torsdag 27 januari 2011

Är det inte det ena så är det det andra

Idag är det dag 1 efter Qutenza-behandlingen. Den brännande och svidande smärtan i huden har givit med sig och jag har inte behövt smörja med Emla-salvan (bedövnings-salvan) eller ha kyl-kuddarna på benet och foten sedan imorse. Det känns betydligt bättre men ändå underligt. Rodnaden är så gott som borta men när jag rör vid foten eller sätter ner den i golvet sprider sig en konstig värme och brännande känsla innuti foten och benet. Det känns väldigt obehagligt. Det känns ungefär som om jag sätter ned foten på ett väldigt varmt underlag och man får känslan av att nu måste jag ta bort foten innan jag bränner mig.
Jag har konstaterat sedan tidigare att vänster foten är väldigt känslig för värme resp. kyla och enligt läkaren på Smärtenheten är det tydligen väldigt typiskt för områden där man lider av nervsmärta. Väldigt tydligt blev det t.ex. när vi badade i poolen på hotellet på semestern. När jag doppade ned vä foten i vattnet kändes det verkligen som det var en isvak jag stack ned den i men så snart jag kom i med resten av kroppen märktes ju att det faktiskt var varmare än så men jag stod ofta där och tvekade länge innan jag tog mig i. Likadant var det igår när sköterskan smorde in foten med bedövningssalva - fast den var rumstempererad kändes det som om den kom direkt från frysen och var iskall. Brrrr...

Men nu känns det alltså snarare tvärtom, så fort jag sätter ned foten känns det så varmt så att det nästan bränns... Jag undrar vad den där chilipepparn ställt till med egentligen... Läste i bipacksedeln och det var tydligen en vanlig biverkan så det går väl över.

Den senaste en och en halv veckan har jag gått runt och varit väldigt hes och kraxig på rösten. Ett tag kändes det nästan som jag skulle tappa rösten helt. Jag har inte känt mig risig annars men idag kände jag mig både snuvig, hostig och febrig så jag stannade hemma från jobbet. Ganska skönt också med tanke på benet. Jag blir nog tvungen att vara hemma imorgon med för jag har en väldig rethosta men hoppas att jag ska hinna repa mig till helgen då vi tänkt fira min födelsedag tillsammans med våra familjer.

Nähä nu tror jag att jag trots spökande nerver och eländig rethosta får försöka sova lite grann. Klockan är kvart över ett och resten av huset sover sedan längre och snarkar i kapp. God natt!

1 kommentar:

malin hejdenberg sa...

kikar in och säger hej!
//Malin Hejdenberg