Aj då, missade att lägga upp dagens bild igår. Det skulle vara en bild "från en konstig tid i ditt liv". Det blir en bild från sjukhus-tiden efter olyckan. Tänk att plötsligt från ena dagen till den andra bli helt beroende av andra. Ja, tänk att hela livet kan ändras på några sekunder! Till en början fick jag inte belasta något av mina ben och var beroende av hjälp med precis allt. På bilden syns en blå väska, i den hängde smärtpumpen med morfin som jag fick insatt när jag lämnat intensivvårdsavdelningen och fick komma upp på ortopedavdelningen. På bordet bredvid sängen står näringsdryck som jag var tvungen att dricka då jag hade svårt att tugga och svälja p.g.a en spricka i skallbasen. Här gosar jag med min lilla tjej som var på besök. Det var så roligt när de kom och fruktansvärt när de var tvugna att åka hem igen och jag var ensam kvar. De var hos mig i stort sett varje dag och jag minns hur glad jag var över besök men hur otroligt obeskrivligt trött jag var efteråt.
Jag är 41-årig trebarnsmamma vars liv ändrades drastiskt efter en allvarlig trafikolycka 2008. En mötande bil kom av okänd anledning över på fel sida vägen och fontral-krockade med oss i 90 km i timmen. Jag bloggar om den långa vägen tillbaka, med- och motgångar och stora och små glädjeämnen i livet.
onsdag 23 februari 2011
Dagens bild, bild nr 4
Aj då, missade att lägga upp dagens bild igår. Det skulle vara en bild "från en konstig tid i ditt liv". Det blir en bild från sjukhus-tiden efter olyckan. Tänk att plötsligt från ena dagen till den andra bli helt beroende av andra. Ja, tänk att hela livet kan ändras på några sekunder! Till en början fick jag inte belasta något av mina ben och var beroende av hjälp med precis allt. På bilden syns en blå väska, i den hängde smärtpumpen med morfin som jag fick insatt när jag lämnat intensivvårdsavdelningen och fick komma upp på ortopedavdelningen. På bordet bredvid sängen står näringsdryck som jag var tvungen att dricka då jag hade svårt att tugga och svälja p.g.a en spricka i skallbasen. Här gosar jag med min lilla tjej som var på besök. Det var så roligt när de kom och fruktansvärt när de var tvugna att åka hem igen och jag var ensam kvar. De var hos mig i stort sett varje dag och jag minns hur glad jag var över besök men hur otroligt obeskrivligt trött jag var efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar