Trött på tjat och gnat

Kvällens föreläsning av Gunlög Rosen i församlingshemmet på temat Trött på tjat och gnat var verkligen tänkvärd och underhållande. Många igenkännande skratt blev det och inspirerande tankar. Definitionen på tjat som "upprepande förmaningar i förebyggande syfte" var en tankeställare! Hjälper det egentligen att tjata eller blir det bara en bekräftelse på våra negativa förväntningar? Ja, det hävdade Gunlög.

"Varför ska du alltid slänga overallen på golvet?"
"Varför kan du aldrig göra som jag säger?"
"Jämt ska du krångla"

Orden jämt, alltid och aldrig ansåg hon var ord som vi som vuxna inte ska använda i vår kommunikation med barnen eftersom de ofta förmedlar negativa förväntningar. Det blir som en självuppfyllande profetcia- barnet gör som vi förväntar oss att det ska göra. Ingen vill väl egentligen "tjata & gnata”? Men hur tar man sig då ur "tjatträsket"?

Gunlög föreläste kring bemötande och respekt och gav många vardagliga exempel där man känner igen sig, men också handfasta,konkreta råd kring hur man sätter gränser och säger ifrån utan att kränka och kuva barnet.Hon talade om personlig gränssättning i motsats till auktoritär gränssättning där man bejakar barnets känslor och förklarar för barnet varför det måste göra på ett visst sätt istället för att bara förutsätta att barn ska veta att de ska göra som vi vuxna säger just bara för att de är barn och vi är vuxna. Hon talade om hur vi som vuxna genom autencietet (att vara "äkta" och våga visa känslor) och bekräftelse kan skapar en positiv och bejakande atmosfär istället.

Istället för att säga:
"Varför ska du alltid slänga jackan på golvet?"

så kan man vädja till barnets känslor och förklara varför:

Den vuxna: "-Varför slängde du jackan på golvet?"
Barnet:"- För att jag va så kissnödig/trött/det är så jobbigt/för jag tänkte inte på det (eller vad barnet nu svarar).
"Jag förstår att du var kissnödig/trött... och inte hann hänga upp jackan. Men vet du jag är också jättetrött när jag kommit hem efter jobbet och då blir jag ledsen när jag ser att du slängt din jacka där på golvet. Kan du vara snäll och hjälpa mig att ta upp jackan och hänga den på din krok?"

Gunlög menade på att barn inte (som det kan kännas ibland när de är mitt uppe i en trotsålder) är ute efter att att trotsa och bråka utan att barn ofta vill vara tillags men att vi vuxna missar att bejaka känslan hos barnet och ta oss tid att förklara varför nåt måste göras på ett speciellt sätt. Det handlar om att vara närvarande och ge barnet den uppmärksamhet det söker.

Gunlög Rosén är en härlig, duktig och entusiastisk föreläsare, fortbildare och författare som frilansar med allt från barnteater till stå-upp-komik. Att återge det hon sa är inte lätt men hon sa mycket tänkvärt som man kan ta med sig i föräldrarollen och jag skulle gärna lyssna till henne igen! Så får du chansen att lyssna till denna fantastiska kvinna så ta den!



Vi hade en jättetrevlig kväll jag och Ann-sofie. Igenkänningsfaktorn var hög när Gunlög gav exempel på hur det kan vara och vi hade mycket att prata om på väg hem i bilen. Tack Ann-Sofie för att du frågade om jag ville hänga med!