Den eviga frågan

Så var det fredag igen. Just nu sitter jag vid datorn och försöker komma på vad det ska bli till lunch idag. Egentligen gillar jag att laga mat men det värsta är att komma på vad man ska äta. Just nu har vi varit dåliga på att planera veckans matsedel (det är vi ganska ofta) och lite grann finns det väl hemma men det gapar ganska tomt när man tittar in i kylskåpet. Det är den eviga frågan: Vad ska vi äta idag? Köttfärs har vi i alla fall och jag hittade ett recept på Arla Kökets hemsida med några "Köttfärsbiffar med pepprig sås" så dem ska jag testa. Återkommer senare med kommentarer kring resultatet!

Idag är jag ledig. Jag borde ha vilat när jag har chansen känner jag. Vet inte var förmiddagen tagit vägen. Har ringt angående schemat för nästa vecka och bokat resor, betalt in räkningarna och röjt lite här hemma och nu är det dags att sätta i gång och laga lunch. Det får bli lite vila efter maten. Bäst jag tar tag i matlagningen! Ha det gott!
Kram Lisbeth

En blöt väntan

Klockan är tio över tolv men jag kan inte somna så jag tänkte skriva några rader i hopp om att John Blund ska infinna sig. Jag har haft svårt att sova under en längre tid men det har ändå varit lite bättre de senaste veckorna. Ofta är jag jättetrött egentligen men det är precis som om hjärnan inte kan varva ned när det är dags att sova. Ligger och tänker på allt möjligt, tankarna bara mal, vänder och vrider på mig och blir stressad av att titta på klockan och konstatera hur långt det är kvar tills det är dags att stiga upp igen. Problemet är nog att jag ofta är helt slut efter dagen och när Hannah sedan somnat så gör mamma likadant en stund där på kvällen. Jag har försökt låta bli men ögonlocken blir så tunga och det hjälper inte om det är nåt jag verkligen vill se på TV t.ex., jag somnar ändå. Så när det är dags att gå och lägga sig på riktigt då har jag hunnit bli lite pigg igen... Inte så lyckat!

Idag har jag varit på Rehab och tränat. Jag hade bassängträning på förmiddagen, tyvärr var det sista gången på länge nu för de stänger bassängen för renovering över sommaren och öppnar först i höst igen. Synd för bassängträningen har gett mycket. Efter bassängen hade jag arbetsterapi. Jag håller på att sätta upp en väv för att väva en löpare. Jag kunde aldrig tro att det var så mycket jobb med att sätta upp väven innan man kan börja väva! Efter att jag och H käkat lunch ihop inne i matsalen på sjukhuset som vanligt var det tid för vila innan självträningen i gympahallen.

Efter träningen kom mamma och hämtade mig. Vi tog en fika på stan innan vi begav oss till Stora Hotellet för att titta på Martin och Petra som skulle gå på bal. Bengt, Hannah, Daniel och Toffe mötte upp oss där. Det hade varit fint och soligt hela dagen men när vi stod där började det naturligtvis regna. Vi väntade och väntade. Det kom massor av läckra bilar med studenter som skulle på bal. Men ingen Martin och ingen Petra... Det visade sig att deras bil lagt av. Som tur var fick de tag i en annan bil men det gjorde att de hamnade sist i kortegen så vi fick vänta länge i regnet. Men på sätt och vis hade de tur, när de kom fram till Stora hotellet hade det slutat regna och solen tittade fram. Hannah som är inne i en prinsessperiod tyckte det var roligt att se alla "sessor" i fina klänningar. Petra hade en vacker röd klänning och de såg så fina ut tillsammans hon och Martin.

Igår var jag på återbesök på ortopeden. Jag har fått en tid för operation nästa vecka för att ta bort skruvarna i vänsterfoten. Det känns jätteskönt att jag äntligen ska bli av med dem och förhoppningsvis kunna belasta foten och kunna träna på att gå. Efter den operationen ska de sedan röntga och se om de ska göra nåt mer åt instabiliteten i vänster knä och ben-nybildningen vid höften. På sätt och vis känns det ju jobbigt att det gått så lång tid sedan olyckan och det fortfarande inte är bra, samtidigt känns det ju skönt att det fortfarande förhoppningsvis finns sådant läkarna kan göra för att det ska bli bättre. Det som känns viktigast i nuläget är att slippa ha ont och kunna belasta ben och fötter ordentligt. Jag vill så gärna kunna göra mig av med rullstolen. Jag ska fortsätta kämpa... Jag får ibland höra att jag är envis men tur är nog det, i alla fall när det gäller rehabiliteringen. Nu är det bäst att jag försöker sova lite. Ha det gott!
Kram Lisbeth

Om dagen-efter

Idag har det varit dagen-efter. Och då menar jag inte dagen-efter i betydelsen man kanske först tänker på, utan dagen efter ett fullspäckat besök i Vimmerby. Igår var vi nämligen och besökte Astrid Lindgrens Värld. Vi startade dagen tidigt och begav oss till Tenhult där Thomas, Jennie, Lii och Meja mötte upp. Efter ungefär en och en halvtimmes bilkörning nådde vi vårt mål. Efter att ha laddat med lite picknick i magen gick vi in i parken. Vi spenderade sedan en heldag där och hann ändå inte se och uppleva allt. Småflickornas favorit var naturligtvis att få se Villa Villerkulla och Pippi. Emil var också spännande men i övrigt känner de inte till så många av figurerna i böckerna ännu eftersom de bara är 2 år. Men de hade jätteroligt ändå och det var väldigt spännande att springa och titta på alla små hus och annat i parken. Vi föräldrar hade fullt upp med att hålla koll på dem för det var mycket folk och mycket som lockade. Vi hann se två teaterföreställningar med Pippi och en sångstund i Katthult. Till lunch åt vi raggmunk och fläsk i Linas kök. Det var en intensiv men lyckad dag och när det var dags att bege sig hemåt så var vi väldigt trötta allihop. Lii somnade innan vi hunnit ut genom grindarna och Hannah lyckades hålla ögonen öppna en stund i bilen innan hon också knoppade in. Båda hade köpt sig en Pippi-ryggsäck, guldpengar och en tablettask med Pippis krumelurpiller som man kan äta för att slippa bli "stur" (stor). Vi passade på att åka nu eftersom högsäsongen inte börjat ännu och då är det betydligt billigare att gå in. Idag har Hannah pratat om att hon varit och besökt Pippi men minst lika mycket om att hon träffat Lii. De har verkligen roligt ihop de bägge! De log mot varann och sedan satte de full fart någonstans utan att bry sig om vart mammorna, papporna och lilla Meja tog vägen. Riktiga busungar de där två!

Idag har vi som sagt varit hemma och tagit det lugnt. Vi fick ett erbjudande att komma ut till Svensjö och äta rabarberpaj och det lät väldigt lockande men det får bli en annan dag. Både jag och Hannah behövde vila efter gårdagen. Mamma Och Toffe kom förbi en sväng. De hade med sig polkagrisar från Gränna. Mamma har varit ute och cyklat i helgen med scouterna och då gjorde de ett besök där. Henke tittade också förbi en sväng på eftermiddagen. Imorgon ska jag till ortopeden på återbesök. Det ska bli intressant och se vad han säger om framtiden. Bäst att sova en blund! God natt!
Kram Lisbeth

Uppskattat cirkusbesök

Nu är det fredag igen, jag förstår inte vad veckorna går fort. I onsdags var jag ledig och jag var väldigt trött så på förmiddagen vilade jag och försökte röja undan lite och plocka med vanliga vardagsbestyr som disk och tvätt. På eftermiddagen hälsade vi på svärfar en stund innan det var dags att göra oss i ordning för att gå på cirkus. Hannah hade pratat mycket om det innan utan att veta riktigt vad det var- det var första cirkusbesöket. Hon var väldigt trött på eftermiddagen så vi undrade hur det skulle gå men det var inga problem - hon satt blixtstilla i knäet och var helt fascinerad. Det var Cirkus Olympia som hade en föreställning på Slätten här i Habo. Djuren var nog det hon fastnade mest för- det var både hästar, hundar, kameler, alpackor, katter och ankor. När ankorna klättrade upp på en stege och sedan åkte rutschkana ned skrattade hon ända nere från magen. Trots att föreställningen var nästan två och en halv timme lång så höll hon sig vaken. När vi kom hem somnade hon så fort hon lade huvudet på kudden. När hon vaknade på morgonen var det första hon sa: "- Jag vill ha mera cirkus".

Igår var vi och hälsade på ett par kompisar i Vaggeryd. De har en dotter som är lika gammal som Hannah. Vi åt lunch där och hade en trevlig eftermiddag. Flickorna hade roligt ihop efter ett tag när de tinat upp lite. Hannah var inte blyg den här gången men det var T. Det gick över efter en stund och då lekte de bra ihop.
På eftermiddagen när vi kom hem hade jag fruktansvärd huvudvärk, migränliknande. Fick lägga mig på sängen och vila och det blev inte bättre förrän framåt kvällen då jag till slut kräktes av huvudvärken. Det är precis som att om jag varit i gång hela dagen och inte fått någon chans att vila så blir det så. Jag borde lära mig att dra gränsen för vad jag orkar med utan att vila.

Idag var Hannah hos dagmamman på förmiddagen. Vi fick ett brev från kommunen idag att Kristina och Hannahs extra dagmamma Lisbeth tvingas sluta som dagbarnvårdare i sommar och istället får jobb på förskola. Hannah kommer erbjudas plats hos en annan dagmamma eller på Laggets förskola. Det känns jättetråkigt att Hannah måste sluta där för det har fungerat jättebra där och Hannah är jätteglad i dem. Hannah började ju hos Kristina direkt efter olyckan så hon vet ju hur vi haft det. Vi hade precis hunnit skola in henne där när olyckan inträffade. Hannah är alltid lika glad när hon ska gå till sin "Ina" eller Lisbeth. Det är skönt ändå att Hannah är så trygg och säker i sig själv. Hon har ju inga problem att ta kontakt med andra barn så det blir säkert inget problem att skola in henne någon annanstans. Har vi riktig tur kanske Kristina blir placerad på förskolan på Lagget.

Annars har jag målat på lekstugan idag och B jobbade halvdag, sedan försökte han klippa gräs mellan skurarna. Hoppas det blir fint väder imorgon för då bär det av mot Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Hannah hade svårt att komma till ro ikväll efter att hon fått veta att hon och kusin Lii ska få hälsa på Pippi imorgon.
Kram Lisbeth

Livet rullar vidare

Hur otänkbart det än verkar så rullar livet vidare. I lördags var det ett år sedan min älskade pappa gick bort. Fast det var väntat, eftersom han var svårt sjuk och hade blivit mycket sämre, kändes det ändå så overkligt. Jag kommer ihåg den där känslan av att jag ville att tiden skulle stanna ett tag. Det kändes så ofattbart att något så avgörande skett och ändå så rullade livet utanför bara vidare. Hela min värld vändes upp och ned men utanför fortsatte allt som vanligt. Fast det kändes overkligt att han var borta ville jag liksom skrika ut min sorg och saknad för att alla skulle förstå. Förstå vilket oerhört tomrum han lämnade efter sig och att livet inte blir detsamma mer.

Idag gick Bengts morfar bort. Han skulle snart ha fyllt 89 och har levt ett långt och bra liv men det känns ändå sorgligt. Sorgligt inte minst för Bengts mormor som mist sin livskamrat efter att de varit gifta i över 60 år. Säkert känns det lika overkligt för henne att han är borta och att livet ändå måste rulla vidare. Jag tänker också på Bengt och hans syster som mist sin morfar och min svärmor Kerstin som förlorat sin pappa. Samtidigt hade han varit dålig i flera veckor och det fanns inget hopp om att han skulle bli bra igen så på så sätt var det skönt att han fick somna in.

Jag känner mig ändå övertygad om att det finns något mer efter döden och att de vi älskar fortfarande finns med oss så länge vi tänker på dem och de finns i våra hjärtan. Samtidigt som det känns jobbigt så är det nog bra att livet rullar vidare för att hjälpa oss genom sorgen och få oss att gå vidare. Själv kommer jag ihåg hur skönt det var att ha Hannah. Hon var ju bara ett och ett halvt år och helt omedveten om vad som hänt när pappa gick bort. För hennes skull var livet tvunget att rulla på som vanligt. Jag blir ledsen när jag tänker på att hon aldrig fick lära känna sin morfar. Men jag vet att han finns med oss och vakar över oss, min älskade pappa.

Idag har jag varit iväg på Rehab medicin och tränat. Först bassängträning och arbetsterapi före lunch och sedan avslappning, självträning i gymnastikhallen och rullstolsteknik efter lunch. Jag har äntligen fått min nya rullstol så nu rullar det på lite lättare. Den är betydligt smidigare, mer lättkörd och väger inte alls så mycket som den andra. Jag går kortare sträckor med kryckorna men har fortfarande väldigt ont i fötterna och svårt att belasta vänsterfoten p.g.a skruven som sticker ut på sidan av foten. Knäet känns ostabilt och jag har ont i vänster höft. På måndag ska jag på återbesök till ortopeden så det blir intressant att se om de kan ta bort skruven och om de ska göra nåt mer framöver. Ha det så gott!
Kram Lisbeth

På skolan och akuten

Vaknade till en grå och regnig måndag. Strax innan halv nio var det dags att åka till skolan. Efter påsk började jag med att vara där en förmiddag i veckan. Jag är där för att lära känna min nya arbetsplats, kollegor och elever. Det är s.k social träning eftersom jag fortfarande är helt sjukskriven efter trafikolyckan. Det har varit mycket positivt att komma dit och alla arbetskamrater har varit väldigt omtänksamma och jag känner mig verkligen välkommen tillbaka. Som det är nu hjälper jag till i skolbiblioteket. Efter några timmar där är jag helt slut och då äter jag lunch tillsammans med de andra i personalrummet innan jag åker hem.Jag åker färdtjänst eftersom jag ännu inte klarar av att själv ta bilen dit. Men det är förstås målet på sikt!

När jag kom hem ringde telefonen. Det var vår granne som undrade om hon fick låna vår bil eftersom hennes lilla dotter hade väldigt ont i magen och de hade blivit hänvisade till barnakuten. De hade ingen bil hemma och hon såg att vår bil med bilbarnstol var hemma eftersom Bengt kommit hem på lunchen för att gå ut med hunden. Det var inga problem, Bengt cyklade tillbaka till jobbet och jag följde med som stöd/co-driver eftersom hon inte var så van vid att köra automat. När vi kom till akuten mådde den lilla bättre och doktorn kunde inte ge nåt svar på vad det magonda berodde på. Efter några timmar där fick vi åka hem igen och hon verkade piggare. Hoppas att det onda inte kommer tillbaka.

Hannah var ute och lekte med I. Hon bor i huset här intill och de har väldigt roligt tillsammans. Sedan var det dags att gå in och ge Hannah lite mat innan vi läste en godnattsaga. Nu ska jag fixa i ordning lite inför morgondagen innan jag sätter mig och slappar en stund framför TV:n. Imorgon är det träning som gäller!
Ha det så bra!
Kram Lisbeth

Snart måndag...

Söndag kväll och snart är det måndag igen. Tänk vad fort en helg går. Ändå var jag hemma extra i fredags. Skulle varit på Rehab medicin och tränat men Bengts morfar är dålig så Bengt åkte till Göteborg för att besöka honom på sjukhuset. Lill-prinsessan var hos dagmamman på förmiddagen och på eftermiddagen var det bara hon och Jag. Madde och Linnea kom och hälsade på, alltid lika trevligt. Tjejerna hade verkligen kul ihop. Hannah är i det närmaste besatt av prinsessor just nu. Det första hon tänker på när hon vaknar är att hon måste sätta på sig sin prinsessklänning och sina silverskor. Hon har sett Askungen på DVD så hon går runt och säger _"dom är av glas" (om skorna) och "- Det är underbart", letar efter prinsen och vill dansa. Hon är mycket upprörd över att styvsystrarna rev sönder Askungens klänning och säger "-inte göra så" och ser väldigt bestämd och uppretad ut. Åh, min goa lilla "sessa"! På fredags kvällen hade hon svårt att somna. Det slutade med att hon somnade bredvid mig i pappas säng, iförd rosa prinsessklänning och silverskor och med en prinsessdocka under armen. Hon pratade med Bengt på telefon innan och frågade: -"du komma hem snart?". Hon är inte riktigt så pappig som hon var ett tag men frågar man så får man veta att "Pappa Bengt är bäst". Bengt försöker övertyga alla om att hon kom på att säga det helt själv utan några påtryckningar från pappa men jag vet inte riktigt hur många som tror honom. Jag är i alla fall inte en utav dem... Dags att sova en blund. Sov så gott!

Kram Lisbeth