Ja, den frågan har säkert många föräldrar trätt om när det är tidig morgon, lite halvstressigt och man är på väg ut genom dörren till jobb och dagis. Man har just fått på alla kläder när barnet säger:"- Jag måste gå och kissa!" Jaha där rök det, inte i tid till dagis idag heller...
Den senare delen med att bylta av alla kläder igen för en snabbsväng in på toaletten och sedan på med dem igen känner jag igen mig i - men faktiskt inte så mycket i det andra. Eftersom jag inte kunnat under så lång tid tycker jag att det är både roligt och mysigt att få lämna och hämta på dagis. Att få en liten inblick i hur dagen på förskolan varit och mötas av en liten tjej som skiner upp och ropar mamma. Visst känns det lite bökigt ibland med kryckor, väska och alla kläder och ut och in i bilen men ändå så härligt! Jag vill hämta och lämna på dagis idag!
Det jobbigaste är väl snarare morgonbestyren innan man kommer så långt att det är dags att åka till dagis. Vissa mornar funkar jättebra, andra så sätter sig vår lilla dam på tvären direkt. Jag vill... och jag vill INTE. Inte klä på sig, inte ha de kläderna, inte borsta tänderna, inte kamma mig, inte den overallen, inte de stövlarna.... Det är mycket man vill och tror sig kunna bestämma när man är tre år!!
Jag läste en krönika i tidningen Vi föräldrar härom veckan där det stod så här:
"Innan förlossningen trodde jag att man blev förälder där på BB. Så fort barnet var fött så skulle jag vara mamma. Nu vet jag bättre. Förälder är inget man blir över en natt. Det är något man tränar på varje dag".
(Vi Föräldrar nr 2 2010)
Skribenten liknade föräldraskapet vid en berg- och dalbana och visst känns det så ibland. Kommer ihåg när Hannah var bebis och man försökte hitta lite rutiner. Ibland trodde man att man äntligen hittat något som funkade men så ändras plötsligt förutsättningarna och det som tidigare fungerade så bra funkar inte alls längre utan man får tänka om. Som förälder gäller det att vara i nuet och i ögonblicket. Ena stunden kan man känna oro, tvivel på sin egen förmåga och vanmakt när man inte kan trösta en skrikande bebis och nästa fullständig lycka och den varma kärleken när man snusar på sin lilla bebis och har en mysig stund i soffan tillsammans. Det gäller att försöka se hur det som gått jättesmidigt med treåringen ena morgonen plötsligt blir till en jätte sak och orsakar en massa Jag VILL och jag vill INTE...
Ja att vara förälder är nog något man tränar på varje dag.
/Lisbeth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar