Igår var vi på det första utvecklingssamtalet med Hannah. Eller rättare sagt jag och Bengt var för Hannah sov middag på dagis medan vi pratade med fröken. Allt var jätte bra, de tyckte liksom vi att inskolningen fungerat bra och det märks att Hannah trivs. Hon har kommit in jätte bra i rutinerna och är alltid med någonstans och leker med barnen även om hon inte hittat någon riktig bästis bland lekkompisarna på dagis ännu. Hennes humör och att hon ibland har ganska kort tålamod är inte något de märkt av ännu, mer än att hon kan bli lite "svart" i blicken ibland när det inte går som hon vill. Men det kommer väl... De tycker liksom vi att hon är en väldigt go och smidig tjej att ha att göra med. Fröken sa att hon sköter sig i alla fall mycket bra när hon är borta så det trotsiga visar väl sig mest här hemma. Det är aldrig något problem att lämna henne på dagis och det är ju skönt. En extra kram eller puss och sen vinkar hon glatt i fönstret när man går. Vissa dagar så börjar hon gråta lite när hon får syn på en när man kommer för att hämta henne. Det är som att då kommer hon på att man varit borta och att hon saknat oss. Men då håller man bara om henne en liten stund och sen är det full rulle igen.
Nu ska jag iväg och träna på Rehab. Ha en bra dag!
/Lisbeth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar