Ja nu för tiden går mitt liv i ett annat tempo än tidigare, före olyckan. Min ork är begränsad och hur mycket jag än vill så går det inte tänja för mycket på de där gränserna för då sätter kroppen stopp. Förr hade jag hur mycket planer som helst och ork (i varje fall känns det så i jämförelse med nu) men nu får jag begränsa mig. Dagens två projekt (hur enkelt det än kan låta) var en tur till Öppna förskolans Babycafé på förmiddagen och sedan att lösa en födelsedagspresent till lillen som fyller 1 imorgon.
Besöket på Babycaféet gillade William. Vi var där några gånger i höstas, men nu var det länge sedan. När vi kom ur hissen på andra våning och han fick se ett tiotal bebisar med med föräldrar som satt i en ring på golvet log han glatt och viftade med armarna som för att tala om att nu kommer jag. En liten kille stapplade fram emot oss och William, som satt i wriggle wrappen i mitt knä, lutade sig fram som om han skulle ta tag i den lille killens händer. När han fick komma ner på golvet satte han fart efter killen som gått bort till mini-rutchkanan. Den var rolig tydligen och lagom höjd för att jag skulle kunna lyfta upp William och hålla i honom när han åkte. Efter liten sång och musikstund var det sedan fika. William hade knappt tid att äta för det var så mycket att titta på. Efteråt var vi båda trötta och efter lunch blev det en stunds vila.
I eftermiddag åkte jag och Hannah fram till leksaksaffärn och köpte en födelsedagspresent till William. Middagen idag fick bli hemlagat-färdiglgat från frysen och efter att ha hängt en maskin tvätt, hjälpt Hannah med läxan och nattat barn är jag nu helt slut trots att William sovit ett par gånger på dagen idag och jg har passat på att vila. Lite trist är det ju att det blivit tö-väder och mycket av snön har försvunnit men det underlättar ju för mig att ta mig ut även om det var moddigt och slaskigt på sina ställen. Det kändes nästan lite som vår i luften, men den lär vi ju få vänta på ett tag till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar