Kallt ute men varmt i hjärtat

Idag har vi trotsat snö och kyla och gett oss ut till lekparken. Vi har ju en precis bakom huset men de senaste månaderna har vi letat efter någon i närheten där babygungan inte är omgiven av sand som underlag utan plattor för att underlätta att komma intill med rullstol. Fick ett tips om en för ett tag sedan av en kompis och idag när Hannah fortfarande hade jullov bestämde vi oss för att åka dit och kolla in den. Den ligger i ett område där jag växte upp som barn, inte långt ifrån där vår dagmamma Eva bodde men är ju förstås nu helt omgjord. Vi tog oss dit med bil (elopedens batteri är inte att lita på nu när det är så kallt, det kan sjunka från fulladdat till knappt hälften på bara en liten stund) och med den manuella stolen är det alltför backigt. Vi parkerade strax intill och sen rullade vi sista biten. William blev först dragen i pulkan av storasyster och sedan satt han i Wriggle Wrappen hos mig. Där det var skottat eller  snön var packad gick det bra med Freewheel men så fort snön blir lite lösare blir det kämpigare. Vi lyckades kämpa oss fram till gungorna i alla fall och mycket riktigt var det här inte några höga trä-kanter och sand runt omkring utan mjuka gummiplattor. Gungan satt ganska lågt så det var smidigt att lyfta i och ur. William tyckte det var så roligt att gunga. Vi har en gunga i trädgården men det är ju inte samma sak som att gunga ihop med andra barn på en lekplats. Ser framemot våren då vi kan ta oss runt lite smidigare.
Det var kallt ute idag men lite extra varm i hjärtat blev jag att det idag faktiskt var tre passerande människor som erbjöd sin hjälp. Det tillhör inte vanligheterna att någon frågar när vi är ute någonstans om de kan hjälpa till. En frågade när vi lastade ur bilen, en på lekplatsen och en när vi skulle stuva in allt i bilen igen. Båda gångerna vid bilen var jag så gott som klar så jag svarade att det går bra men tackade så mycket för erbjudandet. I lekparken hade jag kört fast lite grann men hann komma loss innan putt-hjälpen var beredd att rycka in. Så snällt ändå att vilja hjälpa till! Pappan i lekparken var imponerad av att vi gett oss ut i snön och sa till William i mitt knä att "-Där sitter du ju bra!". I lekparken finns också en klätterställning med ramp där man lätt kan köra upp med rullstolen. Till den lekparken kommer vi göra fler utflykter.

I badhuset

Idag startade vi dagen tidigt trots att vi var lediga och åkte till Skövde Badhus. Eftersom det är Trettondagen och många är lediga befarade vi att det skulle bli mycket folk så vi siktade på att vara där 09.00 när de öppnade men anlände nån halvtimme senare.

I badhuset testade jag och William först babypoolen medan Hannah tog med pappa till Äventysbadet och vattenrutschkanorna. William var nöjd med att sitta och plaska, leka med vattenleksakerna och titta och känna på de konstgjorda palmerna. Han sitter stadigt och än så länge går han ju inte (ifrån mig). Hannah lekte med honom i babypoolen också en stund innan det blev matdags. Vi åt inne på badcaféet och sedan tog jag och William en paus från badandet och tittade på när Hannah åkte rutschkana och badade med pappa i vågbassängen. Efter lunch blev det mycket folk och då förflyttade vi oss till barnbassängen där William fick bada i sin baby float. Vi köpte den när vi var på Teneriffa i november och han älskade att flyta runt i den i hotellpoolen. Idag sken han upp när pappa blåste upp den och det var precis som om han kom ihåg den och förstod att han skulle få bada. Den ser ut som en badring fast det är som en sits i mitten där man sätter barnet. När han inte badade satt han i mitt knä i wriggle wrappen vilket fungerade bra.

Badhuset i Skövde har bra anpassade lokaler för rullstolsanvändare och det finns separata omklädningsrum och handikapp-duschar så det funkar smidigt med dusch- och omklädning. Medan Bengt och William lekte i barnbassängen passade jag och Hannah på att simma. Så härligt! Jag har verkligen saknat att motionssimma. I vattnet känner jag mig så mycket friare och rörligare även om inte benen fungerar som de ska. Jag simmade ett par gånger i veckan innan graviditeten men sedan efter att William kom har det inte blivit att jag tagit tag i träningen förutom ett tillfälle i veckan då jag tränar i bassängen på sjukhuset. Jag tror att jag ska ta tag i det där. Det blev några härliga timmar i badhuset innan vi åkte hemåt igen och William somnade direkt när vi satte honom i bilen - trött efter allt badade och alla intryck. Storasyster var nöjd med dagen hon med och tyckte att det får vi snart göra om.

En nyfiken, busig ärt-älskare!

Ja han börjar allt bli en bestämd liten herre William. Eftersom vi skulle resa utomlands i november och William då behövde få sin vaccination lite tidigare så bokade vi in en extra koll på BVC vid 11 mån eftersom det annars skulle dröja ända till 1-årskontrollen. Det visade sig då att han inte gått upp i vikt som förväntat och därför inte följt sin kurva. Sköterskan frågade om han varit sjuk och det hade han varit och sa att det kanske kunde bero på det eller att han nu kräver mer när han blivit mer rörlig och börjar krypa. Hur som helst så skulle vi försöka få i honom lite mera. Lättare sagt än gjort dock.

William som tidigare varit matglad och nyfiken på nya smaker ville plötsligt inte ha barnmat varken hemlagad eller på burk utan spottade ut allt utom välling och macka. Vi försökte locka på olika sätt men det gick inte. Tills vi kom på att det skulle vara mat i småbitar på egen tallrik. Han tittar nyfiken efter vad vi andra har på tallriken och vill att det ska vara samma som vi andra äter. Nu går det där med ätandet betydligt lättare och han jagar glatt med pincett-greppet de små bitarna på tallriken. Favoriten är kokta gröna ärtor! Oavsett vad som finns på tallriken är det de små gröna ärtorna som de små fingrarna först jagar och pillar in i munnen. Så söt är han när han sitter där och jagar dem på tallriken.

Ärtorna är de som slinker ner i magen först.

Busigt frukost-sällskap!

Brödbitarna hamnar på bordet och tallriken på huvudet!

Nyfiken liten kille som står på tå för att bli lite lite längre

Nyårsafton och nyårsdagen 2015

I år firade vi nyår tillsammans med familjen Axberg-Gröndahl. Eftersom hundarna de senaste åren varit rädda för nyårsraketerna bestämde vi att det var lugnast för dem att vi var hemma hos oss. Vi träffades vid 17-tiden och lagade mat tillsammans, pratade och spelade spel. Det var väldigt trevligt och alla barnen (förutom William) var vakna vid tolvslaget. Efter att vi tittat på fyverkerierna som sköts i grannskapet och välkomnat det nya året sjöng vi singstar. Det blev en bra avslutning på 2015

Idag har vi varit trötta efter gårdagens festligheter. Klockan var 02 innan vi kom i säng och vid 05.30 vaknade William som vanligt. Han var vaken lite längre än vanligt på nyårskvällen så efter att han varit vaken på morgonkvisten somnade han dock om och sov fram till tio-tiden. Hannah som alltid är morgonpigg sov fram till 11.

Idag hade vädret slagit om och blivit lite mildare men barnen var ändå sugna på lite pulkaåkning. I eftermiddag åkte Hannah med mormor till Missionshuset för att sova över där tillsammans med kusinerna Lii och Meija.

Tillbaka-blick 2015

Så här på det nya årets första dag är det ju lite roligt att se tillbaka på det gångna året och försöka sammanfatta några av de stora händelserna för oss. Det största 2015 var förstås att vi blev en till i familjen!!!

Året inleddes ju med sondmat och sondslang, p.g.a. en jobbig graviditet med hyper emesis,  som slutade med igångsättning den 27 januari. Då tyckte läkaren att jag (någon vecka innan beräknat) som hon uttryckte det "lidigt nog"och det var dags för bebisen att komma ut. På kvällen efter en snabb men oväntat smidig förlossning föddes vår lille prins som ganska snart fick namnet William.

I mammas famn

På väg hem från BB

Stolt storasyster träffar lillebror för första gången

Nu är William 11 månader och det har varit fantastiskt att följa hans framsteg. Första leendet, rulla runt, sitta, krypa, resa sig mot saker ja ni vet alla de där stora händelserna under det första året. På julafton tog han själv de första stapplande stegen när han höll i gåvagnen. Det känns obegripligt vad snabbt det går och att han snart ska fylla 1.

Livet som småbarnsmamma och rullstolsanvändare innebär ju en hel del utmaningar men när jag ser tillbaka på det här första året känner jag ändå att vi hittat bra sätt att lösa vardagen. Jag minns första gången jag skulle åka själv med William till BVC och allt var nytt när det gällde förflyttningar och att ha med en liten bebis och rullstol. Det var många moment och jag minns att jag kände mig nästan gråtfärdig när vi äntligen kommit hem igen. Nu har jag stenkoll på i vilken ordning och hur jag enklast löser det hela och det känns inte alls så omständigt som tidigare att ta med barn, barnvagn och rullstol i bilen. Liften i bilen underlättar mycket. Jag har fått hjälp med ett höj- och sänkbart skötbord och en höj-och sänkbar spjälsäng med öppningsbara grindar för att underlätta lyften och spara på mina axlar och rygg.

Ibland när vi är iväg någonstans kan jag känna mig begränsad av miljöer som inte är rullstolsvänliga men det handlar ju inte om att det är besvärligt att ha med sig barn utan på bristande tillgänglighet för oss som använder rullstol. För mig är det inget alternativ att bara sitta hemma utan man får försöka hitta lösningar som fungerar.

Några andra särskilda familjeminnen från det gångna året var Williams dop i maj:

familjeveckan på Valjevikens rehabcenter i Blekinge i somras:

och resan till Fanabe beach på Teneriffa i november.

Sommarsemestern tillbringades först i Blekinge, sedan i sommarstugan på Askerön och så tillbringade vi några dagar i mammas husvagn i Kalmar.

Askerön sommaren-15. Lii, Hannah, William och Meija

Morbror Thomas och William 6 mån

Camping i Kalmar

 Ja listan på härliga minnen tillsammans med familj och och vänner kan göras lång. Det har förstås funnits jobbiga dagar också men vi kommer minnas 2015 som ett bra år. Vill passa på att tacka alla släktingar och vänner som finns där för oss på olika sätt. Nu blickar vi framåt och hoppas på ett lika fantastiskt 2016. Önskar Er allt gott inför det nya året!

Första pulkaturen och nya skridskor

Vi har varit lediga i mellandagarna. I söndags, tre dagar efter julafton kom den av barnen efterlängtade snön. Vi var ute redan vid tio-tiden i pulkabacken och William fick sin första pulkatur. Han skrattade glatt när Hannah drog honom i pulkan. Det blåste och snöade fortfarande när vi var ute så det blev en kort tur innan vi gick in för att värma de små rödrosiga kinderna. Hannah var sedan ute med kompisarna i flera omgångar och åkte kick, glidare och snowracer. Till en början var snön lätt och mjuk så då gick det köra rullstolen med freewheelet och ta sig fram, annars är ju snö och rullstolshjul inte nån höjdar- kombination. Gäller att passa på att va ute när vi kan få lite putt-hjälp om vi kör fast. Tur att vi har en liten pulkabacke precis bakom huset.

Hannah fick nya (begagnade) "riktiga" konståkningsskridskor i julklapp så de senaste dagarna har hon gått runt så här inomhus:

 Så i måndags fick det bli en tur till Kinnarps för att testa de nya skridskorna. Det var allmän åkning utan klubba och puck på förmiddagen och vi tog med oss Hannah och hennes kompis Stina. Tjejerna hade roligt på isen även om Hannah tyckte det var lite svårt och ovant med de nya skridskorna. De har nämligen en extra tagg som ska göra det lättare att göra konster men som ju gör det lite svårare att åka innan man vant sig.

Lillebror passade på att ta en tupplur i ishallen

Skridskouppvisning i Kinnarps

Under hösten har Hannah gått på skridskoskola på söndagsförmiddagar genom Rosenlunds konståkningsförening. Till en början tänkte vi att det bara kunde va roligt för henne att bli bättre på skridskoåkning men hon fastnade verkligen för det här med konståkning. Det är roligt att se vad snabbt hon lärt sig och hur självförtroendet växer. Hon har ju alltid varit tveksam till och försiktig när det gäller att testa nytt och vi har fått pushat henne. Nu verkar det släppt lite och det märks att hon verkligen gillar konståkning. Innan jul var vi inbjudna till uppvisning med luciatåg på skridskor och de olika gruppernas framträdanden. Så roligt att se vad de kan!

Igår träffade jag och Hannah min mamma i stan och vi gick på mellandagsrean. Jag brukar oftast åka till A6 för att det är smidigt med både parkering och rullstol men den här gången tog vi en tur nere på stan istället. Det är inte så ofta jag är där så jag passade på att handla för ett presentkort jag fick i julklapp förra året, handlade kläder till barnen på rean, köpte böcker till halvapriset och köpte ett par skor till William. Vi var också på Bernards Atollen åt lunch.

Idag har vi klarat av handlingen inför nyår och varit och tittat på tapeter inför ett projekt här hemma som vi hade tänkt klara av i mellandagarna. Men dagarna bara springer iväg så det får nog bli ett projekt för det nya året.

Årets julfirande

Har haft lite strul med att få den nya datorn att fungera som jag vill men här kommer en kort sammanfattning av julen 2015:

Årets julfirande började med att minstingen i familjen vaknade tidigt och sedan fick vi vänta otåligt på att storasyster skulle vakna. Hon tog för ovanlighetens skull sovmorgon och vaknade först 07.30  (ja, det är sovmorgon i det här huset). Mamman i huset föreslog mysig julaftonsfrukost vid granen men dottern bestämde att först skulle det öppnas julklappar. Så så blev det.

Efter julklappsöppningen blev det frukost och sedan tittade vi på sista avsnittet av julkalendern. Årets julkalender " Tusen år till julafton". Den har ju fått mycket kritik men Hannah tyckte om den även om den inte var särskilt julig. Vi har tyckt att den varit både lärorik och rolig men den tilltalar kanske främst  barn i skolåldern som börjat lära sig om hur det var förr i tiden (och vuxna som nostalgiskt minns hur det var när de växte upp).

Sedan fixade vi oss i ordning och åt lunch innan vi åkte till Svensjö, till mammas f.d. Missionshus för att fira jul tillsammans med min mamma och mina bröder med familjer. Vi samlades strax innan Kalle Anka men det var inte så många av barnen som tittade utan de lekte och klappade kaniner istället. Tjejerna i Svensjö hade fått varsin kanin i julklapp som de stolta visade upp. Vi vuxna förberedde maten och kollade de tre minstingarna bland kusinerna (William, kusin Jack och kusin Noomie). Sedan åts det julbord och öppnades presenter efter att tomten varit på besök. Det smärre kaos som utbryter i en stor sal när tio glada, ivriga barn ska öppna paket! När lugnet lagt sig lite dukades dessertbordet fram och resten av kvällen satt vi och småpratade och myste.

På juldagen åkte vi till svärföräldrarna för att fira jul med dem och Bengts syster. Vi åt julbord och sedan tyckte minstingen i familjen att det var dags för en tupplur innan paketöppningen så två otåliga tjejer fick vänta tills han vaknat igen. När Hannah och Alva fick veta att det inte skulle komma någon tomte på besök bestämde de sig för att själva klä ut sig till tomtar och läsa etiketterna på paketen. Så söta var de med bulliga kuddmagar innanför tröjan och röda tomteluvor.

Julefrid

Det blev en ganska lugn ledig onsdag trots att det är julafton imorgon. Förmiddagen ägnades åt glasstillverkning (pepparkaksparfait till dessertbordet) och lite matlagning. På eftermiddagen slogs in klappar och fixades det sista. Hann till och med lite eftermiddagsvila vilket inte tillhör vanligheterna dagen före julafton. Ikväll har vi grillierat skinka som provsmakades tillsammans med julegröten. Lill-killen ville förstås inte missa kvällen den 23:e och myset så han kämpade att hålla sig vaken lite extra. Nu är det dags att krypa ner och ladda för morgon dagen. God Jul!

Julgranen

William kollar in julgranen

Gröt och skinkmacka, mys vid granen