Med huvudet ovanför vattenytan

Ja ibland är det så som det känns- som om jag kämpar och kämpar bara för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Under veckan är det väldigt intensivt att orka med jobb, matlagning, skolarbete, tvätt o.s.v och samtidigt vara en bra mamma och hustru. Det sistnämnda är väl det som jag orkar med bäst, att vara där för Hannah, eftersom det är det jag prioriterar främst men ibland har jag dåligt samvete över att jag så snart hon somnat stupar i säng själv. Efter läggningstid är ju den tiden då jag och min man kunde fått tid tillsammans- se på någon film eller bara prata om hur dagen varit. Men där tar orken slut - om inte varje kväll så i alla fall många. Det är trist att känna att orken finns till att liksom få vardagen att gå runt men samtidigt inte till så mycket annat av det som känns roligt. Tur i alla fall att man har tid på helgerna både att vila ut och hitta ork till att göra det som är roligt också.

För att underlätta lite i vardagen och slippa lägga massa tid på att handla (vi är urusla på att storhandla) har vi beställt matkasse ifrån handla24.se. Vi testade det första gången förra veckan och det fungerade bra. God mat och väldigt smidigt att få råvarorna levererade till dörren tillsammans med olika recept. Så här såg förra veckans meny ut:

Blomkålssoppa med bröd och pannkakor
Sej i stjärnanissås
Pasta Carbonara
Kinesisk gryta
Kalkonbröst med gräddsås



Samtliga rätter utom möjligtvis Blomkålssoppan gick hem hos unga fröken Larsson, den provsmakade hon en sked men det syntes på henne att det tyckte hon var bland det värsta hon testat. Vi vuxna tyckte dock den var god. Kalkonen som vi åt igår var en riktig höjdare. Kul att testa nya recept och så mycket roligare att laga mat när man vet att man har grejerna hemma och det inte gapar tomt i kylskåpet eller fattas nåt när man ska köra igång.

I måndags var jag på möte med facket. Det verkar som om man ska varsla lärare i kommunen p.g.a att gymnasiet läggs ned och det då kommer lärare till vår skola som varit anställda längre i kommunen. Om man tittar på anställningsår och inte kompetens är jag nog en av dem som ligger risigt till. Det känns förstås jobbigt och sprider en oro bland personalen då man inte får några klara besked om vad som gäller och vem det gäller.

De senaste veckorna har jag haft mer värk, inte bara i fötter och knä utan också upp i vänstra höften. Ändå så har jag inte gått med kryckorna särskilt mycket utan använder rullstolen i stor utsträckning. Börjar fundera mer och mer på om jag inte skulle välja att byta knäleden för att minska smärtan. De avråder ju från det för att de anser att jag är för ung och för att en ny knäled bara håller i 10 år och kan bytas 2 gånger. Men vem vet, forskningen går ju framåt så om tio år kanske det finns någon mycket bättre typ av knäled? Tänker också att det är nu när Hannah är liten som jag kanske har mest nytta av ett knä som fungerar? Om jag bestämmer mig för det är det bara det att man ska orka stå på sig gentemot sjukvården, orka ta två steg tillbaka och börja en ny rehabiliteringsperiod med en massa hård träning, orka rent mentalt att kämpa lite till.... Samtidigt vill jag ju att det ska bli så bra som möjligt. Tåls att fundera på!