måndag 13 september 2010

Ett trasigt knä


Dagens röntgen och besök på ortopeden visade att jag har artros, förslitning i mitt knä. Det bestämdes att jag ska göra en titthålsundersökning av knät i narkos - troligen i slutet av oktober. Efter det ska man ta ställning till vad man kan göra åt det. Det kan resultera i att man byter en del av knät eller att jag får en helt ny knäled. Det kändes förstås inte så roligt att få höra det men samtidigt skönt att få bekräftelse på att det faktiskt är något som är trasigt och som gör så ont. Jag vet att man inte kan byta knäleden mer än ett par gånger så jag är med tanke på det kanske för ung för att göra det men samtidigt känner jag att är det någon gång jag ska ha ett fungerande knä så är det ju nu när man har småbarn. Även om inte problemen skulle vara ur världen med tanke på den bestående smärtproblematik som frakturerna i vänster fot fört med sig så skulle det ju i alla fall minska smärtan om jag hade ett knä som inte gör ont.

3 kommentarer:

Linda sa...

Så kan jag också känna ibland. Även om beskedet man får inte är det allra roligaste så är det ändå lite skönt ibland att få en bekräftelse på att det inte är så konstigt att man har ont. Att det inte är något man inbillat sig.

Jag hade gjort operationen om jag varit du. Precis som du skriver så har du ju småbarn nu och då behöver man ha en kropp som fungerar så bra som möjligt!

Kram kram!!

Lisbeth sa...

Tack för din kommentar! Ja det känns skönt att få bekräftelse och känna att man blir lyssnad på även om det inte är så roliga besked. Du är fantastisk som orkar vara så positiv och ge så mycket av dig själv när du själv har det så tufft. Du finns i mina tankar!

Axel sa...

Artros har jag också.

Titthål är precis lika kul som det låter. Jag har två prickar vid högerknät.

Läkaren sa att det var artros där, men att det inte säkert blir bättre av att han skulle gå in och röra i det. Så länge det funkar hyfsat ändå, kan man vänta, sa han.

Jag gjorde titthålsoperationen tio dagar innan jag skulle gifta mig, det var ingen bra idé. Jag kunde ju inte böja knä vid altaret, bara nästan.
Fast det var inte bara jag som hade kryckor på bröllopet, pastorns fru hade (höftproblem) och organisten (hade ramlat genom en källartrappa).