Ett lustfyllt besök och en glad treåring

Ja ett besök på Lustfyllt i Munkaskog ägnade vi söndags förmiddagen åt jag och mamma. Jag har aldrig varit där förrut men det var väl värt ett besök. I en restaurerad ladugårdsbyggnad vid Vätterns strand rymms en butik med keramik, diverse inredningsdetaljer, antikviteter, möbler och annat till försäljning tillsammans med ett café. Där säljs hembakt bröd, egentillverkad saft och nybakta bakverk av olika slag m.m. En jätte mysig miljö där man lätt förälskar sig i en mängd olika ting. Det blev inga inköp idag utan vi tittade bara runt och avnjöt en god fika på denna vackra plats. Något jag gärna kan tänka mig att göra fler gånger.

På eftermiddagen kom mamma, Daniel och Christoffer och uppvaktade Hannah. Hon och jag hade tillsammans pyntat till ett riktigt prinsesskalas och det blev fika och sedan glasstårta. Hannah fick en prinsess/fe klänning med tillbehör av dem och en sagobok av Martin och Petra som tyvärr inte kunde komma. Så här nöjd såg hon ut vår lilla prinsessa:



Nu har vi precis läst en godnattsaga och hon har krupit ner i sängen. Natti natti önskar en nöjd liten tjej.
/Lisbeth

Lite kalasande i alla fall...

Hannah verkar nu må lite bättre så i eftermiddag är det bestämt att mormor och morbröderna ska komma förbi på ett litet kalas. Ögoninflammationen har inte gett sig helt men igår när vi var i stan, mamma och jag, köpte jag lite droppar att tvätta ögonen med på Apoteket. Hannah är mycket förväntans full. Hon tog fram sin nya "ballerina"-kjol ur byrålådan nyss och sa att hon ska visa mormor hur fint hon dansar. Nu blir det till att blåsa ballonger och pyssla lite inför kalaset. Kanske ska jag och mamma hinna med en tur till Lustfyllt i Munkaskog på förmiddagen också. Jag har hört att det ska vara jätte fint och mysigt där men jag har aldrig varit där tidigare.
Ha en underbart skön ledig söndag!
/Lisbeth

Ändrade Kalas-planer!

Idag på morgonen när Hannah vaknade var inte ögonen lika kletiga men vi ringde ändå till kusinerna och kollade ang. helgens kalas. Båda kusin-mammorna, i Furusjö och Svensjö, hade verkligt dåliga erfarenheter av långdragna och besvärliga ögoninflammationer hos barnen sedan tidigare, så det blev till att ställa in kalasen. Trist! Det får helt enkelt bli en lugn helg utan kalas och så får vi hoppas att Hannah blir kvitt infektionen så att vi kan fira ordentligt nästa helg istället. Anna och Marcus har just haft lunginflammation så de är kanske extra mottagliga så de och Alva ska inte komma ikväll heller. Det var tänkt att Hannahs farmor och farfar skulle komma ändå men efter att Hannah kändes varm och var hängig vid lunch och inte ville äta utan bara sova fick också de planerna skjutas på framtiden. Vi vill ju inte smitta gästerna och Hannah vill ju orka busa för fullt när gästerna kommer. Vi siktar på nästa helg istället!

Det blev därför en lugn slappar-dag idag. Bengt var på jobbet och tränade på förmiddagen och då låg jag och Hannah mest på sängen och läste böcker och tittade på barn-program på TV:n. Mysigt men inte vad vi hade tänkt oss idag och inte fullt så gott när man inte mår bra. Jag har surfat lite för att kolla vad man kan göra åt ögoninfektioner men det enda verkar vara att tvätta med ljummet vatten på en bomullstuss. Om det håller i sig längre än en vecka kan man behandla med antibiotika. Om det inte blivit bättre över helgen får vi väl kolla på Apoteket om de har några andra tips. Vi har i alla fall sett till att köra hennes kära Nasse (Gosedjuret) och snuttefilten för att bli av med eventuella bacilusker. Byta örngott och handdukar ofta ska också vara bra liksom att låta bli att gnugga i ögonen (vilket inte är så lätt att få henne att låta bli). Bäst att jag går och stoppar in stackars Nasse i torktumlaren så att han hinner bli torr till natten.

/Lisbeth

En usel födelsedag!

Ja, födelsedagen började bra men sen blev den allt lite usel, som Lotta på Bråkmakaregatan skulle sagt. För ovanlighetens skull sov det lilla födelsedagsbarnet fortfarande när jag vaknade och puttade på hennes pappa för att han skulle fixa fram paketen och en flaska välling. Med videokameran i högsta hugg väckte vi sedan vår nyblivna treåring med sång. Hon öppnade ögonen och log lite förläget, lade armen över ansiktet och såg nästan lite generad ut.

"Vem är det som fyller år idag?" frågade jag.
- " Det är JAG!" utbrast hon.
- "Vad får man då?"
- "Tårta!"

Tårta blev det ingen på morgonen men däremot paketöppning. Hon fick en tröja med Hello Kitty, en "prinsesskjol", en varm och go mössa, vantar, kläderna jag sytt till hennes docka och ett set med dockor föreställande Snövit och de sju dvärgarna. Sedan var det dags att göra henne i ordning för dagis och iklädd Henke-klänningen (en klänning hon fick av honom förra året och som är hennes favorit) och med ett par paket glass att bjuda dagiskompisarna på gav hon och Bengt sig iväg dit. Bengt åkte sedan till jobbet och jag åkte till Rehab för att träna. På eftermiddagen ringde de från dagis och sa att vi måste hämta Hannah för att hon fått en ögoninfektion. Hon kliade en massa i ögonen och de var kladdiga. Bengt var och hämtade henne och när jag sedan kom hem från sjukhuset var hon inte på topp. Hon kändes lite varm men när jag tempade henne på kvällen hade hon ingen direkt feber.

Efter att vi vilat en stund var hon lite piggare. Henke kom förbi och grattade henne och vi åt tårta. Hon fick en fin tröja och en Kitty-klänning av honom. Hon blev så glad! Hon gnodde sig mycket i ögonen och vi försökte tvätta dem så gott det gick. Tydligen är ögoninfektioner väldigt smittsamma bland barn så hon får nog vara hemma från dagis imorgon. Jag får ringa runt och kolla lite, det ska ju bli kalas i helgen både för Jacob och Hannah men nu får vi väl se hur det blir- vill ju inte smitta alla gäster. Visst är det ganska uselt att behöva bli sjuk på sin födelsedag? I övrigt var hon nog ganska nöjd, vår goa lilla (stora) tjej! Nu ligger hon och snarkar gott, det är bara mamma som inte kan sova.
/Lisbeth

Vart tar tiden vägen?

En liten snuvig snarkande prinsessa ligger bredvid mig i sängen. Om några timmar blir hon 3 år. Det känns nästan overkligt. Nyss var hon ett litet knyte i mammas famn. Vart tar tiden vägen? Är det så att tiden går fortare för varje år, ju äldre man blir?

Ibland önskar man ju nästan att man kunde stanna tiden ett tag. Tänker på en låt
som min bror spelade och sjöng på Hannahs dop, "För alltid". Den är skriven av Sara Löfgren och handlar om kärleken mellan mor och dotter. Jag tycker texten är så underbart fin. I den stunden när man ligger bredvid ett sovande litet barn och känner den där oerhörda kärleken och värmen inombords då skulle man vilja stanna tiden ett tag:

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
det är för alltid du och jag.
För alltid du och jag.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min..

Stanna tiden kan jag ju inte men jag ska njuta av att ligga här bredvid min lilla som hur overkligt det än känns imorgon bitti inte längre kommer vara två utan tre år. Hon får mig att orka kämpa vidare, hon är min glädjekälla och min drivkraft och jag älskar henne så otroligt mycket!
/Lisbeth

Grattis Jacob!

Igår fyllde min lille brorson, Hannahs lille kusin 1 år.

GRATTIS JACOB!

Många grattiskramar från Lisbeth, Bengt & Hannah

Om träning, vaccination och en stackars docka

Den här veckan har jag varit lite dålig på att uppdatera på bloggen och nu är det plötsligt fredag igen! En liten sammanfattning av veckan kommer här:

I måndags var jag och tränade på Rehab som vanligt. Det känns betydligt bättre i foten nu även om jag fortfarande har en del värk och ställningen gör ont emellanåt. Tränar på sjukgymnastiken på att få upp rörligheten kring vristen, att kunna belasta på vänsterfoten och få bättre styrka i benen.

På arbetsterapin håller jag just nu på med en födelsedagspresent till Hannah, eller rättare sagt till "lillasyster". Lillasyster kallar hon nämligen sin första docka som hon fick julen då hon fyllt 1 år. Den dockan var med i bilen vid trafikolyckan. Den låg i den svarta sopsäcken med personliga tillhörigheter som Bengt plockat ur bilen då den blivit bortforslad och stod på bilskroten. Dockan var smutsig och kläderna var fulla med glassplitter. Bengt hade egentligen tänkt slänga den men jag kände att den var speciell eftersom det var Hannahs första docka. Därför kasserade vi kläderna och jag tvättade rent henne. Sedan dess har "lillasyster" inte haft några kläder men ändå varit den docka Hannah håller mest kär. Det har inte blivit av att vi köpt några nya kläder men nu är det snart dags för lillasyster att få en ny outfit. Att sy tycker jag är riktigt roligt även om jag inte är särskilt bra på det. Igår när jag sydde gjorde jag en klassiker och blandade ihop rätan och avigsidan så det blev till att sätta i gång och sprätta! Förhoppningsvis hinner det bli klart till nästa vecka, annars får det väl bli en julklapp. Det känns roligt att kunna sy lite nya kläder till lillasyster (antar att namnet är en pik om en önskan om ett syskon och tyder kanske på att Hannah är lite avundsjuka på Lii som har en riktig sådan).

På måndagskvällen var vi och tittade på min kusin Annelis tavelutställning med akvarellmålningar på biblioteket och lånade lite nya barnböcker. En bok om Lilla Spöket Laban och hans lillasyster Labolina är favorit just nu annars gillar Hannah Lilla Prinsessan mest.

I tisdags var det Team möte på Rehab medicin. Vi konstaterade att operationen varit lyckad och att det gått framåt på många sätt. Jag ska försöka att ta tag i det där med bilkörningen nu också även om det bär emot. Det är ju ändå en stor frihet att kunna ta bilen själv och ta sig någonstans. Det som känns jobbigast är ju landsvägskörning och framförallt i mörker. Det får bli små steg i början- att köra kortare sträckor på dagtid.

I onsdags var jag ledig från träningen. Jag fixade med en massa papper till Försäkringskassan, var och fick mina glasögon fixade hos optikern och tittade på kläder på Per & Lisa. Passade också på att röja lite här hemma innan Hannah kom hem. Igår var det träning igen och sedan var jag på vårdcentralen på eftermiddagen. De hade inte tid att lägga om såren på benet så jag har fått tid för det i eftermiddag. I tisdags fick jag min vaccination mot den beryktade Svininfluensan. Det gjorde inte särskilt ont och jag fick inga biverkningar förrutom att det ömmade lite vid stickstället. Så det var inte farligt alls för dig som undrar och funderar på att vaccinera dig.

Det var lite om veckan så här långt. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Ljus i höstmörkret

Idag är det Alla helgonsdag. På förmiddagen var jag, mamma och Hannah runt på kyrkogårdarna och dekorerade och tände ljus. Vi var först i Fiskebäck och när vi var och besökte pappas och farmors grav kom också farfar dit. Han följde sedan med oss när vi också åkte till Huskvarna kyrkogård, Östra kyrkogården och Skogskyrkogården inne i stan.



Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att min älskade pappa inte längre finns här bland oss och att det gått 1,5 år sedan jag miste honom. Jag såg en intervju på TV med artisten Louise Hoffsten för några dagar sedan där hon pratade om en ny låt hon skrivit som heter "På andra sidan Vättern". Den handlar om hennes saknad efter sin pappa som gått bort. Hon sa att innan han gick bort pratade de om det faktum att han inte alltid skulle finnas där och han sa då till henne att han alltid skulle finnas med henne ändå. Louise sa att tanken på att hennes pappa fanns i himmelen gjorde att det kändes som om han var väldigt långt bort så istället tänker hon sig att han finns "På andra sidan Vättern". Jag tyckte den tanken var väldigt fin. Jag känner också att min pappa finns med mig och Vättern betydde ju mycket för honom så tanken på att han finns i närheten av sjön tilltalar mig också.

När vi kom hem efter att ha varit på kyrkogården var Lii, Meija, Thomas och Jennie och hälsade på. Vi åt lunch tillsammans och tjejerna lekte. Imorse när jag talade om för Hannah att Lii skulle komma sa hon:

"-Åh, min snälla kompis Lii kommer, då ska inte jag va dum mot henne!"

Hon försäkrade mormor också om att hon inte skulle vara dum mot Lii och inte knuffas. De är ju kusiner de där bägge men ibland påminner deras relation om syskonkärlek; de tycker jätte mycket om varann men bråkar också emellanåt. Den här gången bråkade de dock inte alls och hade så roligt tillsammans. Det är så roligt att se dem och jag fick ju chansen att krama lite om lilla Meija också, precis som jag hade önskat. Om två veckor ska det vara kalas för min lille brorson Jacob som firar sin första födelsedag ena dagen och den andra ska vi fira att vår lilla prinsessa fyller 3 år. Den helgen ska Thomas, Jennie och barnen sova över här och vi ska få vara barnvakt åt de små töserna när Thomas och Jennie får en barnledig kväll och chansen att hitta på något trevligt tillsammans på tu man hand. Ser verkligen framemot att få vara barnvakt, ha pyjamasparty och en massa mys.

Igår kväll var jag på ljusparty hos Annelie. Det var trevligt och det fanns mycket fint att köpa men det var dyrt. Vi åt först hemlagad pizza tillsammans och satt och
pratade.Sedan visade försäljaren från Partylite olika produkter och vi fick lukta på en massa doftljus. Jag hade svårt att bestämma mig (som vanligt) men köpte teljus (som värmeljus), några votivljus och ett större ljus, de flesta med olika juldofter. Tänka sig att imorgon är det november månad och det är bara fyra veckor till första advent!
/Lisbeth

Helt skräckslagen!

Hoppas att Hannah kan sova gott i natt. Hon blev helt skräckslagen och skrek hysteriskt när det ringde på ytterdörren ikväll, hon öppnade och några av grannbarnen stod där utklädda eftersom det är Halloween. Stackars liten! Hon klamrade sig fast i min famn och vågade inte gå fram och ge dem godis. Lite senare kom en annan grannpojke som går på hennes dagis och hans kompis. De var inte lika utspökade så dem kände hon igen och då var det inte riktigt lika läskigt. William är hon allt lite förtjust i.

När vi var i affären köpte jag en pumpa som jag och Hannah gjorde en lykta av när hon kom hem från dagis. Det tyckte hon var riktigt kul. Först fick jag skära av locket med en kniv och sedan hjälptes vi åt att gröpa ur den- riktigt geggigt! Därefter skar jag ut ögon, näsa och mun och Hannah och Bengt hjälptes åt att bära ut den och tända den. Så här fin blev den!





I eftermiddag har vi också bakat bullar som vi ska ha till Hannahs födelsedagskalas. Baka tycker hon också är roligt. Sedan åt vi tacos och hade fredagsmys. Vi provsmakade de ljumma nygräddade bullarna innan Hannah gick
och lade sig. Nu blir det en stunds TV-tittande innan jag somnar. God natt!
/Lisbeth

Nästan som Pippi!

Ja, jag sover inte med fötterna på huvudkudden som Pippi gör men med skor, precis som hon! För ett tag sedan fick jag en fotskena i plast som jag spänner mot ställningen och ska ha på när jag sover och vilar. Den har dock inte fungerat så bra, efter ett tag har det domnat i foten så att jag inte kunnat ha den på hela natten. På återbesöket på ortopeden i onsdags hade läkaren en ny idé om hur vi skulle lösa det. Ortopedteknikern har nu gjort en specialanpassning av en en mina gympadojor som jag nu spänner på och sover med på natten. Inte för att jag går i sömnen utan för att tvinga upp foten i rätt läge även när jag sover. Alla sätt är bra utan de dåliga!

-"Är det ledigt på dagis idag?" var Hannahs första fråga när hon slog upp ögonen imorse. Tur att det är fredag! Hon ska vara på dagis på dagen men ikväll blir det fredagsmys och sen är det helg- härligt! Jag ska åka iväg och skaffa nån krans eller nåt och ljus till pappas och farmors grav. Imorgon ska jag och mamma åka till kyrkogården och göra fint till Allhelgonahelgen. Imorgon kväll är jag bjuden på ljusparty hos Anneli och på söndag ska Hannah på barnkalas. Jag hoppas också att jag ska hinna få träffa min lilla guddotter Meija och krama lite om henne och storasyster Lii. Jag får kolla upp vad brorsan med familj har för planer, fast vid närmare eftertanke ska jag nog kolla med Jennie, det är hon som har koll på agendan ;-). Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Nu är det nedräkning!!!

Det är tidig morgon och jag ska strax göra iordning Hannah till dagis. Måste bara skriva några rader och tala om att nu är det nedräkning!!

Var hos ortopeden igår som konstaterade att jag nu fått upp vinkeln på foten och att jag inte behöver fortsätta skruva på ställningen längre! Benbrotten har börjat läka så smått så om 1,5 månad ska jag förhoppningsvis bli av med ställningen. Yes! Vilken härlig julklapp att bli av med eländet. Känner på mig att 2010 kommer bli ett mycket bättre år för oss än de senaste två åren sen trafikolyckan.

Idag är det träning som gäller, nu kör vi hårt! Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Hängigt värre!

I natt var det dags att ställa om klockan till vintertid. Det märks tydligt nu att det blir allt mörkare, både på morgonen och kvällen. Hannah hade dock inte ställt om utan vaknade tidigt. Jag känner mig hängig idag som om jag håller på att bli sjuk så idag har jag tagit det väldigt lugnt. Det värker i benet, såren där de två översta stagen går in var lite irriterade sist de lade om, så jag hoppas att det inte är någon slags infektion och att det är därför jag inte känner mig på topp. En förkylning gör väl också sitt till men sådana hör ju vinterhalvåret till. Hannah är också förkyld och har hostat en del i natt men nu är det full fart på henne.




Igår var vi hos Bengts föräldrar på lunch och träffade hans syster med familj. På kvällen var vi hos Johan och Neta tillsammans med Magda och Tomas som var hemma från Stockholm den här helgen. Det var kul att träffa dem allihop, det var länge sedan nu. Små grabbarna busade för fullt och Linus var lite tveksam till att sitta jämte Hannah- hon är ju tjej ju! Han hade deklarerat tydligt på dagis häromdagen att han ville minsann inte sitta jämte tjejer och småbarn. De är verkligen roliga i den där åldern. Det var roligt också att få gratulera familjen till den väntade tillökningen. När vi var på väg ut till bilen för att åka hem halkade jag och slog i ställningen. Det gjorde vansinnigt ont så när vi kom hem kräktes jag. Det blev en tidig kväll till sängs. Det har hänt vid några tillfällen innan, så fort det blir blött blir det väldigt halt med kryckorna och de glider lätt undan. Längtar tills jag blir av med den eländiga ställningen!
/Lisbeth

Helt otroligt!

Jag är chockad själv. Igår var jag, mamma och en bekant till henne i Ullared och jag har nu redan köpt både födelsedagspresenter och julklappar. Jag brukar aldrig vara ute i så god tid men det känns riktigt bra. Frågan är bara om jag kan hålla mig från att avslöja vad jag köpt och framförallt se till att inte köpa mer saker till Hannah innan jul. Det låter som jag snart är ett fall för TV-programmet lyxfällan, så är det inte (har lärt mig hemifrån att man aldrig ska köpa nåt på avbetalning eller ta en massa onödiga lån) men det är roligt att köpa nåt litet till henne då och då. Hon blir så glad, slänger sig om benen och säger "tack såå myyycket mamma". Det kan vara nästan vad som och hon blir själaglad. Dessutom brukar jag ha världens beslutsångest när jag ska köpa nåt (det kan både Bengt och mamma intyga) oavsett om det är nåt stort eller litet, billigt eller dyrt jag ska köpa så att jag faktiskt fattade så många beslut om vad som skulle inhandlas eller inte när vi var där är helt otroligt. Det gick ju åt några kronor, men mycket är ju väldigt mycket billigare där som t.ex. kläder och leksaker. Jag köpte exempelvis en ny vinterjacka för 349 kronor och jag tyckte den var jättefin. När vi kom hem var jag dock helt slut, har inte ens orkat plockat upp allt jag handlat än.

Idag har jag varit på Rehab och lagt om såren på benet och tränat. Såren vid de två översta stagen är lite irriterade och det gör mer ont där, men det var inget de gör något åt mer än att tvätta rent och lägga om på nytt . Nu i eftermiddag ska vi åka in en sväng till stan och fotografera Hannah så att hon får vara med i tidningen när hon fyller år. Det blir spännande att se hur det går. Tänk att hon snart fyller 3 år!! Ha det gott!
Kram Lisbeth

Detta skruvande!

Nu sitter jag här vid datorn och det är mitt i natten. De andra sover gott t.o.m Rambo snarkar högljutt men jag kan inte sova. Ställningen på benet är otymplig och det gör ont. Igår var jag på återbesök på ortopeden. Jag hade hoppats att jag hade skruvat färdigt på stagen på ställningen nu för nu gör det riktigt ont att skruva. Men inte! Det visade sig på röntgenbilderna att jag fått upp tillräcklig vinkel på foten så det var han nöjd med. Däremot har det kännts som om jag belastat bara på utsidan av foten när jag försöker gå på den och så var det, så nu måste jag skruva en vecka till för att få ordning på det. Så en veckas skruvande till blir det och sedan ny röntgen. Samtidigt är det ju bra att fixa till det när ställningen nu sitter på benet för jag vill ju inte gärna göra om det här ingreppet. Så jag får helt enkelt härda ut en vecka till. Doktorn konstaterade att för att kunna fortsätta skruva var vi tvugna att byta ut ett av stagen till ett kortare och det skulle egentligen göras på torsdag. Men för att slippa åka in till sjukhuset bara för det då skruvade vi för ett par dagar och bytte staget direkt. Det gjorde ordentligt ont och nu spänner det hemskt i hälsenan och bak i vaden. Jag har legat vaken i flera timmar och vänt och vridit på mig men nu är det väl dags att göra ett nytt försök att sova lite. Sov gott!
/Lisbeth

Vilka goa kusiner!

Nu ligger jag på sängen och vilar mig lite innan jag ska åka iväg till rehab och träna. Igår lånade vi ut vår bil så vi var lite "strandsatta" här hemma. Hannah ringde till kusinen och frågade om hon ville komma och leka. De kom hela familjen på eftermiddagen och vi åt middag tillsammans. Jag hade lagat kalops och hör och häpna vår lilla matvägrare åt upp hela portionen!! De andra verkade också uppskatta maten. Efteråt gick vi ut en stund och promenerade upp till lekparken där tjejerna hade fullt upp ett tag. Lilla Meija somnade gott i vagnen. När vi kom hem kom Isabelle förbi en stund och de lekte och stojade alla tre. Men det är svårt det där att vara tre stycken tjejer och leka fast man bara är två-tre år! Det blir någon som blir lite utanför men efter ett tag gick det bra att leka allihop. Mamma tittade också förbi en sväng. Jag passade på att gosa med lilla Meija, hon är så söt och go! Det sista på kvällen innan de skulle åka hem så klämde kusinerna ner sig i Hannahs lilla TV-fåtölj med varsin vällingflaska. Det är mys det!



Nu ska jag göra mig iordning. Jag har missat att beställa skjuts idag (inte första gången) så Bengt ska skjutsa in mig om en stund. Jag får schemat för kommande vecka på torsdagar och beställer jag inte resorna direkt så glömmer jag det, de måste bokas en vardag i förväg innan kl. 16. Ofta kommer jag på det först på söndagskvällen och det var så det var den här gången. Ha en bra dag!
Kram Lisbeth

Mys i höstmörkret

Idag sken höstsolen till skillnad från igår då det var både regnigt och blåsigt. Jag och Hannah träffade Madde och Linnea inne i stan för att gå en sväng (den blev kort för det var kallt) på torget och sedan gick vi till Pingstkyrkan och fikade och tjejerna lekte. Det var länge sen vi sågs nu och det var verkligen roligt att sitta ner och prata. Redan när vi satte oss i bilen för att åka hem frågade Hannah när hon får leka med Nea igen. Det är kul att de har roligt ihop fast det skiljer 4 år på dem. Gratulerade Maddde på födelsedagen i efterskott och till att de blivit husägare!

I eftermiddag har jag bara slappat framför TV:n och planterat lite ljung i krukorna ute för att göra det lite höstfint. Nu funderar vi på att tända lite grann i braskaminen och fixa nåt gott att äta. Hannah tog en tio minuters tupplur i bilen på väg hem från stan och hoppade sen över middagsluren. Hon somnade vid 17-tiden mot min axel framför TV:n så nu sover hon så gott. Försökte hålla henne vaken, men det var omöjligt - hon var så trött. Får hoppas att hon inte vaknar vid 23-tiden och är jättepigg för det är inte mamma då. Ha en mysig lördagskväll i höstmörkret!

/Lisbeth

Rullstolshaveri och Stora Planer

Idag har jag varit på stan en sväng och träffat min kompis Annelie. Vi var och åt lunch på Åtta Glas och gick sedan en sväng i affärer. När vi var på väg från väster till öster i regnet och jag skulle åka nedför en trottoarkant fastnade det ena länkhjulet fram på rullstolen på något sätt och själva gummidäcket krängdes av från fälgen. Det gick inte fortsätta köra utan vi fick försöka flytta rullstolen åt sidan och försöka få på däcket igen. Där stod vi i regnet, jag stod med en krycka i var hand och Annelie försökte fixa hjulet. Massor av folk runt omkring men inte en enda som erbjöd sig att hjälpa till. Med gemensamma krafter lyckades vi till slut få dit det men min stackars vän blev helt svart om händerna av olja. Tur att hon var med, vad hade jag annars gjort? TACK Annelie!

Efter att ha gått i affärer en stund och ute i regnet och blåsten (det var riktigt trist höstväder idag) gick vi in på ett konditori och tog en fika. Vi satt där och pratade tills det var dags för mig att rulla iväg för att bli upphämtad av mamma för att fortsätta till Nordisk Gårdsbands festival i Huskvarna Parken. Martin och Daniel spelade där med sitt band STORA PLANER ikväll och vi åkte dit tillsammans med farfar, Jimmies mamma och hans mormor för att lyssna. Det var en kanon spelning- de var jätteduktiga. De håller på att spela in en demoskiva så det ska bli kul att höra den när den är klar. Jag hade glömt kameran ikväll så bilderna ovan är från deras första spelning i våras.
/Lisbeth

Nästan som hemma

Idag har jag varit och tränat på Rehab som vanligt . Det har nästan blivit som mitt andra hem. Usch- det där lät hemskt men jag har ju varit där och tränat sedan förra sommaren. Det låter inte sant när jag säger det men så lång tid har det gått. Jag kan knappt fatta det själv. Men det har ju hela tiden varit liksom två steg framåt och ett tillbaka. Först har jag tränat och sedan har det blivit en ny operation och då har man liksom fått börja om på nytt. Samtidigt om jag tänker tillbaka så har det ju hänt saker.

När jag först kom till Rehab medicin ungefär 6 månader efter olyckan hade jag precis bara börjat att få belasta vänsterfoten och var väldigt svag i benen. Jag hade så ont i vänster hälen att jag var tvungen att ha den s.k Brolin-stöveln på för att kunna sätta ned foten i golvet. Jag hade väldigt dålig rörlighet i vänster knä och fick ligga mycket i en s.k kinetec-apparat för att få upp rörligheten.

Jag har tappat räkningen på hur många operationer jag genomgått; mobilisering av knäet vid flera tillfällen, steloperation av foten, borttagande av skrot som satts in, mejslat bort överflödigt ben och strålats m.m och nu senast extern fixationen. Jag hoppas att detta ska vara den sista operationen men man har ännu inte gjort något åt vänster knäet för att man först vill få ordning på foten så det är inte säkert att det är den sista. Jag hoppas i alla fall att jag ska ha skruvat färdigt på ställningen på tisdag så att de bägge benbrotten i underbenet kan få börja läka. Förhoppningsvis blir det en bra julklapp att bli av med ställningen. Man kan ju alltid hoppas!
/Lisbeth

Lilla Pärlan

Ja, Pärlan är från och med idag Hannahs nya smeknamn. Jag fick ett telefonsamtal från dagis i eftermiddag då en av hennes fröknar berättade att Hannah trätt pärlhalsband och plötsligt fått för sig att stoppa in en pärla i näsan. De hade lyckats att få ut en men visste inte om hon kanske stoppat in fler. Själv hade hon först sagt att hon stoppat upp tre stycken och sedan att det bara var en så vad skulle man tro?




Vi ringde till vårdcentralen men de hänvisade istället till öron- näsa-halsmottagningen på Ryhov så vi fick ringa dit. Jag pratade med dem där och som tur var hann vi dit innan de stängde klockan 17. Annars hade det nog blivit många timmars väntande på akutmottagningen dit man skickas när de stängt för dagen. När vi kom dit möttes vi av en sköterska som sa "Är det lilla pärlan som kommer?". En läkare tittade i Hannahs lilla näsa och konstaterade att det inte satt fast något mer där inne. Hannah skötte sig bra men hon blev lite ledsen när hon var tvungen att ha bomullstussar med något slags medel på i näsan och när doktorn sedan skulle föra upp sitt instrument för att se hur det såg ut. Efteråt gick vi och köpte henne en glass i cafeét för att hon skött sig så bra, lilla Pärlan. Hoppas och tror att hon inte kommer stoppa upp pärlor i näsan någon mer gång!

/Lisbeth

Den första snön!

Idag kom den första snön! Jag skulle åka till sjukhuset för återbesök på ortopeden och skulle åka redan 06.20. Chauffören från sjukresor ringde och talade om att hon var försenad p.g.a vädret. Tyckte det lät lite konstigt för när man tittade ut genom köksfönstret regnade det bara lite grann. När vi var halvvägs till Jönköping var det dock snö som föll och det hade också lagt sig en del på marken. Efter besöket på ortopeden då några av stagen på ställningen byttes ut var jag på Rehab och tränade. När jag kom hem hade det fortfarande inte snöat här i Habo men på hemvägen syntes det snö utmed vägen. Usch - en kall påminnelse om att vintern snart är här!
/Lisbeth