I onsdags, den 16 maj, var det på dagen 10 år sedan min pappa gick bort i cancer. 2008 var ett tufft år för vår familj som började med att jag och Hannah den 3 januari råkade ut för trafikolyckan. 4 månader senare, slag i slag gick pappa bort. Pappa hade kämpat mot cancern i många år innan, men i maj 2008 orkade hans kropp inte längre utan han somnade in.
Den här tiden på året när syrenerna blommar påminner så mycket om pappa. Den sista tiden var han på ett korttidsboende i väntan på att få komma hem. Han ville hem till varje pris men i väntan på att saker skulle fixas, för att det skulle fungera för honom hemma, var han på korttidsboendet. Han var sängliggande och orkade inte mycket. Jag och mamma hälsade på honom berättade för honom att nu så blommar syrenerna ute och det doftar så härligt. "- Ja de är så fina. Jag har ju planterat en syren här ute" svarade han och pekade mot fönstret i tron om att han var hemma i hans och mammas hus och inte på korttidsboendet. Jag och mamma visste ju om hans starka önskan om att få vara hemma och på något sätt kändes det skönt att han ändå trodde att det var där han var. I sitt hem med trädgården utanför där han, innan han blev sjuk, planterat syrenbusken och mycket annat, odlat i växthuset och skött om alla sina blommor som han drivit upp från frö. Mamma och jag bara tittade på varann och sa ingenting. Vi kände att han kände ett lugn i tron att han var hemma och då var det så det skulle vara, han skulle få fortsätta känna sig lugn i det.
Förra året byggde vi en liten mindre altan här hemma hos oss. Vi var då tvungna att riva bort en syrenbuske som stod utanför vardagsrumsfönstret så nu har jag ingen syrenbuske i trädgården. Men jag tror jag ska ta och köpa och plantera en- för den fantastiska doften och för minnena av pappa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar