Saknaden & Julfirandet 2009

Det känns ofattbart tomt utan vår lille vovve som gick bort på Annan Dag Jul. Vi var lite tveksamma hur vi skulle göra med Hannah när det var dags att säga adjö igår morse men bestämde oss ändå för att väcka henne efter att ha pratat med vetrinären om det. Vi försökte förklara att Rambo var gammal och jätte sjuk men till en början blev hon jätte ledsen och grät. -"Jag vill inte att MIN hund ska gå!" snyftade hon.

Till en början klängde hon sig fast i Bengts famn och ville inte titta på Rambo eller klappa på honom. Men efter ett tag släppte det och till sist klappade hon om sin vovve och sa hej då. Vi förklarade så gott det gick att Rambo nu är död och befinner sig i himlen. Bengts pappa kom och hämtade kroppen och sedan var det som om hon accepterade det hela och satte i gång att leka som vanligt. När jag senare låg på sängen och var ledsen kom hon till och med och sa att: - "Nu får du ta och skärpa dig mamma!" och fast jag var ledsen så kunde jag ju inte låta bli att le lite grann. En stund senare sa hon att vi kan ju köpa en ny hund och jag sa åt henne att hon skulle säga det till pappa som var i ett annat rum. "- Då kan vi ju köpa en Rambo då" svarade hon. Inte lätt att förklara sådana där saker för en treåring men det hade känts svårt samtidigt att inte låta henne vara med och hon bara skulle komma upp och konstatera att han inte fanns här längre.

På eftermiddagen var hon och Bengt en sväng i affären och på väg in från bilen och in till huset vände hon ansiktet upp mot himlen och ropade: Rambo. Rambo och sa till Bengt:- "Han svarar ju inte?".
Lilla stumpan. Hon förklarade för farmor, farfar och mormor och morbröderna att min hund är död och idag har hon konstaterat att Rambo är död alla dagar.

I övrigt känns det konstigt att Julen redan är över. Man väntar och laddar i flera veckor och sedan är den plötsligt förbi. Julafton tillbringade vi hos mina svärföräldrar och tillsammans med Bengts syster och hennes familj. På förmiddagen var jag och Hannah på jul-krubbe gudstjänst i St.Johannes. På Juldagen åkte vi till Svensjö för att fira jul med min släkt: farfar, mamma och mina bröder med familjer. Det var väldigt härligt att det blev en vit Jul för ovanlighetens skull - på Julafton byggde Hannah en snögubbe med hjälp av pappa och farfar och på juldagen var hon och Lii ute och lekte i snön innan det var dags för julbord och julklappsutdelning. TACK Thomas & Jennie för en mycket trevligt och mysigt julfirande ute på landet!
/Lisbeth

In memorial

När jag skriver så här på morgonen Annan Dag Jul hade det ju varit roligt att berätta om allt trevligt vi gjort i julhelgen men istället är vi ledsna. Idag tidigt på morgonen fick vår käre lille tax och familjemedlem "Rambo" somna in. Den senaste veckan har han haft ont och inte varit sig lik. De senaste dagarna har han knappt velat gå ut, äta eller dricka. I natt kräktes han och föll sedan i hop på vardagsrumsgolvet. Vi ringde efter en vetrinär vi känner och hon konstaterade att det var som vi misstänkte- det fanns inget mer att göra utan det bästa för honom var att somna in. Vi väckte Hannah så att hon också fick ta avsked och sedan lät vi honom somna in lugnt och stilla i sin korg här hemma. Vi är väldigt tacksamma för att B kunde komma, Djursjukhuset i Jönköping har stängt i julhelgen och vi hade då istället fått åka till Göteborg! I det här snöovädret hade ju inte det varit så roligt att bli tvungen att ge sig ut.

Nu gapar hörnet under trappan där han hade sin korg tomt och det känns fortfarande overkligt att han inte längre finns hos oss och att vi inte kommer få höra trippandet av hans små tassar igen. TACK Rambo för de här 12 åren! Du fattas oss.

Lisbeth, Bengt & Hannah

Julens strul

Lyssnar på Rix FM:s jullåt "Julens 12 vedermödor".

http://www.rixfm.com/webbradio/audio.php?mode=rixfm&id=1685

Den känner vi väl alla igen oss lite i dessa tider. :-)

Dan före dan före dan före Dopparedan

Nu är det bara två dagar kvar till Julafton. Idag har jag varit hemma och försökt plocka iordning och julpynta lite grann. På förmiddagen kom de och hjälpte oss med städningen och julens matinköp. Den hjälpen har vi haft genom kommunen de senaste tre månaderna och den har varit ovärderlig och hjälpt oss att orka med den här tuffa hösten. I eftermiddag började jag att slå in lite julklappar och sedan kom farfar och hämtade mig och så åkte vi till Apelskift för att köpa lite julgodis. Ute är det vitt och härligt, det blir nog en vit jul i år efter vad det ser ut.

I lördags kväll var jag och mamma på Julkonsert i Habo Kyrka. Bengts mamma och syster är båda med och sjunger i kyrkokören. Det var väldigt stämningsfullt och fint.

Igår var jag, mamma och Hannah en sväng till Ryfors Konfektyr i Mullsjö. Vi passade också på att ta en fika på Landhs Konditori. Mamma körde dit men sen för första gången sedan olyckan körde jag från Mullsjö och hem. Det var jobbigt men jag gjorde det! Jag har kört en del kortare sträckor innan men inte vågat mig ut på några större vägar så det kändes nervöst. Jag känner att jag sitter på helspänn och oron finns där hela tiden när jag får möte att det ska hända någonting men efteråt kändes det i alla fall bra.

Igår eftermiddag var jag och Hannah på julfest i kyrkan. Det började med en liten samling och dockteater i kyrksalen och sedan var det fika och dans runt granen. Efter det kom Tomten på besök och alla barn fick varsin godispåse. När vi kommit hem var Henke och hälsade på och han hjälpte Hannah att klä vår julgran. Rambo var lite sugen på att provsmaka choklad-änglarna som Hannah hängde i granen. I förmiddags hade en av dem trillat ner och då var han snabb på att ta sig en smakbit innan vi hann ta den ifrån honom. Då är han snabb, annars har han inte varit sig riktigt lik de senaste dagarna. Han verkar ha ont i ryggen och ena bakbenet och har inte velat gå ut på promenad. Bengt har fått lyfta ut honom. Rambo är ju numer glad pensionär, närmare 84 år i människoår räknat så han börjar bli till åren. Man brukar räkna med att taxar blir 10-15 hundår och Rambo är tolv och har dessutom haft problem med diskbråck innan så han har det inte lätt stackarn. Nu ikväll verkar han dock bättre efter att han fått lite medicin mot smärta.
Nu ska jag ta och göra Hannah klar för sängen så att jag kan fortsätta att slå in julklappar.
/Lisbeth

Julen närmar sig

Konstaterar att det är mindre än en vecka kvar till julafton. Tänk när man var liten kändes det som det var en evighet till jul men nu bara rusar tiden iväg. Få dagar och mycket som man vill hinna med. Julklappsinköpen är inte riktigt avklarade ännu (jag som lovade mig själv att vara ute i god tid) och en del annat finns det ju också som man vill hinna göra för att den där härliga julstämningen ska infinna sig. Nå ja, det gäller att dra ner på kraven så man känner att man hinner njuta lite också så att det inte bara blir en massa "måsten". Men det är ibland lättare sagt än gjort. Det är väl ungefär som när Askungen försöker intala sig själv om att en bal på slottet kan vara ur tråkig och trist men sedan ändå konstaterar att den kan ju vara helt underbar. Så är det väl med julen med, man försöker intala sig att även om man inte hinner baka, pyssla och pynta allt det där man tänkt så blir det nog jul ändå. Men ändå konstaterar man att det vore ju underbart ändå om man hann med allt - då skulle det nog bli en perfekt jul. Fast julen ju faktiskt handlar om helt andra saker och det viktigaste är ju att man får vara tillsammans och ha trevligt. Så unna dig nu att sitta ner en stund och njuta mitt i julstressen och fundera över vad som står högst på din prioriteringslista och försök stryka några av alla "måsten". Det tänker jag försöka göra. Hoppas du får en bra dag!
/Lisbeth

Mysigt Luciafirande

Igår firade man Lucia på Hannahs dagis. Det var utomhus på gården och som på beställning kom det snö under natten som lade sig som ett vitt täcke över marken och träden. Så vackert! På förskolans gård hade de tänt lyktor som lyste vägen till innebandy-rinken på baksidan där de gjort upp som en liten scen. Vi föräldrar och släktingar stod runt om och de små luciorna, stjärngossarna, tomtarna och pepparkaksgubbarna sjöng och uppträdde så fint. Det var verkligen super mysigt! Efteråt följde Hannahs mormor, gammelfarfar, farmor, farfar & Henke med hem och drack glögg och kaffe och åt nybakad mjukpepparkaka som jag slängt ihop innan.

/Lisbeth

På 3 månaders-dagen...

Idag var det exakt på dagen tre månader sedan jag fick en extern fixation, ett s.k Hoffman instrument, på benet och idag plockades den äntligen bort! Det känns helt overkligt att den inte längre sitter där, men så skönt! Nu har jag istället nio hål, tre större och sex små, rakt in i benet som vittnar om att den suttit där. Det blödde ganska mycket efter operationen så de la tryckförband och när de sedan bytte det var det inte blodet som såg läskigt ut tyckte jag, utan de där hålen rakt in. Bestämde mig för att inte titta när de bytte förbandet men kunde inte låta bli att snegla lite på benet ändå. Läbbigt- öppna sår rakt in i benet!

Jag fick åka in tidigt till sjukhuset imorse och började med att göra en ny röntgen-undersökning för att se om benvävnaden klarat belastningen att jag gått på den sen i onsdags utan att ha haft stagen som fixerar benbrottet. Läkaren tittade sedan på bilderna och beslutade att vi skulle ta bort resten av ställningen också (själva ringarna och stagen in i benet) så då fick jag åka till dagkirurgen. Där blev jag efter en ganska lång väntan sövd och befriad från ställningen. När jag vaknade upp ur narkosen mådde jag illa, hade ganska ont och var jättetrött. Läkaren kom förbi efter ett tag för att prata med mig men jag var så trött av narkosen att han fick komma tillbaka lite senare och ge mig nya förhållningsorder fram till nästa återbesök i slutet av januari. Jag får och ska belasta benet men ska gå med kryckorna för att avlasta lite. Fri hopp och lek vart det alltså inte (typ hoppa studsmatta och så- inte direkt vad jag tänkt ge mig i kast med ändå) den närmaste månaden. Jag ska fortsätta träna upp rörligheten i fotleden och återuppta bassängträningen så snart såren läkt för i vattnet får jag belasta och gå på benet fullt. Jag kom till sjukhuset vid halv åtta på morgonen och vid 18.30 fick jag till sist åka hem. Hannah var väldigt glad när jag kom hem och imponerad av att jag inte har någon ställning på benet längre!
/Lisbeth

En Lucia, nybakta lussekatter & två små Pepparkaksgummor!

Idag är det Lucia-dagen. På förmiddagen åkte vi med Hannah till gammelfarfar och lussade för honom. Sedan åkte vi hem och fixade lunch innan vi begav oss till Tenhult för att hälsa på Madde och Jocke som köpt sig ett hus där som de flyttade in i förra veckan. Det var lika trevligt som alltid att träffa Madde och spännande att få bekanta oss med Jocke eftersom vi inte haft tillfälle att träffa honom och barnen tidigare. Hannah och Linnea lekte och busade som vanligt för fullt. Det var ett väldigt mysigt hus och vi blev bjudna på nybakta lussekatter, mums! TACK MADDE MED FAMILJ! På kvällen kom Magda och Henke förbi en sväng och vi käkade tacos och spelade BUZZ Hollywood.

Några lussekatter har vi inte bakat ännu men i fredags bakade två små töser, Hannah och Lii, pepparkakor. Hannah hade bakat en omgång Pippi-pepparkakor tidigare med pappa så hon tröttnade ganska snart och åt mest av degen. Men den andra lilla gumman tyckte det var riktigt roligt så hon och faster bakade ut resten av degen. Visst var de söta? (Datorn har krånglat lite så bilderna är inte bästa kvalitén men jag ska fixa med dem senare).

/Lisbeth

Träning, julklappsjakt & biobesök

Igår var det fullt upp hela dagen. Först var jag och tränade och sedan lunchade jag och mamma på stan innan vi satte i gång att jaga julklappar. På parkeringsplatsen utanför EKO-hallen mötte vi min äldste (lille)bror som också var ute för att införskaffa lite klappar. Jag löste julklapparna till mina syskonbarn och till Hannahs kusin på Bengts sida men har ändå några kvar. Vi tog sedan en fika nere på Väster i stan innan Peter gav sig av hemåt medan jag och mamma tog oss till Filmstaden för att gå på bio. Vi såg filmen "Så Olika" som är regisserad av Helena Bergström, ett sevärt relationsdrama. Konstaterade att jag inte varit på bio på snart två år så det var kul. Fast det varit fullt upp hela dagen och jag ju är väldigt kvällstrött lyckades jag hålla mig vaken genom hela filmen (det har hänt förr att jag somnat på bio). Det är ju ändå nåt speciellt att se film på bio jämfört med att sitta hemma vid TV:n. Det får bli fler gånger.

Idag ska Thomas, Lii & Meija komma och hälsa på. Tänkte överraska Hannah genom att gå allihopa och hämta henne på dagis. Sen tänkte vi baka lite pepparkakor i eftermiddag. Skönt att det är fredag och att helgen väntar! Ha en bra helg!
/Lisbeth

Lite mindre skrot!

Idag har jag varit på återbesök på ortopeden. Jag var först på röntgen och sedan hos ortopedläkaren som konstaterade att benbrotten läkt ordentligt och att vi nu förhoppningsvis kan plocka bort ställningen på benet. Han tog bort stagen mellan ringarna på ställningen men själva ringarna får sitta kvar tills på tisdag. Ser det då bra ut på röntgen, så opererar de bort ställningen samma dag. Det känns gott! Skulle det vara så att benvävnaden inte är tillräckligt hård så att den klarar belastningen när jag går på det blir man tvungen att sätta dit nya stag ett tag till men Herngren trodde inte det ska behövas. Har nästan vant mig vid den otympliga ställningen så det känns helt otroligt att den ska bort. Håll tummarna för att det håller!

På eftermiddagen var Mia och Nellie förbi på en fika och ikväll har jag varit och ätit julbord på Björkhaga i Mullsjö med jobbet. Gott & Trevligt!
/Lisbeth

Härliga bilder!

Igår var vi och tog kort på Hannah. Här ser ni några av bilderna:
http://www.warnbring-holm.se/
Visst blev de fina?
/Lisbeth

Lite julstämning & tjejer på vift!

Idag har jag och Hannah varit i väg själva tillsammans med mamma och besökt julmarknaden i Eksjö. Det är en väldigt mysig stad med många gamla trähus och kullerstensgator. Där fanns många marknadsstånd där man kunde köpa hantverk och matvaror, man kunde åka häst och vagn, träffa tomten och lämna sin önskelista, se julspel och lyssna till levande musik m.m. Det var verkligen värt ett besök- nu börjar lite julstämning att infinna sig. Härligt!
/Lisbeth

Nedräkningen har börjat!!

Hannah har nu idag öppnat femte luckan i adventskalendern- nedräkningen har börjat! För ett par dagar sedan knäppte det till och blev kallt och frost så då kunde man känna av att det lackar mot jul men igår var det gråa blöta vädret tillbaka igen. Nu är vi pigga igen efter en vecka med förkylning, feber och hosta. Det började med att Hannah tog med lite dagis-baciller hem och delade sedan med sig av dem först till mamma och sedan till pappa. I onsdags var Hannah pigg igen och tillbaka på dagis även om hostan inte är borta. Plötsligt minns man att det är ju så det är med vår lilla- hon hostar i princip hela vinterhalvåret stackarn. Hon har så trånga luftvägar så att så fort hon blir det minsta förkyld så får hon hosta. Ibland får hon falsk-krupp på nätterna också men tack och lov har det blivit betydligt bättre.

Nedräckningen har också börjat till dess att jag ska bli av med ställningen på benet. På onsdag ska jag röntgas igen och så ska man se om det läkt ordentligt så att man kan plocka bort ställningen. Tänk att det redan gått nästan tre månader sedan den sattes dit. Från början kändes 3 månader som en evighet. Jag var lite tveksam när jag skulle bestämma mig för om jag skulle göra operationen men så här efteråt är jag så glad att jag valde att göra den , nu när jag ser resultatet. Det var helt klart värt det trots att det varit smärtsamt och en tuff höst på många sätt.

Eftersom vi varit sjuka i ett par omgångar så har Hannahs kalasande dragit ut på tiden. Igår kväll var Marcus, Anna och Alva här och gratulerade Hannah i efterskott. Hon fick en jättefin tröja med prinsessmotiv och ett pussel, vi åt tacos och glasstårta och tjejerna lekte. En trevlig kväll!

Kalasande det blir det idag med då vi ska åka och gratulera farfar som fyllde 77 år den första december. I eftermiddag ska sedan Hannah förevigas. Vi har pratat länge om att Mia ska fota henne och idag ska det äntligen bli av. TACK Mia! Det ska bli jättekul, återstår att se bara om Hannah är med på noterna och samarbetsvillig?! Jag har hört ryktas om att min lilla guddotter ska befinna sig i Habo ikväll så då ska jag nog försöka tigga till mig lite gos. Hon och far hennes ska tydligen hänga hos farmor på Degknådargatan så vi får nog göra ett besök där.
Ha en härlig lördag!
/Lisbeth

Första Advent, önskelista & julbord

En snabb sväng förbi julskyltningen för att Hannah skulle få lämna sin önskelista till tomten och årets första julbord är nu avklarat. Trots det har inte julstämningen infunnit sig men det har en rejäl förkylning och halsont. Kände lite grann imorse när jag vaknade att det var på gång men nu är det stenkört så nu ligger jag nerbäddad framför TV:n och nyser och snörvlar.

Hannah pratade hela förmiddagen om att hon skulle träffa tomten på julskyltningen men väl där blev hon väldigt blyg och vågade inte gå fram själv. Hon rullade därför fram sittandes i mitt knä i rullstolen och pappa fick också följa med. Efter att ha repat mod vågade hon till sist räcka över önskelistan och få en liten pratstund med tomten. Vi hann sedan med att hälsa på mormor vid scouternas julskyltnings-stånd och kusinerna från Furusjö, ta lite lotter och köpa en dörrkrans innan vi var tvungna att åka iväg till Bankeryd för att plocka upp Hans-Ove och Siv. Vi blev sedan bjudna på julbord på Motell Vätterleden. Det var både gott och trevligt.

När vi sedan kom hem kände jag att förkylningen brutit ut på allvar och fick ladda upp med nässpray och pappersnäsdukar och bädda ner mig i sängen. Förkylning tillhör väl den här årstiden tyvärr. Hoppas att några timmars sömn ska bättra på det i alla fall. Sov gott!
/Lisbeth

Nu lyser det i mörkret

Idag har här putsats fönster och bytts gardiner. Adventsljusstakarna och adventsstjärnor har också kommit på plats. Ja, jag har väl i ärlighetens namn mest varit arbetsledare och dirigerat min älskade sambo men nu lyser det i alla fall fint i fönstren och vi ser ut (vet inte när våra fönster blev putsade sist).

Imorgon är det ju redan första Advent. I mitten av oktober kom ju lite snö men den lade ju sig inte och sen dess har det knappt varit kallt utan milt väder och regn. Solen har knappt visat sig på hela november och det har verkligen varit grått och trist. Det känns svårt att fatta att det snart är dags att vända blad i almanackan igen och plocka fram Hannahs adventskalender.

Jag var på vårdcentralen idag på eftermiddagen för omläggning av stagen på ställningen (ska göras lite oftare nu när jag har en infektion) och då passade jag på att ta svängen förbi Bok- och presentaffären på vägen tillbaka och köpte en ny adventsljusstake att ha på köksbordet. Ångrar att jag inte köpte fyra blockljus också eftersom jag inte hade det hemma som jag trodde. Det får jag väl fixa imorgon när det är Julskyltning här i Habo. Hannah ser framemot att träffa tomten där och lämna sin önskelista. Imorgon eftermiddag är vi också bjudna till Motell Vätterleden för att äta julbord så tyvärr missar vi när Martin och Daniels band ska vara med och uppträda på julskyltningen. Hoppas du också får en trevlig Första Advent!
/Lisbeth

Infektion & smärta i benet

I söndags hade jag väldigt ont i benet. Jag trodde till en början att det berodde på att jag gått och stått så mycket men när de tittade på benet på Rehab i måndags visade det sig att jag fått en infektion i såret där ett av stagen på ställningen går in i benet. Läkaren tittade på det och sa att han skulle skriva ut ett recept på antibiotika. När Bengt skulle hämta ut receptet åt mig på eftermiddagen fanns det inget och trots att jag ringde och påpekade detta kom det inget recept. Han hade helt enkelt missat att skicka över det.

I tisdags hade jag feber och mer ont så på eftermiddagen fick jag träffa ortopedläkaren. De lade om stagen på ortopedmottagningen och så fick jag en starkare dos pencillin. Idag har jag inte haft feber och rodnaden har gått ned lite men foten är väldigt svullen och det gör fortfarande mer ont i benet. Hoppas att det snart ger med sig. Förra veckan kändes det som det gick klart framåt så det här kändes som ett rejält bakslag! Men det är bara att kämpa vidare och hoppas att det snart vänder.
/Lisbeth

En Kalashelg helt enkelt!

I onsdags var Hannah på vårdcentralen och de kollade upp hennes ögoninflammation. De tyckte inte det såg så farligt ut men eftersom hon går på dagis och det tydligen är väldigt smittsamt fick hon en salva till ögonen. I torsdags var hon tillbaka på dagis efter att ha varit hemma en vecka och jag var iväg och tränade.

I fredags var jag och mamma iväg en sväng i Hjo på Hem & Hobby. Jag hittade riktigt mycket grejer bl.a köpte jag nya gardiner och en kanna med en värmeljushållare under som man ska hälla glöggen i. Juletiden närmar ju sig- nästa helg är det första advent. Vi passade också på att äta lunch och besöka bokhandeln. När vi åkte till Hjo och förbi olycksplatsen tyckte jag inte att det var så jobbigt men på vägen tillbaka hade det hunnit bli mörkt så då kände jag paniken stiga så fort vi fick möte och man såg ljuslyktorna komma mot oss. Väl hemma kunde jag andas ut- hemma välbehållna.

I lördags hade Hannah barnkalas för första gången. Hon hade bjudit tre små prinsessor som bor på gatan och en liten prinsessa från dagis. De kom alla utklädda till prinsessor och de var så söta. Vi bjöd de små kungligheterna på lunch, prinsess-pasta, prinskorvar och hemlagade köttbullar. Sedan blev det prinsesstårta, pyssel, lek och skattjakt. I lördags kväll var vi sedan i Furusjö och firade Jacobs ettårsdag.

Igår hade vi kalas för Hannah med mormor, gammelfarfar och morbröderna med familj. Tre kalas på två dagar! Och ändå ligger vi ett back fortfarande då vi inte haft nåt kalas för Daniel som fyllde 16 i onsdags. GRATTIS i efterskott DANIEL!
De yngre gästerna kom som prinsar och prinsessor och mormor hade också klätt ut sig till Hannahs stora förtjusning. Det blev fika, glasstårta, lek, pyssel och skattjakt.
Det var väldigt trevligt. En kalashelg helt enkelt!
/Lisbeth

H som i Hannah - treårskontroll & språkutveckling

Igår och idag har jag varit hemma med Hannah p.g.a hennes ögoninflammation. Jag fick avboka gårdagens träning och dagens tandläkarbesök för att vara hemma. Hannahs ögon är betydligt bättre men kladdar fortfarande på morgonen och i ena ögat är hon väldigt röd och irriterad. Ringde imorse och fick en läkartid imorgon eftermiddag då de ska titta på hennes ögon eftersom det nu gått en vecka utan att det helt gett med sig. Hon måste ju bli bra till helgen, vill ju inte behöva ställa in kalasen igen!

På eftermiddagen idag kom en sköterska från BVC på hembesök och treårskontroll. Hannah klarade besiktningen utan anmärkning. Sköterskan skulle framförallt kolla barnets språkutveckling. Hon sa att "om jag vetat att hon pratar så här bra hade vi ju knappt behövt komma hit" och tyckte att hon pratade som en fyraåring- så tydligt och klart. Det var roligt att höra och lite stolt blir mamma allt även om man ju vet att det där med språket varierar väldigt mellan olika barn. Tänk vad fort de lär sig i den där åldern. Imorse när jag satt och läste tidningen pekade hon på bokstaven H och sa "den börjar Hannah på" och sedan letade vi H:n på tidningssidorna. Nu har vi också letat rätt på första bokstaven i mammas och pappas namn och plockat fram ett bokstavsspel med en magnettavla där man kan fästa upp bokstäver som vi fick genom en bokklubb en gång. Hannah verkar tycka det var riktigt roligt och det tycker mamma är kul också.
/Lisbeth

Kladd fasters lilla gullunge

Två andra små prinsessor som vi hade hoppats få träffa och rå om den här helgen är den här lilla gullungen och hennes goa storasyster. Tyvärr blev det ju inte så eftersom Hannahs ögoninflammation lär vara ganska smittsam och vi vill ju inte riskera att dela med oss av den till kusinerna. Den här bilden tog vi förra helgen när vi hade hand om Meija och det var dags att äta. Kladdigt värre, tror jag hade glömt lite det där med hur det är när sådana där små ska käka. Hannahs gamla haklapp kom väl till användning när faster skulle mata. ;-) Till och med Hannah tyckte det var lite väl kladdigt och skulle assistera lite med att torka. Tur att Meijas far inte såg det hela- han skulle fått ett spel på allt kladd eller har han mån tro vant sig vid det här laget?


/Lisbeth

Ett lustfyllt besök och en glad treåring

Ja ett besök på Lustfyllt i Munkaskog ägnade vi söndags förmiddagen åt jag och mamma. Jag har aldrig varit där förrut men det var väl värt ett besök. I en restaurerad ladugårdsbyggnad vid Vätterns strand rymms en butik med keramik, diverse inredningsdetaljer, antikviteter, möbler och annat till försäljning tillsammans med ett café. Där säljs hembakt bröd, egentillverkad saft och nybakta bakverk av olika slag m.m. En jätte mysig miljö där man lätt förälskar sig i en mängd olika ting. Det blev inga inköp idag utan vi tittade bara runt och avnjöt en god fika på denna vackra plats. Något jag gärna kan tänka mig att göra fler gånger.

På eftermiddagen kom mamma, Daniel och Christoffer och uppvaktade Hannah. Hon och jag hade tillsammans pyntat till ett riktigt prinsesskalas och det blev fika och sedan glasstårta. Hannah fick en prinsess/fe klänning med tillbehör av dem och en sagobok av Martin och Petra som tyvärr inte kunde komma. Så här nöjd såg hon ut vår lilla prinsessa:



Nu har vi precis läst en godnattsaga och hon har krupit ner i sängen. Natti natti önskar en nöjd liten tjej.
/Lisbeth

Lite kalasande i alla fall...

Hannah verkar nu må lite bättre så i eftermiddag är det bestämt att mormor och morbröderna ska komma förbi på ett litet kalas. Ögoninflammationen har inte gett sig helt men igår när vi var i stan, mamma och jag, köpte jag lite droppar att tvätta ögonen med på Apoteket. Hannah är mycket förväntans full. Hon tog fram sin nya "ballerina"-kjol ur byrålådan nyss och sa att hon ska visa mormor hur fint hon dansar. Nu blir det till att blåsa ballonger och pyssla lite inför kalaset. Kanske ska jag och mamma hinna med en tur till Lustfyllt i Munkaskog på förmiddagen också. Jag har hört att det ska vara jätte fint och mysigt där men jag har aldrig varit där tidigare.
Ha en underbart skön ledig söndag!
/Lisbeth

Ändrade Kalas-planer!

Idag på morgonen när Hannah vaknade var inte ögonen lika kletiga men vi ringde ändå till kusinerna och kollade ang. helgens kalas. Båda kusin-mammorna, i Furusjö och Svensjö, hade verkligt dåliga erfarenheter av långdragna och besvärliga ögoninflammationer hos barnen sedan tidigare, så det blev till att ställa in kalasen. Trist! Det får helt enkelt bli en lugn helg utan kalas och så får vi hoppas att Hannah blir kvitt infektionen så att vi kan fira ordentligt nästa helg istället. Anna och Marcus har just haft lunginflammation så de är kanske extra mottagliga så de och Alva ska inte komma ikväll heller. Det var tänkt att Hannahs farmor och farfar skulle komma ändå men efter att Hannah kändes varm och var hängig vid lunch och inte ville äta utan bara sova fick också de planerna skjutas på framtiden. Vi vill ju inte smitta gästerna och Hannah vill ju orka busa för fullt när gästerna kommer. Vi siktar på nästa helg istället!

Det blev därför en lugn slappar-dag idag. Bengt var på jobbet och tränade på förmiddagen och då låg jag och Hannah mest på sängen och läste böcker och tittade på barn-program på TV:n. Mysigt men inte vad vi hade tänkt oss idag och inte fullt så gott när man inte mår bra. Jag har surfat lite för att kolla vad man kan göra åt ögoninfektioner men det enda verkar vara att tvätta med ljummet vatten på en bomullstuss. Om det håller i sig längre än en vecka kan man behandla med antibiotika. Om det inte blivit bättre över helgen får vi väl kolla på Apoteket om de har några andra tips. Vi har i alla fall sett till att köra hennes kära Nasse (Gosedjuret) och snuttefilten för att bli av med eventuella bacilusker. Byta örngott och handdukar ofta ska också vara bra liksom att låta bli att gnugga i ögonen (vilket inte är så lätt att få henne att låta bli). Bäst att jag går och stoppar in stackars Nasse i torktumlaren så att han hinner bli torr till natten.

/Lisbeth

En usel födelsedag!

Ja, födelsedagen började bra men sen blev den allt lite usel, som Lotta på Bråkmakaregatan skulle sagt. För ovanlighetens skull sov det lilla födelsedagsbarnet fortfarande när jag vaknade och puttade på hennes pappa för att han skulle fixa fram paketen och en flaska välling. Med videokameran i högsta hugg väckte vi sedan vår nyblivna treåring med sång. Hon öppnade ögonen och log lite förläget, lade armen över ansiktet och såg nästan lite generad ut.

"Vem är det som fyller år idag?" frågade jag.
- " Det är JAG!" utbrast hon.
- "Vad får man då?"
- "Tårta!"

Tårta blev det ingen på morgonen men däremot paketöppning. Hon fick en tröja med Hello Kitty, en "prinsesskjol", en varm och go mössa, vantar, kläderna jag sytt till hennes docka och ett set med dockor föreställande Snövit och de sju dvärgarna. Sedan var det dags att göra henne i ordning för dagis och iklädd Henke-klänningen (en klänning hon fick av honom förra året och som är hennes favorit) och med ett par paket glass att bjuda dagiskompisarna på gav hon och Bengt sig iväg dit. Bengt åkte sedan till jobbet och jag åkte till Rehab för att träna. På eftermiddagen ringde de från dagis och sa att vi måste hämta Hannah för att hon fått en ögoninfektion. Hon kliade en massa i ögonen och de var kladdiga. Bengt var och hämtade henne och när jag sedan kom hem från sjukhuset var hon inte på topp. Hon kändes lite varm men när jag tempade henne på kvällen hade hon ingen direkt feber.

Efter att vi vilat en stund var hon lite piggare. Henke kom förbi och grattade henne och vi åt tårta. Hon fick en fin tröja och en Kitty-klänning av honom. Hon blev så glad! Hon gnodde sig mycket i ögonen och vi försökte tvätta dem så gott det gick. Tydligen är ögoninfektioner väldigt smittsamma bland barn så hon får nog vara hemma från dagis imorgon. Jag får ringa runt och kolla lite, det ska ju bli kalas i helgen både för Jacob och Hannah men nu får vi väl se hur det blir- vill ju inte smitta alla gäster. Visst är det ganska uselt att behöva bli sjuk på sin födelsedag? I övrigt var hon nog ganska nöjd, vår goa lilla (stora) tjej! Nu ligger hon och snarkar gott, det är bara mamma som inte kan sova.
/Lisbeth

Vart tar tiden vägen?

En liten snuvig snarkande prinsessa ligger bredvid mig i sängen. Om några timmar blir hon 3 år. Det känns nästan overkligt. Nyss var hon ett litet knyte i mammas famn. Vart tar tiden vägen? Är det så att tiden går fortare för varje år, ju äldre man blir?

Ibland önskar man ju nästan att man kunde stanna tiden ett tag. Tänker på en låt
som min bror spelade och sjöng på Hannahs dop, "För alltid". Den är skriven av Sara Löfgren och handlar om kärleken mellan mor och dotter. Jag tycker texten är så underbart fin. I den stunden när man ligger bredvid ett sovande litet barn och känner den där oerhörda kärleken och värmen inombords då skulle man vilja stanna tiden ett tag:

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.
För alltid du och jag.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min..

Stanna tiden kan jag ju inte men jag ska njuta av att ligga här bredvid min lilla som hur overkligt det än känns imorgon bitti inte längre kommer vara två utan tre år. Hon får mig att orka kämpa vidare, hon är min glädjekälla och min drivkraft och jag älskar henne så otroligt mycket!
/Lisbeth

Grattis Jacob!

Igår fyllde min lille brorson, Hannahs lille kusin 1 år.

GRATTIS JACOB!

Många grattiskramar från Lisbeth, Bengt & Hannah

Om träning, vaccination och en stackars docka

Den här veckan har jag varit lite dålig på att uppdatera på bloggen och nu är det plötsligt fredag igen! En liten sammanfattning av veckan kommer här:

I måndags var jag och tränade på Rehab som vanligt. Det känns betydligt bättre i foten nu även om jag fortfarande har en del värk och ställningen gör ont emellanåt. Tränar på sjukgymnastiken på att få upp rörligheten kring vristen, att kunna belasta på vänsterfoten och få bättre styrka i benen.

På arbetsterapin håller jag just nu på med en födelsedagspresent till Hannah, eller rättare sagt till "lillasyster". Lillasyster kallar hon nämligen sin första docka som hon fick julen då hon fyllt 1 år. Den dockan var med i bilen vid trafikolyckan. Den låg i den svarta sopsäcken med personliga tillhörigheter som Bengt plockat ur bilen då den blivit bortforslad och stod på bilskroten. Dockan var smutsig och kläderna var fulla med glassplitter. Bengt hade egentligen tänkt slänga den men jag kände att den var speciell eftersom det var Hannahs första docka. Därför kasserade vi kläderna och jag tvättade rent henne. Sedan dess har "lillasyster" inte haft några kläder men ändå varit den docka Hannah håller mest kär. Det har inte blivit av att vi köpt några nya kläder men nu är det snart dags för lillasyster att få en ny outfit. Att sy tycker jag är riktigt roligt även om jag inte är särskilt bra på det. Igår när jag sydde gjorde jag en klassiker och blandade ihop rätan och avigsidan så det blev till att sätta i gång och sprätta! Förhoppningsvis hinner det bli klart till nästa vecka, annars får det väl bli en julklapp. Det känns roligt att kunna sy lite nya kläder till lillasyster (antar att namnet är en pik om en önskan om ett syskon och tyder kanske på att Hannah är lite avundsjuka på Lii som har en riktig sådan).

På måndagskvällen var vi och tittade på min kusin Annelis tavelutställning med akvarellmålningar på biblioteket och lånade lite nya barnböcker. En bok om Lilla Spöket Laban och hans lillasyster Labolina är favorit just nu annars gillar Hannah Lilla Prinsessan mest.

I tisdags var det Team möte på Rehab medicin. Vi konstaterade att operationen varit lyckad och att det gått framåt på många sätt. Jag ska försöka att ta tag i det där med bilkörningen nu också även om det bär emot. Det är ju ändå en stor frihet att kunna ta bilen själv och ta sig någonstans. Det som känns jobbigast är ju landsvägskörning och framförallt i mörker. Det får bli små steg i början- att köra kortare sträckor på dagtid.

I onsdags var jag ledig från träningen. Jag fixade med en massa papper till Försäkringskassan, var och fick mina glasögon fixade hos optikern och tittade på kläder på Per & Lisa. Passade också på att röja lite här hemma innan Hannah kom hem. Igår var det träning igen och sedan var jag på vårdcentralen på eftermiddagen. De hade inte tid att lägga om såren på benet så jag har fått tid för det i eftermiddag. I tisdags fick jag min vaccination mot den beryktade Svininfluensan. Det gjorde inte särskilt ont och jag fick inga biverkningar förrutom att det ömmade lite vid stickstället. Så det var inte farligt alls för dig som undrar och funderar på att vaccinera dig.

Det var lite om veckan så här långt. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Ljus i höstmörkret

Idag är det Alla helgonsdag. På förmiddagen var jag, mamma och Hannah runt på kyrkogårdarna och dekorerade och tände ljus. Vi var först i Fiskebäck och när vi var och besökte pappas och farmors grav kom också farfar dit. Han följde sedan med oss när vi också åkte till Huskvarna kyrkogård, Östra kyrkogården och Skogskyrkogården inne i stan.



Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att min älskade pappa inte längre finns här bland oss och att det gått 1,5 år sedan jag miste honom. Jag såg en intervju på TV med artisten Louise Hoffsten för några dagar sedan där hon pratade om en ny låt hon skrivit som heter "På andra sidan Vättern". Den handlar om hennes saknad efter sin pappa som gått bort. Hon sa att innan han gick bort pratade de om det faktum att han inte alltid skulle finnas där och han sa då till henne att han alltid skulle finnas med henne ändå. Louise sa att tanken på att hennes pappa fanns i himmelen gjorde att det kändes som om han var väldigt långt bort så istället tänker hon sig att han finns "På andra sidan Vättern". Jag tyckte den tanken var väldigt fin. Jag känner också att min pappa finns med mig och Vättern betydde ju mycket för honom så tanken på att han finns i närheten av sjön tilltalar mig också.

När vi kom hem efter att ha varit på kyrkogården var Lii, Meija, Thomas och Jennie och hälsade på. Vi åt lunch tillsammans och tjejerna lekte. Imorse när jag talade om för Hannah att Lii skulle komma sa hon:

"-Åh, min snälla kompis Lii kommer, då ska inte jag va dum mot henne!"

Hon försäkrade mormor också om att hon inte skulle vara dum mot Lii och inte knuffas. De är ju kusiner de där bägge men ibland påminner deras relation om syskonkärlek; de tycker jätte mycket om varann men bråkar också emellanåt. Den här gången bråkade de dock inte alls och hade så roligt tillsammans. Det är så roligt att se dem och jag fick ju chansen att krama lite om lilla Meija också, precis som jag hade önskat. Om två veckor ska det vara kalas för min lille brorson Jacob som firar sin första födelsedag ena dagen och den andra ska vi fira att vår lilla prinsessa fyller 3 år. Den helgen ska Thomas, Jennie och barnen sova över här och vi ska få vara barnvakt åt de små töserna när Thomas och Jennie får en barnledig kväll och chansen att hitta på något trevligt tillsammans på tu man hand. Ser verkligen framemot att få vara barnvakt, ha pyjamasparty och en massa mys.

Igår kväll var jag på ljusparty hos Annelie. Det var trevligt och det fanns mycket fint att köpa men det var dyrt. Vi åt först hemlagad pizza tillsammans och satt och
pratade.Sedan visade försäljaren från Partylite olika produkter och vi fick lukta på en massa doftljus. Jag hade svårt att bestämma mig (som vanligt) men köpte teljus (som värmeljus), några votivljus och ett större ljus, de flesta med olika juldofter. Tänka sig att imorgon är det november månad och det är bara fyra veckor till första advent!
/Lisbeth

Helt skräckslagen!

Hoppas att Hannah kan sova gott i natt. Hon blev helt skräckslagen och skrek hysteriskt när det ringde på ytterdörren ikväll, hon öppnade och några av grannbarnen stod där utklädda eftersom det är Halloween. Stackars liten! Hon klamrade sig fast i min famn och vågade inte gå fram och ge dem godis. Lite senare kom en annan grannpojke som går på hennes dagis och hans kompis. De var inte lika utspökade så dem kände hon igen och då var det inte riktigt lika läskigt. William är hon allt lite förtjust i.

När vi var i affären köpte jag en pumpa som jag och Hannah gjorde en lykta av när hon kom hem från dagis. Det tyckte hon var riktigt kul. Först fick jag skära av locket med en kniv och sedan hjälptes vi åt att gröpa ur den- riktigt geggigt! Därefter skar jag ut ögon, näsa och mun och Hannah och Bengt hjälptes åt att bära ut den och tända den. Så här fin blev den!





I eftermiddag har vi också bakat bullar som vi ska ha till Hannahs födelsedagskalas. Baka tycker hon också är roligt. Sedan åt vi tacos och hade fredagsmys. Vi provsmakade de ljumma nygräddade bullarna innan Hannah gick
och lade sig. Nu blir det en stunds TV-tittande innan jag somnar. God natt!
/Lisbeth

Nästan som Pippi!

Ja, jag sover inte med fötterna på huvudkudden som Pippi gör men med skor, precis som hon! För ett tag sedan fick jag en fotskena i plast som jag spänner mot ställningen och ska ha på när jag sover och vilar. Den har dock inte fungerat så bra, efter ett tag har det domnat i foten så att jag inte kunnat ha den på hela natten. På återbesöket på ortopeden i onsdags hade läkaren en ny idé om hur vi skulle lösa det. Ortopedteknikern har nu gjort en specialanpassning av en en mina gympadojor som jag nu spänner på och sover med på natten. Inte för att jag går i sömnen utan för att tvinga upp foten i rätt läge även när jag sover. Alla sätt är bra utan de dåliga!

-"Är det ledigt på dagis idag?" var Hannahs första fråga när hon slog upp ögonen imorse. Tur att det är fredag! Hon ska vara på dagis på dagen men ikväll blir det fredagsmys och sen är det helg- härligt! Jag ska åka iväg och skaffa nån krans eller nåt och ljus till pappas och farmors grav. Imorgon ska jag och mamma åka till kyrkogården och göra fint till Allhelgonahelgen. Imorgon kväll är jag bjuden på ljusparty hos Anneli och på söndag ska Hannah på barnkalas. Jag hoppas också att jag ska hinna få träffa min lilla guddotter Meija och krama lite om henne och storasyster Lii. Jag får kolla upp vad brorsan med familj har för planer, fast vid närmare eftertanke ska jag nog kolla med Jennie, det är hon som har koll på agendan ;-). Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Nu är det nedräkning!!!

Det är tidig morgon och jag ska strax göra iordning Hannah till dagis. Måste bara skriva några rader och tala om att nu är det nedräkning!!

Var hos ortopeden igår som konstaterade att jag nu fått upp vinkeln på foten och att jag inte behöver fortsätta skruva på ställningen längre! Benbrotten har börjat läka så smått så om 1,5 månad ska jag förhoppningsvis bli av med ställningen. Yes! Vilken härlig julklapp att bli av med eländet. Känner på mig att 2010 kommer bli ett mycket bättre år för oss än de senaste två åren sen trafikolyckan.

Idag är det träning som gäller, nu kör vi hårt! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Hängigt värre!

I natt var det dags att ställa om klockan till vintertid. Det märks tydligt nu att det blir allt mörkare, både på morgonen och kvällen. Hannah hade dock inte ställt om utan vaknade tidigt. Jag känner mig hängig idag som om jag håller på att bli sjuk så idag har jag tagit det väldigt lugnt. Det värker i benet, såren där de två översta stagen går in var lite irriterade sist de lade om, så jag hoppas att det inte är någon slags infektion och att det är därför jag inte känner mig på topp. En förkylning gör väl också sitt till men sådana hör ju vinterhalvåret till. Hannah är också förkyld och har hostat en del i natt men nu är det full fart på henne.




Igår var vi hos Bengts föräldrar på lunch och träffade hans syster med familj. På kvällen var vi hos Johan och Neta tillsammans med Magda och Tomas som var hemma från Stockholm den här helgen. Det var kul att träffa dem allihop, det var länge sedan nu. Små grabbarna busade för fullt och Linus var lite tveksam till att sitta jämte Hannah- hon är ju tjej ju! Han hade deklarerat tydligt på dagis häromdagen att han ville minsann inte sitta jämte tjejer och småbarn. De är verkligen roliga i den där åldern. Det var roligt också att få gratulera familjen till den väntade tillökningen. När vi var på väg ut till bilen för att åka hem halkade jag och slog i ställningen. Det gjorde vansinnigt ont så när vi kom hem kräktes jag. Det blev en tidig kväll till sängs. Det har hänt vid några tillfällen innan, så fort det blir blött blir det väldigt halt med kryckorna och de glider lätt undan. Längtar tills jag blir av med den eländiga ställningen!
/Lisbeth

Helt otroligt!

Jag är chockad själv. Igår var jag, mamma och en bekant till henne i Ullared och jag har nu redan köpt både födelsedagspresenter och julklappar. Jag brukar aldrig vara ute i så god tid men det känns riktigt bra. Frågan är bara om jag kan hålla mig från att avslöja vad jag köpt och framförallt se till att inte köpa mer saker till Hannah innan jul. Det låter som jag snart är ett fall för TV-programmet lyxfällan, så är det inte (har lärt mig hemifrån att man aldrig ska köpa nåt på avbetalning eller ta en massa onödiga lån) men det är roligt att köpa nåt litet till henne då och då. Hon blir så glad, slänger sig om benen och säger "tack såå myyycket mamma". Det kan vara nästan vad som och hon blir själaglad. Dessutom brukar jag ha världens beslutsångest när jag ska köpa nåt (det kan både Bengt och mamma intyga) oavsett om det är nåt stort eller litet, billigt eller dyrt jag ska köpa så att jag faktiskt fattade så många beslut om vad som skulle inhandlas eller inte när vi var där är helt otroligt. Det gick ju åt några kronor, men mycket är ju väldigt mycket billigare där som t.ex. kläder och leksaker. Jag köpte exempelvis en ny vinterjacka för 349 kronor och jag tyckte den var jättefin. När vi kom hem var jag dock helt slut, har inte ens orkat plockat upp allt jag handlat än.

Idag har jag varit på Rehab och lagt om såren på benet och tränat. Såren vid de två översta stagen är lite irriterade och det gör mer ont där, men det var inget de gör något åt mer än att tvätta rent och lägga om på nytt . Nu i eftermiddag ska vi åka in en sväng till stan och fotografera Hannah så att hon får vara med i tidningen när hon fyller år. Det blir spännande att se hur det går. Tänk att hon snart fyller 3 år!! Ha det gott!
Kram Lisbeth

Detta skruvande!

Nu sitter jag här vid datorn och det är mitt i natten. De andra sover gott t.o.m Rambo snarkar högljutt men jag kan inte sova. Ställningen på benet är otymplig och det gör ont. Igår var jag på återbesök på ortopeden. Jag hade hoppats att jag hade skruvat färdigt på stagen på ställningen nu för nu gör det riktigt ont att skruva. Men inte! Det visade sig på röntgenbilderna att jag fått upp tillräcklig vinkel på foten så det var han nöjd med. Däremot har det kännts som om jag belastat bara på utsidan av foten när jag försöker gå på den och så var det, så nu måste jag skruva en vecka till för att få ordning på det. Så en veckas skruvande till blir det och sedan ny röntgen. Samtidigt är det ju bra att fixa till det när ställningen nu sitter på benet för jag vill ju inte gärna göra om det här ingreppet. Så jag får helt enkelt härda ut en vecka till. Doktorn konstaterade att för att kunna fortsätta skruva var vi tvugna att byta ut ett av stagen till ett kortare och det skulle egentligen göras på torsdag. Men för att slippa åka in till sjukhuset bara för det då skruvade vi för ett par dagar och bytte staget direkt. Det gjorde ordentligt ont och nu spänner det hemskt i hälsenan och bak i vaden. Jag har legat vaken i flera timmar och vänt och vridit på mig men nu är det väl dags att göra ett nytt försök att sova lite. Sov gott!
/Lisbeth

Vilka goa kusiner!

Nu ligger jag på sängen och vilar mig lite innan jag ska åka iväg till rehab och träna. Igår lånade vi ut vår bil så vi var lite "strandsatta" här hemma. Hannah ringde till kusinen och frågade om hon ville komma och leka. De kom hela familjen på eftermiddagen och vi åt middag tillsammans. Jag hade lagat kalops och hör och häpna vår lilla matvägrare åt upp hela portionen!! De andra verkade också uppskatta maten. Efteråt gick vi ut en stund och promenerade upp till lekparken där tjejerna hade fullt upp ett tag. Lilla Meija somnade gott i vagnen. När vi kom hem kom Isabelle förbi en stund och de lekte och stojade alla tre. Men det är svårt det där att vara tre stycken tjejer och leka fast man bara är två-tre år! Det blir någon som blir lite utanför men efter ett tag gick det bra att leka allihop. Mamma tittade också förbi en sväng. Jag passade på att gosa med lilla Meija, hon är så söt och go! Det sista på kvällen innan de skulle åka hem så klämde kusinerna ner sig i Hannahs lilla TV-fåtölj med varsin vällingflaska. Det är mys det!



Nu ska jag göra mig iordning. Jag har missat att beställa skjuts idag (inte första gången) så Bengt ska skjutsa in mig om en stund. Jag får schemat för kommande vecka på torsdagar och beställer jag inte resorna direkt så glömmer jag det, de måste bokas en vardag i förväg innan kl. 16. Ofta kommer jag på det först på söndagskvällen och det var så det var den här gången. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Mys i höstmörkret

Idag sken höstsolen till skillnad från igår då det var både regnigt och blåsigt. Jag och Hannah träffade Madde och Linnea inne i stan för att gå en sväng (den blev kort för det var kallt) på torget och sedan gick vi till Pingstkyrkan och fikade och tjejerna lekte. Det var länge sen vi sågs nu och det var verkligen roligt att sitta ner och prata. Redan när vi satte oss i bilen för att åka hem frågade Hannah när hon får leka med Nea igen. Det är kul att de har roligt ihop fast det skiljer 4 år på dem. Gratulerade Maddde på födelsedagen i efterskott och till att de blivit husägare!

I eftermiddag har jag bara slappat framför TV:n och planterat lite ljung i krukorna ute för att göra det lite höstfint. Nu funderar vi på att tända lite grann i braskaminen och fixa nåt gott att äta. Hannah tog en tio minuters tupplur i bilen på väg hem från stan och hoppade sen över middagsluren. Hon somnade vid 17-tiden mot min axel framför TV:n så nu sover hon så gott. Försökte hålla henne vaken, men det var omöjligt - hon var så trött. Får hoppas att hon inte vaknar vid 23-tiden och är jättepigg för det är inte mamma då. Ha en mysig lördagskväll i höstmörkret!

/Lisbeth

Rullstolshaveri och Stora Planer

Idag har jag varit på stan en sväng och träffat min kompis Annelie. Vi var och åt lunch på Åtta Glas och gick sedan en sväng i affärer. När vi var på väg från väster till öster i regnet och jag skulle åka nedför en trottoarkant fastnade det ena länkhjulet fram på rullstolen på något sätt och själva gummidäcket krängdes av från fälgen. Det gick inte fortsätta köra utan vi fick försöka flytta rullstolen åt sidan och försöka få på däcket igen. Där stod vi i regnet, jag stod med en krycka i var hand och Annelie försökte fixa hjulet. Massor av folk runt omkring men inte en enda som erbjöd sig att hjälpa till. Med gemensamma krafter lyckades vi till slut få dit det men min stackars vän blev helt svart om händerna av olja. Tur att hon var med, vad hade jag annars gjort? TACK Annelie!

Efter att ha gått i affärer en stund och ute i regnet och blåsten (det var riktigt trist höstväder idag) gick vi in på ett konditori och tog en fika. Vi satt där och pratade tills det var dags för mig att rulla iväg för att bli upphämtad av mamma för att fortsätta till Nordisk Gårdsbands festival i Huskvarna Parken. Martin och Daniel spelade där med sitt band STORA PLANER ikväll och vi åkte dit tillsammans med farfar, Jimmies mamma och hans mormor för att lyssna. Det var en kanon spelning- de var jätteduktiga. De håller på att spela in en demoskiva så det ska bli kul att höra den när den är klar. Jag hade glömt kameran ikväll så bilderna ovan är från deras första spelning i våras.
/Lisbeth

Nästan som hemma

Idag har jag varit och tränat på Rehab som vanligt . Det har nästan blivit som mitt andra hem. Usch- det där lät hemskt men jag har ju varit där och tränat sedan förra sommaren. Det låter inte sant när jag säger det men så lång tid har det gått. Jag kan knappt fatta det själv. Men det har ju hela tiden varit liksom två steg framåt och ett tillbaka. Först har jag tränat och sedan har det blivit en ny operation och då har man liksom fått börja om på nytt. Samtidigt om jag tänker tillbaka så har det ju hänt saker.

När jag först kom till Rehab medicin ungefär 6 månader efter olyckan hade jag precis bara börjat att få belasta vänsterfoten och var väldigt svag i benen. Jag hade så ont i vänster hälen att jag var tvungen att ha den s.k Brolin-stöveln på för att kunna sätta ned foten i golvet. Jag hade väldigt dålig rörlighet i vänster knä och fick ligga mycket i en s.k kinetec-apparat för att få upp rörligheten.

Jag har tappat räkningen på hur många operationer jag genomgått; mobilisering av knäet vid flera tillfällen, steloperation av foten, borttagande av skrot som satts in, mejslat bort överflödigt ben och strålats m.m och nu senast extern fixationen. Jag hoppas att detta ska vara den sista operationen men man har ännu inte gjort något åt vänster knäet för att man först vill få ordning på foten så det är inte säkert att det är den sista. Jag hoppas i alla fall att jag ska ha skruvat färdigt på ställningen på tisdag så att de bägge benbrotten i underbenet kan få börja läka. Förhoppningsvis blir det en bra julklapp att bli av med ställningen. Man kan ju alltid hoppas!
/Lisbeth

Lilla Pärlan

Ja, Pärlan är från och med idag Hannahs nya smeknamn. Jag fick ett telefonsamtal från dagis i eftermiddag då en av hennes fröknar berättade att Hannah trätt pärlhalsband och plötsligt fått för sig att stoppa in en pärla i näsan. De hade lyckats att få ut en men visste inte om hon kanske stoppat in fler. Själv hade hon först sagt att hon stoppat upp tre stycken och sedan att det bara var en så vad skulle man tro?




Vi ringde till vårdcentralen men de hänvisade istället till öron- näsa-halsmottagningen på Ryhov så vi fick ringa dit. Jag pratade med dem där och som tur var hann vi dit innan de stängde klockan 17. Annars hade det nog blivit många timmars väntande på akutmottagningen dit man skickas när de stängt för dagen. När vi kom dit möttes vi av en sköterska som sa "Är det lilla pärlan som kommer?". En läkare tittade i Hannahs lilla näsa och konstaterade att det inte satt fast något mer där inne. Hannah skötte sig bra men hon blev lite ledsen när hon var tvungen att ha bomullstussar med något slags medel på i näsan och när doktorn sedan skulle föra upp sitt instrument för att se hur det såg ut. Efteråt gick vi och köpte henne en glass i cafeét för att hon skött sig så bra, lilla Pärlan. Hoppas och tror att hon inte kommer stoppa upp pärlor i näsan någon mer gång!

/Lisbeth

Den första snön!

Idag kom den första snön! Jag skulle åka till sjukhuset för återbesök på ortopeden och skulle åka redan 06.20. Chauffören från sjukresor ringde och talade om att hon var försenad p.g.a vädret. Tyckte det lät lite konstigt för när man tittade ut genom köksfönstret regnade det bara lite grann. När vi var halvvägs till Jönköping var det dock snö som föll och det hade också lagt sig en del på marken. Efter besöket på ortopeden då några av stagen på ställningen byttes ut var jag på Rehab och tränade. När jag kom hem hade det fortfarande inte snöat här i Habo men på hemvägen syntes det snö utmed vägen. Usch - en kall påminnelse om att vintern snart är här!
/Lisbeth

Viva la Mexico!

Igår kväll var vi på Anna och Kristoffers fest med Mexico-tema. De gifte sig i somras och hade nu bjudit in vänner och några av grannarna på gatan till fest. Alla hade gått in för temat och kom utklädda med sombreros, ponchos, lös-mustach, peruk, volangkjol etc. Till mat var det naturligtvis tacos och sedan var det tävlingar av olika slag och dans. Vi var i Folkets hus och det var nog 30-35 personer där. Mycket trevligt! Vi var inte hemma så sent men Hannah sov hos mormor så på söndagen fick vi njuta av en härlig sovmorgon.

På lördags morgonen var jag och Hannah uppe tidigt för att åka till torget tillsammans med mamma. På söndags eftermiddagen kom Thomas, Jennie, Lii och Meija på besök. Hannah fick leka med sin älskade kusin och faster fick inspektera lilla guddotterns första två små bissingar (tänder). Förutom att jag har haft ont i benet har det varit en bra helg. Jag var på återbesök på ortopeden i fredags. Foten har fortfarande inte kommit upp i rätt vinkel så jag måste fortsätta skruva i 12 dagar till. Jag ska få en fotplatta som ska tvinga upp foten när jag vilar och på tisdag måste några av stagen på ställningen bytas ut så att jag kan fortsätta skruva. Hoppas att det ger resultat så att det är värt det.
/Lisbeth

Om tandtroll och monster under sängen

Igår var Hannah hos tandläkaren för första gången. Vi har ju träffat en tandhygenist på BVC tidigare men det här var första besöket på tandläkar mottagningen. När vi satt och åt frukost igår innan vi skulle dit, berättade jag för henne att tandläkaren skulle hitta så att hennes tänder var fina och att det inte fanns några tandtroll. Ögonen lyste på henne när jag berättade det, hon blev helt exalterad och berättade med inlevelse:

-"Jag inte borsta tänderna då, då kommer tandtrollet då och då biter han mig i tanden då och då gör det ont då. Och då blir jag ledsen då och då skriker jag".



Eftersom hennes pappa verkligen avskyr att gå till tandläkaren tog vi hjälp av mormor. Hon skjutsade oss dit och när vi ringde till henne för att bestämma när hon skulle komma och hämta oss berättade Hannah för henne i telefon om tandtrollen och hur de skulle bita hennes tänder om hon inte borstade dem. Hon tyckte det skulle bli spännande att åka till tandläkaren och frågade om och om igen när mormor skulle komma och upprepade historien om tandtrollen flera gånger. I väntrummet hos tandläkaren ritade hon ett par teckningar som naturligtvis föreställde tandtroll. När vi kom in till tandsköterskan satt en gosedjursdrake i tandläkarstolen och Hannah fick titta på dess tänder (den hade löständer, precis som människotänder) med hjälp av en liten spegel och fick hjälpa sköterskan att räkna drakens tänder. Sedan fick sköterskan titta på och räkna Hannahs tänder men hon hittade inga tandtroll. Hannah skötte sig jättebra och var så lycklig över den lilla grodan hon fick för att hon varit så duktig och för att det inte fanns några tandtroll. På dagis berättade hon sedan stolt om sitt besök hos tandläkaren och att hon köpt sig en tandborste med en prinsessa på.

Hannah har väldig livlig fantasi just nu och berättar då och då om spöken, monster, troll och häxor. På kvällarna när hon lagt sig brukar hon ropa på pappa efter en stund och då ska han komma för att de tillsammans ska kolla att det inte finns några monster under hennes säng. Pappa försäkrar henne då om att det inte finns några monster och säger att skulle det komma några så skulle Rambo jaga bort dem och sedan kan hon somna lugnt i sin säng.

Idag har jag varit på A6 en sväng och bland annat inhandlat vinterskor till lillan. Jag träffade en kompis från Rehab och lunchade tillsammans med henne, det var väldigt trevligt. Jag passade också på att köpa lite mer prinsesspasta och lite grejer inför festen med Mexico-tema på lördag. Imorgon är det träning som gäller så nu ska jag ta och sova en blund. Sov gott!
/Lisbeth

(H)anna Anka

De senaste veckorna har ju deltagarna i den nya TV-serien "Svenska Hollywood fruar" på TV 3 diskuterats flitigt i media. Mest omtalad är väl Anna Anka med sina uttalanden om kvinnans roll gentemot sin man och sin syn på den svenska jämställdheten

I kväll var vi och hälsade på mamma och Hannah badade i hennes badkar. Vi har bara dusch hemma så hon tycker det är roligt att få plaska där lite. När hon ska duscha blir det skrik och gråt- hon gillar det verkligen inte så jag tyckte också det var en bra idé. Hon hade några badankor som hon lekte med i vattnet.

- "Titta mamma jag är en anka" sa hon och lade sig på mage i vattnet.
- "Jaså, är det Anna Anka?" skrattade jag och mamma.
- "Nej jag heter Hannah Anka", svarade hon bestämt.

Hannah och Anna, där slutar förhoppningsvis likheterna. De värderingar som Anna Anka står för
hoppas jag att Hannah aldrig kommer behöva stöta på. Hon har ju uttalat påståenden som att "kvinnans uppgift är att tillfredsställa mannen" och "svenska pappor med sina blöjbyten och sin jämställdhet är patetiska". Och Anna Anka säger sig vilja bli en förebild för svenska kvinnor för om de levde ett sånt liv som hon lever så skulle de bli lyckligare?!!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor

Uttalande som man skulle kunna tro var hämtade från 1800-talet, inte nutid! Visst att pengar är bra att ha men jag tror inte att enbart pengar gör en människa lycklig. Nä, som de säger "allt kan inte köpas för pengar". Visst skulle man vilja slippa fundera på ekonomin men jag skulle inte vilja leva det liv hon lever. Hon följer sin man på hans resor och visar upp sig vid hans sida och menar att hennes uppgift är att se snygg ut.

Hannah tycker i alla fall att blöjbytande pappor är toppen, ofta när jag erbjuder min hjälp så säger hon "pappa hjälpa mig" och jag tror också att jämställdhet är bra, både för kvinnor, män och barn.
/Lisbeth

En liten Kalastjej

Idag är Hannah på sitt första "riktiga" barnkalas. Hon har förstås varit på kalas förrut med familj och släkt men det här är det första kalaset hon är på för att fira en kompis som fyllt 3 år. Det är en liten tjej i grannhuset så hon behövde bara gå tvärs över gatan. Det skulle vara ett enkelt kalas för några småtjejer och så var deras pappor inbjudna till kalaset också så Bengt är med. Hannah skulle absolut ha klänning och sina tights med små prinsessor på. Mamma tyckte hon skulle ha ett band med rosett på i håret men det tyckte inte Hannah så det blev till slut tofsar istället. Så här fin och förväntansfull var hon när de skulle gå iväg.



Det ska bli spännande att få höra hur det gått. Det där med att ge bort paket är ju inte alltid så lätt att förstå när man är liten. Hannah verkar ganska övertygad om att det är hon som ska öppna paketet när de kommer till Inez. Mamma är allt lite nyfiken, men det var pappan som anordnade kalaset så det var bara papporna som var inbjudna. Ser framemot att bjuda på kalas när Hannah fyller år, det får väl bli ett riktigt prinsesskalas!
/Lisbeth