Envis till tusen

För ett par månader sedan, ett par veckor innan lilla H fyllde fyra, kom den stora trotsen med posten tror jag. Hon är så envis (vet inte vem hon kan ha fått det ifrån ;-) och bara vill bestämma hur det ska vara- ibland vet hon nog inte ens vad hon vill tror jag! Om mamma hjälper henne t.ex. vill hon ha hjälp av pappa och tvärtom och hon vill bestämma de mest omöjliga saker. Detta resulterar då och då i att hon blir både arg och ledsen när hon inte får sin vilja i genom. Att få henne i säng och få henne att somna på kvällen har varit ett helt företag det sista (kanske delvis för att vi kommit ifrån rutinerna lite också nu när det är jullov). Igår var vi en snabb sväng på A6 tillsammans med min mamma för att fixa det sista inför resan. Hon skötte sig jättebra men det sista när vi nästan var klara började hon med en massa:
"-Det vill jag inte" så mycket att hon till slut inte visste vad hon ville. Då fick mamma och mormor nog och mormor tog en skrikande unge i famnen och bar henne ut till bilen. Hela vägen genom köpcentrat möttes mormor av en massa igenkännande leenden som sa "aha en trotsig fyraåring som vill ha sin vilja igenom- jag vet hur det är". Hon skrek en liten stund i bilen med men tystnade sedan och ångrade sig- det märktes även om det tog ett tag innan hon lite motvilligt sa förlåt efter att ha begrundat det hela där i baksätet. Ja det är nog inte lätt att vara liten och vilja så mycket men hur trotsig hon än är så är hon min alldeles underbart goa lilla unge!
Jag kan rekommendera boken "Trots" nedan till dig som är småbarnsförälder. Igenkänningsfaktorn är hög och man får en hel del tips hur man kan handskas med kolliderande viljor.