Ett steg tillbaka

Ett steg tillbaka känns ju alltid trist när man vet vart man har målet. Mitt mål nu var att från och med 1 juni gå upp och jobba halvtid men jag har tvingats inse att i nuläget fungerar inte det. Det känns verkligen tråkigt, kände att jag ändå kommit en bit på väg men det blir för mycket med 50%. Smärtan gör att jag inte fixar det. Jag flyttar fram målet till höstterminen och hoppas att jag tills dess fått någon smärtlindring som fungerar bättre.



Dagens betraktelse: Det kan tyckas omöjligt att en liten blomma ska kunna tränga i genom den hårda asfalten men ändå gör den det! Tänk vilken kämparkraft det måste rymmas i en liten maskros!

Mors dag

Jag har spenderat nästan hela morsdag ensam jag. Trist men lite skönt ändå för jag hade en massa skolarbete som var tvunget att bli klart så här när det bara är två veckor kvar på terminen. Åh vad skönt det ska bli med sommarlov! Bengt och Hannah åkte ut och hälsade på kusinerna i Svensjö och tog med sig mina två yngsta bröder som skulle hjälpa storebrorsan att stapla ved.

Jag fick en jättefin morsdagsbukett av Hannah i alla fall med stora vackra rosa pioner. Tänk att hon visste att mamma älskar pioner ;-)

Efter rättning, tvättning och betalning av diverse räkningar ska jag nu gratta min egen lilla mamma på Morsdag med en liten blomma. TACK mamma för att du är den du är och för att du finns där för mig!!

Kram Lisbeth

Det är fredagskväll

Trött och seg, det är fredagskväll. Har ont i benen och ligger på sängen och vilar medans maken fixar fredagsmyset som i det här huset oftast är detsamma som tacos och lillan tittar lite på TV. Hade önskat att jag hade mer ork och inte så ont utan jag hade kunnat gå på After Work tillsammans med kollegorna ikväll men det får bli en annan gång. Det får bli lite mat och mys med familjen och sedan kommer jag garanterat somna till "Så ska det låta". Hoppas Du också får en lugn och skön fredagskväll!

Målning pågår

Efter att vi bott snart 7 år i huset var det nu dags för lite ommålning. Min käre man åkte ner till en närliggande målerifirma i början av veckan för att kolla med dem om han kunde få en offert på vad målning av huset kunde kosta. När han bad om det fick han frågan: "-Menar du i ÅR?" till svar. De var med andra ord helt fulltecknade och menade på att det blir inte lätt att hitta någon så här sent så måla får ni nog göra själva om det ska bli gjort i år...

Tur att man har en schysst brorsa som rycker in och hjälper till vet ja. Nu blir det istället han och B som under de närmaste veckorna ska sätta lite färg på huset. Tack snälla Martin!

Att leva med smärta

Idag har jag varit på besök på sjukhuset. Efter en remiss från Rehab Medicin hade jag en tid bokad på Smärtenheten på Ryhov. Jag träffade en väldigt gullig och förstående läkare där som verkligen tog sig tid och förklarade att efter alla frakturer och de operationer jag genomgått handlar det troligen både om någon form av nervsmärta men också om en tydlig belastnings-smärta. Smärtan p.g.a framförallt kross-skadan i hälen är tydligen sådant som är väldigt svårt att komma tillrätta med. Hon menade på att man får göra en utredning och testa sig fram för att se hur man kan lindra smärtan på bästa sätt. Om inte medicinering fungerar kan man tydligen operera in någon slags blockad i ryggraden som en liten dosa som en del, men inte alla kan vara hjälpta av. Det var skönt att få träffa någon som verkligen förstår hur det är att leva med smärta och hur det påverkar vardagen och framförallt orken och lusten att göra saker.Bara att hoppas att man hittar något som fungerar så att även om man inte kan bli kvitt smärtan kan få det till en nivå som ändå är uthärdlig så att jag orkar med vardagen och jobbet på ett bättre sätt.

Det närmare sig tusen

Nu har jag haft mer än 900 besök på min blogg! I jämförelse med andra bloggar är det förstås ingenting men för mig känns det häftigt att det är si så där i snitt en tio personer om dagen som är inne och läser mina inlägg skrivna av en helt vanlig 33-årig småbarnsmamma som under de senaste två åren gjort en något ovanlig resa. Eftersom jag inte är så tekniskt begåvad hjälpte min käre bror mig för ett tag sedan att lägga in besöksstatistiken, så i själva verket är det ju betydligt fler än 900 som besökt min blogg sedan jag blev bloggare.

Den 29 maj, alltså på lördag, är det exakt ett år sedan jag skrev mitt första inlägg här på bloggen. Lite nyfiken blir man förstås på vem det är som läser det jag skrivit och vilken bild de får av mig som person. Men framförallt har bloggen varit ett sätt för mig att föra lite dagbok över både roliga och mindre roliga saker som hänt i mitt liv. Det är en fantastisk möjlighet att liksom backa bandet och se både i ord och bild hur livet tedde sig för en vecka, en månad eller ett år sedan. Förutom att det varit ett sätt för mig att bearbeta den långa resa som varit sedan olyckan så har jag också fått väldigt mycket positiv feedback från min omgivning, (både från dem som står mig närma och från sådana jag inte känner så väl) på det jag skrivit. Ett stort TACK till alla mina läsare - vilka ni än är!

Förvirrande

Jag slutar aldrig att förundras över försäkringskassan. De har tidigare meddelat att eftersom jag varit sjukskriven i 2,5 år sedan olyckan kommer jag till sommaren inte längre ha rätt till sjukpenning, utan bli utförsäkrad eller omförsäkrad som de istället nu mer vill kalla det. Idag kom det ett brev med blanketten "Ansökan om förlängd sjukpenning" med posten. Vad ska man tro? De säger ena stunden att jag inte har rätt till det och nästa att jag ska ansöka om det? Jag blir helt förvirrad eller förresten man kan väl inte bli nåt man redan är? Men vad ska man tro?

Försäkringsbolaget å sin sida vill göra en slutbedömning och avsluta hela ärendet fast jag meddelat dem att jag ska till ortopeden i juni för att de ska ta ställning till om man ev. kan operera mitt vänsterknä. Men de vill väl bara bli av med mig för att slippa betala ut mer pengar, det har ju blivit ganska långdraget det här ju och på så sätt kostat mycket. Som tur är har vi en advokat inkopplad för att tillvarata våra intressen så jag får nog diskutera det hela med honom.

I övermorgon ska jag till sjukhuset, på ett besök på smärtenheten. Eftersom läkaren konstaterat att det kommer bli en bestående smärtproblematik när jag belastar så ska det göras en utredning för att man förhoppningsvis ska hitta något sätt att lindra värken. Jag fick hemskickat en hel bunt med frågepapper som skulle besvaras innan besöket så det ska jag sätta mig med nu. Första frågan: Var har du ont? Är smärtan molande, brännande, ilande, huggande, skärande, bultande, pulserande, stickande, tryckande eller hur känns den? Ooops det här kommer nog ta en stund att fylla i...

Årets första

Idag var det dags att skörda årets första rabarber och göra en smaskig rabarberpaj! Vädret bjöd på sol och riktig sommarvärme så i eftermiddag grillade vi tillsammans med Anneli och Jocke och satt ute på altanen och åt - jättehärligt! Vi satt ute till halvåtta och det var alldeles ljummet i luften. Det är en härlig tid vi har framför oss! Lite särskilt för A och J som väntar sitt första barn inom några veckor. A har blivit riktigt rund om mage nu och längtar verkligen efter att den lille/lilla ska titta ut. Hon hade bakat och tagit med sig en smarrig blåbärspaj så det blev det till efterrätt. Rabarberpajen får vi provsmaka imorgon. Kanske kommer det nån på besök som vill hjälpa till?


Hannah fick för sig ikväll att hon ville sova över hos sin kompis Isabell. Efter att ha kollat med hennes föräldrar packade hon sin lilla övernattningsväska med hjälp av pappa och travade sedan iväg över gräsmattan till grannhuset. De hade så skoj när de sprang runt iklädda likadana nattlinnen och med varsit gosedjur under armen. Vid 21.30 knackade det dock på dörren och Isabelles pappa kom hit tillsammans med Hannah. Hon hade ändrat sig och ville gå hem. Att sova hos Isabelle var lite för läskigt sa hon men skoj hade de haft. Nu sover min lilla skatt gott i sin egen säng. Gott tycker mamma med som saknar sin lilla så oerhört när hon inte är hemma.

Skojigt ja, det får mig att tänka på nåt hon sa förra fredagen när vi varit i Domsand för att duka inför bröllopet. Hon och Lii sprang runt och jagade varann och pillade på allt medans vi andra dukade och dekorerade borden. När jag, Bengt, mamma, Thomas och Jennie var klara och det var dags att åka hem blev Hannah jätteledsen för Lii skulle sova över hos mormor och det ville hon minsann också göra. Goa mormor lovade då att visst skulle hon också få det. Mycket nöjd satte hon sig sen i bilbarnstolen för att åka hem och hämta tandborste och nattlinne. Hon suckade ljudligt när vi åkte från Domsand och utbrast:
"_ Åh, vad det var ROLIGT på bröllop mamma!"
Hihi fast det enda vi gjort var att förbereda inför festen. Behövs inte mycket för att roa en treåring, bara att få springa runt och busa och jaga kusinen så är kvällen gjord!

Ett hiss- äventyr & en underbar vistelse på Särö!

I lördags vid den här tiden var vi på väg till Säröhus. Säröhus hotell- och konferensanläggning ligger ca 20 minuter från Göteborg, strax utanför Kungsbacka. Vi har varit där vid ett par tillfällen tidigare och när vi började planera inför bröllopet bestämde vi oss för att det var där vi ville spendera vår bröllopsnatt.

Efter ett par timmars bilresa och en lång dag såg vi fram emot att komma upp till hotellrummet, få av oss bröllopskläder och finskor för att sedan avsluta kvällen med ett dopp i den varma polen på relax-avdelningen. Vi checkade in, fick våra nycklar och begav oss till hissen. Vi lastade in våra väskor, rullstolen och oss själva och tryckte på knappen för att komma upp en våning och till våra rum. Hissen rörde sig lite grann men stannade sedan plötsligt och sen hände ingenting. Vi hade fastnat i hissen!

Där var vi fyra personer, jag, min man, min bror och hans sambo i en trång hiss. Till en början trodde vi liksom inte att det var sant. Fastna i en hiss på sin bröllopsdag!? Satt där fortfarande iklädd brudklänning och med svetten rinnande i pannan. I taket i hissen satt flera spotlights och det blev snabbt jättevarmt därinne- som i en bastu! Till slut insåg vi att vi måste trycka på nödknappen och det började tjuta så att man tänkte att nu väcker vi hela hotellet. Vi blev kopplade till jourhavande hissreparatör som befann sig i Borås, ungefär en timmes bilresa bort. Han lovade dock att ta kontakt med personalen i receptionen på Säröhus för att se om de kunde få ut oss. Vi började fundera på hur länge vi egentligen skulle behöva stanna i hissen... En kille ur personalen kom till vår undsättning och efter ca 45 minuter lyckades de öppna hissdörrarna och få ut oss! Det gick ingen större nöd på oss i hissen men lite snopet var det ju! Vet inte när jag svettades och skrattade så mycket senast! Min galne bror tog fram videokameran och filmade oss, så hissäventyret finns dokumenterat även om jag tror att det är något vi sent kommer glömma. Tyvärr hann relax-avdelningen stänga för kvällen så något bad i den varma källan blev det inte utan bara lite bubbel på rummet i dubbelbemärkelse - champagne och bubbelbad.

På söndags morgonen avnjöt vi en härlig frukostbuffé i matsalen med utsikt över havet. Det är en fantastisk miljö på Säröhus och väldigt vackert. Mätta och nöjda spenderade vi sedan flera timmar på den underbara relaxavdelningen. Där badade vi i den varma polen, badade bubbelbad, testade vattenmassage och bara njöt av stillheten och lugnet. Som småbarns förälder är det skönt ibland att få komma iväg lite på tu man hand och få rå om varandra, glömma vardagens alla måsten och stress och bara koppla av. Ett besök på Säröhus är något vi verkligen kan rekommendera!!

http://www.sarohus.se

En underbar start på vårt fortsatta liv som man & hustru! Tack också till Thomas och Jennie för trevligt sällskap.

Sommaravslutning & cirkusbesök

Idag var det sommaravslutning på Hannahs dagis. Vi hade tur med vädret och det var härligt ute. Barnen sjöng sånger och var jätteduktiga. Sedan var det bokstavsjakt, korvgrillning och fika. Vid halv sju var vi tvugna att gå för jag och mamma hade fixat biljetter för att ta med Hannah och Lii på cirkus Olympia här i Habo. Det var verkligen uppskattat och de hade väldigt roligt. Det sista var de så trötta båda två att de nästan hade lite svårt att hålla sig vakna. Efter en föreställning med hundar, getter, hästar, lamadjur och en kamel, clowner och fantastiska konster popcorn, sockervadd, dricka och ponyridning var det två nöjda, glada och trötta tjejer som vinkade adjö till cirkusen.

Bröllopsdagen

Bröllopsdagen började tidigt med att Jennie kom hem hit och började fixa håret. Det skulle rullas på spolar, löshår som skulle dit och en massa hårnålar, rosor och pärlor. Det blev fantastiskt fint och jag kände mig så nöjd!! Tusen tack Jennie!! Sedan kom Sandra och fixade make up, också den blev jag jättenöjd med. Klänningen hade snörning i ryggen så den tog också ett tag innan vi fått på plats.

Vädret var inte på vår sida, ute var det dimmigt och regnigt så fotograferings-planerna fick raskt ändras om. Mia hade satt upp fotogrejerna i Domsand så vi åkte ned dit och tog lite studiobilder inomhus. Hannah var så fin i sin rosa brudnäbbklänning och med en liten näbbukett och lockar i håret. Min blivande man var så stilig. När vi fotat klart sa Hannah att hon var trött och ville sova men det var inte riktigt läge, för det var bara en halvtimme kvar till vigseln. Mia åkte i förväg för att fixa med fotograferingen och sedan skjutsade Sandra upp oss till Fiskebäckskapell där gästerna anlänt och mottagits av Thomas och Jennie som hälsat alla välkomna.

När det var dags att gå in i kyrkan hade regnet slutat. Innan för dörrarna mötte prästen oss och vi fick stanna upp en stund och känna in stundens allvar och spänningen i luften innan kyrkdörrarna öppnades. Hannah skulle gått först men vågade inte riktigt utan höll pappa i handen.Det var en oerhört känslosam och fin stund i kyrkan med våra närmaste - föräldrar, syskon och mor/farföräldrar. Lämnade kryckorna vid kyrkporten och med hjälp av min man skred eller rättare sagt stapplade jag sedan in och altargången fram. Min bror Martin framförde en låt tillägnad min man där jag själv skrivit texten och Martin musiken. Min äldste bror Peter spelade piano och sjöng "Du är allt" av Sonja Aldén. Hannah var tagen av stundens allvar och satt som ett litet ljus i kyrkbänken. Efteråt blev det gratulationer och fotografering på kyrkbacken innan vi begav oss ner till Domsand och båtsällskapets lokal där vi hade bröllopsmiddag. Vi hade fixat catering från Björkhaga och maten var kanon. Under eftermiddagen blandades tal med musik, presentöppning och andra festligheter innan det var dags för bröllopstårtan.

Efter det begav vi oss till Bokskogen för att ta lite fler bröllopsbilder eftersom vädret bättrat sig och det inte var nåt regn längre. När fotograferingen var avklarad begav vi oss sedan mot Kungsbacka och Säröhus hotell- och konferens anläggning där vi spenderade resten av bröllopsdagen (kvällen) och vår första dag som gifta. Mer rapport om vistelsen där kommer senare.
Ett stort TACK till alla som gjorde vår bröllopsdag till ett så fint minne!

Mitt eller ditt namn?

Ett stort TACK för alla gratulationer som trillat in idag, inte så mycket här på bloggen men i form av logginlägg på FB och telefonsamtal. Ganska många var överraskade, alla glada men några kanske känner sig lite snuvade på vigseln. Ledsen för det- men det var så här vi ville ha det. Senare (datumet är inte spikat) kommer vi ha en fest för vänner och bekanta för att fira att vi numera är man och hustru.

Idag har vi fyllt i pappren om namnbyte. Jag fick till slut kapitulera och blir nu en av alla 127912 Larssons i landet. Dambergare finns det bara drygt 770 stycken så det hade ju varit mer orginellt men brudgummen kunde inte tänka sig att heta det. Tänkte först köra på Damberg som mellannamn men det känns lite onödigt långt så nu blir det att hela familjen bara heter Larsson. Får se hur snart man vänjer sig vid en ny signatur och att svara Larsson istället för Damberg i telefon. Lite vemodigt känns det ändå att släppa sitt namn som man haft så länge, det blir ju ändå en del av ens identitet. Det där har vi diskuterat rätt länge men någon bra förklarig varför vi inte kunde ta Damberg som gemensamt namn fick jag nog aldrig. Nå ja, Larsson blev det. Från början höll vi på och försökte få byta till ett äldre släktnamn på Bengts sida men det var så mycket bestämmelser kring det där att vi till slut la ned det för att vi kom fram till att det inte gick.
Nu ska i alla fall Fru Larsson gå och lägga sig och sova. Sov gott!

Både glädje & sorg

Du finns där inom mig fast det idag gått två år av sorg och saknad, älskade pappa. Jag hade önskat av hela mitt hjärta att du fått vara med igår när jag sa ja till att dela resten av mitt liv med min älskade B. Fast du inte var där så vet jag nog ändå vad du hade gjort och sagt. Du hade lugnat våra spända nerver innan vi gick in i kapellet och sagt:

"-Det ordnar sig ska du se".

Sedan efteråt hade du gett honom en klapp i ryggen, gratulerat och sagt:

"- Det där gjorde du bra Larsson"

Om jag sluter ögonen och tänker på det kan jag se det tydligt och klart framför mig hur du hade kramat om mig och hur glad du hade varit för vår skull. Fast du inte fanns på plats så är jag säker på att du var närvarande och delade den stora dagen med oss.
Jag känner glädje över gårdagen men också sorg när jag tänker på att du inte fick uppleva din dotters bröllopsdag och så mycket annat i livet. Du hade så mycket mer att leva för men den hemska sjukdomen fick till sist övertaget fast du kämpade så. Vi saknar dig så!

Lycklig!

Då var man inte längre fröken utan fru. De senaste veckornas opublicerade blogginlägg kommer här, full rapport från vigsel och bröllopsfest senare.
Kram från Fru Larsson

En bröllopshälsning & bröllopsbestyr

Lite lugnare känns det idag då lite grann av strulet löst sig. Klänningen är hämtad och hänger nu hemma hos mamma (tyckte det var lite kul att inte brudgummen får se den förräns det är dags) och skorna finns där med. Plötsligt fanns det ett par skor i Jönköping, vita fast en halvstorlek större än de vi tänkt först. Jag fick dem och ska provgå dem tills på fredag, är de inte ok fast de kändes så finns ett mindre par att hämta ut imorgon. (Fick just skriva om den meningen när jag plötsligt inser att det är ju fredag imorgon! och bara två dar till bröllopet).

Idag ska jag först på förmiddagen till Lilla Salongen och Sanna som ska fixa mina naglar. Sedan i eftermiddag ska Sandra komma hit och fixa ögonbryn och provmakeup. Hinner jag sedan med så ska jag och mamma en sväng in till stan och köpa lite bröllopsateraljer som saknas, hann inte med allt igår. Bröllopshäftet börjar nog bli klart men måste häftas.

Ute är vädret riktigt grått och disigt. På jobbet pratades det igår om att det nog skulle bli bättre till lördag så det får vi verkligen hoppas, håll tummarna! Eller förresten när du läser detta så är bröllopet redan över eftersom vi valt att hålla det lite hemligt och inläggen här publiceras först i efterhand. Till alla vänner och bekanta, ni blev lurade på vigseln men kommer bli inbjudna till bröllopsfest senare så festen missar ni inte. Datum är dock inte spikat ännu, vi tar ett steg i taget, först blir det giftermål och sedan får vi ta tag i festplaneringen! Hoppas ni förstår och respekterar att det är så här vi ville ha det med bara närmaste familjen, litet och enkelt. Brudgummen gillar inte att stå i centrum och tycker det är tillräckligt jobbigt att ha 25 personers blickar på sig på lördag! Det har verkligen varit svårt för mig som är en så pratglad person att inte yppa något om detta bröllop som de senaste månaderna upptagit mycket av mina tankar och fyllt mig med glädje och spänd förväntan. Men jag har lyckats ganska bra tror jag, bara några stycken som vet om det.
Nu ska jag äta lite frukost innan jag tar mig an dagens bröllopsbestyr! Kram till er alla.

Bröllopsstrul

Ahhhh... bara två dagar kvar och mycket som ska fixas. Igår ringde de från Backamo och sa att blommorna kommit men att de inte stämde i färgen. De rosa ranunklerna passade inte alls i färg till de rosor med namnet Heaven som jag valt ut. En blixtuttryckning dit igår eftermiddag och istället fick det bli en bukett bestående av rosa rosor, vit fresia och vita ranunkel. Inte precis så som jag tänkt men vi får hoppas det blir bra.

Skorna är det också lite strul med. Eftersom jag måste ha speciella skor p.g.a mina fötter har jag beställt ett par på Ortopedteknik. Egentligen fanns de bara i svart men personalen tog kontakt med leverantören som lovade att tillverka ett par i vitt åt mig i fabriken i Portugal. Så långt inga problem och de på Ortopedteknik har verkligen ansträngt sig för att det ska bli bra. Skorna är klara men befinner sig just nu någonstans på väg från Portugal till Sverige. Igår var senaste budet att de var i Norge och beräknas anlända med DHL transport till Jönköping på fredag eftermiddag. Snacka om sista minuten... Jag har i alla fall fått hämta ut ett par svarta likadana skor, så hinner inte de vita komma så får det väl bli dem. Tjejen på ortopedteknik var så gullig när jag provade ut skor och hon utbrast:
- "Det är klart du ska ha vita skor när du gifter dig- det måste vi försöka fixa"

och när jag var därför tredje gången i veckan för att se om skorna kommit sa hon bestämt:

- "Om de inte kommer snart får vi sätta Magnus (en annan kille som jobbar där) på att handmåla ett par svarta i vitt till dig"

Ja, de har verkligen ansträngt sig för att hjälpa mig så jag hoppas det ordnar sig.

Idag ska jag hämta ut brudklänningen. Den är utprovad och klar, bara ett par axelband som ska sys dit så jag hoppas att det inte är nåt som strular där. Ska se till att köpa ett paraply också för det verkar som om det blir regn på lördag. Typiskt! Maj månad brukar ju vara så fin och riktigt varm ibland men nu låter det som om det blir en nio till tretton grader bara. Vissa år har ju mitten- slutet av maj nästan bjudit på det bästa vädret under hela sommaren men så verkar det inte bli 2010. Det positiva med att det varit lite kyligt är väl att vi kan få lite vitsippsbilder bland bröllopsfotona.

I övrigt håller jag på och fixar med bröllops-häftena till festen. Trodde jag hittat ett bra program på nätet att utforma det i men det har bara strulat (bröllopsguidens programvara för festprogram är inget att rekommendera). Igår strulade scannern också så jag lyckades inte scanna in de bilder jag ville men jag tror att min tekniker till blivande man löste det sent igår kväll. Puss på dig!

Nu ska jag ta mig an dagens bröllopsbestyr (hämta nycklar till festlokalen, kolla ang. skorna, hämta klänningen, köpa lite bröllops-ateraljer, göra klart festhäftet m.m) och där emellan är tänkt att jag ska hinna jobba lite med.... Stressa lugnt du med!

Regn till helgen?

Just nu skiner solen och fast det är lite kyligt i luften är vädret helt ok. Kollade låntidsprognosen inför helgen, tors-lör nio till tretton grader och regn. Inte vad man hadde hoppats på inför långledigheten vid Kristihimmelsfärd precis....
Försöker intala mig själv att det nog hinner ändra sig, hoppas kan man ju alltid. Man kan ju hoppas att det bli lika fint som förra helgen då Hannah och kompisarna satt ute i solen vid picknickbordet och åt resterna av Mias smaskiga blåbärspaj.

Tjuvnyp och Moppe- Kalas

Idag har vi varit och firat yngste brorsan som fyllt "moppe" för drygt en vecka sedan. Vi grillade, åt glass och fruktsallad och umgicks med familjen. Tänk att minstingen i syskonskaran blivit så stor. Måste kanske innebära att man själv blivit lite äldre och det märks om inte annat på att man nu för tiden får titta upp istället för ner på lillebror. :-) Det handlar ju inte om bara en utav dem, utan alla fem! (ja, fem bröder har jag, är äldsta barnet i familjen och ensam tjej).Grattis i efterskott Christoffer och lycka till med moppe-körkortet.

På förmiddagen var jag iväg hos Mia en sväng och hon hjälpte mig att fixa lite grejer och vi snackade lite allt möjligt. Sedan var hon och två av flickorna med hem hit och käkade lunch. Thea som nu blivit en stor men busig och lekfull hundvalp på 7 månader stojade och lekte med småtjejerna och gav sedan Mia ett tjuvnyp i rumpan och tyckte att hon också skulle vara med och leka. Det gör inte ont men man blir ju lite förvånad när det nyper till. Sorry Mia! Efter en god måltid bestående av bogfläskgryta och pasta var det dags för lite middagsvila och sedan iväg på kalas.

Idag har varit en riktigt grå och regnig dag och rätt så kallt, läge för både vantar och mössa. Jag hoppas att det hinner ändra sig till Kristihimmelsfärdsdagen och nästa helg då vi kan se framemot lite extra ledighet.

Så rörande

Idag fick jag ett meddelande från brorsan att han skrivit klart musiken till låttexten jag skrivit till min blivande man på bröllopsdagen. Han skrev att jag gärna fick komma och provlyssna. Spännande! Jag åkte dit och fick lyssna när Martin spelade gitarr och sjöng "min" sång. Jag blev så rörd, tårarna bara rann och den blev så otroligt fin och personlig. Lite små ändringar hade han gjort för att få den att stämma med melodin men annars var texten precis så som jag skrev den. Det ska bli spännande och se Bengts reaktion när han får höra den på lördag!

Äntligen fredag!

Ja så känns det verkligen idag. Även om veckorna går fort så känns det särskilt gott den här veckan att det nu är dags för helg och lite ledighet. Jag har ökat upp tiden på jobbet med fyra timmar den här veckan och det känns verkligen i både kropp och huvud. Sen är det mycket annat som rör sig i huvudet med kommande renovering och annat framöver. Det känns gott att vi snart ska bli med badkar i huset så att man kan avrunda fredagen med att tappa upp ett skönt och avkopplande bad och slippa strida med lillan varje gång det är dags att duscha. Hon verkligen avskyr det och det är lika mycket skrik och krokodiltårar varje gång när hon ska in i duschen. Annat var det när hon var bebis, då älskade hon vatten och att bada. Nu tänkte jag lägga mig på sängen och se på TV en stund innan jag somnar, om jag nu hinner det innan John Blund gjort sitt. ZzZzZz...Trevlig helg och sov gott!!

Det närmar sig!

Åhhh vad nervös jag blir när jag tänker på att det snart är bröllopsdags och på allt jag gärna vill hinna med innan dess. Vet knappt i vilken ände jag ska börja!

Blommorna till brudbuketten är nu beställda i alla fall, jag var på Backamo och kollade med dem i tisdags. Floristen hade kollat med leverantören så det går att få fram ranunkel, så vita och rosa ranunkel blir det i buketten, rosa rosor, vit/rosa fresia och murgröna. Beställde också tärnbukett, corsage och lite rosor till bordsdekorationer och till håruppsättningen.

Den sista provningen av klänningen gjordes i förra veckan så det ska vara klart men jag glömde att prova med axelbanden så det får jag nog ringa och säga till om idag. En sak till på kom-i-håg listan!

Ringen har jag provat en gång, men då var den helt slät. Vi märkte ut var stenarna ska sitta och beställde gravyr men jag ska prova den igen på fredag. Den är specialdesignad på Guldverkstan.

Sen är det det där med vigsel- och festprogram kvar också. Jag har börjat lite men är inte helt klar. Ikväll kommer prästen på samtal så efter det har vi väl spikat hur vigselakten ska se ut.

Skorna som specialtillverkats i Portugal måste hämtas på ortopedteknik annars är nog det mesta klart när det gäller kläder och mat.

Bäst att ta ett djupt andetag och tänka att det ordnar sig nog!
/The Bridezilla

Det är mycket nu & rörigt

Torsdag morgon och jag och Hannah ligger och drar oss lite innan det är dags att sätta fart och ge sig iväg till träning och till dagis. Idag väntar också en Rehab reunion lunch inne i stan. Det ska bli roligt att träffa dem alla, kolla läget och snacka lite. I övrigt känns det som att min hjärna är i kaos, mycket att tänka på just nu. Känns som om det skulle kunna vara en heltidssysselsättning att skriva kom-i-håg listor och snart behövs nog en kom-i-håg lista för att komma ihåg att göra det med!

Jag har börjat den här veckan att trappa upp tiden på jobbet men så har det varit mycket på kvällarna också så det är nog därför jag är lite trött i skallen. I måndags var det hundkurs, i tisdags var jag iväg och tonade håret, gjorde slingor och klippte mig och igår åkte jag i princip direkt från jobbet till träningen på Rehab Medicin. Idag får det nog bli en lugn och stillsam kväll hemma. Ha en bra dag!

En måndag i maj

Efter en lugn och trevlig helg börjar nu en ny vecka. Idag har jag varit och provat ut en ny knäortos på Ortopedteknik. Den verkar betydligt bättre och känns mycket smidigare att ta på. Efter att jag varit där träffade jag mamma och vi åt "frukost" på IKEA, gott och väldigt prisvärt. Två frallor med ost, skinka och gurka och en kopp kaffe för tio kronor. Dessutom går det att välja till flera olika alternativ som äggröra, köttbullar, yougurt m.m för en billig peng. När vi ändå var där kunde vi inte låta bli att gå en snabb sväng genom butiken och med ut genom kassan kom lite av varje: nya kökshandukar, doftljus, servetter och en blomma. Vi var en sväng på Village också och i några klädaffärer. En ny keps och ett hårband blev det till Hannah.

Jag åkte sedan med mamma tillbaka hem och till vårdcentralen där jag hade en tid på eftermiddagen. Följetongen stödstrumpor fortsätter. Eftersom mina ben svullnar så mycket ska jag få utprovat nya kompressionsstrumpor. Två gånger har de mätt mina ben och beställt strumpor men än har det inte blivit rätt! Idag gjordes ett nytt försök, kanske blir det tredje gången gillt. Mina ben och fötter är ju ganska deformerade efter alla operationer och vänster och höger ser helt olika ut så de är inte lätta att mäta. Men de är ju de enda jag har, så det är bara att göra det bästa av det hela!

I lördags var Thomas, Jennie och flickorna här och sov sedan över till söndagen. Hannah var så nöjd med att få ha både Lii och Meija här. Igår var vi också och hälsade på Wilhelm och hans lillebror som nu är fem veckor. Vi promenerade dit eftersom det var så fint väder och gick vägen över träbron och ån. Det var så fint där med alla vitsippor. Ganska jobbigt var det med rullstolen så idag känns det i armarna. Igår hade vi också den första riktiga grillpremiären. Vi grillade första gången för ett par veckor sedan men då var det för kallt att sitta ute och äta. Igår satt vi alla tre i solen på framsidan vid Hannahs lilla picknick-bord och åt lunch.

Idag är det också fint väder. Gräset behövde nog klippas för just nu puttrar Bengt och Hannah runt på åkgräsklipparen. Doft av nyklippt gräs- då finns det verkligen hopp om att sommaren snart är här. Konstaterade förra veckan att det är bara drygt 6 veckor kvar till skolavslutningen!