3 månader och 3 dagar

Ja tänk så liten hon var då för 1,5 år sedan! Nu är Isabelle 18 månader och ett litet yrväder full av egen vilja och massa bus! Rubriken är från ett inlägg som jag påbörjade men inte postade för 1,5 år sedan:
_____________________________________________________________________
"Tänk vad tiden rusar iväg. Insåg att det var ett bra tag sedan jag skrev på bloggen. Senaste inlägget hade rubriken tre veckor och 2 dagar och presenterade vår nya lilla familjemedlem och nu är den lilla plötsligt 3 månader (och tre dagar). Det där lilla knytet har blivit en liten tjej som håller huvudet stadigt, har upptäckt sina händer, greppar efter saker, ler och jollrar mot sin omgivning. Tänk vad mycket som händer de där första månaderna! Plötsligt har man liksom glömt hur det var när vi bara var fyra i familjen och kan inte tänka sig hur livet skulle vara utan lilla Isabelle- vår lilla skatt!

Den 16 oktober 2016 kom hon till oss. Vi hade fått tid för igångsättning den 15:e men trots upprepade försök att sätta igång förlossningen ville det inte riktigt sätta igång. Vid midnatt konstaterade barnmorskan att någon förlossning var inte på gång utan istället bestämdes att jag skulle få vila under natten och sedan skulle man göra ett nytt försök med igångsättning nästa morgon. Jag fick medicin som skulle få värkarna att stanna av och en sömntablett att sova på för att jag skulle kunna slappna av, sova och samla krafter för morgondagen. Vi gjorde oss iordning för natten och Bengt släckte lampan. Jag hade ont i ryggen och när jag försökte vända mig för att lägga mig på sidan och sova gick plötsligt helt oväntat vattnet. Bengt fick ringa på klockan, men vår barnmorska var nu upptagen på ett annat rum så in kom istället en annan barnmorska som vi inte träffat tidigare under kvällen. De konstaterade att förlossningen trots allt dragit igång och sedan gick det snabbt. Vid 02 föddes en liten tös som vägde 4750 gram och var 54 cm lång"
_____________________________________________________________________________

Sen blev det inte mer skrivit på bloggen då-  för 1,5 år sedan. Livet med tre barn, hus och hem kom liksom emellan. Ett liv som under de senaste åren också inneburit ökad smärtproblematik för min del. En smärta som orsakat sömnlösa nätter, minskad uthållighet och begränsad ork mitt i småbarnslivet som ju kräver att man är med hela tiden. Barnen och familjen är mitt allt och jag kämpade men till slut blev smärtan övermäktig. Jag tog kontakt med min läkare som sjukskrev mig fr.o.m. det att jag skulle börjat jobba efter föräldraledigheten och jag blev remitterad till smärtenheten och Medicinska Rehab för att få hjälp. Att balansera både vardagen hemma som småbarnsförälder och arbetet när man inte mår bra blev för mycket.
Efter ett antal veckors rehab och nu med en nyopererad hand p.g.a karpaltunnelsyndrom sitter jag på altanen med datorn och skriver med ena handen medans jag funderar på om jag kanske skulle försöka ta upp det där med bloggandet igen? Tanken finns, men om det blir så återstår att se ;-)