Litet bakslag

Igår blev det ett litet bakslag. Jag har ju fått order om att försöka att äta bredvid sond-maten och  efter att ha testat lite smått med potatismos och gröt skulle jag igår testa vidare. Köksan kom in mitt på dagen och undrade om jag ville prova lite maräng-swiss då det blivit över en portion på lunchen. Jag kände mig inte så sugen egentligen men tänkte att jag prövar och åt en liten klick. Det smakade gott men strax efter kräktes jag och då kom sondslangen också upp. Det som gått så bra hittills tänkte jag. Det kändes som ett sånt bakslag eftersom jag inte kräkts alls den senaste veckan. Som tur var kunde narkosläkare komma snabbt och sätta en ny sond och det gick bra. Han sa att man  bör vara lite försiktig med mjölkprodukter som glass och grädde i början eftersom det frestar extra på magen. Synd att ingen talat om det! De har sagt innan att jag får äta precis det jag känner att jag kan få ned och dietister rekommenderade till och med att testa med yoghurt som ju också är mjölkprodukt. Idag ska det göras ett nytt CTG på barnet och imorgon tas nya prover. Hoppas att jag får åka hem imorgon så att det kan bli fredagsmys i soffan med familjen.

Nya bud

Idag har dietisten varit här och nu är det nya bud. Sondmatspåsen och aggregatet till pumpen får inte hänga framme utan att aggregatet byts så nu måste man istället ge en halvliter åt gången fast i långsammare takt. Målet är att jag ska få åka hem på fredag om allt funkar. Hemsjukvården ska fixa fram pump, aggregat och sprutor och sondmaten ska ha kommit till apoteket för att hämtas där. Vid sidan om sond-maten ska jag försöka äta och dricka det som går. Har hittills testat några teskedar potatismos och en liten klick mannagrynsgröt och det har fått stanna kvar! Aptiten har jag inte fått tillbaka (det känns som att det kvittar att äta) men jag hoppas att det kommer. Halsbränna och lite magknip har jag ibland men att inte kräkas efter varje måltid känns ju fantastiskt efter att ha gjort det under så lång tid!

Långa dagar och väntan

Dagarna påsjukhuset blir långsamma. Till en början gav de sondmaten i små mängder och kontinuerligt. I helgen började man öka takten och istället ge vid 5 tillfällen under dagen. Det gjorde att jag nu kan va " bortkopplad" i mellan måltiderna. I lördags fm var det fantastiskt solsken ute. Ovanligt i denna annars milda och väldigt grå novembermånad. När jag inte hade sondmaten passade jag, Hannah och Bengt på att ta en tur ut i den friska luften till lekparken på sjukhusområdet.
Igår var Thomas, Jennie och barnen här en sväng och så kom även Bengt och Hannah. Hannah hade med sig ett paket hon gjort och en så fin liten lapp. Hon var ledsen då hon trott att jag skulle få komma hem som igår.

Oordning, oro och en lång höst

De senaste inläggen hamnade visst lite fel. De är skrivna men ej publicerade i juni och juli men hamnade på något sätt visst i november när jag publicerade dem i efterhand. Jag har som sagt varit sjukskriven sedan mitten av augusti då jag skulle börjat jobba efter sommarlovet. Jag mådde dock inte bra då jag kräktes flera gånger om dagen, hade mer ont i mina ben p.g.a. att jag inte kan ta de mediciner jag brukar under graviditeten, var trött och orkeslös. Jag träffade en läkare på familjecentralen som sjukskrev mig för hyperemesis och smärta. Illamåendet och kränkningarna fortsatte och jag mådde sämre så då fick jag komma till Kvinnokliniken för att få dropp 2-3 gånger i veckan. Veckan innan höstlovet blev jag inlagd och fick näringsdropp under en vecka då jag fortsatt att gå ned i vikt. Ett tillväxt ultraljud gjordes då som visade att barnet var så stort som förväntat. Läkaren ordnade så att jag istället fick vätskedroppet hemma via hemsjukvården. Att slippa åka fram och tillbaka till Ryhov flera gånger i veckan underlättade ju då det blev mycket att ordna med skjuts alt. Sjukresa, hämtningar och barnpassning. Illamåendet och kränkningarna har hållt i sig så det har varit en lång höst. Eftersom jag legat så mycket på sjukhus var jag inte så glad i tanken på det och har väl försökt hålla en positiv inställning och tänkt att det blir nog bättre. I början var det många olika läkare inblandade och det kändes inte riktigt som någon hade koll och i bland inte som de tog det på allvar när jag försökte tala om hur jag verkligen mådde. Efter ett tag fick jag träffa en läkare på familjecentralen som arbetade både där och på sjukhuset. När B också var med och intygade hur jag mådde och ifrågasatte vem som var ansvarig blev det mer ordning. Den läkaren har varit fantastisk. Det var efter vi träffat henne som det kändes som någon hade koll och fick saker att hända.
Oron för barnet i magen är förstås stor. Till en början så alla barnmorskor jag mötte att barnet tar det det behöver så att jag inte behövde oroa mig. Läkaren så att hon inte hade nån direkt för misstanke att barnet inte växte men att hon inte ville bli överraskad av att det inte växte så därför skulle det göras tillväxtultraljud med jämna mellanrum. Vid det första följde barnet kurvan men inte nu sist. Jag hoppas att de nu ska få ordning på det så att jag slipper oroa mig. Jag borde ju haft mycket tid att uppdatera här på bloggen men jag har helt enkelt inte haft ork.

Inlagd på BB

Ja trots att det är tio veckor kvar till beräknad förlossning så är jag nu inlagd på BB. I tisdags den 18 november skulle jag gå på ett tillväxtultraljud för att de skulle kolla upp att bebisen i magen växer som den ska med tanke på att jag drabbats av hyperemesis. För en månad sedan följde den kurvan och växte som den bör men den här gången visade det sig att den inte vuxit som förväntat. Den väger 19% mindre än förväntat i den här veckan. Jag fick träffa läkaren och hon bestämde att jag måste bli inlagd. Det visade sig att jag gått ned ytterligare 2kg sedan sist -totalt 12 kg under graviditeten. Hon kontaktade narkosläkare som föreslog att man skulle sätta en sond ner i näsa, hals, magsäck och ned i tarmen för att jag ska få i mig tillräckligt med näring och inte kräkas upp det jag får i mig. De satte sonden och så får jag vätskedropp intravenöst samt mediciner som ger vitaminer och mineraler som saknas. Så har det nu varit sedan i tisdags. Till en början gav man en liten mängd kontinuerligt. Igår började man långsamt öka takten för att magsäcken ska vänja sig och istället gå över till flera små måltider per dag via sonden. Trots att det är jobbigt med sonden känns det som det är en befrielse att "slippa" äta och sedan kräkas upp det lika snabbt igen. Skönt att få vila från det där att kräkas som ju på gått och varit riktigt jobbigt sedan mitten av augusti då jag blev sjukskriven för hyperemesis. Det är långsamt att vara inlagd och jag saknar mina hjärtan där hemma men just nu måste vi ju göra allt för barnet i magen och för att jag ska må bättre.

Tröttare än tröttast

Tid på MVC
Efter några veckors oro,då jag haft små blödningar vid ett par tillfällen, så har jag nu varit på inskrivningssamtal (3/7). Förra veckan var jag på det första hälsosamtalet ( men då var det mest information om kost o.s.v. under graviditeten. Nu är jag i vecka 10 (nio fullgågna veckor) och igår togs en massa prover. På kvällen blev jag uppringd av en läkare på kvinnokliniken på Ryhov då hon fått information om att jag tidigare (i samband med trafikolyckan) haft en propp i lungan. Eftersom jag är så stillasittande och nu också gravid ville de sätta in s.k. innohep sprutor (med blodförtunnande) för att förhindra att jag får proppar. Så trots att jag var och tog prover på Vårdcentralen igår fick det bli en ny vända dit idag och nya prover. Fick hämta ut sprutorna på apoteket och fick sedan en genomgång av hur jag ska sticka mig själv. Om ett par veckor ska jag lämna nya prover igen.

Graviditetssymptom
Jag hade nog förträngt hur obeskrivligt trött man blir så här i början av graviditeten. Jag testade positivt ´(1/6) - ett par veckor innan skolan slutade och det var ett par tuffa veckor. Skönt att jag har sommarlov nu i alla fall! Jag försöker vila så mycket jag kan men ändå känner jag mig helt slut!
Illamåendet är inte riktigt lika illa som förra gången men ändå jobbigt. Mår illa mest hela tiden och kräks ofta ett par gånger om dagen. Urk! Halsbränna och täta toabesök blir man ju också lite trött på. Hoppas att det snart vänder!

Vår lilla hemlighet
Eftersom jag varit ur fas och mått så illa så har Hannah frågat mycket om hur det är med mig. I måndags när vi var och fikade i Stenungsund under vår vistelse i sommarstugan så bestämde vi därför att vi skulle berätta att om allt går vägen så ska hon bli storasyster. Ögonen glittrade och hon blev så lycklig. Under hela shoppingturen skuttade hon fram och kunde förstås inte prata om något annat än bebisar! Som hon har väntat och längtat efter att få ett syskon! Hoppas nu bara att allt går vägen. Det blir spännande att se om hon lyckas hålla våran lilla familjehemlighet ett par veckor till tills vi varit på första ultraljudet och sett att allt är ok. Förklarade för henne att bebisen nu bara är så stor som en vindruva så hon pratar om honom/henne som Vindruvan. Hoppas gör hon också att det ska bli en lillasyster "men en lillebror går också bra".

Äntligen, ja så kändes det. Som vi har väntat och längtat. I söndags den 1 juni 2014 gjorde jag ett grav. test som visade att vår lilla familj kommer att utökas med en ny liten familjemedlem i början på nästa år! Till en början kunde jag knappt tro att det var sant... Gjorde ett nytt test morgonen efter och också det visade positivt. Kan knappt bärga mig tills vi kan berätta. Som Hannah önskat sig en lillasyster eller lillebror. Ser framemot detta så mycket! Bara månader av graviditet att kämpa sig i genom först. Än så länge mår jag ganska bra. Trötthet, lite illamående och halsbränna annars är det lugnt.