Ett annat tempo

Ja nu för tiden går mitt liv i ett annat tempo än tidigare, före olyckan. Min ork är begränsad och hur mycket jag än vill så går det inte tänja för mycket på de där gränserna för då sätter kroppen stopp. Förr hade jag hur mycket planer som helst och ork (i varje fall känns det så i jämförelse med nu) men nu får jag begränsa mig. Dagens två projekt (hur enkelt det än kan låta) var en tur till Öppna förskolans Babycafé på förmiddagen och sedan att lösa en födelsedagspresent till lillen som fyller 1 imorgon.

Besöket på Babycaféet gillade William. Vi var där några gånger i höstas, men nu var det länge sedan. När vi kom ur hissen på andra våning och han fick se ett tiotal bebisar med med föräldrar som satt i en ring på golvet log han glatt och viftade med armarna som för att tala om att nu kommer jag. En liten kille stapplade fram emot oss och William, som satt i wriggle wrappen i mitt knä,  lutade sig fram som om han skulle ta tag i den lille killens händer. När han fick komma ner på golvet satte han fart efter killen som gått bort till mini-rutchkanan. Den var rolig tydligen och lagom höjd för att jag skulle kunna lyfta upp William och hålla i honom när han åkte. Efter liten sång och musikstund var det sedan fika. William hade knappt tid att äta för det var så mycket att titta på. Efteråt var vi båda trötta och efter lunch blev det en stunds vila.

I eftermiddag åkte jag och Hannah fram till leksaksaffärn och köpte en födelsedagspresent till William. Middagen idag fick bli hemlagat-färdiglgat från frysen och efter att ha hängt en maskin tvätt, hjälpt Hannah med läxan och nattat barn är jag nu helt slut trots att William sovit ett par gånger på dagen idag och jg har passat på att vila. Lite trist är det ju att det blivit tö-väder och mycket av snön har försvunnit men det underlättar ju för mig att ta mig ut även om det var moddigt och slaskigt på sina ställen. Det kändes nästan lite som vår i luften, men den lär vi ju få vänta på ett tag till!

En kalas-helg

Den här helgen har vi firat födelsedagar. Först hade vi kalas i förskott, i lördags,  för världens bäste William som blir 1 år på onsdag.

Mormor och alla kusinerna med föräldrar (förutom Furusjöborna för de var sjuka och ska komma en annan helg) var här. Barnen hade ett eget kalasbord och var så söta i sina kalas-hattar.

Vi bjöd på fika och tårta.

William fick så fina presenter: ett leksakskök, tröjor, kastruller, köksleksaker, byggklossar och gosedjur. Han verkade så nöjd och både han och Jack lekte med köket.

Två blivande mästerkockar... den ene öppnar luckan och den andre stänger...

De stora tjejerna snörade på sig skridskorna och åkte på isbanan bakom vårt hus och sedan dansade de "Just dance" (wii-spel). Då hängde även lille Jack på - han var så söt när han snurrade och dansade med stapplande steg! William och Noomie kröp och ålade på golvet i köket och jagade ballonger.

På förmiddagen innan kalaset var William så nöjd över att han plötsligt kommit på att han kunde ta sig upp själv i den söta lilla fåtöljen han fick i doppresent. Han var satt där och såg så nöjd ut. Tills han trillade ner och slog i pannan. Trots att vi kylde fick han en stor bula. Han var väldigt trött och bara en stund senare trillade han igen fast på golvet. Båda tillfällerna var vi precis intill men det gick så snabbt. Ytterligare en hemsk bula. Hans mamma blev så ledsen för att han blev så ledsen och över att vår söta lille kille kommer ha två stora bulor i pannan på alla sina ettårskalas-bilder 😢 För hans del verkade det snart vara borta och glömt och det var ju första gången han fick en rejäl bula - men säkert inte den sista.

Vår stackars lille födelsedagskille med bula i pannan

Glad ändå trots bulan

I söndags firade vi sedan min födelsedag ( det var visst den 39:e i ordningen) och vi hade också kalas för William då farmor, farfar, faster och kusinen var med. William fick fler paket med kläder och badleksaker till badkaret.

Vi fikade och åt tårta. Hannah tog tillfället i akt att åka lite mer skridskor med kusinen och dansa till "Just dance".

Jag blev uppvaktad med frukost på sängen på min dag  och  med en god middag på kvällen. Jag fick också en smoothie-maker, vackra blommor, presentkort på massage och en spaweekend för mig och mannen!

Det kändes som kalasandet blev lyckat även om jag inte orkat att fixa och ordna så mycket som jag velat. Jag bakade bara ett par sorter, resten fick bli köpe-fika. Tårtan hade vi beställt på konditoriet då min brors sambo som gör fantastiska tårtor är höggravid och har haft en jobbig graviditet. Apprå på graviditet kunde jag ju fira lite mer i år än förra året (!) då jag väntade William och fick fira födelsedag med sondslang i näsan och sondmat. Då orkade jag typ inget annat än att ligga på sängen och tycka att det var en usel födelsedag. Den bästa födelsedagspresenten kom ju tre dagar senare och var ju värd all väntan och allt lidande. Vår finaste lille William!

Svårstartad bil och rullstolsdans!

Trist start men roligt avslut på dagen. Idag skulle jag träna bassängträning på förmiddagen var planen. Fixade iordning det stora barnet för skolan, röjde köket, sövde det lilla barnet, packade simväskan och skötväskan. Klädde oss och  baxade ut vagnen och all packning till bilen bara för att upptäcka att defrosten på bilen inte funkat så rutorna var fulla med is. Insåg att tidsmarginalen var knapp och uppdraget att skrapa rutorna näst intill omöjligt så det var bara att ringa återbud till sjukhuset och ringa barnvakten (mormor) och säga att vi inte tog oss någonstans. Så trist. Var så laddad för en stunds träning och avkoppling i bassängen. Bara att baxa tillbaka allt in igen.

Ikväll hade jag och Hannah bestämt oss för att åka in till Jönköping för Neuroförbundets "prova på rullstolsdans "- kväll på Kulturhuset. När vi kom ut och satte oss i bilen ville den inte starta. Suck. Vi som var så laddade för att komma iväg. Vi fick stoppa i laddaren en stund och hålla tummarna för att bilen  skulle gå igång. Som tur var gjorde den det och vi kom iväg. Kvällen var jätterolig och gav mersmak. Tänk att det kan va så kul att dansa med rullstol. Vi var en 15-20 personer i blandade åldrar och om ett par veckor drar de igång en kurs i rullstolsdans. Det ska bli kul!

Det rullar på

Ja då var det onsdag igen, värst vad veckorna går fort. Första skolveckan efter jullovet avklarad, andra påbörjad och tillbaka till vardagen igen även om alla aktiviteter inte dragit igång ännu. Hannahs keyboardspelning drog i gång i måndags förra veckan men dans och sång börjar först nästa vecka.

I tisdags åkte vi hela familjen och simmade i Mullsjö simhall på kvällen. William badade i sin baby float och det funkade jättebra. Eftersom alla sim- och träningsgrupper inte dragit igång ännu var det väldigt lugnt och vi hade nästan simhallen för oss själva. Det är ju svårt att komma ut och röra på sig med rullstolen nu när det är snö men lite simning och ett pass bassängträning har det i alla fall blivit. Jag hade tänkt träna med rehab-gänget i onsdags också efter att vi varit och fotat William på JP ( så att han kan vara med i tidningen på sin födelsedag) men när jag skulle beställa hemresan på beställningscentralen visade det sig att mitt färdtjänstintyg gått ut. Trots att de har gjort en utredning tidigare ang. behovet tar det tydligen 2 veckor innan jag kan få ett nytt. Suck.  Inget har ju förändrats så det känns som onödigt pappersarbete när beslutet finns sen tidigare. 

I övrigt har veckan rullat på. Vi har färdigställt omtapetseringen i arbetsrummet/hobbyrummet även om det är en hel del fix som ska till och i helgen har vi varit iväg på varsitt håll jag och maken. I lördags var Bengt på hockey i Kinnarps med en kompis och i söndags var jag iväg med alla mina bröder på Prison Island.

Vi syskon fick det i julklapp av yngsta brorsan och vi hade en väldigt rolig eftermiddag tillsammans. Det ligger i Huskvarna och liknar lite Fångarna på fortet med olika celler där man ska lösa olika uppgifter på tid.

Det handlar både om fysiska, tekniska och taktiska utmaningar. De fysiska utmaningarna gick ju bort för min del men det var ändå en hel del celler där jag kunde delta och det var kul att titta på när bröderna slet och svettades.

Lite sliten efter söndagens aktiviteter tillbringade vi måndagen hemma. I alla fall jag och William. Hannah var först i skolan och sedan hängde hon och en kompis på skridskobanan hela eftermiddagen och kvällen förutom när de var iväg och spelade keyboard. Hon tycker det är så roligt med skridskor.

I övrigt laddar vi för Williams första kalas i helgen.

Det är ganska intensivt att jaga den lille busen på dagarna och på kvällarna är jag så trött så det har inte blivit så mycket bakat och fixat som jag velat och tänkt men det blir nog kalas ändå. Jag tror att lillen har ont i munnen på grund av att nya tänder är på gång så han har inte sovit så bra som tidigare den här veckan. Eller också är det en ny fas, mycket att upptäcka och testa- vem hinner sova då liksom? 😉

William går med gåvagnen

Han kan krypa "vanligt" men ska det gå snabbt kör han den här stilen

Så nöjd- hej vad det går!

Hannah med gåvagnen på sitt 1-årskalas

Svänga är dock inte helt enkelt

 Imorgon hoppas jag på att snön håller sig borta ( i alla fall att det inte kommer mer) för då tänkte jag  och Hannah gå och kolla på rullstolsdans ( en prova på kväll som anordnas genom Neuroförbundet) och kanske till och med våga testa 😉 Spännande! Igår kom ytterligare snö. Plogbilen kom först på eftermiddagen så då var det inte lätt att ta sig ut. Även om de plogat kör man lätt fast med länkhjulen i snön men idag tog vi oss i alla fall ut en liten sväng för lite pulkaåkning. Tur att vi har världens bästa storasyster i familjen som hjälper till.

Tillbaka till vardagen

Ja idag är det skolstart för Hannah och därmed tillbaka till vardagen. Det känns helt rätt så här i efterhand att jag valde att vara hemma på heltid med William också under vårterminen och jag ser framemot ytterligare en tid som mammaledig tillsammans med vår lilla plutt. Tiden går så vansinnigt fort och jag kan inte fatta att jag varit hemma i över ett år.

I helgen har "vi" (läs Bengt) genomfört projektet tapetsera om Tv-rummet och delvis tapetserat om mitt nya arbetsrum/Hannahs och mitt pysselrum. Bengt hade god hjälp av Johan och jag och barnen satsade på att hålla om hemifrån. Inte lätt annars att tapetsera med en liten som vill vara med överallt!

Vi startade lördagsmorgonen tidigt med skridsko-träning för Hannah kl. 08.00 i Kinnarps i Jönköping. Efter träningen åkte vi och åt brunch på IKEA.

Vi gick en sväng på A6 också innan vi åkte hem. Grabbarna hade jobbat på och när vi kom hem var de nästan klara för dagen. En av tapeterna vi beställt hade inte kommit i fredags så fond-väggen kunde vi inte göra klart. Vi får hoppas att den kommer i början av veckan.

Söndagen blev en lugn dag hemma då vi satsade på att fixa klart efter tapetseringen och städa undan julen. Det är kul att pynta och plocka fram julsakerna men inte lika roligt när de ska plockas undan. Granen hann stå några dagar för länge så huset var fullt med grannbarr.

Denna snö!

Det är ju roligt med snö på sätt och vis men när man använder rullstol ställer den till problem. Det är ju kul för barnen att det finns mer att göra utomhus än när det är regn och blask men för egen del får den mig att känna mig ännu mer begränsad. Pulkabacken kul, men tar jag mig dit med den manuella rullstolen? De små länkhjulen kör lätt fast i snön och de stora hjulen bara glider då de får dåligt fäste. Elopeden är känslig för kyla och batterisymbolen som visar fulladdat kan plötsligt nästan visa tomt så några längre sträckor vågar jag inte köra. Dessutom måste det var välplogat för annars riskerar man att köra fast då den är väldigt låg under och hjulen lätt spinner loss. Ändå vill man ju ut i friska luften.

 I fredags höll Hannah och en kompis till på isbanan bakom huset nästan  hela dagen. På kvällen ville de att vi skulle komma och titta på deras isshow. Bengt kom hem från jobbet men var tvungen att åka och hämta tapeter inför helgens projekt. Tjejerna verkade besvikna över att han inte kunde komma dit så då bestämde jag mig för att jag och William skulle ta oss dit och titta. Pälsade på mig själv och lillen alla kläder, kämpade med den manuella rullstolen ut till elopeden och flyttade över till den. Vi körde längs den oplogade gatan och gångvägen bort till isbanan bara för att upptäcka att isbanan var tom. Tjejerna hade gett upp för dagen och gått hem till kompisen!

Eftersom vi ändå tagit oss ut åkte vi en sväng runt kvarteret. Det gick bra ända tills vi kom till vår garageuppfart. Där körde vi fast. Elopeden bara stod och spann och vi tog oss ingen vart. Bengt hade inte kommit hem ännu. Eftersom det var svårt i snön att köra den manuella rullstolen hade jag gjort ett försök att knuffa den med mig. Fick hoppa över till den och kämpa oss genom snön tillbaka in. Fick ringa Bengt och förklara min "snygga" parkering av elopeden mitt framför garageuppfarten där bilen brukar stå. Han fick i alla fall loss elopeden sedan och kunde köra tillbaka den.

Elopeden kör lätt fast även om det inte är så mycket snö

Barnen har ju som sagt roligt i snön. Hannah har varit mycket på isbanan och igår byggde hon och Stina så fina snögubbar. Ja, snö är ju roligt men för egen del längtar jag till våren!

Kallt ute men varmt i hjärtat

Idag har vi trotsat snö och kyla och gett oss ut till lekparken. Vi har ju en precis bakom huset men de senaste månaderna har vi letat efter någon i närheten där babygungan inte är omgiven av sand som underlag utan plattor för att underlätta att komma intill med rullstol. Fick ett tips om en för ett tag sedan av en kompis och idag när Hannah fortfarande hade jullov bestämde vi oss för att åka dit och kolla in den. Den ligger i ett område där jag växte upp som barn, inte långt ifrån där vår dagmamma Eva bodde men är ju förstås nu helt omgjord. Vi tog oss dit med bil (elopedens batteri är inte att lita på nu när det är så kallt, det kan sjunka från fulladdat till knappt hälften på bara en liten stund) och med den manuella stolen är det alltför backigt. Vi parkerade strax intill och sen rullade vi sista biten. William blev först dragen i pulkan av storasyster och sedan satt han i Wriggle Wrappen hos mig. Där det var skottat eller  snön var packad gick det bra med Freewheel men så fort snön blir lite lösare blir det kämpigare. Vi lyckades kämpa oss fram till gungorna i alla fall och mycket riktigt var det här inte några höga trä-kanter och sand runt omkring utan mjuka gummiplattor. Gungan satt ganska lågt så det var smidigt att lyfta i och ur. William tyckte det var så roligt att gunga. Vi har en gunga i trädgården men det är ju inte samma sak som att gunga ihop med andra barn på en lekplats. Ser framemot våren då vi kan ta oss runt lite smidigare.
Det var kallt ute idag men lite extra varm i hjärtat blev jag att det idag faktiskt var tre passerande människor som erbjöd sin hjälp. Det tillhör inte vanligheterna att någon frågar när vi är ute någonstans om de kan hjälpa till. En frågade när vi lastade ur bilen, en på lekplatsen och en när vi skulle stuva in allt i bilen igen. Båda gångerna vid bilen var jag så gott som klar så jag svarade att det går bra men tackade så mycket för erbjudandet. I lekparken hade jag kört fast lite grann men hann komma loss innan putt-hjälpen var beredd att rycka in. Så snällt ändå att vilja hjälpa till! Pappan i lekparken var imponerad av att vi gett oss ut i snön och sa till William i mitt knä att "-Där sitter du ju bra!". I lekparken finns också en klätterställning med ramp där man lätt kan köra upp med rullstolen. Till den lekparken kommer vi göra fler utflykter.

I badhuset

Idag startade vi dagen tidigt trots att vi var lediga och åkte till Skövde Badhus. Eftersom det är Trettondagen och många är lediga befarade vi att det skulle bli mycket folk så vi siktade på att vara där 09.00 när de öppnade men anlände nån halvtimme senare.

I badhuset testade jag och William först babypoolen medan Hannah tog med pappa till Äventysbadet och vattenrutschkanorna. William var nöjd med att sitta och plaska, leka med vattenleksakerna och titta och känna på de konstgjorda palmerna. Han sitter stadigt och än så länge går han ju inte (ifrån mig). Hannah lekte med honom i babypoolen också en stund innan det blev matdags. Vi åt inne på badcaféet och sedan tog jag och William en paus från badandet och tittade på när Hannah åkte rutschkana och badade med pappa i vågbassängen. Efter lunch blev det mycket folk och då förflyttade vi oss till barnbassängen där William fick bada i sin baby float. Vi köpte den när vi var på Teneriffa i november och han älskade att flyta runt i den i hotellpoolen. Idag sken han upp när pappa blåste upp den och det var precis som om han kom ihåg den och förstod att han skulle få bada. Den ser ut som en badring fast det är som en sits i mitten där man sätter barnet. När han inte badade satt han i mitt knä i wriggle wrappen vilket fungerade bra.

Badhuset i Skövde har bra anpassade lokaler för rullstolsanvändare och det finns separata omklädningsrum och handikapp-duschar så det funkar smidigt med dusch- och omklädning. Medan Bengt och William lekte i barnbassängen passade jag och Hannah på att simma. Så härligt! Jag har verkligen saknat att motionssimma. I vattnet känner jag mig så mycket friare och rörligare även om inte benen fungerar som de ska. Jag simmade ett par gånger i veckan innan graviditeten men sedan efter att William kom har det inte blivit att jag tagit tag i träningen förutom ett tillfälle i veckan då jag tränar i bassängen på sjukhuset. Jag tror att jag ska ta tag i det där. Det blev några härliga timmar i badhuset innan vi åkte hemåt igen och William somnade direkt när vi satte honom i bilen - trött efter allt badade och alla intryck. Storasyster var nöjd med dagen hon med och tyckte att det får vi snart göra om.

En nyfiken, busig ärt-älskare!

Ja han börjar allt bli en bestämd liten herre William. Eftersom vi skulle resa utomlands i november och William då behövde få sin vaccination lite tidigare så bokade vi in en extra koll på BVC vid 11 mån eftersom det annars skulle dröja ända till 1-årskontrollen. Det visade sig då att han inte gått upp i vikt som förväntat och därför inte följt sin kurva. Sköterskan frågade om han varit sjuk och det hade han varit och sa att det kanske kunde bero på det eller att han nu kräver mer när han blivit mer rörlig och börjar krypa. Hur som helst så skulle vi försöka få i honom lite mera. Lättare sagt än gjort dock.

William som tidigare varit matglad och nyfiken på nya smaker ville plötsligt inte ha barnmat varken hemlagad eller på burk utan spottade ut allt utom välling och macka. Vi försökte locka på olika sätt men det gick inte. Tills vi kom på att det skulle vara mat i småbitar på egen tallrik. Han tittar nyfiken efter vad vi andra har på tallriken och vill att det ska vara samma som vi andra äter. Nu går det där med ätandet betydligt lättare och han jagar glatt med pincett-greppet de små bitarna på tallriken. Favoriten är kokta gröna ärtor! Oavsett vad som finns på tallriken är det de små gröna ärtorna som de små fingrarna först jagar och pillar in i munnen. Så söt är han när han sitter där och jagar dem på tallriken.

Ärtorna är de som slinker ner i magen först.

Busigt frukost-sällskap!

Brödbitarna hamnar på bordet och tallriken på huvudet!

Nyfiken liten kille som står på tå för att bli lite lite längre

Nyårsafton och nyårsdagen 2015

I år firade vi nyår tillsammans med familjen Axberg-Gröndahl. Eftersom hundarna de senaste åren varit rädda för nyårsraketerna bestämde vi att det var lugnast för dem att vi var hemma hos oss. Vi träffades vid 17-tiden och lagade mat tillsammans, pratade och spelade spel. Det var väldigt trevligt och alla barnen (förutom William) var vakna vid tolvslaget. Efter att vi tittat på fyverkerierna som sköts i grannskapet och välkomnat det nya året sjöng vi singstar. Det blev en bra avslutning på 2015

Idag har vi varit trötta efter gårdagens festligheter. Klockan var 02 innan vi kom i säng och vid 05.30 vaknade William som vanligt. Han var vaken lite längre än vanligt på nyårskvällen så efter att han varit vaken på morgonkvisten somnade han dock om och sov fram till tio-tiden. Hannah som alltid är morgonpigg sov fram till 11.

Idag hade vädret slagit om och blivit lite mildare men barnen var ändå sugna på lite pulkaåkning. I eftermiddag åkte Hannah med mormor till Missionshuset för att sova över där tillsammans med kusinerna Lii och Meija.

Tillbaka-blick 2015

Så här på det nya årets första dag är det ju lite roligt att se tillbaka på det gångna året och försöka sammanfatta några av de stora händelserna för oss. Det största 2015 var förstås att vi blev en till i familjen!!!

Året inleddes ju med sondmat och sondslang, p.g.a. en jobbig graviditet med hyper emesis,  som slutade med igångsättning den 27 januari. Då tyckte läkaren att jag (någon vecka innan beräknat) som hon uttryckte det "lidigt nog"och det var dags för bebisen att komma ut. På kvällen efter en snabb men oväntat smidig förlossning föddes vår lille prins som ganska snart fick namnet William.

I mammas famn

På väg hem från BB

Stolt storasyster träffar lillebror för första gången

Nu är William 11 månader och det har varit fantastiskt att följa hans framsteg. Första leendet, rulla runt, sitta, krypa, resa sig mot saker ja ni vet alla de där stora händelserna under det första året. På julafton tog han själv de första stapplande stegen när han höll i gåvagnen. Det känns obegripligt vad snabbt det går och att han snart ska fylla 1.

Livet som småbarnsmamma och rullstolsanvändare innebär ju en hel del utmaningar men när jag ser tillbaka på det här första året känner jag ändå att vi hittat bra sätt att lösa vardagen. Jag minns första gången jag skulle åka själv med William till BVC och allt var nytt när det gällde förflyttningar och att ha med en liten bebis och rullstol. Det var många moment och jag minns att jag kände mig nästan gråtfärdig när vi äntligen kommit hem igen. Nu har jag stenkoll på i vilken ordning och hur jag enklast löser det hela och det känns inte alls så omständigt som tidigare att ta med barn, barnvagn och rullstol i bilen. Liften i bilen underlättar mycket. Jag har fått hjälp med ett höj- och sänkbart skötbord och en höj-och sänkbar spjälsäng med öppningsbara grindar för att underlätta lyften och spara på mina axlar och rygg.

Ibland när vi är iväg någonstans kan jag känna mig begränsad av miljöer som inte är rullstolsvänliga men det handlar ju inte om att det är besvärligt att ha med sig barn utan på bristande tillgänglighet för oss som använder rullstol. För mig är det inget alternativ att bara sitta hemma utan man får försöka hitta lösningar som fungerar.

Några andra särskilda familjeminnen från det gångna året var Williams dop i maj:

familjeveckan på Valjevikens rehabcenter i Blekinge i somras:

och resan till Fanabe beach på Teneriffa i november.

Sommarsemestern tillbringades först i Blekinge, sedan i sommarstugan på Askerön och så tillbringade vi några dagar i mammas husvagn i Kalmar.

Askerön sommaren-15. Lii, Hannah, William och Meija

Morbror Thomas och William 6 mån

Camping i Kalmar

 Ja listan på härliga minnen tillsammans med familj och och vänner kan göras lång. Det har förstås funnits jobbiga dagar också men vi kommer minnas 2015 som ett bra år. Vill passa på att tacka alla släktingar och vänner som finns där för oss på olika sätt. Nu blickar vi framåt och hoppas på ett lika fantastiskt 2016. Önskar Er allt gott inför det nya året!