Hur otänkbart det än verkar så rullar livet vidare. I lördags var det ett år sedan min älskade pappa gick bort. Fast det var väntat, eftersom han var svårt sjuk och hade blivit mycket sämre, kändes det ändå så overkligt. Jag kommer ihåg den där känslan av att jag ville att tiden skulle stanna ett tag. Det kändes så ofattbart att något så avgörande skett och ändå så rullade livet utanför bara vidare. Hela min värld vändes upp och ned men utanför fortsatte allt som vanligt. Fast det kändes overkligt att han var borta ville jag liksom skrika ut min sorg och saknad för att alla skulle förstå. Förstå vilket oerhört tomrum han lämnade efter sig och att livet inte blir detsamma mer.
Idag gick Bengts morfar bort. Han skulle snart ha fyllt 89 och har levt ett långt och bra liv men det känns ändå sorgligt. Sorgligt inte minst för Bengts mormor som mist sin livskamrat efter att de varit gifta i över 60 år. Säkert känns det lika overkligt för henne att han är borta och att livet ändå måste rulla vidare. Jag tänker också på Bengt och hans syster som mist sin morfar och min svärmor Kerstin som förlorat sin pappa. Samtidigt hade han varit dålig i flera veckor och det fanns inget hopp om att han skulle bli bra igen så på så sätt var det skönt att han fick somna in.
Jag känner mig ändå övertygad om att det finns något mer efter döden och att de vi älskar fortfarande finns med oss så länge vi tänker på dem och de finns i våra hjärtan. Samtidigt som det känns jobbigt så är det nog bra att livet rullar vidare för att hjälpa oss genom sorgen och få oss att gå vidare. Själv kommer jag ihåg hur skönt det var att ha Hannah. Hon var ju bara ett och ett halvt år och helt omedveten om vad som hänt när pappa gick bort. För hennes skull var livet tvunget att rulla på som vanligt. Jag blir ledsen när jag tänker på att hon aldrig fick lära känna sin morfar. Men jag vet att han finns med oss och vakar över oss, min älskade pappa.
Idag har jag varit iväg på Rehab medicin och tränat. Först bassängträning och arbetsterapi före lunch och sedan avslappning, självträning i gymnastikhallen och rullstolsteknik efter lunch. Jag har äntligen fått min nya rullstol så nu rullar det på lite lättare. Den är betydligt smidigare, mer lättkörd och väger inte alls så mycket som den andra. Jag går kortare sträckor med kryckorna men har fortfarande väldigt ont i fötterna och svårt att belasta vänsterfoten p.g.a skruven som sticker ut på sidan av foten. Knäet känns ostabilt och jag har ont i vänster höft. På måndag ska jag på återbesök till ortopeden så det blir intressant att se om de kan ta bort skruven och om de ska göra nåt mer framöver. Ha det så gott!
Kram Lisbeth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar