till ortopedteknik för att åka sjukresa vidare till vårdcentralen. Solen sken och det kändes riktigt vårlikt. Till skillnad från hemma så har nästan all snö redan smält bort här i stan. På vårdcentralen fick jag träffa en ny samtalskontakt. Efter att jag valt att byta vårdcentral genom vårdvalet blev jag tvungen att byta samtalskontakt, lite trist när man har en kontakt som känns bra men den nya verkar också bra. Nu väntar jag på skjuts till Bankeryd där jag ska möta upp Hannah och Bengt. Tisdag kväll och dags för barngympa- en höjdpunkt på veckan! En annan höjdpunkt blir kvällens avsnitt av Bygglov då min kompis från tiden på Rehab medicin ska vara med i rutan. Spännande

En trevlig ledig lördag

Idag har jag varit på stan för en trevlig fika/prat/shopping fm med bästaste Madde.
Vi var och fikade på Espresso house som öppnat på Östra Storgatan, i samma hus där Åhlens finns och på hörnet där Megahertz skrivbutik lång för länge sedan. Det var både trevligt och gott!



Efter att pratat och fikat gick vi en sväng på stan. På Åhlens fyndade jag lite kläder på rean, på village köpte jag en vårduk till köksbordet och lite tröjor i glada färger på Lindex till Hannah. Plötsligt har alla tröjor blivit alldeles för korta i ärmarna- tänk vad hon växer!

När jag var iväg var Bengt och Hannah och fikade på Briljanten tillsammans med Hannahs farmor och farfar. De handlade också till ikväll då Henrik, Ramona och barnen varit här. Vi lagade mat, åt gott och tittade på Melodifestivalen. För en gångs skull tycker jag nog att det var rätt låtar som gick vidare. Tyvärr tycker jag att de dragit ut på deltävlingarna alldeles för mycket så att man inte orkar se varje vecka utan först när semifinalen drar igång.

Trött på tjat och gnat

Kvällens föreläsning av Gunlög Rosen i församlingshemmet på temat Trött på tjat och gnat var verkligen tänkvärd och underhållande. Många igenkännande skratt blev det och inspirerande tankar. Definitionen på tjat som "upprepande förmaningar i förebyggande syfte" var en tankeställare! Hjälper det egentligen att tjata eller blir det bara en bekräftelse på våra negativa förväntningar? Ja, det hävdade Gunlög.

"Varför ska du alltid slänga overallen på golvet?"
"Varför kan du aldrig göra som jag säger?"
"Jämt ska du krångla"

Orden jämt, alltid och aldrig ansåg hon var ord som vi som vuxna inte ska använda i vår kommunikation med barnen eftersom de ofta förmedlar negativa förväntningar. Det blir som en självuppfyllande profetcia- barnet gör som vi förväntar oss att det ska göra. Ingen vill väl egentligen "tjata & gnata”? Men hur tar man sig då ur "tjatträsket"?

Gunlög föreläste kring bemötande och respekt och gav många vardagliga exempel där man känner igen sig, men också handfasta,konkreta råd kring hur man sätter gränser och säger ifrån utan att kränka och kuva barnet.Hon talade om personlig gränssättning i motsats till auktoritär gränssättning där man bejakar barnets känslor och förklarar för barnet varför det måste göra på ett visst sätt istället för att bara förutsätta att barn ska veta att de ska göra som vi vuxna säger just bara för att de är barn och vi är vuxna. Hon talade om hur vi som vuxna genom autencietet (att vara "äkta" och våga visa känslor) och bekräftelse kan skapar en positiv och bejakande atmosfär istället.

Istället för att säga:
"Varför ska du alltid slänga jackan på golvet?"

så kan man vädja till barnets känslor och förklara varför:

Den vuxna: "-Varför slängde du jackan på golvet?"
Barnet:"- För att jag va så kissnödig/trött/det är så jobbigt/för jag tänkte inte på det (eller vad barnet nu svarar).
"Jag förstår att du var kissnödig/trött... och inte hann hänga upp jackan. Men vet du jag är också jättetrött när jag kommit hem efter jobbet och då blir jag ledsen när jag ser att du slängt din jacka där på golvet. Kan du vara snäll och hjälpa mig att ta upp jackan och hänga den på din krok?"

Gunlög menade på att barn inte (som det kan kännas ibland när de är mitt uppe i en trotsålder) är ute efter att att trotsa och bråka utan att barn ofta vill vara tillags men att vi vuxna missar att bejaka känslan hos barnet och ta oss tid att förklara varför nåt måste göras på ett speciellt sätt. Det handlar om att vara närvarande och ge barnet den uppmärksamhet det söker.

Gunlög Rosén är en härlig, duktig och entusiastisk föreläsare, fortbildare och författare som frilansar med allt från barnteater till stå-upp-komik. Att återge det hon sa är inte lätt men hon sa mycket tänkvärt som man kan ta med sig i föräldrarollen och jag skulle gärna lyssna till henne igen! Så får du chansen att lyssna till denna fantastiska kvinna så ta den!



Vi hade en jättetrevlig kväll jag och Ann-sofie. Igenkänningsfaktorn var hög när Gunlög gav exempel på hur det kan vara och vi hade mycket att prata om på väg hem i bilen. Tack Ann-Sofie för att du frågade om jag ville hänga med!

Vart tog energin vägen?

Jobb, jobb & jobb...
Livet är ju så mycket mer än bara jobb! Men just nu känns det som om det tar all min energi. Att jobba halvtid är precis vad jag mäktar med (fast man ändå anpassat en hel del på jobbet för att det ska fungera)och jag är så trött i både huvud och kropp när jag kommer hem. Till viss del har det varit lite mer sista tiden då min kära kollega drabbats av lunginflammation och tvingats vara sjukskriven men också beroende på att jag fått lite mer undervisningstid då jag tagit över en grupp i svenska den här terminen. Skönt att jag om drygt en vecka kan se fram emot att vara lite ledig då eleverna har sportlov.

Smärtan
Som tur är börjar bi-verkningarna efter smärtbehandlingen ge med sig nu, lite obehagligt känns det i foten men betydligt bättre än förra veckan. En liten effekt har Qutenza-plåstret nog haft även om smärtan inte är borta. Mår ändå dåligt över alla mediciner jag måste proppa i mig för att stå ut med belastningssmärtorna.

Tjat & gnat
Ser i alla fall fram emot att gå på föreläsning imorgon kväll tillsammans med min goa vän Ann-Sofie. En föreläsning på temat "Trött på tjat och gnat" kan väl kanske kännas aktuellt när man som vi båda har en trotsig fyraåring hemma? Peppar, peppar så känns det väl som det varit lite mindre trotsigt här hemma de senaste veckorna men tjata det kan man väl allt känna att man gör ibland, både på dottern hemma och på eleverna på jobbet! Och på maken med för den delen! (Hur svårt kan det vara att ställa in disken i diskmaskinen,hitta till tvättstugan, bädda sängen eller plocka undan på köksbordet?) Ibland tror jag att han fortfarande har lite trotsålder kvar i sig...
(Innan någon yttrar sig till hans försvar så ja, jag vet att han gör mycket annat och jag älskar honom precis lika mycket ändå även om hans "-Jag gör det sen..." kommentarer gör mig galen ibland). Skönt att se om man kan få några tips på hur man slipper hamna i tjat- och gnat-fällan!



Värdefull egen-tid
Jag hoppas också att få till det så att jag och min goa vän Madde kan ses i helgen. Vi har pratat om att gå en sväng på stan och ta en fika bara hon och jag. Lite värdefull sådan där egen-tid som man behöver ibland och hon är en fantastisk lyssnare som jag känt sen vi båda gick på lekis. Det är skönt att ha en vän som hon att prata med när livet känns som om det bjuder på en del uppförsbackar för tillfället. Sånt där som kan ge lite mer energi i vardagen! Det var länge sen vi sågs nu och jag saknar henne. Vill också skicka en bamsekram till min mamma med som alltid finns där och lyssnar när det känns motigt. Är så glad att jag har dig!