Tantvarning?!

Idag har det varit en lugn tisdag. Jag och Hannah var hos Monica på eftermiddagen och hälsade på. Jag och Monica är kollegor sedan jag jobbade på skolan här i Habo och har hållt kontakten (om än lite sporadiskt) sedan dess. Vi fikade, pratade och spelade spel och pusslade med Hannah. Hannah var nog trött sedan gårdagen för hon somnade både på dit och hemvägen till Furusjö och taxichauffören skrattade gott. Det gick bara inte att hålla henne vaken fast vi försökte både han och jag!

Satt och funderade nu ikväll på om jag skulle ta och kolla upp om jag kanske kunde få en eloped som hjälpmedel men samtidigt är jag lite kluven till det hela. På ett sätt innebär ju en eldriven rullstol stor frihet- tänk när våren kommer att kunna ta den ut på en liten tur i vårsolen (det går ju med den vanliga med men det är väldigt backigt där vi bor) och t.ex kunna ta sig fram till samhället enkelt och smidigt. Jag testade en sådan när vi var i Palmitos park på Gran Canaria eftersom det var backigt där till tusen och varken själv eller med hjälp av mamma och tre bröder hade jag orkat ta mig runt där uppför alla backar. Den funkade smidigt och Hannah åkte snålskjuts i mitt knä. Men så kändes det som om jag var 74 snarare än 34! Praktiskt på alla sätt men med pensionärsvarning helt klart. Surfade runt lite på nätet och helt klart är det äldre damer och herrar som syns på bilderna med en eloped. Den här modellen tyckte jag dock såg lite tuffare ut så den ska jag nog ta och kolla upp. Skulle du känna igen mig om jag kom farande på en sån här eller ta mig för vild pensionär? ;-)