Julpyssel & Pepparkaksbak

Så var ännu en helg förbi. Den här helgen har vi mest varit hemma. I lördags eftermiddag var våra grannar här en sväng. Vi fikade, drack glögg och gjorde julpyssel med barnen. Det var mysigt. Hannah bjöd på pepparkakor som hon och Bengt bakade i torsdags. När jag kom hem från jobbet doftade det härligt av pepparkakor.

 

Idag på morgonen vaknade Hannah med krupphosta och feber. Vi hade egentligen planerat att åka på julmarknad i Eksjö men nu fick det bli en dag hemma istället och pyssla om den lilla sjuklingen. En del jobb har det blivit också i helgen då terminen börjar gå mot sitt slut och det närmar sig betygssättning. Dags att sova och ladda för en ny jobbvecka.

Vem förstår?

Ja ibland känns det som om ingen riktigt förstår. Förstår sorgen i mitt hjärta över att livet blev så här. Att olyckan för snart fem år sedan helt förändrade mitt liv. Jag vill vara stark och tänka positiva tankar. Bara känna glädje över att vi undkom med livet i behåll och kämpa på men ibland är det svårt. Jag tänker på hur livet förändrats inte bara för mig utan för alla som står mig nära. Ibland är det lättare att se hindren och begränsningarna än möjligheterna. Vem vet hur livet hade sett ut om olyckan inte hade hänt? Det kan man förståss inte veta... men ibland sveper tanken ändå förbi. Jag kan inte låta bli att jämföra mitt liv nu med hur livet kanske skulle sett ut fast jag vet att tanken är helt orimlig.

Jag har mycket att vara tacksam och glad över men ändå gömmer sig en sorgsen känsla i mitt inre. Vissa dagar kämpar jag bara på och då känns det som om smärta, kryckor och rullstol blivit vardag -andra dagar känns det motigt redan när jag ska kliva ur sängen. Orken är liksom slut innan dagen ens börjat. Trots det kör jag bara på. Det går liksom på ren vilja. Jag tänker att det går lite till. Lite till ska jag kämpa.

I början möttes jag av många kommentarer som "du är alltid så positiv" eller "du är en sån kämpe" och fast jag inte alltid tyckte det stämde så gav de liksom lite ny energi att fortsätta kämpa. Nu hörs de kommentarerna allt mer sällan. Kanske för att jag liksom "bevisat" för min omgivning att jag klarat mig i genom olyckan och all rehabilitering och hittat tillbaka till en hyfsat normal vardag. Men trots detta är varje dag fortfarande lite av en kamp. En kamp mot smärtan. En kamp för att acceptera min begränsade förmåga och framför allt begränsade ork. En kamp att acceptera att hur mycket jag än vill så räcker jag liksom ändå inte till. En kamp att vara en tillräckligt bra mamma, hustru, arbetskollega, dotter, syster och vän.

Ibland kommer jag liksom på mig själv med att svara "det är bra" när någon frågar hur det är fast det inte är så det känns. Jag vet också att jag ibland inte vill erkänna för mig själv och min omgivning att jag inte fixar saker. Tänk vad svårt det kan vara att be om hjälp. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig utan bara förstå lite grann av hur det är när livet plötsligt förändras från en dag till en annan.

Blåtiran

En snygg blåtira under vänster öga syntes efter gårdagens bravader när jag tittade i spegeln imorse. Lite undrande blickar har jag mötts av under dagen och det märks att inte alla kan med att fråga vad som hänt. En hel del gånger har jag dock fått förklara hur den uppkommit. Inte vad man väntar sig efter ett träningspass i simhallen direkt.

Idag har varit en vanlig jobbdag annars. Onsdagar är min längsta dag och efter den är jag bokstavligt talat helt slut, både i kropp och huvudknopp. Tur att jag har ledigt torsdag förmiddag och kan återhämta mig lite. Idag har vi också varit hos Mia och fixat årets julkortsbilder. Det ska bli spännande att se hur de blir. Att få två hundar och ett barn att titta åt samma håll är inte så lätt.

Min käre make har lyckats fixa min netbook som varit trasig länge. Det är inte mycket när det gäller datorer som han inte fixar men att fixa reservdelar till min minidator var inte så smidigt. Men nu funkar den alltså igen och med hjälp av den ska nog uppdateringen på bloggen kunna bli bättre.

En tisdag i december

Helgen är förbi och det är tisdag. Lite trött är jag allt efter en ganska fullbokad helg med hemarbete i form av rättning, julstämning i form av julpyssel och julskyltning och sist men inte minst firande av min käre farfar som fyllde 80 år i lördags. En ovanligt pigg 80-åring får man säga som fortfarande sköter det mesta med hem och hus själv och som utan svårigheter och med stor glädje sitter på golvet och leker med barnbarnsbarnen. Jag minns när jag var liten hur spännande det var när han lärde oss trolleritrick, kortspel eller fick en enkrona att "hoppa". Samma trick som han nu lär Hannah och det märks att hon tycker det är lika spännande. Vi träffades alla syskon med familjer i Missionshuset i söndags och firade honom och det märks att han är nöjd med det lilla och att bara ha "de sina" omkring sig. Han pratar ofta om sina tolv barnbarn och 14 barnbarnsbarn.

Idag har varit en vanlig jobbdag. Efter jobbet var jag i simhallen och tränade. Förutom träningsvärk och trötta armar och ben lyckades jag få ett blåmärke under ögat. Det var simundervisning i simhallen och plötsligt råkade en elev av misstag skicka iväg en gummiring som de skulle dyka efter så att den träffade mig. Den var hård kan jag tala om och jag har nu ett snyggt blåmärke under ögat. Hoppsan sa. Blir spännande att se hur jag ser ut imorgon.

Efter att ha väntat över 70 min på färdtjänsten som missat min resa idag kom jag äntligen hem och hann vila lite innan det var dags för avslutning på Hannahs barngympa. Bara att borsta fram bilen under all snön. I natt snöade det ordentligt så nu är det riktig vinter. Efter gympa,lite matlagning, julkalender,läsning och nattning, planering inför morgondagens lektioner och lite fix i tvättstugan ropar sängen på mig. God natt allesammans.

Äntligen fredag

Äntligen fredag! Ja egentligen går ju veckan väldigt fort så man fattar nästan inte att det är helg igen men samtidigt känns det väldigt skönt. Förstår inte vart min energi tagit vägen?! Tycker jag känner mig trött mest hela tiden trots att jag sover hyfsat när jag inte har alltför ont. Mörkt, blött och kallt är det men så i onsdags kom den första snön och lyste upp lite grann. Här hemma var det knappt något som blev liggande på backen men Mullsjö hade ett vitt vinterlandskap med ca en decimeter snö. Idag tittade t.o.m solen fram en stund mitt på dagen och det känns som om det var evigheter sedan.

Imorgon är det då december. En hektisk månad på jobbet med mycket kring rättning, bedömning och betygssättning. Helgerna blir ju snabbt också ganska fullbokade. Imorgon blir det först lite jobb på förmiddagen med att rätta skrivningar och sedan ska jag och Hannah på julpyssel-träff. Det ska bli mysigt. Imorgon fyller också min käre farfar 80 år. Honom ska vi fira på söndag och innan dess ska vi hinna med lite adventfirande i kyrkan och julskyltning. Ganska fullt upp med andra ord. Helst hade jag ju velat hinna med lite lussekatts-bak också men det funkar nog inte. Kroppen (och knoppen) säger ifrån (men jag vill ju så mycket...)

Idag på eftermiddagen satte jag igång att advents-pynta lite grann. Det blir så mysigt när stjärnor och ljusstakar sprider sitt ljus i alla fönster. Den superblommiga kökstapeten (som jag älskar) matchar ju inte julgardinerna direkt men det får gå ändå. Rött är ju liksom bara julens färg!

 

Ser framemot adventsmys, födelsedagsfirande och julskyltning i helgen. Hoppas Du också får en trevlig första advent!

Födelsedagsfirande

Den här helgen har vi firat vår kära lilla 6-åring tillsammans med släkten. På lördagen var farmor, farfar, faster Anna och kusin Alva här och gratulerade och idag har hon firats av morbröderna med respektive och sina sex kusiner.Idag hade vi gemensamt kalas med morbror Daniel som fyller år idag. Grattis! Hannah älskar att klä ut sig så idag hade vi bjudit in till Maskeradkalas. Hannah var utklädd till älva.

På besök kom en liten gullig piratkapten, två tappra och stiliga riddare, två vackra prinsessor och en vansinnigt söt liten krokodil vid namn Meija.

Tack allesammans för all uppvaktning. Det är en trött och nöjd 6-åring som somnar ikväll!

Dagens JP

Så här fin var hon i dagens tidning! Födelsedagsbarnet väcktes imorse med sång, paket och frukost på sängen. Måndag innebär ju skoldag så firandet får fortsätta ikväll och till helgen.

En massa firande

Ja, det blev det den här helgen. Vi startade lördagsförmiddagen med barnkalas för Hannah som fyller 6 år imorgon. Sju (två kunde inte komma och en var sjuk) små utklädda barn åt pannkakor & glass, dansade, lekte lekar och gick på skattjakt. Ett par intensiva timmar blev det men de hade så skoj och Hannah var så nöjd med sitt kalas!

På eftermiddagen var vi hos Mia och fotograferade Hannah. Hon är så duktig och 6års-bilderna blev jättefina!

Idag är det ju Farsdag. Än har vi inte firat pappan här i huset eftersom Hannah sovit över tillsammans med kusinerna och mormor i Missionshuset inatt och de har inte kommit hem ännu. Hannah har i alla fall köpt en present och jag har bakat så lite firande ska det nog bli när lilla fröken kommit hem. Själv tycker jag att Farsdag känns lite tung. Min älskade pappa förlorade kampen mot cancern 2008 och finns inte längre hos oss. Jag saknar honom mycket och det gör mig ledsen att Hannah inte fick lära känna sin morfar. Jag ska i alla fall tända ett ljus på graven ikväll och åka en sväng till min farfar. Farsdag var alltid viktig för min pappa och han gratulerade alltid sin pappa då så jag kan tänka mig att den här dagen känns lite extra tung också för farfar.

På Farsdag för sex år sedan fick Bengt i alla fall världens bästa farsdagspresent- då föddes vår lilla dotter. Imorgon fyller hon 6 år. Jag förstår inte vart tiden tar vägen!

Sovmorgon & Höstlovskul

Idag hade jag ju kunnat få den där efterlängtade sovmorgonen då Hannah som vanligtvis vaknar tidigt, vardag som helg, är hos mormor. Men förstås vaknar jag tidigt ändå. Försöker ligga kvar en stund men det värker i benen och gör ont i ryggen och det går liksom inte somna om då. Ligger en stund och vänder och vrider på mig innan jag bestämmer mig för att gå upp.

Idag väntar kalas för brorsan Peters minstingar och lite röj här hemma för att ladda för morgondagen då höstlovet är slut och det är tillbaka till jobb och skola igen. Höstlovet gick galet fort.

I måndags hade vi arbetsdag på skolan (har vi väl varje dag men A-dag innebär arbetsdag utan elever) och vi lyssnade till en avslutande föreläsning kring ett projekt vi arbetar med. Hannah var på fritids där de hade pyssel/lekdag.

I tisdags jobbade jag några timmar med att bl.a fixa iordning på mitt skrivbord på jobbet och avsluta sådant jag ville ha klart innan lovet. Hannah var med fritids på Smedjehov i Norrahammar och åkte skridskor. Med fullpackad ryggsäck med skridskor, hjälm och matsäck klev hon på bussen och vi var nog båda lite fundersamma över om hon kom ihåg det där med att åka skridskor och kunna hålla balansen. Men hon var jättenöjd när hon kom tillbaka! Det hade gått bra ("jag kan åka utan att hålla i mig" konstaterade hon stolt) och enligt fröken hade hon kämpat som bara den. Åka lite och sen in på läktaren bara för att vända för att åka lite till. Eftersom Hannahs fötter växt mycket det sista var vi osäkra på om skridskorna fortfarande skulle passa, men det hade funkat. Hon var så trött av allt skridsko-åkande att hon somnade på bussen hem. Bilden är från i vintras.

I onsdags var vi båda lediga och då var vi på biblioteket och på Höstlovskul med ABF och testade på målning med akrylfärger för barn mellan 6-10 år. Det var roligt men väldigt klabbigt! De fick måla på riktig duk och fick tips från en duktig lärare. Efter ett par timmar hade dock tålamodet börjat tryta hos lilla fröken H och hon fick lite svårt att sitta still. Så här blev i alla fall resultatet:

På kvällen var Hannah och några kompisar ute och knackade dörr på Halloween.


I torsdags åt Hannah & jag lunch med maken inne i stan och gick sedan på bio för att se senaste Tingeling-filmen. Med 3D-glasögon och popcorn var hon spänd av förväntan.

Filmen var bra och Hannah så nöjd efteråt. Efter filmen var vi på Firrarhörnan och fotade henne eftersom hon snart fyller år och vill vara med i JP då.  På vägen hem var vi förbi Backamo och köpte gravdekorationer och ljus inför Allhelgona med hjälp av min mamma.

I fredags hade vi en lugn dag hemma. Hannah lekte med kompisen Julia och jag tvättade och fixade här hemma. På kvällen var vi på Spira på ett evenemang som heter STAGE där mina bröder och deras band spelade. Det var en väldigt lyckad spelning. Hannah ville så gärna se sina morbröder men blev väldigt trött så hon somnade i mitt knä i rullstolen mitt under pågående spelning. Efter en liten povernapp var hon väldigt pigg när vi kom hem och utmanade pappa i singstar. Fast hon inte kan någon engelska sjunger hon ABBA-låtar för fullt.

Tända ljus

Idag är det Allhelgona och som sig brukar har jag, Hannah och mamma varit runt och tänt ljus på gravarna för de nära och kära som inte längre finns bland oss. Fast det är över 4 år sedan min pappa gick bort känns det fortfarande obegripligt. Jag saknar honom så oerhört mycket.

Efteråt åkte vi hem till oss och åt middag och sedan tog mamma, som blivit anlitad som barnvakt i Svensjö,  med sig Hannah för att övernatta tillsammans med kusinerna i Missionshuset och ha lite mys. Hannah tyckte detta skulle bli så spännande och jag och maken fick plötsligt en kväll på tu man hand. Det ska bli så mysigt (även om jag saknar min lilla gullunge galet mycket redan).

I eftermiddag hann vi med att gräva ner lite vårlökar innan mörkret kom smygande. I vår ska det förhoppningsvis blomma anemoner, tulpaner och iris i vackra färger i rabatten. Jag längtar redan! Vintern är helt klart inte min årstid. Att ta sig fram i snön med rullstol är helt klart en utmaning och detta mörker gör en så trött. Bäst att trotsa mörkret med lite levande ljus och en sprakande brasa. Trevlig kväll!

Världens sötaste häxa

Nu var det länge sedan jag uppdaterade bloggen igen. Här kommer ialla fall en bild på världens sötaste lilla häxa. Igår var det ju Halloween och tillsammans med några kompisar (och mammor som höll koll på avstånd) begav de sig ut í mörkret för att knacka dörr. Efter en stund återvände de mycket nöjda. "Bus eller godis" hade resulterat i en del godis.

Tycka vad man vill om Halloween men barnen tycker det är kul!

Plötsligt så händer det...

Hannah har sedan ett bra tag tillbaka tränat på att cykla utan stödhjul. Det har gått bra men efter att ha varit på planen bakom huset och tränat har hon inte velat cykla på gångvägen eller vägen eftersom hon fått för sig att hon bara kan cykla rakt fram och inte svänga. Bestämt har hon hävdat "- Jag kan bara cykla rakt fram och INTE svänga" och "jag vill bara cykla på grusplanen". Det har inte varit lätt att få henne att testa någon annanstans. Idag gjorde vi ett nytt försök. Hennes pappa tog med sig henne bort till dagis (som ju var stängt eftersom det är söndag) och lät henne träna där. Där har hon ju cyklat (om än på trehjuliga cyklar) runt gården förr så där visste hon att det gick att svänga. In med cykeln innanför grindarna och hon började cykla OCH SVÄNGA! Gissa om hon blev lycklig när hon insåg att hon kunde. Flera av kompisarna på gatan cyklar redan och då har Hannah alltid åkt sparkcykel för att hon varit övertygad om att hon inte kunde svänga med den vanliga cykeln. När de kom hem var hon så glad. Jag tog elrullstolen och medans Bengt lagade mat åkte hon och jag bort till skolan och tillbaka. Gissa om hon var nöjd nr hon kunde säga att hon cyklat ända dit.

En dag full av lek

Idag har vi varit på Barnens Hus i Tidaholm tillsammans med familjen Axberg- Gröndahl. Det blev en mycket trevlig och mysig dag! Barnen hade så roligt.

Här har Hannah klätt ut sig till kängru. De har ett helt rum fullt med utklädningskläder och massor av prinsessklänningar som "måste" provas!

Wilhelm och Alexander hittade också ett och annat att prova. Så söta!

Timmarna går fort när man har roligt och efter så där en fyra timmar var både vi och barnen trötta men nöjda.

Höstdag i stallet

I lördags var vi och hälsade på Madde & Linnea i Tenhult. Först var vi på 4h gården Vissmålen och tittade där Linnea tar ridlektioner. Hade hoppats på en solig höstdag men det var riktigt regnigt och ruskigt så ridlektionen fick hållas inomhus. Nea var så duktig och Hannah var så imponerad! Efteråt åkte vi hem till dem och resten av familjen och åt amerikanska pannkakor med sylt och grädde. Det smakade gott efter att varit ute i kylan och regnet.

Hannah klappar åsnan Ramona.

Duktiga stalltjejen!

Linnéa får lite hjälp av mamma innan lektionen börjar. Det var en trevlig dag. När vi ses inser jag hur mycket jag saknat dem och att vi inte ses oftare. När vi kom hem var det dags för lite middag och efter det en stunds vila. Eftersom regnet öste ner bestämde jag och Hannah oss sedan för att baka lite bullar. Planen var egentligen att fixa lite i trädgården men det inbjöd inte vädret till precis. Nej, det fick bli bullbak och mys i TV-soffan istället. Det märks verkligen att hösten är här!

Födelsedagsfirande & biobesök

Idag har vi firat min käre make som fyller år idag. Uppvaktning imorse med frukost på sängen och ett fint paket som Hannah fixat själv. Ett rött hjärta i tyg som hon stolt sytt i skolan. Lite mer firande väntar nästa helg.

Skulle väl varit en bild på födelsedagsbarnet här men det är svårt att få honom att fastna på bild. Sedan åt vi lunch på Jensens inne i stan innan det var dags för biobesök för att se Disney pixars senaste film Modig.

Efter en trevlig eftermiddag åkte vi sedan hem och njöt lite av det vackra vädret i trädgården. Gäller att passa på. Det märks att det börjar bli kyligare ute och september är ju en höstmånad så mycket mer sommar kan vi väl tyvärr inte räkna med. Hoppas du också haft en trevlig lördag!

från 10:e våningen

Häromdagen när jag var på väg till jobbet hörde jag ett inslag från NTF på radion. Det handlade om vikten av att använda bilbälte, köra nykter och hålla hastigheten.I det inslaget nämndes att en krock i 90 km/h får samma konsekvenser som ett fall från tionde våningen i ett höghus!

Blev liksom påmind igen om vilken fantastisk tur vi haft som överlevde en krock i 90 km i timmen. Att någon skulle överleva ett fall från tionde våningen kan man ju inte ens föreställa sig?! Det där lilla radioinslaget på någon minut fick mig att känna stor lycka. Jag lever! Något som inte alls är självklart. Även om livet drastiskt förändrats och ibland kan kännas både jobbigt och motigt så är jag oerhört tacksam för att finnas här och ha min familj och vänner runt omkring.

i trädgården

Första veckan i skolan med eleverna var avklarad i fredags och nu känns sommar och ledighet plötsligt långt borta. Veckorna bara springer iväg tycker jag och helgerna likaså. Denna helgen har ägnats åt lite trädgårdsfix. När vi flyttade in i vårt nya hus i oktober hade ju det mesta vissnat ned så i våras visste vi inte riktigt vad som skulle komma att titta upp i rabatter och land. Vi bestämde oss därför för att låta det vara i år och sedan ta ställning till nu i höst vilka rabatter vi vill ha kvar och vad vi ska ha i dem. I lördags tog vi oss an rabatten utanför uterummet där det växte lite olika perenner men där Praktlysingen tagit över nästan hela rabatten.

Jag läste i min trädgårdsdagbok (som jag köpte billigt på semestern) att augusti är en bra månad att dela på och plantera om perenner så så fick det bli. Jag rensade och Bengt grävde. Jösses vad mycket rötter det var! Men till sist hade vi lyckats få bort det gamla och plantera tillbaka det vi ville ha kvar. Vi var en sväng på Plantagen på eftermiddagen för att köpa lite nya perenner också. Jag hade läst på nätet att de hade 50% på alla uteväxter men när vi kom dit visade det sig att det bara gällt på fredagskvällen. Trist men ett par Klematis hittade vi i alla fall till halvapriset. De fick följa med hem och ska nu planteras vid lusthuset. Roligt är det med växter och trädgård tycker jag även om det förståss blir mer ansträngande och inte så smidigt när man inte rör sig obehindrat. Men sitta på rumpan på gräset eller i landet och rensa ogräs funkar det också!

Hannahs första skoldag

Idag var en stor dag. Hannah började förskoleklass! Dagen som hon väntat på så länge var äntligen här. Så här glad såg hon ut när det äntligen var dags att gå till skolan:

Idag var det bara upprop och föräldrarna skulle vara med men hon var ändå helnöjd. En liten samling, rit-uppgift, pussel och högläsning hanns med innan det var storsamling i gymnastikhallen där rektorn talade och barnen sjöng. Första dagen i skolan blev de också bjudna på glass. Med sig hem fick de sitt livs första läxa: att skriva sitt namn och rita en bild kopplad till den årstid då de är födda. Hannah tyckte det var väldigt spännande och roligt. Tänk om alla mina högstadieelever kände samma glädje inför skolan och läxor. Imorgon börjar mina elever skolan och min klass ska nu börja årskurs 8. Det ska bli roligt att träffa dem igen efter sommaren och höra hur de haft det. Nu kör jobbet igång och de närmaste veckorna brukar va väldigt intensiva men roliga. Dags att sova och ladda batterierna!

Riddare för en dag

Idag har vi besökt Tonerspelen på Visingsö. Det har vi gjort de senaste åren och det brukar vara en utav sommarens höjdpunkter! Dagen till ära klädd som prinsessa väntar Hannah här förväntansfullt på att gå ner till färjan mellan Gränna och Visingsö.

I år hade vi tur med vädret, solen lyste och det var nästan vindstilla så överfarten var lugn (det brukar kunna gunga ordentligt om det blåser). Det var dock mycket folk och tonerspelen var välbesökta.

Framme på öa mötte vi upp Thomas, Jennie och kusinerna som också tagit sig en tur dit. Vi tittade först på tonerspelen och sedan åt vi mat. Lite annorlunda rätter på menyn som helstekt gris bland annat. Vi träffade också Ann-Sofie, Pontus och pojkarna som också tittade på tonerspelen. Tjejerna hejade mest på riddar Korshjärta (som var en tjej!), här på bild 3 i lila och gult.

Sedan tittade vi på gycklarna Knaster & Knas som underhöll med trolleri, jonglering och diverse tokigheter. Väldigt underhållande! Roligast tyckte flickorna nog var när Knaster & Knas släckte eldfacklor i brallorna.

Förutom mer tonerspel hann tjejerna också med att träffa Karl från Tv-programmet Barda, fäktas med svärd, skjuta pilbåge och rida på ponny.

En mycket lyckad och trevlig dag blev det! Nu väntar sängen, imorgon är en stor dag! Hannah ska börja förskoleklass!