Oordning, oro och en lång höst

De senaste inläggen hamnade visst lite fel. De är skrivna men ej publicerade i juni och juli men hamnade på något sätt visst i november när jag publicerade dem i efterhand. Jag har som sagt varit sjukskriven sedan mitten av augusti då jag skulle börjat jobba efter sommarlovet. Jag mådde dock inte bra då jag kräktes flera gånger om dagen, hade mer ont i mina ben p.g.a. att jag inte kan ta de mediciner jag brukar under graviditeten, var trött och orkeslös. Jag träffade en läkare på familjecentralen som sjukskrev mig för hyperemesis och smärta. Illamåendet och kränkningarna fortsatte och jag mådde sämre så då fick jag komma till Kvinnokliniken för att få dropp 2-3 gånger i veckan. Veckan innan höstlovet blev jag inlagd och fick näringsdropp under en vecka då jag fortsatt att gå ned i vikt. Ett tillväxt ultraljud gjordes då som visade att barnet var så stort som förväntat. Läkaren ordnade så att jag istället fick vätskedroppet hemma via hemsjukvården. Att slippa åka fram och tillbaka till Ryhov flera gånger i veckan underlättade ju då det blev mycket att ordna med skjuts alt. Sjukresa, hämtningar och barnpassning. Illamåendet och kränkningarna har hållt i sig så det har varit en lång höst. Eftersom jag legat så mycket på sjukhus var jag inte så glad i tanken på det och har väl försökt hålla en positiv inställning och tänkt att det blir nog bättre. I början var det många olika läkare inblandade och det kändes inte riktigt som någon hade koll och i bland inte som de tog det på allvar när jag försökte tala om hur jag verkligen mådde. Efter ett tag fick jag träffa en läkare på familjecentralen som arbetade både där och på sjukhuset. När B också var med och intygade hur jag mådde och ifrågasatte vem som var ansvarig blev det mer ordning. Den läkaren har varit fantastisk. Det var efter vi träffat henne som det kändes som någon hade koll och fick saker att hända.
Oron för barnet i magen är förstås stor. Till en början så alla barnmorskor jag mötte att barnet tar det det behöver så att jag inte behövde oroa mig. Läkaren så att hon inte hade nån direkt för misstanke att barnet inte växte men att hon inte ville bli överraskad av att det inte växte så därför skulle det göras tillväxtultraljud med jämna mellanrum. Vid det första följde barnet kurvan men inte nu sist. Jag hoppas att de nu ska få ordning på det så att jag slipper oroa mig. Jag borde ju haft mycket tid att uppdatera här på bloggen men jag har helt enkelt inte haft ork.