torsdag 10 juni 2010

Rätt bedömning?


Idag var jag på återbesök på ortopeden. Jag har väntat på besöket i flera månader. Till en början sades det att jag skulle få träffa en knäexpert i april men april blev sedan maj som sedan blev juni. Idag var det dags. Ortopedläkaren som jag haft innan var specialist på multifrakturer och andra benfrakturer och han har följt mig ända sedan olyckan. När det nu gällde knät ville han lämna över till sin kollega som är mer expert inom det området. Den förste läkaren sa att jag har både en kors- och ledbandsskada och att frågan var om man kan göra något åt det p.g.a att knät är så skadat och om man kunde göra det vad jag i så fall skulle vinna på det i förhållande till det faktum att jag då måste genomgå ytterligare en operation och lång rehabiliteringsperiod.

Idag när jag kom dit visste den andre läkaren varken mitt namn eller varför jag var där trots att besöket varit inbokat sedan i mars. Han bläddrade febrilt i min journal som vid det här laget är i tjocklek ungefär som en tegelsten. Lätt att skaffa sig en uppfattning där på ett par minuter om vad jag varit med om och alla operationer jag genomgått de senaste 2,5 åren? Knappast. Han tittade på mig när jag tog några steg och kände sedan på mitt knä. Han skulle sedan gå iväg och titta på röntgenbilder (inte några nya utan gamla för några nya hade inte tagits inför det här besöket). Han kom tillbaka och ville känna på knät igen och sade sedan att han finner inte någon större instabilitet som man måste operera. Va? sa jag. Blev helt förvirrad. Vad ska man tro? Den ene säger att det finns en skada och den andre säger att det inte finns? Jag fattar ingenting, jag känner ju att knät inte fungerar som det ska, att det är instabilt och att det gör ont.

Har gått och tänkt på det där hela dagen. Varför satt jag bara där som ett stort frågetecken, nöjde mig med hans svar och gick därifrån? Varför sa jag inget eller ifrågasatte om han gjort rätt bedömning? Han verkade ju inte alls insatt i min problematik?! Ju mer jag tänker på det ju mer irriterad blir jag. Ibland är jag en riktig mespropp. Imorgon får jag nog beställa en telefontid till den förste läkaren eller min läkare på vårdcentralen för att reda ut vad man kan göra åt saken. Har de mån tro nåt råd till en haltande mespropp?

1 kommentar:

Linda sa...

Nä, fy vad dåligt!! Kräv en ny undersökning och bedömning tycker jag! Han kan omöjligt ha satt sig in i allting på de ynka minuterna.

Hoppas du får den hjälp du behöver!

Styrkekramar från mig (som också varit en mespropp men som insett att man måste ställa krav och ibland ifrågasätta om man ska få den vård man behöver).