Livet är ju så mycket mer än bara jobb! Men just nu känns det som om det tar all min energi. Att jobba halvtid är precis vad jag mäktar med (fast man ändå anpassat en hel del på jobbet för att det ska fungera)och jag är så trött i både huvud och kropp när jag kommer hem. Till viss del har det varit lite mer sista tiden då min kära kollega drabbats av lunginflammation och tvingats vara sjukskriven men också beroende på att jag fått lite mer undervisningstid då jag tagit över en grupp i svenska den här terminen. Skönt att jag om drygt en vecka kan se fram emot att vara lite ledig då eleverna har sportlov.
Smärtan
Som tur är börjar bi-verkningarna efter smärtbehandlingen ge med sig nu, lite obehagligt känns det i foten men betydligt bättre än förra veckan. En liten effekt har Qutenza-plåstret nog haft även om smärtan inte är borta. Mår ändå dåligt över alla mediciner jag måste proppa i mig för att stå ut med belastningssmärtorna.
Tjat & gnat
Ser i alla fall fram emot att gå på föreläsning imorgon kväll tillsammans med min goa vän Ann-Sofie. En föreläsning på temat "Trött på tjat och gnat" kan väl kanske kännas aktuellt när man som vi båda har en trotsig fyraåring hemma? Peppar, peppar så känns det väl som det varit lite mindre trotsigt här hemma de senaste veckorna men tjata det kan man väl allt känna att man gör ibland, både på dottern hemma och på eleverna på jobbet! Och på maken med för den delen! (Hur svårt kan det vara att ställa in disken i diskmaskinen,hitta till tvättstugan, bädda sängen eller plocka undan på köksbordet?) Ibland tror jag att han fortfarande har lite trotsålder kvar i sig...
(Innan någon yttrar sig till hans försvar så ja, jag vet att han gör mycket annat och jag älskar honom precis lika mycket ändå även om hans "-Jag gör det sen..." kommentarer gör mig galen ibland). Skönt att se om man kan få några tips på hur man slipper hamna i tjat- och gnat-fällan!
Värdefull egen-tid
Jag hoppas också att få till det så att jag och min goa vän Madde kan ses i helgen. Vi har pratat om att gå en sväng på stan och ta en fika bara hon och jag. Lite värdefull sådan där egen-tid som man behöver ibland och hon är en fantastisk lyssnare som jag känt sen vi båda gick på lekis. Det är skönt att ha en vän som hon att prata med när livet känns som om det bjuder på en del uppförsbackar för tillfället. Sånt där som kan ge lite mer energi i vardagen! Det var länge sen vi sågs nu och jag saknar henne. Vill också skicka en bamsekram till min mamma med som alltid finns där och lyssnar när det känns motigt. Är så glad att jag har dig!
4 kommentarer:
Förstår vad du menar visst älskar man dom ändå men ibland får man faktiskt gnälla på männen blir tokig på min med ibland även att jag älskar han!
Fick du några konkreta tips på vad man ska göra för att att bara behöva säga saker 1 gång som du vill dela med dig av. Tror jag blir tokig på din käre bror. Att man får tjata på sina små är ju en sak, men jag tror att pojken här hemma har kommit i 28års trots, o det är inte att leka med:)
Hihi Skönt att höra att man inte är ensam :-) Lovar att dela med mig av eventuella goda råd o tips fr föreläsningen. Ha en bra dag båda två! Kram
Hej Hamnade här av en slump och ser att även du hade änglavakt vid krocken. Jag har varit med om flera bilolyckor men där den första var den som knäckte mig mest , en omkörningsolycka med en lastbil i 100 km hastighet och där lastbilen svänger v in på en privatväg utan at tge tecken.Att vi överlevde var ett under. Jag kan sen dess bara gå eller stå, inte sitta, och ligga så jsg har fått lära mig att göra mkt från sängen. Har dessutom bröstcancer för andra gången.Har inte läst allt du skrivit utan lite här o var. Förstår om du blir trött, att vara skadad tar en massa krafter, så det är fantastiskt att du akn jobba. Var rädd om dig Kram Kristina i Umeå
Skicka en kommentar