Det var länge sedan nu som jag skrev något i bloggen men nu tänkte jag ta tag i det igen. De närmaste vännerna håller nog lite koll på vad som hänt det sista genom inläggen på FB men det är ju lite roligare att skriva lite länge inlägg när och få med lite mer bilder. Samtidigt är det roligt (och nyttigt) för mig själv att kunna gå tillbaka i tiden (bloggen) och läsa om hur det var för en månad sen, ett år, förra vintern osv. Man glömmer ju så fort! Senaste blogginlägget var i februari så trots att det inte är så lätt gör jag ett försök att sammanfatta lite vad som hänt sedan dess: FEBRUARI Renovering- sedan vi flyttade in i nya huset har mycket tid och energi lagts på renovering. Bengt slipade och lackade bl.a golvet i vardagsrummet, det blev som nytt och jättefint men det var mycket slit. En kväll resulterade det i att vi fick sova i soffan hela familjen då lacken inte torkade så snabbt som sades och man måste passera i genom vardagsrummet för att komma till sovrummen. Spännande och roligt tyckte barnet som gärna gör om det igen, föräldrarna var inte lika övertygade... Hannah har den här vintern lärt sig åka skridskor för första gången. Här är lite bilder från en trevlig skridskoutflykt med kusinerna Lii och Meija.

Denna vackra bukett tulpaner från min kollega Annika gav löften om att det kommer en vår...

och våren kom. Här en bild från när jag satt och väntade på Bengt och Hannah utanför barngymnastiken som Hannah gått på på tisdagkvällar. En höjdpunkt under veckan har varit att sitta där och titta på vår lilla skatt när hon klättrat, hoppat, sprungit osv. Till en början var hon väldigt blyg och försiktig och mamma eller pappa var tvungen att följa med henne runt hinderbanan hela tiden men nu har hon vuxit i sin tilltro till sin egen förmåga och fixar det jättebra på egen hand. Hon var så stolt när fröken bad henne visa de andra barnen hur man skulle göra!

I slutet av februari började jag jobba igen efter månader av smärtsam träning och rehabilitering efter knäledsbytet. Det kändes roligt och gott att vara tillbaka! MARS I mars blev det (som väntat) ett bakslag vädermässigt då det kom snö igen!Den 12 mars hade dock de här tittat upp som ändå gav nytt hopp om vår. Det var spännande att se vad som tittade upp i rabatterna kring det nya huset.

APRIL Påsken tillbringades vi i Kalmar tillsammans med mamma, min yngste bror och hans kompis. Så här söt påskkärring var med på påskäggsjakt på Kalmar slott.

I april var det också avslutning på Kulturskolan och Musiklekisgruppen som Hannah går i hade uppvisning av sin musikal med djungeltema. Så söta och duktiga små djur som sjöng så fint! I slutet av april rev vi det gamla köket och med hjälp av min bror Peter och vår vän Pontus byggde Bengt upp det nya. Mycket jobb men vi blev supernöjda! Tack Peter och Pontus för all hjälp!Den här blommiga tapeten blev jag förälskad i och den valde vi till väggen i köket.

Medan de byggde kök hemma flydde jag och Hannah fältet för att åka på kalas i Missionshuset för goaste Meija som fyllt 3 år! På kalaset, den 28 april, upptäckte Hannah sin första lösa tand! Så stor vår tjej blivit!

I slutet av april togs den här bilden då jag, mamma och Hannah var på söndagsutflykt till Hjo. Blåsigt men soligt och vårens första glass?

MAJ Hannah har länge önskat sig en studsmatta och sparat pengar till en. Vi åkte in till stan för att beställa en eftersom det stod på företagets hemsida att de beställdes i butik och levererades hem. Döm om min förvåning och Hannahs stora lycka när det visade sig att de hade grejerna hemma och vi kunde få med dem direkt! Själva studsmattan köpte vi på loppis så den behövde bara kompletteras med skyddsnät, kantskydd och stege. Efter att Bengt monterat den studsade hon oavbrutet och gör så än! Hon fick den på en lördag och gick runt hela dagen och sa "jag kan inte sluta tänka på min studsmatta". På söndag morgonen när hon vaknat tittade hon glatt ut genom fönstret och konstaterade "JA - den står kvar!! Jag trodde nästan att jag drömt att jag fått en studsmatta" :-) I början av maj klarade jag också av mitt första föräldramöte i skolan! Jag sådana har jag ju hållt i många men inte varit på i egenskap av förälder. Vår lilla tjej har blivit så stor att hon till hösten ska börja förskoleklass! I mitten av maj upptäckte vi det här:

Vissa tappar tänder, andra skaffar en extra uppsättning innanför de gamla ;-) undrar just vad tandläkaren säger om det? Dubbelt så mycket tandborstning? Kristihimmelfärdshelgen åkte vi till Kalmar. Det blev en del shopping och besök på en 4hgård. Solen värmde och vi hade picknick under ett blommande körsbärsträd!

Vi planterade jordgubbsplantor i nya trädgårdslandet. Dessa plantor sägs ge bär hela sommaren. Låter ju nästan för bra för att vara sant! 25 maj- Hannah sitter uppflugen i äppelträdet och det är underbart härligt ute! Svårt bara att få små barn i säng när det är dags att lägga sig...

I slutet av maj var vi på Kvartersfest med våra nya grannar. En trevlig tillställning som sedan avslutades med att vi såg rösträkningen på Eurovision där Loreen kammade hem segern. Hannah lyckades dock inte hålla sig vaken så länge!

I maj kom reportaget om mig, mamma och Hannah med i tidningen.

Den 28 maj var vi och tittade när Daniel och Johanna skulle gå på Daniels studentbal på Stora hotellet i Jönköping. Så fina var de!

JUNI Hannah tappar sin första tand 9 juni 2012! Hon tyckte att det gjorde ont i tanden och när Bengt petade på den trillade den ut. Med spänd förväntan la hon den i ett glas med vatten över natten och på morgonen efter hade tandfeen varit där och lämnat en guldtia.

Den 10 juni var det Marknadsdag i Habo och Kulturskolan hade sitt sedvanliga sambatåg. Musiklekis uppträdde sedan på scenen och sjöng sånger ur sin musikal.

Den 14 juni gick Hannah sin sista dag på dagis! Spännande förstås med att börja skolan men lite vemodigt också då vi trists mycket bra på Laggets förskola. Den här bilden tog jag när Hannah började på dagis hösten -09.

Den 15 juni tog Daniel studenten. Firade inte bara att han slutat skolan utan också att han fått jobb! Den 20 juni hade Hannah tid hos tandläkaren för att dra ut tre tänder. Mamma var nog mer nervös än lillan men det gick jättebra! Hon skötte sig så fint! Under 3-4 dagar i slutet av juni målar vi om huset. Den gröna färgen som vi inte riktigt var vän med byts mot en mörkare gråfärg och huset blir grått med vita knutar. Tack Christoffer och Johan för hjälpen med målningen! Den 21 juni går jag på sommarlov och då Bengt är pappaledig under sommaren ser vi fram emot 7 härliga, lediga veckor tillsammans! Dagen efter bjuder vi in vännerna till midsommarfest hemma hos oss. Jag och Hannah bakar kakor och tårta till drop-in fikat och på kvällen blir det grillning. Vädret höll sig i schack på förmiddagen och eftermiddagen men på kvällen öste det ned. Tur att vi nu har ett inglasat uterum att sitta i. Tog också i år en traditionsenlig midsommarbild på vår lilla tjej:

Vi gör lite kortare dagsutflykter till Stadsparken i Jönköping och till Djur- och lekparken på Mösseberg i Falköping.

JULI I början av juli åker vi en vecka till sommarstugan på Askerön och njuter utav vågskvalp, krabbfiske och sol.

Jag går fotakurs hos Mia och lär mig lite mer om fotografering. Min bror Thomas, jag och Bengt åker med tjejerna till Mösseberg. Vädret är så där och när vi kommer dit bestämmer det sig förstås för att börja regna. Svensk sommar!

Den 21 juli skaffar vi hundvakt och åker till Göteborg för ett besök på Liseberg- Hannahs första besök där (som hon kommer ihåg i alla fall). Bengt och Hannah åkte massor och hon var så nöjd! Själv åkte jag sagoslottet, Kållorado och drakbåtarna med Hannah. Efter en mycket lyckad dag med gott väder lånade vi Anna-Märtas lägenhet över natten för att sova där och sedan bege oss till Askerön för att fira hennes 95-årsdag.

Oj det blev ett långt inlägg även om jag bara plockat ut lite av det som hänt under de här månaderna. Får helt enkelt bli bättre på att uppdatera oftare. Hoppas Du också har en skön sommar!

Mysig helg med familjen

Helgen går fort och nu är det redan söndag kväll. För mina kära kollegor och elever väntar nu ett efterlängtat sportlov men själv ska jag köra hårt den här veckan också och fortsätta träna på Rehab medicin. Ev. är det sista veckan innan jag skrivs ut därifrån och börjar jobba nästa vecka. Har saknat jobbet så det ser jag framemot även om det blir tufft att få tid till och träning på samma sätt.

Helgen har varit en riktigt mysig sådan. På lördagen åt vi mat på stan och gick sedan på bio på eftermiddagen och såg Mästerkatten i 3D. Hannah var riktigt nöjd. Extra kul var det förstås att ha 3D glasögon- "de kommer emot mig" skrattade hon när filmen började.

Idag har vi varit och fikat hos Mia och hennes familj. Det var länge sedan vi träffades så det var väldigt mysigt. Mia hade bakat så här fina muffins (med lite hjälp från Lasse). Mumsigt!

Lillan sover nu gott så nu blir det mat och lite mys i TV-soffan tillsammans med mannen i mitt liv. Ha en trevlig kväll!

På väg hem

Uttrappningen av blockaden i benet har gått bra och igår kväll togs den bort. Istället får jag nu smärtlindring i tablettform. Jag ska få åka hem idag och det känns underbart! Hem till mina älsklingar och vilddjuren Thea och Max! Bengt och Hannah var och hälsade på här igår. Hannah var riktigt sprallig och blev bortskämd av den underbara personalen här på Ortopedavdelningen som bjöd henne både på efterrätt och glass.

Hannah var dock ledsen när de skulle åka hem och jag var tvungen att stanna kvar så hon är nog väldigt nöjd med att min sjukhusvistelse nu är slut. Det är få gånger jag kännt mig så här pass pigg när jag fått lämna sjukhuset och åka hem så det känns härligt! Solen skiner ute idag men efter kommentarerna på Facebook och det som står i tidningen är det riktigt kallt. Minus 20 på sina håll! Riktigt vinterväder!

Hårdträning & saknad

Hårdträning är det bestämt nu som gäller. Redan igår kväll, så snart jag kommit upp från uppvaket, var sjukgymnasten här och instruerade mig. Träna att böja och sträcka och töja i knät varje timma. Ingen vila här inte. Jag körde hårt igår och har gjort så idag med och det märks faktiskt redan resultat. Det är inte tvärstopp längre utan går att böja knät lite mer. Det har varit jobbigt tidigare att jag t.ex. inte kunnat sitta med foten på fotstödet när jag använt rullstolen eftersom jag inte kunnat böja tillräckligt men det funkar faktiskt nu.

I eftermiddag har Bengt, Hannah, mamma och min lillebror Daniel varit och hälsat på. Det var mysigt. Jobbigt bara att Hannah blev så ledsen när de skulle gå. Hon ville inte gå och snyftade "-Jag vill att vi ska vara tillsammans mamma". Det känns hemskt att behöva tala om att jag inte kan följa med. Det gör ont i hjärtat. Saknar henne så och vill inget hellre än att vara hos henne.

Länge sedan...

Ja nu var det länge sedan jag skrev något på bloggen. Senast var strax efter jag kommit hem från sjukhuset efter att jag fått en ny knäled och nu är jag där igen, på sjukhuset alltså. Trots intensivträning på Medicinska Rehab under två månaders tid har jag inte lyckats få upp rörligheten i mitt knä så igår gjordes en mobilisering i narkos för att få ordning på detta. Man pressar helt enkelt på och "bryter" upp motståndet i form av ärrvävnad och sammanväxningar så att det ska gå lättare att böja på benet. Jag hade väldigt ont när jag vaknade upp ur narkosen så då beslöt läkaren att man skulle sätta en nervblockad i benet för att minska smärtan. I den får jag nu påfyllning var fjärde timme. Detta gör att jag nu har mycket mindre ont. Jag ligger i hårdträning för att få upp rörligheten till 110 grader. Varje timma ska jag träna genom att sitta på en boll och pressa framåt för att töja i knät och jobba med ett rep i sängen för att böja och sträcka benet. Jag märker redan att det blivit bättre, det är inte längre stopp vid 80-85 grader utan jag kommer längre. Det känns gott och gör det lättare att uthärda smärtan. Troligtvis blir jag kvar på sjukhuset över helgen och ska sedan fortsätta träningen på Rehab på måndag.



Det värsta med att vara på sjukhus är att vara borta hemifrån. Jag saknar mina älsklingar där hemma. Den här bilden togs i förra veckan när Hannah för första gången testade på att åka skridskor. Jag hejade på medans Bengt hjälpte henne på isen (även han lite ovan till en början). Jag var rädd att hon skulle ge upp när hon upptäckte hur svårt det var men hon tyckte det var jätteroligt och kämpade på- vår lilla skridskoprinsessa!!



Bakom vårt hus finns en grusplan som man nu spolat och gjort om till skridskoplan så det är ju smidigt när det finns på så nära håll. Bengt har köpt sig ett par skridskor och klubba och puck till honom och Hannah. De har också varit och åkt skridskor borta på idrottsplatsen vid Slätten. Roligt med någon aktivitet ute även när det är snö och kallt.

Nä nu var det dags att träna igen. Skriver kanske lite mer senare för att fördriva tiden på sjukhuset mellan träningspassen.Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Hemma igen

I tisdags fick jag äntligen komma hem från sjukhuset. Det känns jättehärligt även om man snart upptäcker att man inte riktigt är så pigg som det känns när man ligger i sjukhussängen. När man kommer hem är det plötsligt mycket mer man både ska och vill orka. Operationssåret hade inte läkt i tisdags, två veckor efter operationen, så för säkerhetsskull togs prover innan jag lämnade sjukhuset för att se att det inte blivit infekterat och proverna skickades på odling. Svaret kom idag och det visar sig att det är infekterat. Inte roligt. Jag står redan på antibiotika men kanske måste det nu till en annan sort. På måndag ska agrafferna (en slags häftklammrar som man använder istället för att sy såret) tas och då ska också läkaren kolla på såret. Jag tycker att jag har haft mer ont och varit mer stel de senaste dagarna.

Härligt är det i alla fall att vara hemma hos familjen och vovvarna igen. Helgen innan jag åkte in till sjukhuset hade vi ju piratkalas för lilla piratprinsessan som fyllde 5. Lite fler bilder kommer här:


Piratmormor & gastarna Martin & Daniel


Lilla piratkusinen skräms. Buuu!


Mamma Pirat och kapten Hannah


Födelsedagsbarnets specialbeställda tårta!


Helnöjd liten tjej!


Se upp för Lii Pirat


Här kommer pirat-mormor fullastad med paket

Hannah pratar så om sitt kalas och det blev riktigt lyckat med pirater i massor, skattjakt, guldpengar och massa bus, precis som det ska vara.

Ingen permission

Jag hade hoppats att jag skulle fått åka hem i fredags men läkaren kom in på förmiddagen till mig på salen och sa att hon inte tyckte det var riktigt läge att skicka hem mig. Dagen innan hade läkaren sagt att jag kanske kunde åka hem fredag em så det blev ju en besvikelse men samtidigt känner jag att jag nog inte mår tillräckligt bra för att åka hem så det blev bestämt att jag stannar över helgen men att jag kanske kunde åka hem på permission över dagen. Tanken var att jag skulle åkt hem som idag men de senaste dagarna har jag mått illa (antagligen av alla mediciner) och då dagen idag började med att jag kräktes innan jag ens hunnit få i mig frukosten så fick vi ställa i de planerna. Hade hoppats på att kunna åka hem och tända det första adventsljuset, äta saffransbullar och pepparkakor på hemmaplan men istället fick det bli så att Hannah och Bengt kom till sjukhuset och hälsade på istället. När de skulle åka kramade jag om Hannah och sa "-Åh, jag vill inte stanna här utan åka hem med er istället". Då tittade Hannah på mig och sa : "-Men du förstår du måste ju stanna här tills du blivit bra lilla mamma". Hon är så klok mitt lilla hjärta!

Många besökare & fortsatt sjukhusvistelse

När jag kikade in på bloggen idag (nu var det några dagar sedan) stod det att min blogg haft totalt 18.000 besökare! Otroligt. Vilka ni är kära läsare förutom några som jag vet om bland min närmaste familj och vänner vet jag inte men ge er gärna tillkänna genom en kommentar här i bloggen om ni har lust.

Jag ligger fortfarande inne på sjukhuset. Hade hoppats att få komma hem efter den normala 3 -dagars vistelsen på sjukhuset efter operation men den har alltså blivit längre. En läkare som gick ronden idag förklarade att varken han eller hans kollega (min operatör) opererat någon så ung tidigare och satt dit en helt ny knäled och att man därför är mån om att hålla kvar mig på sjukhuset tills jag fått upp rörligheten i knät så att det inte stelnar till. Jag har haft mycket ont de senaste dagarna, varit dåsig i huvudet av alla mediciner och mått illa till och från. Nu känns det ändå som träningen börjat gå framåt även om det fortfarande smärtar mycket att röra i knät och stå på benet. Blödningen i benet stannade ju av men det är fortfarande väldigt svullet och stramt när det ska böjas. Illamåendet har gjort att jag haft svårt att äta och dricka tillräckligt och då blir man ju inte heller så pigg. Jag är väldigt trött och matt men nu kommer nattsköterskan med kvällsmedicinen och sedan hoppas jag på en god nattssömn (till skillnad från de senaste) och sedan nya friska tag imorgon så att jag får komma hem till min kära familj. En godnattssömn önskar jag dig med!

Ond knäled

Tredje dagen idag efter knäledsbytet. Ligger på Ortopedavdelningen på Ryhov och längtar hem. Operationen genomfördes enligt planerna i onsdags morse men jag lades in redan i tisdags kväll. Detta för att det skulle tas prover, duschas flera gånger med s.k Hibiscrub och för att jag skulle kunna rullas ned till operation redan 08.20 på onsdags morgonen. Jag var ganska nervös då jag vid inskrivningssamtalet låtit narkosläkaren övertyga mig om att göra operationen under ryggbedövning istället för narkos. Detta till trots gick jag med på ryggbedövning och lyckligtvis behövdes bara ett stick (som inte gjorde så fruktansvärt ont som sist) och jag bad om mycket lugnande så jag minns knappt något av själva operationen. Skönt tycker jag då det var det (förutom sticket) jag oroades mest av - att jag skulle höra när de sågade och hamrade-men det slapp jag. Puh!

Själva operationen gick bra men efter operationen blödde det mycket från såret. Jag fick därför vara kvar på uppvakningsavdelningen ända till kl 23 på kvällen innan jag skjutsades upp till avdelningen igen. Operationssköterskorna fick lägga om såret på nytt ett par gånger och lägga extra tryck för att få stopp på blödningen. Benet har svullnat mycket och p.g.a blödningen kunde jag inte få smärtlindring via blockaden i knät som var planerat. Det har gjort att smärtlindringen inte fungerat ordentligt utan jag har haft mycket ont. Sprutor och vid behovsmediciner till trots så har det inte gått få bukt med smärtan. Min förhoppning var att kunna få åka hem som idag- fredag men så blev det inte utan jag får stanna kvar och imorgon ska läkaren öka dosen på smärtlindringen så att det förhoppningsvis vänder. Trist bara att ligga här och ha ont och vänta till imorgon innan nåt kan göras!

Betydligt roligare är det att Daniel fyller 18 år idag och har fått sitt körkort. GRATTIS lillbrorsan & kör försiktigt!

Huset fullt av pirater

I helgen har det varit kalas i dagarna två för vår lilla tjej som fyllde 5 år igår. Hon bjöd in till piratkalas! Igår var det kalas för familj & släkt och idag ordnades barnkalas. Allt kalasande samma helg eftersom jag ska in och opereras i veckan och läggs in på sjukhuset på tisdag. Det hela var lyckat och det var en mycket nöjd liten pirattjej som kröp till sängs ikväll. Tack alla som förgyllde hennes stora dag genom att komma utklädda till pirater och uppvaktade henne på med en massa fina presenter. Ett stort TACK från världens sötaste pirat-tjej!

Saknad & Allhelgona

Idag är det Allhelgona och vi ska strax ge oss iväg till kyrkogården för att tända ljus på gravarna. Jag och mamma brukar åka runt tillsammans till kyrkogården i Huskvarna där mormor och morfar ligger begravda, till Slottskyrkogården, Östra kyrkogården och till kyrkogården i Fiskebäck. Jag tycker det är en vacker högtid men samtidigt sorglig när alla ljusen brinner och påminner oss om hur mycket saknad som finns. En dikt som påminner mig om min älskade pappa som lämnade jordelivet för 3,5 år sedan och som jag saknar oerhört mycket.

In Our Hearts

We thought of you with love today
But that is nothing new
We thought about you yesterday
And days before that too
We think of you in silence
We often speak your name
Now all we have are memories
And your picture in a frame
Your memory is our keepsake
With which we’ll never part
God has you in his keeping
We have you in our hearts

Bland flyttkartonger, färg och tapetrullar

Bland flyttkartonger, färg och tapetrulla ja där sitter jag och orkar inte ta mig för särskilt mycket. Sedan två veckor tillbaka har jag haft en kraftig luftvägsinfektion och förkylning som yttrat sig som feber, slemhosta, ont i öron, hals och bi-hålor samt allmän orkeslöshet. För att inte äventyra operationen som nu är satt till den 16 nov står jag sedan några dagar tillbaka på pencillin och peppar peppar har det nog blivit lite bättre ändå. Jag var och lämnade blodprov i tisdags men någon dag senare ringde de från ortopeden och ville att jag skulle ta nya prover innan operation då värdena inte var ok eftersom sänkan var förhöjd. Jag måste helt enkelt bli av med infektionen för att inte operationen ska skjutas upp.Håll tummarna att pencillinet jagar bort den.

Veckorna trillar på och operationsdatumet närmar sig. Vi har bott ett par veckor i det nya huset men fortfarande står det mesta i flyttkartonger eftersom mannen håller på att tapetsera om och fixa. Lillans rum och vårt sovrum är nu så gott som klart liksom TV-rummet. Det blir stor skillnad och fint tycker jag.

Själv har jag inte kunnat göra så mycket men vi har haft god hjälp både med flytt och renovering. Tack allesammans! Förutom infektionen har jag mycket mer ont än tidigare i vä knät. Jag sover dåligt och har svårt att stödja alls på det benet vilket gör att jag snebelastar när jag hoppar med kryckorna och får mer ont också i höger ben. Även om en ny operation är jobbigt på många sätt ser jag ändå framemot att få det avklarat och förhoppningsvis bli lite mer rörlig och mindre smärtpåverkad.

Något annat som jag verkligen ser framemot är lillans födelsedag. Den 12 nov fyller vår lilla skatt 5 år! Ofattbart- vad fort tiden går. Dags att ta med henne till fotografen för att hon ska hamna i tidningen på sin stora dag. Hon pratar mycket om att hon ska fylla år och har stora planer för sitt kalas. Tänk vilken tur att operationen blir veckan efter hennes födelsedag så att mamma kan vara med. Det känns gott!

Ett nytt hem

Idag har vi skrivit på pappren för att sälja vårt hus. Det känns skönt att det blev sålt och att ordnade sig relativt snabbt (på en månad ungefär) eftersom det är väldigt trögt på bostadsmarknaden just nu. Men samtidigt känns det lite vemodigt. Vi byggde det här huset för åtta år sedan för att det var här vi ville bo. Det är ett fantastiskt hus på många sätt och ett jättetrevligt område så hade det inte varit för olyckan hade vi nog inte börjat se oss om efter något annat.

Fyra år har det snart gått sedan den där ödesdigra dagen då allt vändes upp och ned. Vårt liv blev en kamp att hitta tillbaka till en normal vardag och saker man knappt tänkt på innan som trappor och trösklar i huset, grusgångar och en väldigt sluttande tomt med stor trädgård ställde till problem. Eftersom huset var så nytt var det ju ändå ganska välanpassat för att kunna ta sig runt i rullstol inomhus sittandes med två gipsade ben rakt ut men under lång tid bodde vi egentligen bara på bottenvåningen. Trappan till övervåningen var till en början omöjlig och sedan tuff för mig att ta mig upp för. Den senaste tiden har jag fixat trappan men det har ändå varit så pass jobbigt att gå i den att jag dragit mig för det, smärtan har satt stopp. Att nu istället ha ett enplanshus där jag kan ta mig fram obegränsat med kryckor eller rullstol i hela huset känns som en stor frihet.

Det nya huset är 15 år äldre än vårt så det finns lite man skulle vilja göra. Lite målning och tapetsering fixar vi innan vi flyttar in, resten får vi ta efter hand. Det enda hindret i det nya huset är två trappsteg, nivåskillnaden mellan groventré och tvättstuga men det ska vi lösa med någon form av ramper. Trösklarna är bara låga metallister som är smidiga att ta sig över och utanför huset ligger plattor istället för grus. Tomten är mindre och till skillnad från denna helt plan. Det har varit en process de senaste åren att acceptera läget och komma fram till att ett annat boende skulle vara mer optimalt och underlätta för oss i vardagen men nu känns det helt rätt och bra. Det var satt ett snabbt tillträde då de nuvarande ägarna redan hittat ett annat boende så redan nästa helg går flyttlasset till vår nya adress. Bilder kommer senare.

Ny knäled

Idag har jag varit på ortopeden för att diskutera ev. byte av knäled. Jag var där i juni och träffade läkaren som då uttryckte en stor tveksamhet inför att sätta in en knäprotes med tanke på min unga ålder. Han ville då att jag skulle träna lite extra under tre månaders tid och sen komma på ett återbesök för att vi då skulle ta ställning på nytt.

Träningen har inte gått något vidare då smärtan tilltagit. I torsdags fick jag åka in akut till sjukhuset då knät liksom låst sig och jag hade fruktansvärt ont. Jag fick en gipsskena och fick sedan åka iväg till röntgen. Man hittade inga lösa benfragment som kunde orsaka låsningen som gjorde att jag varken kunde böja eller sträcka ut benet ordentligt p.g.a smärta. Jag fick en lokalbedövning i leden och en ortos som skulle hålla benet i ett sådant läge att det gjrde mindre ont. Läkaren var inne på att jag skulle bli inlagd men försedd med extra starka smärtstillande valde jag att istället åka hem. Den senaste veckan har smärtan i knät varit värre än tidigare och jag har varit trött utav medicinerna.

Idag fick jag en ny injektion i leden och efter en lång diskussion blev det bestämt att jag ska genomgå ett knäledsbyte någon gång under hösten. Jag står på väntelistan för en knäplastik och det kan bli om 1-3 månader. Det känns jobbigt att behöva ta sig i genom ytterligare en operation och tuff rehabiliteringsperiod men samtidigt skönt att det händer något. Just nu är det riktigt jobbigt och på sikt kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre.

Ett nytt kapitel

Mycket har hänt i mitt liv de senaste månaderna. Mycket som fått mig att inse ännu mer vad som är verkligt viktigt i livet.

Vem vet egentligen hur det är att leva Ditt liv utom just du själv? Jag har valt att lyssna till mitt hjärta och följa den väg som känns rätt för mig och min familj. Jag har under resans gång fått erfara vilka som är mina riktiga vänner och vilka som vänt mig ryggen när jag stått där gråtande och behövt stöd. Jag är oerhört tacksam för min familj och de vänner som alltid finns där och stöttar mig oavsett vilka beslut jag fattar och kan glädjas med mig när de ser att jag är glad och lycklig. Det största i livet är att älska, glömma och förlåta.

Eller som en vän postade på sin statusrad på Facebook för ett tag sedan:

Använd inte dagen på att se tillbaka,
Du ska ändå inte den vägen.
Lev med de beslut du tar,
även om andra inte accepterar det.
Livet är som en bok, du kan ändå inte ändra de ting som redan står skrivet,
- men du kan starta ett nytt kapitel...

Jag hoppas & tror att detta är början på ett nytt kapitel...

Inget fortsatt bloggande

Jag har bestämt mig för att lägga bloggandet på is ett tag. Kanske tar jag upp det framöver, kanske inte. Ha en trevlig sommar och sköt om Dig!