Mitt eller ditt namn?

Ett stort TACK för alla gratulationer som trillat in idag, inte så mycket här på bloggen men i form av logginlägg på FB och telefonsamtal. Ganska många var överraskade, alla glada men några kanske känner sig lite snuvade på vigseln. Ledsen för det- men det var så här vi ville ha det. Senare (datumet är inte spikat) kommer vi ha en fest för vänner och bekanta för att fira att vi numera är man och hustru.

Idag har vi fyllt i pappren om namnbyte. Jag fick till slut kapitulera och blir nu en av alla 127912 Larssons i landet. Dambergare finns det bara drygt 770 stycken så det hade ju varit mer orginellt men brudgummen kunde inte tänka sig att heta det. Tänkte först köra på Damberg som mellannamn men det känns lite onödigt långt så nu blir det att hela familjen bara heter Larsson. Får se hur snart man vänjer sig vid en ny signatur och att svara Larsson istället för Damberg i telefon. Lite vemodigt känns det ändå att släppa sitt namn som man haft så länge, det blir ju ändå en del av ens identitet. Det där har vi diskuterat rätt länge men någon bra förklarig varför vi inte kunde ta Damberg som gemensamt namn fick jag nog aldrig. Nå ja, Larsson blev det. Från början höll vi på och försökte få byta till ett äldre släktnamn på Bengts sida men det var så mycket bestämmelser kring det där att vi till slut la ned det för att vi kom fram till att det inte gick.
Nu ska i alla fall Fru Larsson gå och lägga sig och sova. Sov gott!