En rackare till hund

Ja det kan man verkligen säga, en sån sko-ätare hon är. Och finsmakare också. Gillar inte skor i storlek 38-42 så värst, nej små ska de vara. Små prinsesskor smakar bra liksom gummistövlar passande en treåring. Två par gummistövlar och ett par skor är nu mer än bättre begagnade (läs söndertuggade). Lurig är hon också för hon gör det aldrig när vi är hemma utan liksom i protest när vi åkt ifrån henne, hur länge verkar inte spela någon roll. Inte kan man skälla på henne när man kommer hem heller, då förstår hon ju inte alls varför husse eller matte är arg. Ja sko-kontot har verkligen ränt i väg sedan Thea blev en del av vår familj. Men i övrigt är hon världens goaste lilla vovve, full av bus och leklust.

Hektisk andra vecka

Den här veckan har varit riktigt hektisk och där av har det inte blivit några nya blogginlägg skrivna.

Veckan började med måndagens skolstart för eleverna. Eftersom jag nu blivit klassföreståndare för en sexa var jag med dem hela första dagen och när jag kom hem var jag helt slut. Inte på grund av eleverna, de verkar goa tycker jag, utan för att det blev för många timmars arbete i sträck. Egentligen skulle jag åkt och tränat vattengymnastik på Ryhov men jag orkade helt enkelt inte och tanken på att köra hem från stan själv i värsta rusningstrafiken lockade inte direkt så jag stannade hemma istället.

I tisdags efter jobbet fick jag besök av en frilans-journalist och en fotograf som ville intervjua mig om olyckan och vägen tillbaka. De har tidigare intervjuat en bekant till oss som ska vara med i en TV-produktion under hösten och synas i rutan. De ställde frågan till henne och hennes man om de kände någon som varit med om något utöver det vanliga och som de kunde göra ett reportage om och då nämnde de mig! De var nog här i tre timmar och jag försökte berätta i korta drag om allt som hänt under de två och ett halvt år som gått sedan olyckan, inte så lätt precis. Journalisten antecknade febrilt och fotografen tog bilder på både mig och familjen. I veckan fick jag sedan ett manuskrift som jag fick läsa i genom och godkänna och reportaget kommer sedan publiceras i tidskriften Året runt om ett par månader. Det blir spännande att se det färdiga resultatet!

I onsdags kväll var jag på Spinnet och tittade när mina bröder Martin och Daniel och deras band hade spelning där. Det var ett väldigt lyckat gig - de är så duktiga.

I torsdags fick vi äntligen vårt efterlängtade bubbelbadkar så där tog jag mig ett härligt bad på kvällen när Hannah hade somnat och jag vilade mina trötta och onda ben efter jobbet. Så trött var jag och kände att det var verkligen skönt att det bara var en arbetsdag kvar innan helgen.

På fredagen åkte jag, mamma och Hannah in till stan efter att jag slutat jobba och hämtat lillan på dagis. Bröderna med band spelade på JC under eftermiddagen och sedan åkte vi och handlade innan vi kom hem och lilla H fick testa nya badkaret också. Första gången på säkert 2 år som hon tvättade håret utan att illskrika så att grannarna kan tro att det pågår barnmisshandel. Skönt för mamma och pappa som tidigare fått ta en rejäl strid varje gång det skulle duschas... Nu ber hon t.o.m med om att få bada! ;-) Det ni!

Lördagen bjöd mest på regn så vi bestämde oss för att åka in till stan och se den senaste Shrek-filmen SHREK- nu & för alltid. Det var mycket trevligt.

Idag har vi varit och hälsat på ute i Svensjö och Hannah har fått leka lite med kusin Lii och kusin Meija. Det tycker hon alltid är lika roligt.

Ja som sagt en hel vecka har gått utan någon uppdatering genom ett enda blogginlägg, tiden har varit knapp och orken inte riktigt funnits. Men nu är jag förhoppningsvis på banan igen och kanske dröjer det inte lika länge till nästa inlägg! Nu ska jag sova och ladda för en ny arbetsvecka. Ha det så gott & sköt om dig!

Första jobbveckan & Visingsö-besök

Kan nu konstatera att jag klarat mig i genom första jobb-veckan. Inga elever men en massa möten och planerande hit och dit. Vi får väl se hur det går nästa vecka när eleverna kommer... ;-). Onsdagens kräftskiva/personalfest i skolans matsal var en höjdare. Vårt arbetslag ansvarade för dukningen medans de andra fixade kaffe och kakbuffe, underhållning och städning. De hade ordnat en kul lek som påminde om Magnus och Brasses "Vilken ska bort?". Fyra kollegor fick komma fram och sedan skulle man komma på den gemensamma nämnaren mellan tre av dem. Det fanns förstås många svar men bara det var rätt som lekledarna tänkt sig. Det var en kul tävling som lockade till många skratt precis som när skolsyster gjorde entre utklädd till "Syster Gertrud" och agerade ståuppkomiker. Allsång och fantastiskt goda Vätter kräftor förgyllde också kvällen.



Det är mycket att göra inför skolstarten. Nu känns det ändå som det mesta är under kontroll men under veckan har det varit en massa strul med scheman. Jag och min klf-kollega ska ta emot en ny sexa så det ska bli spännande. Det kändes ändå gott när det var fredag.

Lördagen fylldes med riddare och polkagrisar. Vi åkte till Visingsö tillsammans med mamma och Thomas med familj. Vädret såg till en början inte så lovande ut men som tur var klarade vi oss utan en droppe regn. Småtjejerna tyckte det var jätte spännande på färjan mellan Gränna och Visingsö och det gungade en hel del eftersom det blåste ganska bra. Framme på ön hade vi picknick innan vi besökte Tonerspelen och Medeltidsmarknaden. Tio riddare red i full galopp och tornerade med lansar och svärd. Vi testade vildsvinskebab som dock inte var någon jätte höjdare. Lii köpte sig en prinsessklänning och hon och Hannah red ponnyridning. Nöjda och belåtna åkte vi sedan tillbaka till Gränna och införskaffade lite polkagrisar innan det var kväll och dags att åka hem. Tyvärr hade jag missat att ladda kameran så några bilder blev det inte men jag hoppas jag får några av brorsan.

Nu ska jag läsa en bok och äta lite polkagrisar innan jag tar tag i lite förberedelser inför morgondagen. Ha en skön söndagseftermiddag!

Kräftskiva

Idag väntar lite vila och skolarbete hemma på förmiddagen eftersom jag jobbar eftermiddag idag på skolan. Det är mycket som ska hinnas med och fixas innan skolstarten för eleverna och en massa möten hit och dit. Det känns som om jag skulle behövt vara där på heltid, fast jag jobbar halvtid, men det fixar jag ju inte. Det får liksom lösa sig ändå. Dagens höjdpunkt blir nog kvällens kräftskiva tillika personalfest på skolan. Det kommer säkert bli jättetrevligt!

Öland, Allsång, Sol & Bad

Efter en veckas semester i Kalmar och på Öland är man nu tillbaka i "verkligheten" och på jobbet igen. Vi hade några väldigt soliga och trevliga dagar på kusten. Vi åkte ner först på måndags eftermiddagen då jag hade ett möte inbokat med Arbetsförmedlingen tidigare på dagen. Jag och Hannah åkte iväg tillsammans med min mamma, min yngste bror Christoffer och hans kompis Pontus. När man är 15 bast är det ju inte direkt så spännande att åka och campa med morsan, storasyster och treåriga systerdottern så Toffe ville gärna ha med en kompis att hänga med ;-).

På tisdagen spenderade vi förmiddagen på campingens badplats och lilla Hannah som tidigare varit en riktig badkruka har nu blivit en riktig badfantast! Att bygga sandslott och fånga småfiskar med håv från bryggan var också en höjdare. På eftermiddagen åkte vi in till Kalmar centrum och strosade runt lite. Mycket kullersten har de i den stan så ett par rullstolshaveri blev det när gummit krängde av ett av de främre länkhjulen. Inte så kul. Min stackars lilla mamma fick agera rullstolsmekaniker och fixa till det vilket gjorde att hon blev alldeles svart och oljig om händerna. Men i övrigt var det väldigt trevligt. Hannah hade sparat pengar för att köpa sig en barbiedocka (hon är helt förlorad i Barbies förtrollade värld av prinsar och prinsessor just nu)så vi besökte en leksaksaffär i gallerian Baronen för att hon skulle få köpa sig en "Lilla sjöjungfrun Barbie" som hon pratat om. Det hade de inte (förutom en som kostade 300 kr- helt galet dyrt för en docka) men utanför affären satt en affisch om ett evenemang för barn som skulle hållas på Kalmar slott dagen efter. Förra gången vi var i Kalmar tyckte ju både Lii och Hannah att det var roligt och spännande att besöka ett riktigt slott så jag tänkte att en allsångsshow för barn på slottet vore kanske kul att gå på. På kvällen surfade jag och tog reda på lite mer och på onsdag förmiddag åkte vi sedan och skaffade biljetter till "Duran & Mollans Allsångsshow" på slottet.



Vilken höjdare! Vilken show!

Duran och Mollan hade ett allsångs-hjul de snurrade på och när det var dags att sjunga allsång satte alla barnen på sig sina allsångsglasögon. Snygga va?! De var verkligen jätteduktiga och barnen som var där hade så skoj. Riktigt medryckande och underhållande både för stora och små. Hannahs "Duran och Mollan" favorit-sång är just nu en där refrängen går så här:

" Lägg en vattenballong, i pappas kalsong, klappa honom lite i baken..."

Hon vill lyssna på den om och om igen och den verkligen etsar sig fast i huvudet... Barnunderhållning på hög nivå.



På torsdagen åkte vi över till Öland. Vi började med ett besök på Soliden där vi fikade, tittade på slottet och strosade runt i den vackra parkliknande trädgården. Ganska långt på grusgångarna blev det så dagen efter hade jag sådan träningsvärk i armarna efter att ha kört med rullstolen där. Från parkeringen var det en jättebrant och lång backe ned till slottet och när vi promenerat runt i parken där började jag fundera på hur jag i hela friden skulle orka ta mig upp till bilen igen. Som tur var upptäckte vi att det fanns ett litet tåg som skjutsade besökare till och från entrén till slottet så där lastade vi upp rullstolen och fick åka med uppför den långa backen upp till parkeringen. Lokföraren var en trevlig och skojfrisk man som åkte runt runt flera varv extra på parkeringen för att skoja med oss, till Hannahs stora förtjusning. Hon tyckte det var jättekul att åka det lilla tåget och pratar om hur tokigt han körde den där lokföraren. Efter slottsbesöket åkte vi in till Borgholm och åt lunch och gick en liten sväng på stan. Hannah fick syn på ytterligare ett litet tåg så hon och mormor åkte på en liten sightseeingtur runt stan med det. Efter det bestämde vi oss för att vi behövde ett svalkande dopp i havet men efter att ha frågat om vägen blev vi rekommenderade att fortsätta 3 km norr om Borgholm till Köpingsvik där stranden skulle vara mycket finare. Det gjorde vi och fann en underbar vit sandstrand där vi badade. Det var väldigt långgrunt men ett väldigt fint badställe. Nöjda efter en dag på Öland åkte vi och handlade lite i Färjestaden innan vi åkte tillbaka över bron till fastlandet och Rafshagsuddens camping.




De två sista dagarna bjöd också på sol, bad och en del shopping. En av kvällarna satt vi nere vid havet en bit från campingen och grillade- så mysigt. På söndagen kändes det riktigt vemodigt att plocka ned förtältet och packa ihop husvagnen för att åka tillbaka hem. Dels för att det varit underbart härliga dagar med sol (till skillnad från hemma) och också för att sommarlovet nu är slut och det är bara att kasta sig tillbaka in i vardagen med jobb, dagis och hushållsbestyr. Tänk om man kunde stannat tiden ibland bara för att få njuta lite till! Samtidigt var det förstås skönt att komma hem till sin egen säng och maken. Vi har saknat honom så, både Hannah och jag :-)

Skolstart

Ja igår var det dags att börja skolan igen efter somarlovet. Vi kom tillbaka efter semestern på ostkusten i söndagskväll och då var det bara att packa väskorna till dagis och skola och försöka få lite sömn innan det var dags att bege sig dit. Jag hade riktig ångest i söndags över att börja jobba men igår när jag kom dit kändes det rätt ok ändå. Vi har haft en härlig sommar och njöt in i det sista. Rapport från Kalmar och Öland kommer förhoppningsvis i eftermiddag. Ha en bra dag!

Sista veckan

Ja nu är det sista veckan på sommarlovet, på måndag börjar jag att jobba igen. De sista sommarlovsdagarna ska jag och Hannah tilllbringa med camping ytterligare en vecka i Kalmar. Rapport därifrån kommer senare. Idag var jag och träffade min handläggare från försäkringskassan utan att bli särskilt mycket klokare. Ska i alla fall testa attjobbba 50 procent i mitten av augusti och sedan ha en ny avstämning i september.

Premiär

Idag har vi haft mina brorsbarn Lii och Meija här då de sovit över i natt. Lii har gjort det tidigare men för Meija var det övernattnings-premiär hos faster. Det gick i alla fall jätte-bra och vi hade så mysigt. Började med att steka pannkakor och göra pannkakstårta. Tanken var att de sista jordgubbarna i vårt trädgårdsland skulle användas för att dekorera tårtan med men tyvärr var de slut för säsongen så vi fick garnera med blåbär istället. Frysta sådana, men det gick bra det med. Tjejerna åt med god aptit:






På kvällen låg de stora tjejerna och pratade och fnittrade länge (precis som det ska vara när man har pyjamas-party) innnan jag till slut fick dem att somna genom att själv lägga mig bredvid dem en stund, läsa godnattsaga och klappa dem en stund på ryggen. Lilla Meija hade somnat gott i sin vagn. Visst är de för söta!




Imorse skulle Bengt iväg och jobba och då låg jag och tjejerna i vår säng och kollade på TV:n en stund. Tre flaskor välling beställde de och sedan var det bara botten upp som gällde... ;-)



Tack Thomas & Jennie att jag fick låna era små charm-troll ett tag, hoppas de snart kommer igen :-)

Premiär var det idag också för mina bröder och deras band att spela live i radio. Vid nio-tiden på SR P4 Jönköping spelade de, Martin Damberg & Stora planer, två av sina låtar för radiolyssnarna. GRATTIS grabbar, det gjorde ni bra!

www.martindamberg.se

Om arbetsförmåga

Tankar om jobb och arbetskapacitet har fyllt mitt huvud de senaste dagarna. Innan vårterminen slutade var tanken att jag skulle gå upp och arbeta 50% men jag kände p.g.a av smärtan att jag inte klarade det. Jag har sedan dess varit i kontakt med Smärtenheten och under de senaste månaderna provat nya mediciner som delvis haft en positiv inverkan och gjort att jag har lite mindre ont. Nu funderar jag på om jag ska börja jobba på 50% direkt när höstterminen börjar och känna på det eller om det är bättre att börja på 25% och sedan gå upp i tid? Kanske ska jag satsa allt och se om det bär eller brister?

Jag tillhör ju nu mera skaran kallad utförsäkrade, där politikerna så fint fått ner antalet långtidssjukskrivna genom att fösa över dem från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Läste en notis i lokal-tidningen idag om det:



Precis som jag får man delta i ett arbetslivsintroduktionsprogram när man hamnat hos Arbetsförmedlingen för att man blivit utförsäkrad (detta tvingas jag göra trots att jag har en 100% tjänst att gå tillbaka till). Arbetsförmedlingen har nu själva gjort en utredning och lämnat till regeringen där man konstaterar att bara 2 % av de som deltagit i arbetslivsintroduktionen har fått jobb utan någon form av lönesubtention. Konstigt? Nä, knappast! Det handlar ju om människor som varit sjukskrivna under lång tid för att de är just det - SJUKA. Trodde man att man bara skulle kunna skicka dem till arbetsförmedlingen och så blev de friska igen?

Nästa vecka ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen och förhoppningsvis få lite mer klarhet i vad den här introduktionskursen egentligen ska ge mig? Hon konstaterade sist vi sågs att det kanske var lite kontraproduktivt att skicka mig till massa olika grupper och kurser eftersom jag inte har ork nog p.g.a smärtan att arbeta fullt. Så än så länge har det inte inneburit någonting för mig mer än fler blanketter och papper att fylla i hit och dit. Och det är ju inte tröttande? ;-) Blir matt bara jag tänker på det. Så du som tycker att det känns lite motigt att gå tillbaka till jobbet så här efter semestern; var glad att du har ett arbete att gå till och att du har hälsan i behåll! Var rädd om dig!

2,5 år sedan

Idag är det på dagen 2,5 år sedan trafikolyckan. Fast det kan tyckas länge sedan så gör den sig dagligen påmind:

- I begränsningen av vad jag orkar med och klarar av,

- i smärtan i mina ben

- i rädslan att åka bil

- och i oron över att det ska hända mig själv eller dem jag älskar något.

- I ständigt grubblande över hur livet hade varit om det inte hade hänt??

Samtidigt är jag fantastiskt LYCKLIG över att vi faktiskt överlevde och att vår då ett-åriga dotter klarade sig helt oskadd. Mina tankar går förstås idag också till de anhöriga till föraren i den andra bilen som avled till följd av kollisionen.
Tänk vad livet kan ändras på några sekunder, vad skört det är och vad mycket man har att vara tacksam över...

Ännu mera väntan

Ja, det blir det nu efter att jag pratat med min ordinarie ortopedläkare dr H i förra veckan. Jag förklarade att besöket hos knäexperten A inte gav särskilt mycket då han inte alls var insatt i mina skador och de alla operationer och ingrepp jag genomgått. Ortopeden H tyckte då att det ska göras en ny röntgen av vänster knät (det gjordes inte inför besöket hos experten fast jag i frågasatte om det inte borde göras) så igår fick jag en ny kallelse till mitten av september då jag ska röntgas och sedan få träffa läkaren H för en ny bedömning. Ny väntan alltså.

Det är tydligen inte någon vanlig röntgen utan man ska stå upp och belasta under själva röntgen så att de kan se vad som händer i knät vid belastning. Lite jobbigt känns det eftersom jag vet att det är väldigt jobbigt att belasta på vänster ben eftersom det gör så ont. Hoppas att röntgen-undersökningen inte tar så lång tid. Lite förvirrande är det också efter som den andre ortopedläkaren (knäexperten) A sa att röntga kunde man inte göra p.g.a att en den skulle störas av det långa stag jag har i lårbenet efter benbrottet där. Konstigt att de kan säga så olika!

Jag antar att det vid detta besök också ska göras en slutbedömning av mina skador för att man ska kunna skriva ett s.k invaliditetsintyg. Detta ligger sedan till grund för den ekonomiska ersättning som man får från försäkringsbolaget. Invaliditeten bestäms i procent och sedan går de efter någon slags tabell som trafikskadenämnden fastställt där det avgörs vilken summan blir. Invalid- är det det man är? Till vilken procent då? Det hela känns märkligt och även om pengar kanske kan vara något som underlättar i vardagen så kan det ju aldrig ersätta det lidande jag utsatts för de senaste 2,5 åren. Jag såg länge fram emot den dagen då jag skulle vara färdigbehandlad och skadan slutreglerad men nu vet jag ju att jag kommer få bestående men och en bestående smärtproblematik så över är det ändå liksom inte. Jag är så evigt tacksam att jag har människor runt omkring mig som på olika sätt stöttat mig och fått mig igenom denna tuffa och smärtsamma tid i mitt liv. TACK!



Min lilla samling: skruvar och plattor som används för att lappa ihop mina ben och som sedan tagits ut.



Röntgenbild av underbenet när man tagit av de båda benen för att vinkla om foten för att jag skulle kunna gå på den. Fick sedan gå med en extern-fixation på benet i 3 månader.




Röntgenbild på foten efter steloperation och omvinkling med hjälp av Hoffman-ställning.

"Den funkar inte"

Jag säger som lilla Hannah sa för ett tag sedan när hon vaknade mitt i natten nästan panikslagen och super-täppt i näsan:

"-Min näsa funkar inte!"

Sen i söndags har jag haft ont i halsen och öronen och varit täppt i näsan. Övriga familjen verkar ha klarat sig från förkylning än så länge. Just nu ligger jag och vilar på sängen medan Hannah tittar på Bolibompa eller sommarlovsmorgon heter det kanske. Det blir en lugn dag idag, tror att jag har lite feber också. Måste ju va pigg och kry till på torsdag då vi ska va barnvakt till två små gullungar. Ha en bra dag!

Att packa upp

Dagen idag har mest ägnats åt att packa upp efter semestern, tvätta och städa. Fy så tråkigt det är att packa upp när man varit i väg någonstans, tänkte att det är bäst att göra det med en gång annars kan väskorna bli stående länge... Att packa när man ska iväg är så mycket roligare konstigt nog, fast ofta ganska stressigt. Jag är sådan där som helst skriver långa listor på vad som ska med eftersom jag avskyr att upptäcka att jag glömt något hemma. Tar ofta med mycket mer än det jag använder och det slutar ofta med en proppfull väska. Hellre för mycket än för lite är mitt motto. Tycker det är riktigt jobbigt att komma på på väg någonstans att jag glömt nåt, viktigt eller oviktigt spelar ingen större roll. Tror det beror på att det bor lite av ett kontroll-freak i mig. Efter olyckan har jag dock tvingats släppa lite grann på det där och ta saker och ting lite mer som de kommer. Har helt enkelt tvingats inse att hur väl man än planerar så blir det inte alltid som man tänkt sig! That's life!

Maken hade gjort en rokad i vardagsrummet och flyttat om alla möbler när vi var borta, så idag har vi diskuterat fram och tillbaka och flyttat möbler fram och tillbaka för att bestämma hur rummet ska möbleras. Helt eniga är vi fortfarande inte. Var ska soffan och TV-bänken stå egentligen? ;-) Diskussionen lär nog fortsätta imorgon med och risken finns nog att ingen av oss riktigt vill ge med sig. Tänk vilka struntsaker vi människor kan hänga upp oss på!

Var och hämtade ett paket på posten idag med en skylt i emalj som jag beställt med vår adress som ska sitta på fasaden på vårt nymålade hus. Jättefin blev den.

Ikväll har vi grillat tillsammans med Henrik och hans flickvän Ramona. Vi åt gott, spelade Buzz och sjöng singstar. Nu ska jag knoppa in och drömma sött. Gör det du med!