onsdag 27 maj 2009

En blöt väntan

Klockan är tio över tolv men jag kan inte somna så jag tänkte skriva några rader i hopp om att John Blund ska infinna sig. Jag har haft svårt att sova under en längre tid men det har ändå varit lite bättre de senaste veckorna. Ofta är jag jättetrött egentligen men det är precis som om hjärnan inte kan varva ned när det är dags att sova. Ligger och tänker på allt möjligt, tankarna bara mal, vänder och vrider på mig och blir stressad av att titta på klockan och konstatera hur långt det är kvar tills det är dags att stiga upp igen. Problemet är nog att jag ofta är helt slut efter dagen och när Hannah sedan somnat så gör mamma likadant en stund där på kvällen. Jag har försökt låta bli men ögonlocken blir så tunga och det hjälper inte om det är nåt jag verkligen vill se på TV t.ex., jag somnar ändå. Så när det är dags att gå och lägga sig på riktigt då har jag hunnit bli lite pigg igen... Inte så lyckat!

Idag har jag varit på Rehab och tränat. Jag hade bassängträning på förmiddagen, tyvärr var det sista gången på länge nu för de stänger bassängen för renovering över sommaren och öppnar först i höst igen. Synd för bassängträningen har gett mycket. Efter bassängen hade jag arbetsterapi. Jag håller på att sätta upp en väv för att väva en löpare. Jag kunde aldrig tro att det var så mycket jobb med att sätta upp väven innan man kan börja väva! Efter att jag och H käkat lunch ihop inne i matsalen på sjukhuset som vanligt var det tid för vila innan självträningen i gympahallen.

Efter träningen kom mamma och hämtade mig. Vi tog en fika på stan innan vi begav oss till Stora Hotellet för att titta på Martin och Petra som skulle gå på bal. Bengt, Hannah, Daniel och Toffe mötte upp oss där. Det hade varit fint och soligt hela dagen men när vi stod där började det naturligtvis regna. Vi väntade och väntade. Det kom massor av läckra bilar med studenter som skulle på bal. Men ingen Martin och ingen Petra... Det visade sig att deras bil lagt av. Som tur var fick de tag i en annan bil men det gjorde att de hamnade sist i kortegen så vi fick vänta länge i regnet. Men på sätt och vis hade de tur, när de kom fram till Stora hotellet hade det slutat regna och solen tittade fram. Hannah som är inne i en prinsessperiod tyckte det var roligt att se alla "sessor" i fina klänningar. Petra hade en vacker röd klänning och de såg så fina ut tillsammans hon och Martin.

Igår var jag på återbesök på ortopeden. Jag har fått en tid för operation nästa vecka för att ta bort skruvarna i vänsterfoten. Det känns jätteskönt att jag äntligen ska bli av med dem och förhoppningsvis kunna belasta foten och kunna träna på att gå. Efter den operationen ska de sedan röntga och se om de ska göra nåt mer åt instabiliteten i vänster knä och ben-nybildningen vid höften. På sätt och vis känns det ju jobbigt att det gått så lång tid sedan olyckan och det fortfarande inte är bra, samtidigt känns det ju skönt att det fortfarande förhoppningsvis finns sådant läkarna kan göra för att det ska bli bättre. Det som känns viktigast i nuläget är att slippa ha ont och kunna belasta ben och fötter ordentligt. Jag vill så gärna kunna göra mig av med rullstolen. Jag ska fortsätta kämpa... Jag får ibland höra att jag är envis men tur är nog det, i alla fall när det gäller rehabiliteringen. Nu är det bäst att jag försöker sova lite. Ha det gott!
Kram Lisbeth

Inga kommentarer: