fredag 26 februari 2016

Med stapplande steg

Ett bra tag har ju William gått med gåvagnen, rest sig upp mot saker och gått ut med. Det sista har han även tagit ett steg eller ett par emellan saker men vågar inte riktigt lita på att det går. Som mest har han gått fyra, fem steg mellan våra öppna famnar men då han vinglar till är han snabb med att sätta sig ner och istället ta till det snabbaste sättet att ta sig fram: krypa på alla fyra. Han är nu supersnabb på att ta sig mellan olika rum och hitta på bus. När han har mamma och rullstolen efter sig kryper han en bit och stannar sedan och vänder sig om och ler precis som för att säga "- hänger du med?" eller "kom och ta mig om du kan!". Vårt lilla charmtroll!

En liten busunge!

Kryper runt i full fart

Så fort han får chansen kryper han till hundarnas korg

I tisdags åt vi lunch på Landhs tillsammans med två av mina f.d. kollegor och vänner, Annika och Ulrica. Trots att William sovit dåligt och stökat under natten och bara sovit en kort förmiddagslur var han på ett strålande humör. Jag befarade att han inte alls skulle va på humör men han njöt av uppmärksamheten från Annika och Ulrica och andra han charmade på caféet. Vi åt en god luch bestående av en stor blandad salladsbuffe och dagens kycklinggryta och ungsrostad potatis. Det blev en härlig pratstund men som alltid går ju tiden för fort när man har trevligt. Solen sken och det var nästan lite vårkänsla i luften, konstaterade vi när vi skildes åt på parkeringen eftersom tjejerna skulle tillbaka till jobbet,  så när vi kom hem tog William en eftermiddagslur i vagnen ute. Åh vad jag längtar efter att det blir vår på riktigt!

Nöjd kille i bilen hem efter lunch-date med två härliga tjejer

Inga kommentarer: