Vad kommer att hända? Hur kommer det att bli? Hur ska jag orka med? Just nu är det en massa frågor som snurrar i mitt huvud. Utförsäkrad är ordet som ekar i mitt medvetande.
"Du har inte längre rätt till sjukpenning. Du måste ta tjänstledigt från ditt arbete för att söka jobb på de procenten du inte arbetar." meddelar Försäkringskassan.
Ofta har jag inte tillåtit mig att tycka livet är jobbigt utan jag har bara tänkt "det ordnar sig", stängt av känslorna och kämpat vidare. Men just nu känner jag en stor oro och liksom tom inombords. Har jag kämpat så här länge för att bara ge upp och acceptera att jag kommer bli beroende av rullstolen för resten av livet? Hur ska jag orka med min rehabilitering om jag ska arbeta mer? Är det så här det kommer att vara resten av livet med smärtan? Vad kan jag förvänta mig av framtiden?
Önskar att någon kunde ge mig svar. Tankarna snurrar om och om igen och jag kan inte släppa det riktigt. Kanske morgondagens möte och läkarkontakten på torsdag kan ge svar på en del av det jag grubblar över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar