Jag är 41-årig trebarnsmamma vars liv ändrades drastiskt efter en allvarlig trafikolycka 2008. En mötande bil kom av okänd anledning över på fel sida vägen och fontral-krockade med oss i 90 km i timmen. Jag bloggar om den långa vägen tillbaka, med- och motgångar och stora och små glädjeämnen i livet.
lördag 22 november 2014
Inlagd på BB
Ja trots att det är tio veckor kvar till beräknad förlossning så är jag nu inlagd på BB. I tisdags den 18 november skulle jag gå på ett tillväxtultraljud för att de skulle kolla upp att bebisen i magen växer som den ska med tanke på att jag drabbats av hyperemesis. För en månad sedan följde den kurvan och växte som den bör men den här gången visade det sig att den inte vuxit som förväntat. Den väger 19% mindre än förväntat i den här veckan. Jag fick träffa läkaren och hon bestämde att jag måste bli inlagd. Det visade sig att jag gått ned ytterligare 2kg sedan sist -totalt 12 kg under graviditeten. Hon kontaktade narkosläkare som föreslog att man skulle sätta en sond ner i näsa, hals, magsäck och ned i tarmen för att jag ska få i mig tillräckligt med näring och inte kräkas upp det jag får i mig. De satte sonden och så får jag vätskedropp intravenöst samt mediciner som ger vitaminer och mineraler som saknas. Så har det nu varit sedan i tisdags. Till en början gav man en liten mängd kontinuerligt. Igår började man långsamt öka takten för att magsäcken ska vänja sig och istället gå över till flera små måltider per dag via sonden. Trots att det är jobbigt med sonden känns det som det är en befrielse att "slippa" äta och sedan kräkas upp det lika snabbt igen. Skönt att få vila från det där att kräkas som ju på gått och varit riktigt jobbigt sedan mitten av augusti då jag blev sjukskriven för hyperemesis. Det är långsamt att vara inlagd och jag saknar mina hjärtan där hemma men just nu måste vi ju göra allt för barnet i magen och för att jag ska må bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar