Det är tydligen inte någon vanlig röntgen utan man ska stå upp och belasta under själva röntgen så att de kan se vad som händer i knät vid belastning. Lite jobbigt känns det eftersom jag vet att det är väldigt jobbigt att belasta på vänster ben eftersom det gör så ont. Hoppas att röntgen-undersökningen inte tar så lång tid. Lite förvirrande är det också efter som den andre ortopedläkaren (knäexperten) A sa att röntga kunde man inte göra p.g.a att en den skulle störas av det långa stag jag har i lårbenet efter benbrottet där. Konstigt att de kan säga så olika!
Jag antar att det vid detta besök också ska göras en slutbedömning av mina skador för att man ska kunna skriva ett s.k invaliditetsintyg. Detta ligger sedan till grund för den ekonomiska ersättning som man får från försäkringsbolaget. Invaliditeten bestäms i procent och sedan går de efter någon slags tabell som trafikskadenämnden fastställt där det avgörs vilken summan blir. Invalid- är det det man är? Till vilken procent då? Det hela känns märkligt och även om pengar kanske kan vara något som underlättar i vardagen så kan det ju aldrig ersätta det lidande jag utsatts för de senaste 2,5 åren. Jag såg länge fram emot den dagen då jag skulle vara färdigbehandlad och skadan slutreglerad men nu vet jag ju att jag kommer få bestående men och en bestående smärtproblematik så över är det ändå liksom inte. Jag är så evigt tacksam att jag har människor runt omkring mig som på olika sätt stöttat mig och fått mig igenom denna tuffa och smärtsamma tid i mitt liv. TACK!
Min lilla samling: skruvar och plattor som används för att lappa ihop mina ben och som sedan tagits ut.
Röntgenbild av underbenet när man tagit av de båda benen för att vinkla om foten för att jag skulle kunna gå på den. Fick sedan gå med en extern-fixation på benet i 3 månader.
Röntgenbild på foten efter steloperation och omvinkling med hjälp av Hoffman-ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar