Ett år äldre

Idag är min födelsedag och trots att det tar emot lite kan jag konstatera att jag inte längre är 33 utan ett helt år äldre. Vad fort tiden går! Var tar den vägen egentligen? Den 3 januari var det tre år sedan olyckan hände. Jag fattar inte det. På sätt och vis känns det länge sedan men ändå väldigt nära. Genom smärtan, rörelse-nedsättningen och inte minst rädslan gör den sig påmind dagligen. Hela livet ändrades på några sekunder.

Jag har varit och jobbat som vanligt idag och sedan var jag och tränade bassäng-träning. I eftermiddag ringde maken och sa att han ordnat barnvakt så att vi kunde tillbringa kvällen på tu man hand och gå ut och äta. Hannahs farmor och farfar kom och tog hand om henne och jag och Bengt kunde få en mysig stund för oss själva. Vi var och åt på Habo Kök & Bar, god plankstek med oxfilé och ducesspotatis, beanaisesås och pepparsås, gratinerade champinjoner och grönsaker. Tänk vad härligt att sitta ned i lugn och ro och äta utan att behöva tjata på en matvägrande liten gullunge intresserad av tusen andra saker än att äta. Inte särskilt många som går ut och äter en måndags kväll så vi var helt ensamma där, inga andra kunder hade de där just då. Vid åtta-tiden var vi hemma igen och då låg vår lilla ängel och sov i sin säng. Lite konstigt men samtidigt skönt att slippa "Jag vill inte sova-striden" för en kväll. Nu för tiden är hon värre än Alfons Åberg på att komma på saker hon måste göra innan hon kan somna, dricka vatten, hämta gosedjur (ska helst ha hela sängen full), tända den lilla lampan, kissa o.s.v. Jag ska bara....

Tack K & G för hjälpen. Jag fick dessutom en fin tulpanbukett och pengar till någon mysig aktivitet framöver utav dem. Tack så mycket!


När vi kom hem ikväll tittade vi på film men som vanligt somnade jag ifrån så kanske det är dags att sova några timmar och se fram emot nästa dag som 34-åring...