Nu har jag haft mer än 900 besök på min blogg! I jämförelse med andra bloggar är det förstås ingenting men för mig känns det häftigt att det är si så där i snitt en tio personer om dagen som är inne och läser mina inlägg skrivna av en helt vanlig 33-årig småbarnsmamma som under de senaste två åren gjort en något ovanlig resa. Eftersom jag inte är så tekniskt begåvad hjälpte min käre bror mig för ett tag sedan att lägga in besöksstatistiken, så i själva verket är det ju betydligt fler än 900 som besökt min blogg sedan jag blev bloggare.
Den 29 maj, alltså på lördag, är det exakt ett år sedan jag skrev mitt första inlägg här på bloggen. Lite nyfiken blir man förstås på vem det är som läser det jag skrivit och vilken bild de får av mig som person. Men framförallt har bloggen varit ett sätt för mig att föra lite dagbok över både roliga och mindre roliga saker som hänt i mitt liv. Det är en fantastisk möjlighet att liksom backa bandet och se både i ord och bild hur livet tedde sig för en vecka, en månad eller ett år sedan. Förutom att det varit ett sätt för mig att bearbeta den långa resa som varit sedan olyckan så har jag också fått väldigt mycket positiv feedback från min omgivning, (både från dem som står mig närma och från sådana jag inte känner så väl) på det jag skrivit. Ett stort TACK till alla mina läsare - vilka ni än är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar