Hemma igen

I tisdags fick jag äntligen komma hem från sjukhuset. Det känns jättehärligt även om man snart upptäcker att man inte riktigt är så pigg som det känns när man ligger i sjukhussängen. När man kommer hem är det plötsligt mycket mer man både ska och vill orka. Operationssåret hade inte läkt i tisdags, två veckor efter operationen, så för säkerhetsskull togs prover innan jag lämnade sjukhuset för att se att det inte blivit infekterat och proverna skickades på odling. Svaret kom idag och det visar sig att det är infekterat. Inte roligt. Jag står redan på antibiotika men kanske måste det nu till en annan sort. På måndag ska agrafferna (en slags häftklammrar som man använder istället för att sy såret) tas och då ska också läkaren kolla på såret. Jag tycker att jag har haft mer ont och varit mer stel de senaste dagarna.

Härligt är det i alla fall att vara hemma hos familjen och vovvarna igen. Helgen innan jag åkte in till sjukhuset hade vi ju piratkalas för lilla piratprinsessan som fyllde 5. Lite fler bilder kommer här:


Piratmormor & gastarna Martin & Daniel


Lilla piratkusinen skräms. Buuu!


Mamma Pirat och kapten Hannah


Födelsedagsbarnets specialbeställda tårta!


Helnöjd liten tjej!


Se upp för Lii Pirat


Här kommer pirat-mormor fullastad med paket

Hannah pratar så om sitt kalas och det blev riktigt lyckat med pirater i massor, skattjakt, guldpengar och massa bus, precis som det ska vara.

Ingen permission

Jag hade hoppats att jag skulle fått åka hem i fredags men läkaren kom in på förmiddagen till mig på salen och sa att hon inte tyckte det var riktigt läge att skicka hem mig. Dagen innan hade läkaren sagt att jag kanske kunde åka hem fredag em så det blev ju en besvikelse men samtidigt känner jag att jag nog inte mår tillräckligt bra för att åka hem så det blev bestämt att jag stannar över helgen men att jag kanske kunde åka hem på permission över dagen. Tanken var att jag skulle åkt hem som idag men de senaste dagarna har jag mått illa (antagligen av alla mediciner) och då dagen idag började med att jag kräktes innan jag ens hunnit få i mig frukosten så fick vi ställa i de planerna. Hade hoppats på att kunna åka hem och tända det första adventsljuset, äta saffransbullar och pepparkakor på hemmaplan men istället fick det bli så att Hannah och Bengt kom till sjukhuset och hälsade på istället. När de skulle åka kramade jag om Hannah och sa "-Åh, jag vill inte stanna här utan åka hem med er istället". Då tittade Hannah på mig och sa : "-Men du förstår du måste ju stanna här tills du blivit bra lilla mamma". Hon är så klok mitt lilla hjärta!

Många besökare & fortsatt sjukhusvistelse

När jag kikade in på bloggen idag (nu var det några dagar sedan) stod det att min blogg haft totalt 18.000 besökare! Otroligt. Vilka ni är kära läsare förutom några som jag vet om bland min närmaste familj och vänner vet jag inte men ge er gärna tillkänna genom en kommentar här i bloggen om ni har lust.

Jag ligger fortfarande inne på sjukhuset. Hade hoppats att få komma hem efter den normala 3 -dagars vistelsen på sjukhuset efter operation men den har alltså blivit längre. En läkare som gick ronden idag förklarade att varken han eller hans kollega (min operatör) opererat någon så ung tidigare och satt dit en helt ny knäled och att man därför är mån om att hålla kvar mig på sjukhuset tills jag fått upp rörligheten i knät så att det inte stelnar till. Jag har haft mycket ont de senaste dagarna, varit dåsig i huvudet av alla mediciner och mått illa till och från. Nu känns det ändå som träningen börjat gå framåt även om det fortfarande smärtar mycket att röra i knät och stå på benet. Blödningen i benet stannade ju av men det är fortfarande väldigt svullet och stramt när det ska böjas. Illamåendet har gjort att jag haft svårt att äta och dricka tillräckligt och då blir man ju inte heller så pigg. Jag är väldigt trött och matt men nu kommer nattsköterskan med kvällsmedicinen och sedan hoppas jag på en god nattssömn (till skillnad från de senaste) och sedan nya friska tag imorgon så att jag får komma hem till min kära familj. En godnattssömn önskar jag dig med!

Ond knäled

Tredje dagen idag efter knäledsbytet. Ligger på Ortopedavdelningen på Ryhov och längtar hem. Operationen genomfördes enligt planerna i onsdags morse men jag lades in redan i tisdags kväll. Detta för att det skulle tas prover, duschas flera gånger med s.k Hibiscrub och för att jag skulle kunna rullas ned till operation redan 08.20 på onsdags morgonen. Jag var ganska nervös då jag vid inskrivningssamtalet låtit narkosläkaren övertyga mig om att göra operationen under ryggbedövning istället för narkos. Detta till trots gick jag med på ryggbedövning och lyckligtvis behövdes bara ett stick (som inte gjorde så fruktansvärt ont som sist) och jag bad om mycket lugnande så jag minns knappt något av själva operationen. Skönt tycker jag då det var det (förutom sticket) jag oroades mest av - att jag skulle höra när de sågade och hamrade-men det slapp jag. Puh!

Själva operationen gick bra men efter operationen blödde det mycket från såret. Jag fick därför vara kvar på uppvakningsavdelningen ända till kl 23 på kvällen innan jag skjutsades upp till avdelningen igen. Operationssköterskorna fick lägga om såret på nytt ett par gånger och lägga extra tryck för att få stopp på blödningen. Benet har svullnat mycket och p.g.a blödningen kunde jag inte få smärtlindring via blockaden i knät som var planerat. Det har gjort att smärtlindringen inte fungerat ordentligt utan jag har haft mycket ont. Sprutor och vid behovsmediciner till trots så har det inte gått få bukt med smärtan. Min förhoppning var att kunna få åka hem som idag- fredag men så blev det inte utan jag får stanna kvar och imorgon ska läkaren öka dosen på smärtlindringen så att det förhoppningsvis vänder. Trist bara att ligga här och ha ont och vänta till imorgon innan nåt kan göras!

Betydligt roligare är det att Daniel fyller 18 år idag och har fått sitt körkort. GRATTIS lillbrorsan & kör försiktigt!

Huset fullt av pirater

I helgen har det varit kalas i dagarna två för vår lilla tjej som fyllde 5 år igår. Hon bjöd in till piratkalas! Igår var det kalas för familj & släkt och idag ordnades barnkalas. Allt kalasande samma helg eftersom jag ska in och opereras i veckan och läggs in på sjukhuset på tisdag. Det hela var lyckat och det var en mycket nöjd liten pirattjej som kröp till sängs ikväll. Tack alla som förgyllde hennes stora dag genom att komma utklädda till pirater och uppvaktade henne på med en massa fina presenter. Ett stort TACK från världens sötaste pirat-tjej!

Saknad & Allhelgona

Idag är det Allhelgona och vi ska strax ge oss iväg till kyrkogården för att tända ljus på gravarna. Jag och mamma brukar åka runt tillsammans till kyrkogården i Huskvarna där mormor och morfar ligger begravda, till Slottskyrkogården, Östra kyrkogården och till kyrkogården i Fiskebäck. Jag tycker det är en vacker högtid men samtidigt sorglig när alla ljusen brinner och påminner oss om hur mycket saknad som finns. En dikt som påminner mig om min älskade pappa som lämnade jordelivet för 3,5 år sedan och som jag saknar oerhört mycket.

In Our Hearts

We thought of you with love today
But that is nothing new
We thought about you yesterday
And days before that too
We think of you in silence
We often speak your name
Now all we have are memories
And your picture in a frame
Your memory is our keepsake
With which we’ll never part
God has you in his keeping
We have you in our hearts

Bland flyttkartonger, färg och tapetrullar

Bland flyttkartonger, färg och tapetrulla ja där sitter jag och orkar inte ta mig för särskilt mycket. Sedan två veckor tillbaka har jag haft en kraftig luftvägsinfektion och förkylning som yttrat sig som feber, slemhosta, ont i öron, hals och bi-hålor samt allmän orkeslöshet. För att inte äventyra operationen som nu är satt till den 16 nov står jag sedan några dagar tillbaka på pencillin och peppar peppar har det nog blivit lite bättre ändå. Jag var och lämnade blodprov i tisdags men någon dag senare ringde de från ortopeden och ville att jag skulle ta nya prover innan operation då värdena inte var ok eftersom sänkan var förhöjd. Jag måste helt enkelt bli av med infektionen för att inte operationen ska skjutas upp.Håll tummarna att pencillinet jagar bort den.

Veckorna trillar på och operationsdatumet närmar sig. Vi har bott ett par veckor i det nya huset men fortfarande står det mesta i flyttkartonger eftersom mannen håller på att tapetsera om och fixa. Lillans rum och vårt sovrum är nu så gott som klart liksom TV-rummet. Det blir stor skillnad och fint tycker jag.

Själv har jag inte kunnat göra så mycket men vi har haft god hjälp både med flytt och renovering. Tack allesammans! Förutom infektionen har jag mycket mer ont än tidigare i vä knät. Jag sover dåligt och har svårt att stödja alls på det benet vilket gör att jag snebelastar när jag hoppar med kryckorna och får mer ont också i höger ben. Även om en ny operation är jobbigt på många sätt ser jag ändå framemot att få det avklarat och förhoppningsvis bli lite mer rörlig och mindre smärtpåverkad.

Något annat som jag verkligen ser framemot är lillans födelsedag. Den 12 nov fyller vår lilla skatt 5 år! Ofattbart- vad fort tiden går. Dags att ta med henne till fotografen för att hon ska hamna i tidningen på sin stora dag. Hon pratar mycket om att hon ska fylla år och har stora planer för sitt kalas. Tänk vilken tur att operationen blir veckan efter hennes födelsedag så att mamma kan vara med. Det känns gott!

Ett nytt hem

Idag har vi skrivit på pappren för att sälja vårt hus. Det känns skönt att det blev sålt och att ordnade sig relativt snabbt (på en månad ungefär) eftersom det är väldigt trögt på bostadsmarknaden just nu. Men samtidigt känns det lite vemodigt. Vi byggde det här huset för åtta år sedan för att det var här vi ville bo. Det är ett fantastiskt hus på många sätt och ett jättetrevligt område så hade det inte varit för olyckan hade vi nog inte börjat se oss om efter något annat.

Fyra år har det snart gått sedan den där ödesdigra dagen då allt vändes upp och ned. Vårt liv blev en kamp att hitta tillbaka till en normal vardag och saker man knappt tänkt på innan som trappor och trösklar i huset, grusgångar och en väldigt sluttande tomt med stor trädgård ställde till problem. Eftersom huset var så nytt var det ju ändå ganska välanpassat för att kunna ta sig runt i rullstol inomhus sittandes med två gipsade ben rakt ut men under lång tid bodde vi egentligen bara på bottenvåningen. Trappan till övervåningen var till en början omöjlig och sedan tuff för mig att ta mig upp för. Den senaste tiden har jag fixat trappan men det har ändå varit så pass jobbigt att gå i den att jag dragit mig för det, smärtan har satt stopp. Att nu istället ha ett enplanshus där jag kan ta mig fram obegränsat med kryckor eller rullstol i hela huset känns som en stor frihet.

Det nya huset är 15 år äldre än vårt så det finns lite man skulle vilja göra. Lite målning och tapetsering fixar vi innan vi flyttar in, resten får vi ta efter hand. Det enda hindret i det nya huset är två trappsteg, nivåskillnaden mellan groventré och tvättstuga men det ska vi lösa med någon form av ramper. Trösklarna är bara låga metallister som är smidiga att ta sig över och utanför huset ligger plattor istället för grus. Tomten är mindre och till skillnad från denna helt plan. Det har varit en process de senaste åren att acceptera läget och komma fram till att ett annat boende skulle vara mer optimalt och underlätta för oss i vardagen men nu känns det helt rätt och bra. Det var satt ett snabbt tillträde då de nuvarande ägarna redan hittat ett annat boende så redan nästa helg går flyttlasset till vår nya adress. Bilder kommer senare.

Ny knäled

Idag har jag varit på ortopeden för att diskutera ev. byte av knäled. Jag var där i juni och träffade läkaren som då uttryckte en stor tveksamhet inför att sätta in en knäprotes med tanke på min unga ålder. Han ville då att jag skulle träna lite extra under tre månaders tid och sen komma på ett återbesök för att vi då skulle ta ställning på nytt.

Träningen har inte gått något vidare då smärtan tilltagit. I torsdags fick jag åka in akut till sjukhuset då knät liksom låst sig och jag hade fruktansvärt ont. Jag fick en gipsskena och fick sedan åka iväg till röntgen. Man hittade inga lösa benfragment som kunde orsaka låsningen som gjorde att jag varken kunde böja eller sträcka ut benet ordentligt p.g.a smärta. Jag fick en lokalbedövning i leden och en ortos som skulle hålla benet i ett sådant läge att det gjrde mindre ont. Läkaren var inne på att jag skulle bli inlagd men försedd med extra starka smärtstillande valde jag att istället åka hem. Den senaste veckan har smärtan i knät varit värre än tidigare och jag har varit trött utav medicinerna.

Idag fick jag en ny injektion i leden och efter en lång diskussion blev det bestämt att jag ska genomgå ett knäledsbyte någon gång under hösten. Jag står på väntelistan för en knäplastik och det kan bli om 1-3 månader. Det känns jobbigt att behöva ta sig i genom ytterligare en operation och tuff rehabiliteringsperiod men samtidigt skönt att det händer något. Just nu är det riktigt jobbigt och på sikt kan det ju förhoppningsvis bara bli bättre.

Ett nytt kapitel

Mycket har hänt i mitt liv de senaste månaderna. Mycket som fått mig att inse ännu mer vad som är verkligt viktigt i livet.

Vem vet egentligen hur det är att leva Ditt liv utom just du själv? Jag har valt att lyssna till mitt hjärta och följa den väg som känns rätt för mig och min familj. Jag har under resans gång fått erfara vilka som är mina riktiga vänner och vilka som vänt mig ryggen när jag stått där gråtande och behövt stöd. Jag är oerhört tacksam för min familj och de vänner som alltid finns där och stöttar mig oavsett vilka beslut jag fattar och kan glädjas med mig när de ser att jag är glad och lycklig. Det största i livet är att älska, glömma och förlåta.

Eller som en vän postade på sin statusrad på Facebook för ett tag sedan:

Använd inte dagen på att se tillbaka,
Du ska ändå inte den vägen.
Lev med de beslut du tar,
även om andra inte accepterar det.
Livet är som en bok, du kan ändå inte ändra de ting som redan står skrivet,
- men du kan starta ett nytt kapitel...

Jag hoppas & tror att detta är början på ett nytt kapitel...

Inget fortsatt bloggande

Jag har bestämt mig för att lägga bloggandet på is ett tag. Kanske tar jag upp det framöver, kanske inte. Ha en trevlig sommar och sköt om Dig!

Midsommarbröllop

På midsommardagen var vi bjudna på bröllop då vår vän Henrik gifte sig med sin Ramona. Så här fina var de då. Efteråt bjöds på tårtkalas i Gustav Adolfs församlingshem. Tack för att vi fick vara med och dela er dag och hjärtliga lyckönskningar inför framtiden!


Brudparet skär upp tårtan.

Bröllopstårtan

Herr och fru Eriksson i Gustav Adolfs kyrka

De nygifta på kyrktrappan

Henrik och Ramona tillsammans med brudnäbbarna- Ramonas döttrar Emma & Milla.

Glad midsommar!

En underbar liten midsommartjej

Sedan vår lilla tjej firade sin första midsommar (2007) så har jag tagit kort på henne varje år med midsommarkrans på huvudet. Strax ska vi ge oss ut och plocka blommor och göra årets krans. Oftast brukar det regna när vi gör det- typiskt svenskt midsommarväder- men just nu tycks det hålla upp, så det gäller att passa på. En bild på årets midsommartjej kommer senare. Trevlig midsommar!

Hannah midsommarafton 07 (7 mån)

Hannah midsommarafton 08 (1år 7 mån)

Hannah midsommarafton 09 (2 år 7mån)

Hannah midsommarafton -10 (3år 7 mån)

Dags för sommarlov

Ja idag hade vi skolavslutning och eleverna har nu fått sitt efterlängtade sommarlov. Avslutningen hölls i Nykyrka kyrka och vädret var tyvärr inte så sommarlikt, blåsigt och ganska kallt. Jag jobbade lite på skolan på morgonen och sedan träffades vi några i personalen på Kyrkans Hus café för att fika tillsammans innan vi promenerade bort till kyrkan. Det var en fin och stämningsfull avslutning med typiska inslag som körsång, "Nu grönskar det", "Den blomstertid" och tal blandat med solosång. Efteråt kramades det och delades ut blommor på kyrkbacken innan vi släppte iväg våra små sexor. Tänk att ett helt läsår redan gått sedan de började hos oss! Själv jobbar jag några dagar till innan vi lärare också får ta sommarlov men jag känner mig ganska trött och sliten så nu räknas dagarna ned....

På bröllop

I fredags packade vi in oss själva, Bengts syster och systerdotter i bilen för att bege oss till västkusten. När vi lämnade Jönköping spöade regnet i backen men när vi nådde västgöta-slätten började det sakterliga klarna upp. Vi hoppades och höll tummarna för fint väder då anledningen för vårt besök på Tjörn var att Bengts kusin Sofia skulle gifta sig där på lördagen med sin Kalle. Klockan 12, bara tre timmar innan vigseln regnade det men sedan försvann det bort och eftermiddagen bjöd på ett underbart soligt och vackert väder. Fantastiskt. Efter vigseln hade brudparet chartrat en båt ut till en ö, Lilla Brattön, där det hölls bröllopsmiddag och fest. Sedan övernattade alla gäster i stugor och på söndagen avnjöts frukostbuffé tillsammans i restaurangens matsal. Ett vackert brudpar, mysig båttur, god mat, härlig fest och trevliga människor. En mycket trevlig helg. Här kommer några bilder:


På förmiddagen hann tjejerna med lite krabbfiske.


Fångsten!


Att meta krabbor och känna havsluften i Fiskevik- det är sommar det :-)


Spänd väntan utanför kyrkan. Två små sötnosar!


Hannah i Valla kyrka


Hannah och Alva kastar ris på brudparet


Herr och fru Ottermark


Jag och Hannah utanför kyrkan


Tjejerna vinkar av oss vid båten (barn var inte välkomna på festen så de sov på Askerön hos svärmor & svärfar)


Båten ut till Lilla Brattön och bröllopsfesten


Anna och Marcus på väg ner till bryggan där brudparet senare anlände


Jag och Bengt på bryggan


Efter god och trevlig trerättersmiddag bjöds på fantastiskt god bröllopstårta


Vackert dekorerad tårta med snäckor, musslor och sjöstjärnor i marsipan passade utmärkt in i skärgårdstemat för bröllopet


Bröllopsdansen (någon vals blev det inte).

Det var en mycket trevlig helg även om ön var allt annat än rullstolsvänlig (fick hoppa söndagförmiddags promenad runt på ön då det var så backigt och sitta själv i stugan) och det kändes väldigt ledsamt att bara sitta i ett hörn och titta när alla dansade på bröllopsfesten. T.o.m min man dansade! När jag kunde dansa (dvs innan olyckan)och försökte få honom att dansa lyckades jag aldrig med det men nu dansade han minsann och det kändes lite bittert. Naturligtvis vill jag ju unna honom att ha roligt men ibland blir jag både arg och ledsen när jag tänker på allt olyckan medfört i form av smärta och olika begränsningar.

Pyssel & besök hos bästa frisören

Igår kväll satt jag en stund och pysslade lite på mitt arbetsrum. Det är sällan jag tycker jag har tid och ork men när jag har det är det så roligt! Jag gjorde ett bröllopskort till Bengts kusin Sofia och hennes Kalle som gifter sig imorgon. Eftersom de ska gifta sig på västkusten, i en kyrka på Tjörn, valde jag lite marint tema. Jag lyckades dock förstöra det fina papper jag tänkt använda (det funkade inte att embossa som jag tänkt) så det fick bli så här istället. Jag blev inte helt nöjd men kanske är det roligare i alla fall än ett vanligt köpt kort.

Nu ska jag sätta fart, Hannah är så spänd och frågar hela tiden när vi ska åka. Jag är ledig från jobbet idag och vi ska därför passa på att ta en tur till bästa frisören (= Jennie)för att klippa oss. När jag frågade Hannah hur hon skulle klippa sig svarade hon bara: - "Det får Jennie bestämma!". TACK snälla Jennie för att du ställde upp och fixa det på din lediga dag. Du e bäst!
Kram

En dag på landet

Igår packade vi ihop vårt pick och pack och åkte tillsammans med min mamma ut till Svensjö, Missionshuset och brorsan och familj. Tjejerna badade i poolen, tittade på en nykläckt liten kyckling (snabb titt dock, hönan Els-Marie var inte så road av besökarna i hönshuset som ville klappa hennes unge) och lekte och busade i Missionshuset. Min bror Peter kom också ut för att hjälpa mamma att kolla hur mycket panelbrädor som behöver bytas på Missionshuset innan det ska målas. De höll på med det, jag kollade tjejerna och Bengt hade koll på Thea när lill-hunden Max plötsligt var puts väck. Vi letade och ropade men han dök inte upp. Det visade sig att han gått på tur till grannen Lilly och när Bengt hittade honom låg han där under deras äppelträd när de satt och fikade och hade det gott. De tyckte han var så söt och hade fixat fram vatten åt honom. De hade sett halsbandet med brickan och gissat att han nog hörde hemma i Missionshuset. En riktig liten rymling!

Mamma har köpt en grupp trädgårdsmöbler så vi satt i skuggan på baksidan och njöt av grillat innan jag och Bengt tog med oss tjejerna och hundarna för att bada. Hundarna tyckte det var jättehärligt, kastade sig i vattnet, simmade och fångade pinnar i vattnet. Tjejerna och jag badade också, det var faktiskt riktigt skönt och tjejerna tyckte det var väldigt roligt att fånga grodyngel. Tyvärr tog jag med mig kameran men glömde att minneskortet satt i kvar i datorn- så några bilder blev det inte.Den här bilden tog jag förra sommaren när vi var vid Angsjön.

De första egenodlade jordgubbarna

Idag har Magdalena och Kristina varit förbi på en fika på altanen och jag och Hannah hade bakat rabarberpaj. Vädret har varit strålande så det var jätte skönt att sitta ute och fika och prata. Efteråt åkte jag en sväng till Per & Lisa butiken framme i samhället för att se om jag kunde hitta något att ha på mig till nästa helg då vi ska på bröllop - Bengts kusin Sofia gifter sig med sin Kalle. Dessutom ska vi på bröllop på midsommardagen också då en av våra bästa vänner gifter sig.

Till middag grillade vi kyckling som avnjöts med pasta, cremefraice-sås med smak av paprika/chili och broccoli. Efter lite middagsvila (att va ledig är härligt!) så åkte vi till farfar för att Hannah skulle få plocka säsongens första egna växthusodlade jordgubbar. Smak av sommar!

Kristihimmelfärdsledighet & Svensexa

Härligt med Kristihimmelfärds-ledighet och fint väder! Idag på förmiddagen var jag och Magdalena, som är hemma över helgen, ute och gick på promenad med hundarna och Hannah cyklade. Jag åkte på elopeden och vi gick en runda där Hannah skulle visa en massa spännande saker i skogen för Max, Magda och Thea. Jag fick vänta medans de gick in i skogen på små skogsstigar och då plockade en bukett med skogsblommor som jag inte vet namnet på (gör du?) och som doftade underbart. När Hannah kom hem var hon så varm efter att ha cyklat och ville bada. Vi plockade fram water-glidern (en slags vattenbana) där hon förtjust for ner trots att vattnet i trädgårdsslangen var iskallt.

Efter att Bengt jobbat halvdag och vi ätit middag laddade Bengt för att hänga med den manliga delen av vårt "gamla" kompisgäng för att kidnappa allas vår Henke efter jobbet och ta med honom på Svensexa. Killarna drog iväg in till stan med blivande brudgummen tillika födelsedagsbarnet medans jag och Hannah hängde med "de övergivna" flickvännerna/sambosarna/fruarna och kidsen. Till en början var vi hos Magdas mamma och barnen åt glass och hoppade på en jättelik studsmatta. Senare på kvällen blev det pizza och tid att chilla i solen på familjen Öbergs balkong. Det var jag, Neta, Anki, Magda, Ramona och hennes kompis Marina och barnen. Särskilt spännande var förstås att hälsa på familjen Eskdahl- Larssons nytillskott- lilla Elsa.

Ett stort Grattis till Henke på födelsedagen, hoppas du får en rolig och minnesvärd Svensexa. Om bara tre veckor är du en gift man, bara drygt ett år efter du träffade din stora kärlek. Tänk vad livet kan ändra sig snabbt. Från ungkarl till radhusägare, sambo, fästman och plastpappa. Önskar er all lycka med bröllopet och ert liv tillsammans.