Idag när jag åkte hem ifrån stan efter mötet på Arbetsförmedlingen sken solen och när jag åkte förbi vid Bokskogen kände jag plötsligt en väldig längtan dit. Jag var ju hemma med Hannah idag eftersom hon inte var riktigt pigg men tänkte att om jag bara klär henne ordentligt kan nog lite höstluft göra henne gott. När jag kom hem hade B lagat middag som vi åt innan han skulle tillbaka till jobbet och jag och Hannah tog en tur till bokskogen. Lite olydiga var vi för vi körde upp för backen där det står motortrafikförbjuden med bilen (den hade inte varit lätt med rullstolen) och packade sedan ut den och vår medhavda fika-ryggsäck (med prinsessor på- Hannahs tillägg). Vi promenerade genom skogen bort till utsiktsplatsen dit vi ofta gick med min dagmamma Eva när vi var små. Där fikade vi i solen och tog en massa härliga höstbilder. En del av dem har Hannah tagit själv, inte dåliga för en fotograf på tre år (snart fyra). Vi såg en massa underliga svampar, vackra höstlöv och omkullvälta trädgrenar som med lite fantasi kan föreställa både det ena och andra. Ja det var en härlig stund, ett sådant där tillfälle som man sparar i hjärtat. Ofta tänker jag att man ska göra sånt där oftare, men det blir liksom inte av. Inte så lätt alltid att ta sig fram men helt klart värt mödan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar