Du finns där inom mig fast det idag gått två år av sorg och saknad, älskade pappa. Jag hade önskat av hela mitt hjärta att du fått vara med igår när jag sa ja till att dela resten av mitt liv med min älskade B. Fast du inte var där så vet jag nog ändå vad du hade gjort och sagt. Du hade lugnat våra spända nerver innan vi gick in i kapellet och sagt:
"-Det ordnar sig ska du se".
Sedan efteråt hade du gett honom en klapp i ryggen, gratulerat och sagt:
"- Det där gjorde du bra Larsson"
Om jag sluter ögonen och tänker på det kan jag se det tydligt och klart framför mig hur du hade kramat om mig och hur glad du hade varit för vår skull. Fast du inte fanns på plats så är jag säker på att du var närvarande och delade den stora dagen med oss.
Jag känner glädje över gårdagen men också sorg när jag tänker på att du inte fick uppleva din dotters bröllopsdag och så mycket annat i livet. Du hade så mycket mer att leva för men den hemska sjukdomen fick till sist övertaget fast du kämpade så. Vi saknar dig så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar